politik – Sida 3

25 feb

Om att välja pest eller kolera.

När omvärlden bleknar pga viktigare saker, som ens föräldrars ohälsa, eller ens barns välmående, eller stora praktiska ställningstaganden, eller en deadline, eller en nära väns skilsmässa, eller bara livet, då orkar åtminstone inte jag engagera mig särskilt helhjärtat i politiska åtaganden. Trots det fortsätter saker hända. Små barn i Brasilien föds med microcephaly efter att deras mödrar drabbats av zika, kriget i Syrien fortsätter, IS och al-Shabab fortsätter döda på sina håll, fler gränser stängs i Europa, Apple pressas av FBI att skapa ett hackerprogram till sina egna telefoner, Pernilla Andersson presenteras som fiskare på Grammisgalan och blir fly förbenad och Hollywoodeliten gör sig redo för Oscarsgala…

Lyckligtvis slipper jag rösta här i USA i år. Valrapportering sker dagligen och jag hör till min förfäran att the Donald vinner för Republicans i Caucus efter Caucus, de politiska möten och förval som ska hjälpa till att få fram de slutgiltiga presidentkandidaterna. Utah är traditionellt urrepublikansk mark, men här verkar väldigt många vara Bernie Sanders-anhängare som det ser ut nu. Socialismen gör sitt återtåg, liksom. Hej och hå. Får man en ny demokratisk president? Hillary är ju en Clinton och det verkar som att hon både får och missar röster på grund av det, precis som att Jeb Bush har haft svårt att få folk att se honom istället för hans politiskt (ö)kända släktingar. Innan the Iowa Caucus drog igång, och med den hela presidentvalet egentligen, tror jag att de flesta tog för givet att Hillary Clinton skulle stå som ny president efter den 8 november. Idag är det kanske inte riktigt så. Milda makaroner. Hur ska det bli?

04 dec

Nu blir det långt och om politik, men bara en gång.

En av makens vänner, O, bor här hemma just nu. Egentligen är han ju bara på besök, men han är med oss lite som en hustomte, jobbar på alla tider om dygnet (beroende på var ifrån i världen jobbet kallar) och tar långa promenader. Däremellan äter han med oss ibland, tycker att jag lagar jätte-, jättegod mat (exakt citat) och att det luktar jätte-. jättegott här hemma, precis som ett hem ska göra. Förutom dessa lovord har jag också fått höra att jag är en kanonbra komfortoperatör i vår familj och att vårt julkort är fantastiskt, så grattis till dig som får det i brevlådan om några veckor. 😉 (När det gäller det där med komfortoperatör bör han veta då han har flera års erfarenhet av denna tjänst på SJ. Arbetsbeskrivningen finns här och det är bara att byta ut tåg mot hem så har du en av mina tjänster i ett nötskal! Han har nog rätt, den där O.)

Det är intressant att prata med O. Han har levt ett tufft liv och när det gäller familjerelationer är hans och mina erfarenheter som från två olika planeter. O är väldigt intelligent, har studerat internationella relationer och diplomati och han fördjupade sig bland annat i asylhantering. Han vet väldigt mycket om detta ämne rent akademiskt och dessutom har han själv invandrat till Sverige från ett land i f d Sovjetunionen och har erfarenheter från insidan av vad det innebär att vara invandrare i Sverige.

Idag sa jag ”Hörde du att det blir nyval?” och sedan fick jag en en timme lång redogörelse om hur galet det har blivit i Sverige och hur svenskarna håller på att sätta krokben på sig själva med hjälp av invandrarfrågan. Han berättade om så mycket att jag blev alldeles vimmelkantig i huvudet efteråt. Han tyckte inte alls att det var konstigt att SD fick så många röster i det förra valet även om många som är engagerade i partiet verkar vrickade i huvudet. ”Att man säger STOPP, nu måste vi ta hand om människorna som redan finns i Sverige innan vi fortsätter ta in fler betyder inte att man hatar invandrare. Varför tror folk att det är så?” eller följande konversation mellan O och en annan invandrarvän efter frågan Fattar svenskar hur många invandrare som utnyttjar systemet? som han ställde till mig: ”O, varför tar du inte emot socialbidrag nu när du är arbetslös, du har rätt till det?” ”Jag samlade ihop pengar när jag hade jobb och nu lever jag på de pengarna. Ingen annan ska behöva betala för mig.””Du är ju dum.” eller ”Förstår inte svenskar att det inte finns någon bottenlös skattkista?”

