05 feb

Världen är så stor, så stor…

… Lasse, Lasse liten. Större än du nånsin tror, Lasse, Lasse liten.

Jag tycker själv att jag har rest rätt mycket, men när jag satte mig och fyllde i de här kartorna såg jag att jag antagligen lider av inbillningssjuka. Här syns det så klart inte att jag varit i vissa länder många gånger eller att jag bott i tre av staterna på den amerikanska kartan, men ska man bocka av något handlar det definitivt mer om kvantitet än kvalitet.

Min syster kan räknas som reseexpert vid det här laget. Hon driver bloggen Resfredag och en relativt nystartad resepodd och blir ofta uppmärksammad i media i olika sammanhang. Just nu bor hon med sin familj i Thailand i några månader, något som de har testat förut också. As världskarta ser liiiite annorlunda ut än min.

Jag gillar att resa och gör det gärna. Man ska ju vara miljömedveten, inte stötta fel regimer, inte uppmuntra till fel beteende osv, så egentligen borde kanske alla gräva där de står. I går hörde jag Zenith Irfan, en ung pakistansk kvinna, berätta om sina äventyr på motorcykel. Här kan du läsa mer om henne. Jag har en förhoppning om att allt här i världen inte bara går åt pipsvängen, även om det kan låta så ibland. Fram för fler som kan tänka själv och veta skillnaden mellan gott och ont!


visited 12 states (24%)
Create your own visited map of The United States


visited 17 states (7.55%)
Create your own visited map of The World

Apropå gott och ont. I går bakade jag det godaste jag ätit på länge. Varsågod! Semmelkladdkaka… Receptet kommer från http://bydiadonna.femina.se och jag har absolut inget med dess utveckling att göra. Däremot kan jag säga att testbak och testsmakprov gav full pott rent betygsmässigt. Så gott! Våra amerikanska grannar gillade den också skarpt.

SEMMELKLADDKAKA, 8-10 bitar
2 dl mandelmjöl
3 msk socker
1 äggvita
100 gram smält smör
1 1/2 dl mandelmjöl
1 1/2 dl socker
2 ägg+ 1 äggula
2 tsk stött kardemumma
3 1/2 dl vispgrädde
florsocker
extra stött kardemumma

1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Smält smöret och låt svalna.
3. Pensla en springform, 20 cm, med smält smör. Strö lite mandelmjöl i botten.
4. Vispa ihop mandelmjöl, socker och en äggvita till en mandelmassa.
5. Stöt kardemummafrön.
6. Tillsätt resten av ingredienserna. Vispa ihop allt ordentligt.
7. Häll smeten i springformen och grädda i mitten av ugnen i 15-20 minuter.
8. Låt kakan svalna helt. (Godast att servera kall).
9. Vispa grädden. Spritsa med en stor stjärntyll.
10. Pudra med florsocker och strö extra kardemumma över grädden. Servera!

21 jan

En musikfråga…

… från en nioårig kille tidigare idag ledde till att jag kom ihåg det här musikinlägget från längesedan. Kanske vill du just idag lära dig mer om någon musikgenre som du inte fördjupat dig i förut eller så kanske du bara vill lyssna på lite bra musik.

Min syster och hennes familj är på väg till Thailand för att återigen bo där i några månader. Om du är intresserad av en alldeles ovanligt vanlig svensk familj med en passion för att upptäcka världen kanske du vill följa deras äventyr. Varsågod: RESFREDAG.

21_1

22 okt

Resfredags lista om att resa.

Jag må ha bloggat längst i familjen, men det är min lillasyster som är den seriösa bloggaren. Hon bloggar personligt på Yesterday You Said Tomorrow och om sina resor på Resfredag. Hon har sponsorer, är med och ordnar bloggträffar och har ofta möjlighet att testa resor gratis för att sedan skriva om dem i bloggen. Den här veckan har hon en lista som jag tyckte var lite extra rolig även om inte jag är någon seriös proffsresenär.

Den här resan längtar jag till just nu:

I maj är det dags för äldsta dotterns high school-examen. Hon, jag och yngsta dottern ska fira detta stora med en tjejresa till New York där en musikal, god mat och atmosfär ska avnjutas.