Nej O, många svenskar förstår inte det. De tror att staten kan ”skapa” jobb. De verkar inte heller ha koll på vad pengar är eller att man inte egentligen bidrar till ett samhälles ekonomiska utveckling genom att ha en tjänst som bekostas av skatter. Jag tror att många svenskar blivit invaggade i något slags falsk trygghet där staten förväntas klara av att fixa allt oavsett vad frågan gäller. Jag läste i en artikel som någon lagt ut på Facebook att det är Jan Björklunds fel att det går åt Tjottahejti med den svenska skolan. Tillåt mig småle. Förvisso hade herr Björklund en massa galna idéer som skolminister, men att ställa honom som ensam ansvarig för hur det är vore lika idiotiskt som att påstå att det var Yaras rektors fel att hennes moster och morbror slog ihjäl henne.

Som sagt. Det blev en spännande timme. Det var TUR att jag hade yogan att avreagera mig på precis efteråt. Jag tror jag klarade alla mina rörelser lite extra bra då jag blivit så upprörd över några personliga berättelser som O delade med sig av…

Samvetsfråga till dig nu. Utnyttjar du systemet?

Innan valet var det flera av mina Facebookvänner som skrev ”Det är klart att jag har mina barn på förskolan så många timmar de får vara där oavsett om jag jobbar eller inte, det har jag rätt till, jag betalar skatt.” Det gjorde mig jätteupprörd då jag känner flera singelmammor som vänder sig ut och in för att kunna vara så mycket som möjligt med sina barn vilka har det stökigt på sina överfulla förskolor. Hur många av barnen som är ”överfulla” hade egentligen inte behövt vara där? Och ”Jag har rätt för jag betalar för förskoleplatsen.” Hur mycket kostar en förskoleplats egentligen och hur mycket betalar du för den platsen? Rätt svar? Kommunerna avsatte för flera år sedan över 100 000 kronor per barn och år till förskoleverksamhet, en kostnad som inte många har koll på.

I högra kolumnen procent på bruttoinkomsten som föräldrar betalar för förskola, den vänstra kolumnen visar maxtaxan per månad (siffror från några år tillbaka).

Barn 1	1.260 kr	3 %
Barn 2	840 kr	2 %
Barn 3	420 kr	1 %
Barn 4	Ingen avgift	Ingen avgift

Nu tänker jag inte skriva något mer om det här, men har du orkat läsa så här långt så får jag gratulera! Lycka till i nyvalet den 22 mars, Sverige. Jag har inga höga förhoppningar om att läget drastiskt kommer att förbättras, men hoppas kan man ju. Tjingeling!

15 sep

Valanalys.

Min man jobbar med analys av data hela dagarna. Ja, inte precis hela tiden, men hans huvudsakliga arbetsuppgift är att se hur företagets kunder använder sig av tjänsterna som erbjuds. Frågar man honom om hjälp att analysera valresultatet kommer han med stor sannolikhet att säga att folk röstade som väntat. Alla prognoser visade sig stämma rätt bra och det var ingen som direkt skrällde. Möjligtvis får SD stå för skrällande, för de flesta tidningar, webbplatser och facebookinlägg handlar om hur chockerande det är att SD kunde få 13% av alla röster och vilka idioter är det som röstar så och vart är vi på väg och…

Själv tänker jag som så att valet kom att handla om precis det jag sa att det skulle handla om för länge sedan. Det handlar om rädsla. Inte nödvändigtvis rädsla för personer som flyttar in till Sverige från andra länder, utan rädsla för att Sveriges ekonomi inte riktigt verkar klara av det som lovas. Många som har erfarenhet av skolor som inte funkar, åldringsvård som havererat, eller sjukvård som lovar tjockt men håller tunt, de är rädda för att Sverige håller på att ta sig vatten över huvudet. Eftersom inte en kotte utom Jimmie Åkesson talar om att det finns problem med dagens invandringspolitik kanske det inte är så konstigt att många som är rädda väljer att tro på herr Åkessons skrämselpropaganda?

Hur blir det nu? Jag är inte rädd, men lite orolig över det faktum att det efter det här valet inte finns något tryggt skepp som kan leda Sverige i hamn. Det ska bli synnerligen intressant att följa processen fram tills dess att Sveriges nya regeringsförslag presenteras, för att inte tala om hur det blir efter.

Nu ska jag fira att sonen har sitt övningskörningstillstånd i handen och att jag själv äntligen har en tid för uppkörning (måste ha ett Utah-körkort för att inte få jättehög bonus på bilförsäkingen). I mitt nya liv låter jag bli att skjuta upp saker och ting.

15 jun

Första och sista dagen som republikan.

Vår granne Lorne Grierson är en av de bästa människorna jag känner. Han och hans fru har hjälpt oss med allt möjligt sedan vi flyttade hit och de är vänliga, omtänksamma och givmilda. Lorne är en av de två som är kvar i valet till Utah County Commissioner. När Lorne frågade om vi ville gå med i hans sällskap i Springvilles parad idag tvekade vi inte en sekund, jag och dottern. Vi drog på oss reklamtröjorna, viftade med skyltar och kastade godis och frisbees till den glada publiken. Nu håller vi tummarna för att valet går bra. Oavsett hur det går hoppas jag att han är kvar som min yogainstruktör då jag kommer tillbaka till Orem i augusti.

25 apr

Styrs du av andra människor?

Då och då händer det att jag gör saker för att göra andra glada. I går hände det till exempel. Döttrarnas kompis älskar teater och drömmer lite om att få bli skådespelare. Hon har lagt ner mycket tid på sin high schools produktion av George Orwells Animal Farm, så jag tänkte att det skulle vara trevligt att stötta henne under en av föreställningarna.

I dörren hände något rätt underhållande. En rufsig tonårig kille med mössa verkade helt förvirrad då jag skulle betala biljetterna. ”Jag ska betala för oss två”, sa jag och pekade på mig själv och E. ”Hon är 15 år.” Killen var alldeles förvirrad och tittade på sina biljetter en och två och tre gånger och till slut sa han. ”Ok, so you are one individual and one student?” Tja. Jag antar att jag är individ, haha!

Tillsammans med programmet fick vi undervisning om ryska revolutionen, allegoriska fabler, kommunism och vilka djur i pjäsen som representerade vilka grupper eller individer i samhället. Med en make som har ett brinnande intresse för libertarianism har jag diskuterat politik, mänskliga rättigheter och skyldigheter, kommunism, fascism, feminism och alla andra slags -ismer fram och tillbaka de senaste åren. Jag har inte förlorat hoppet om mänsklighetens godhet, men jag har insett att vi alla är så olika att det är svårt att hitta en väg som passar alla.

Mitt eget fokus i livet är familjen som nummer ett, men jag strävar också efter att känna kärlek för alla mina medmänniskor och att göra gott. Jag diskuterade det med en vän en gång och hon sa att hon högaktade min ambition, men att det ju är helt omöjligt att vara sådär god och fin jämt. Jag håller med henne om det, men jag vet också att jag mår bättre när jag ser till andras välmående istället för att bara se till mina egna behov. Antagligen har det mycket att göra med min personlighet. Här har du mig. Det här är tydligen också jag, så jag antar att jag ligger lite mittemellan. (Jag har gjort testet flera gånger för att kontrollera hur exakt det är, och vissa frågor har jag väl lite svårt att bestämma mig för.) Vem är du?

Tillbaka till Animal Farm. Det var spännande att se hur skådespelarna i pjäsen hade tagit till sig sina personligheter. Grisarna är ena riktiga svin i Animal Farm och jag kände emellanåt hur jag riktigt föraktade de stackars tonårskillarna som spelade dem! Vår vän E spelade geten Muriel med den äran. Hon var en av alla som svalde grisarnas dumheter. Tänk så lätt det är att vi sugs med i vad andra säger att vi ska göra om vi inte ifrågasätter deras motiv eller vettigheten i deras förklaringsmodeller. Fy. Det ska bli spännande att se vad svenska folket tycker i höst då det är dags för val. Hur tror du att det går? Kommer du att rösta enligt din egen övertygelse, röstar du som du alltid har gjort, röstar du efter hur andra tycker är rätt eller röstar du inte alls? Finns det någon väg att gå som är ”den bästa”?

Jag är glad över att jag gick på den här föreställningen. Det blev till en påminnelse om hur bräckligt livet är, att demokrati är bra när majoriteten röstar ”rätt”, hur lätt det är att bli köpt av smicker, löften och försäkringar om ett gott liv och också hur lätt det är att det blir fel.