… men det här står mig upp i halsen:

Medtrafikanter (en resa innebär väl alltid att vara på väg) som väljer att vara farliga genom att köra trötta, påverkade eller med störande elektroniska prylar i händerna.

Det här stället är mitt favoritresmål just nu:

Italien.

Det här prioriterar jag bort till förmån för mer pengar i reskassan:

Vi har valt att bosätta oss långt från våra familjer. Det innebär att nästan alla våra semesterpengar, och tiden vi har att lägga på resor, går till att åka mellan Sverige och USA.

Just nu stör jag mig på det här i resebranschen:

Jag är inte tillräckligt insatt för att kunna uttala mig i frågan.

En resetrend jag tror, eller hoppas, kommer att gå över är:

Jag tror att långresor kommer att bli mer sällsynta eftersom fler och fler inser att man i de flesta fall kan uppleva fantastiska saker på relativt nära håll också.

Det här har jag en förmåga att prioritera bort i resväskan:

Jag reser gärna lätt och trots att jag lärt mig att ta med mycket mindre kläder och skor än jag tror att jag behöver så tar jag ändå alltid med mig för mycket.

Jag står inte ut med:

Otäcka toaletter var de än finns. Amerikanerna är experter på fräscha toaletter. Jag vet inte om de har andra städkrav eller vad det är…

Skulle jag bara få resa till en plats i resten av mitt liv skulle det vara:

Sturkö.

Det allra roligaste respektive tråkigaste med att resa är att:

Jag är dålig på att hålla mig uppdaterad på filmer som ges ut, så när jag flyger över Atlanten gillar jag att titta på flera filmer på raken. Det värsta jag vet är att känna stress över att kanske missa en anslutning någonstans. (Nu pratar jag om själva transportsträckan.) Det roligaste med resor i allmänhet är ju naturligtvis att uppleva sådant som känns nytt och annorlunda.

Kommande vecka lovar jag mig själv att:

Jag antar att det ska vara reserelaterat? I så fall lovar jag mig själv att åka till ett ställe i närheten som känns lite som ett reseäventyr, att vara turist i mitt närområde.

15 jun

Grattis!

Idag har vi rena släktfesten på distans. Mamma, mammas tvillingsyster och min svåger fyller år. Mamma mår lite halvrisigt av cellgiftsattacken som ju slår ut inte bara cancern utan också immunförsvaret. Trist! Jag ser fram emot att få fira hennes sista cellgifter strax efter att vi kommer dit nu om några dagar.

28_7

I går hade vi vår sista Montaignediskussion för säsongen och för första gången på länge var vi alla tio där samtidigt. En av våra diskussionsvänner där har fått ”stage 3” bröstcancer och genomgår också hon cellgiftsbehandling. På henne gör de tvärtom än hur de gjort med mamma. Hon får cellgifterna först och ska sedan operera bort bröstet. I går förklarade hon att det känns som att hon går omkring med influensa i kroppen hela tiden. Det är frustrerande för henne som brukar vara så energisk, men hon verkar ta det hela med ro. Det är värre med hennes man som såg ut som en spillra av sig själv. Det är nog ofta så att det är svårare att veta var man ska göra av sina rädslor och frustrationer när man ”bara” får uppleva något i andra hand.

Det där med livet, alltså… Det är inte lätt. Man vet hur själva upplägget ser ut och att man aldrig har några garantier för att vägen leder rätt i mål, men när så något händer står man ändå ofta handfallen. Det finns inte heller någon lista som stämmer för alla människor och för alla situationer. En del vill vara ifred, andra vill ha mycket sällskap, åter andra vill känna stödet utan att nödvändigtvis ha människor sittande i knät. Balansen är hårfin. Mamma fick jättemånga vackra blombuketter då hon hade fått sitt cancerbesked och de var till stor tröst och glädje för henne. En kompis pappa blev vansinnig då hans vänner skickade blommor. ”Vad då, tror de att jag är död nu eller?” Man får helt enkelt gå på intuition och göra sitt bästa.