När det gäller skola säger jag att man inte kan haka upp sig så mycket på huruvida ens barn hamnar på en ”bra” eller en ”dålig” skola. Till syvende och sist handlar det om vilka lärare och vilka kamrater barnen råkar på. En dålig lärare kan förstöra hur mycket som helst medan en bra lärare kan hjälpa sina elever till nya höjder. Samma sak gäller också politiker, psykologer, rådgivare, poliser eller vad det nu är. Vilka erfarenheter har du av detta?

16 maj

Om du inte orkar bry dig ska du nog sluta läsa nu.

Idag bjuder jag på ett inlägg om sådant som jag tycker är intressant. Grejerna jag tar upp har direkt eller indirekt med varandra att göra och de rör alla det där med att vara människa i dagens samhälle. Vi lever i en fantastisk tid! För mig och andra som lever under trygga omständigheter finns det inget praktiskt att direkt oroa sig över. Vi behöver naturligtvis planera, jobba, pussla och anstränga oss, men vi behöver inte leta i soptunnan efter mat till våra barn eller hoppas att bomben inte slår ner i vårt hus under nästa anfall.

Jag följer med spänning den ständigt pågående debatten om hur det kommer sig att så många barn, ungdomar och vuxna mår så dåligt då vi har det bättre än någonsin rent materiellt. Själv har jag kommit fram till att det beror på flera saker. De flesta av dem ska man inte tycka. Som att om man väljer att ha barn så är det viktigare att se till barnens behov än att se till sina egna och att man därför inte ska ha små barn (läs små barn, ett- och tvååringar) i förskolan. Många föräldrar har inte en susning om vad deras barn ser och lär sig på internet. Porr är därför på väg att förstöra en hel generation. (Porr – erektionsproblem för män, hjärnan omprogrammeras så man får svårt att ”tända” på samma person, kvinnor har fått ett porrinfluerat skönhetsideal, tonåringar tycker det är normalt att skicka nakenbilder på sig själva till andra människor, gruppvåldtäkter blir vanligare…) Män och kvinnor är biologiskt olika – inga genusbestämmelser kan ändra på de olikheterna. Män och kvinnor har lika värde. Människor i det västerländska samhället är bortskämda. Om man har många rättigheter och få skyldigheter blir det liksom så. And it goes on and on and on…

Häromdagen skrev min kusin ett ”jag tycker”-inlägg på Facebook. Diskussionen som följde var väldigt intressant. Här kommer kusinens inlägg: Jag önskar fler föräldrar vågar tro på sin egen förmåga att ta hand om barnen. Jag önskar man ej fick lämna småbarn under 3-4 år (gärna mer) när man är hemma med bebis om det ej är komplikationer eller andra bekymmer. Jag önskar personalen o samhällets subventioner kunde gå mer till de barn som måste lämnas. Jag önskar staten kunde garantera barnen en plats in på sin ”gamla” Förskola sen om man önskar i god tid.

Här kommer utdrag ur några av kommentarerna hon fick:

Håller inte alls med dig. De korta stunder som X var på förskolan när Y var nyfödd var enda gången jag överhuvudtaget fick vila eller sova.

Jag önskar att de 15 timmarna kunde utökas istället så att man slapp stressa halvt ihjäl sig mellan lämning och hämtning, och så att barnen kunde komma in i gemenskapen bättre. Alla som har haft 15-timmarsbarn vet att de blir en särskild grupp av barn som inte riktigt blir del av gemenskapen. De är dömda till ett visst utanförskap.

Barnen behöver båda föräldrar och kompisar. Däremot är barngrupperna alldeles för stora och säkerheten på dagis är därmed inte optimal. Dessutom har inte de vuxna den tid med varje barn som behövs.

Du minns väl, precis som jag, Z, när vi hade små barn och gick hemma med bebisar. Alla föräldrar, dagmammor och barn träffades på lekparkerna och andra ställen och ungarna hade massor med barn i närområdena att leka med. Inte konstigt att barnen saknar kompisar hemma när alla barn ska vara på dagis istället trots att de har föräldrar hemma, känner jag.

Ni har glömt hur det var. Punkt. Låter som en härlig fin solskensbild över att vara småbarnsförälder. Jag har alltid mina barn med mig överallt och älskar att umgås med dem, men jag är inte deras allt och de kan inte alltid hänga i mina kjolar.