Idag firar vi i alla fall livet! Två av våra barn sitter och spelar ”Jag vill ha en måne” på piano och ukulele och under äppelträden har maken hängt upp en hängmatta som ger perfekt skugga i den 30-gradiga värmen. Bättre än så blir det liksom inte. Nu ska jag damma sovrummet och städa vårt badrum. Sedan blir det upp till maken att hålla ställningarna då jag och kidsen drar till regnigare breddgrader. Vi ses snart, Sverige!

Ps: Känner du dig på riktigt bra humör vill du kanske dansa där det svänger riktigt ordentligt?

13 jun

Hej och hå.

1, lördag. 2, söndag. 3, måndag. Helt plötsligt finns det väldigt lite tid kvar! Idag åkte jag och döttrarna omkring som jehun och fixade ärenden. Det där med att hämta en vinterjacka från kemtvätten en dag då det är 28° varmt och just ska åka iväg på sommarsemester kan ha att göra med att jag varit med förut och vet hur lätt det är att ett kemtvättskvitto glöms bort och hur ännu lättare det är att tappa bort det.

12 jun

Fem dagar kvar.

Snart är det jag och barnen som sitter på ett plan på väg till Köpenhamn via Los Angeles och Paris. Hurra!

11_2

Jag och äldsta dottern var på äventyr i eftermiddags. Vi var uttagna till en fokusgrupp där vi förväntades titta på pyssliga nyheter och säga bu eller bä, fika, komma med bra förslag till produktutveckling och lite sådär. För två timmars ”besvär” fick vi produkter till ett värde av $125 var. Ibland är det lite kul att bo mitt i scrapbookingens förlovade land även om ”The Industry” har blivit väldigt vingklippt sedan den ekonomiska kraschen 2007-2008.

11_1

Idag fick jag en fin komplimang utav min yogakompis. ”You look great! You are voluptuous.” Hon tecknade samtidigt min kropp i en väldigt timglasaktig form i luften och jag började storskratta. Ja, vem vill inte vara yppig eller kurvig? (Eventuellt tillhör jag den skaran, men jag ska verkligen inte klaga. Jag har en kropp som lyder mig, som gör ungefär det jag ber den göra och som är ganska stark. Vad mer kan man önska?)

Förresten så kommer här en bekännelse. Jag nöjer mig med det lilla trots att jag ständigt önskar ”något mer”. Det gäller till exempel detta hus där jag helst hade velat ändra allt. Nu gör vi inte det då det inte är läge att göra någon helrenovering, men jag kan ändå drömma om fräscha, helkaklade badrum då jag ser en sida som den här

Tack och hej, leverpastej.

24 feb

Fotobomb del två.

Förutom mina föräldrar hann jag och S träffa två av mina syskon och deras familjer, svåger och svägerska och delar av deras familjer, svärmor och svärfar och så en del annat löst folk som jag älskar och uppskattar mycket! Jag hade inte med mig kameran överallt och fotade mest naturen i Bredavik, men här ser du en del av allt vi hann med mellan läkarbesöken och matlagningen. Ja, och matätningen. För oj, vad mycket och god mat vi fick i oss! Här kommer ett gemensamt tack till alla som bidrog till att jag upp tre kilo på två veckor. Hahaha!

23_1

23_2

23_3

23_4

23_5

20_38

20_42

20_44

20_21

20_20

20_12

20_10

20_9

20_8

20_43

23 feb

Bloggen har legat nere.

Det är inte så att bloggen kraschade ner i Atlanten på väg över även om man skulle kunna tro det. Webbhotellet jag anlitar är billigt och opålitligt, men tre dagar utan att komma åt min hemsida har jag aldrig upplevt förut. Nåja. Jag har i alla fall haft tid att återanpassa mig, mysa med familjen, sakna Sverige lite mer, glädjas åt att hönorna börjat värpa båda två, spela spel med våra vänner, dela ut tidningar och saltlakrits till desperata medmänniskor och faktiskt en del annat också.

Hemma-hemma bra, men hemma bäst? Ibland känns avståndet mellan Sverige och Utah lite väl långt helt enkelt.