Det är en skrämmande utveckling man ser. Vi har barn hos oss som kommer till morgonfritids vid 7:00 o äter frukost, sedan är de i skolan 8:00-13:15 och så fritids igen till 17:30. 🙁 Dödströtta när de går hem och även när de kommer på morgonen…. Umgänget med föräldrarna är i princip obefintligt under veckorna (o då har de båda föräldrarna). Dagens föräldrar med barn i den åldern är så upptagna med att förvekliga sig själva, träna, renovera, planera resor att de glömmer det viktigaste de har…barnen! Småbarnstiden kommer ALDRIG tillbaka så ta tillvara på den!!

Jag trivs inte att vara föräldraledig, inte att barnen är besvär utan för att det innebär en isolerad bubbla helt utanför resten av verkligheten.Men klart, hade ingen haft rätt till de där 15 timmarna så hade vi inte heller haft behovet. Fast de första 4 månaderna efter bebis så behövs avlastningen för oss som inte har mormor hemma.

Innan jag ger dig de intressanta länkarna som tar flera timmar att titta och lyssna igenom om du nu känner för det någon regnig dag vill jag tala om att jag inte har glömt hur det var att ha små barn. Jag har många gånger varit både trött och slut och tyckt att livet varit jobbigt, men jag är otroligt tacksam över att jag inte gav efter för trycket utifrån.

Många kan vara hemma med sina egna barn när de är små (Jag skjuter inte på dig som är ensamstående mamma eller vad det nu är.) men de väljer att inte vara det. De orkar inte vara hemma med barnen. De vet inte hur man gör då man är förälder på heltid. De vill ha råd med en livsstil som kostar kosing. De tror att de ska få pension från staten då de fyller 65 och därför är det bäst att fylla på sitt pensionskonto. Väljer man att stanna hemma med barn får man räkna med att det blir jobbigt. Det värsta är inte barnen, utan frågorna och kommentarerna från Messerschmitzar: Hur kan du låta bli att gå tillbaka till jobbet, alla måste väl bidra till samhället? Är du inte rädd att förlora skärpan? Hur står du ut att vara så där mycket ensam med dina barn? Förskolepersonal är ju ändå utbildad för att ta hand om barn, varför ska du göra det?

Föräldrar behövs till större barn också. En kompis skrev på Facebook att vi kanske ska fråga våra barn och ungdomar hur de har haft det på nätet varje dag. Sätt dig och titta på roliga klipp tillsammans! Ha datorerna i allmänna utrymmen och var försiktiga med smartphones. Tro inte att din gulleplutt till nioåring aldrig skulle kolla på porr. Det gör han rätt säkert. Både på skolgården med kompisar och hemma i sitt rum. Tycker du det är okej vill jag att du tittar på ”the great porn experiment” med länk här nedanför innan du fortsätter tycka att det är okej.

Var inte rädd för att erkänna både dina styrkor och dina svagheter. Jag är så trött på att folk skyller på allt och alla och att de tycker att ”någon annan” ska fixa. Men det är ju jag. Och ja, jag gillar att vara positiv och se det vackra i världen och bjuda på härlig musik och stämningsfulla bilder, men det här ÄR min blogg och jag får bestämma vad som skrivs här. Ha det gott, korvkompott! Kram på dig och tack för att du finns.

Allt fler ettåringar i skolan

Barnen tillhör staten/samhället

Multisexuella statyer av förskolebarn

Turning children into medicated zombies

Dåliga intagningspoäng på lärarlinjen

Ordlösa ungdomar

Arbetslösa ungdomar

The Great Porn Experiment

Om porr

Hur kvinnor ser på sig själva

De är bra på Unisex…

19 apr

Intressant iakttagelse.

Jag har lyssnat lite på radio här angående de tjetjenska bröderna som bombade Boston maraton – två olika kanaler med olika politisk inriktning. Jag har också läst svensk nyhetsrapportering. En av radiojournalisten sa: ”För några dagar sedan reflekterade min kollega om det som hänt. Om det här hade handlat om en galning som tagit sig in på en skola och skjutit ihjäl tre människor och lemlästat många andra hade liberalerna ropat att vapenlagarna MÅSTE skärpas. Om det visar sig vara en galen muslim som har gjort samma sak kommer inte en enda liberal kräva att alla muslimer ska kontrolleras eller skickas ut ur landet.” Jag tycker inte något särskilt i detta mer än att människor som tar sig rätten att döda oskyldiga med berått mod, oavsett om det är en amerikansk president eller en galen psykopat, liksom har förverkat sin rätt till tillit. Samtidigt försöker jag ständigt att lära mig känna medkänsla för mina medmänniskor oavsett om de är åckelråttor, fanatiskt politiskt korrekta eller helt enkelt fantastiska.

07 mar

Den här bloggen är inte politisk.

Jag vet att vi alla har olika syn på hur man ska leva tillsammans i familjen, i samhället, i landet och i världen. Jag försöker att inte prata politik här i bloggen. En av anledningarna är att jag har lite svårt med konflikter. Konflikter innebär många gånger hårda ord, ilska och tankar om andra som ”dumma”. Därmed inte sagt att jag inte gillar att tycka och tänka vitt och brett om både det ena och det andra! Jag är nämligen rätt bra på just det. Idag tänkte jag bjuda på en tänkvärd filmsnutt trots att den är väldigt politisk. Flera av er som läser här kommer säkert att tycka att ”ja, men det här är ju inte hela sanningen” och ”men så här är det väl ändå inte”, men jag vågar mig på att lägga ut länken ändå. Vill du få dig en funderare ber jag dig lägga en knapp timme på att titta igenom 1 200 miljarder. Vad tycker du om Martin Borgs frågeställningar? Har statsapparaten svällt utanför rimliga gränser? Är det ”ballt” att betala skatt? Får du vad du önskar av dina skattepengar? Är du som jag var för några år sedan och stoppar huvudet i sanden då det gäller sådana här frågor? Det finns ju ändå de som sköter det här bättre än du? Eller?

För att lätta upp det här inlägget något vill jag också bjuda på en lite rolig blogg som jag fick tips om av min tyska syrra. Vad är det egentligen att vara riktigt svensk? Vad tycker du? Som utlandssvensk kan jag konstatera att världen blir mindre för varje dag och att de största skillnaderna mellan att bo i Orem, Utah och Segeltorp, Huddinge Kommun är

1. språket
2. folk som i allmänhet är mycket vänligare här i ”Happy Valley”
3. antalet kyrkor och kyrkobesökare
4. bergen/vattnet
5. vägarna (bättre här)
6. de allmänna kommunikationsmedlen (sämre här)

Annars har vi ungefär samma affärer, hittar samma slags matvaror i butikerna, har samma kamp mot övervikt, ser på samma tv-shower och filmer, dansar efter samma modegurus pipor, diggar samma idoler… Same, same, but different helt enkelt.

Och med tanke på det där att jag faktiskt befinner mig där jag gör får dagens musiktips bli MoTab, Mormon Tabernacle Choir, en kör med rätt mycket erfarenhet i ryggen. Här hittar du lite mer fakta om dem.

13 dec

Skit i familjen.

Tja. Det HÄR är nog min favoritinsändare någonsin. För föräldrar ska väl inte ta hand om sina barn och barn ska väl inte ta hand om sina föräldrar? Fy, sådana dumheter. Och varför kommer inte någon och tar hand om min tonårsson?

Ibland blir jag så arg så jag blir alldeles matt. Efter de två WoW-dagarna, vardagslivet med min familj och diverse annat så känner jag mig just så. Matt. Kom och ta mig långt härifrån, snälla. Och nästa gång du ser en kvinna misshandlas, fysiskt eller mentalt, av sin könsmaktsordningsopåverkade idiot till muppgubbe (jag pratar alltså inte om min egen man om du undrar) så samla ihop ett gäng och slå honom med ett basebollträ i huvudet från mig. Jag känner verkligen att mitt ord för i år, lyfta, inte riktigt har fått chansen. Jag har låtit mig dras ner i gyttjan i stället för att lyftas till nya höjder. Det är dags att välja ett nytt ord. Man kan inte välja samma två år på raken, eller hur?

Glad Lucia, förresten.

12 okt

Om att bara vara.

Inom loppet av ungefär en vecka har jag fått reda på saker om flera nära och kära som gjort mig jätteglad och jätteledsen. Att glädjas med någon är lätt. Det ger ny energi och hopp om att livet är så ofattbart stort och spännande och kärleksfullt. Att sörja med någon är svårare. Det är svårt att veta vad man ska säga för att trösta, lätta bördan, göra saker bättre. Ord som är tänkta att hjälpa kan göra mer skada än ge helande. Ord som inte uttrycks kan ändå misstolkas och handlingar som är tänkta att hjälpa kan upplevas stötande eller kanske ”fjuttiga”.

Livet, alltså. För mig som tänker alldeles för mycket blir det nästan överslag i hjärnan ibland. Jag önskar att jag kunde göra mycket mer. Just nu finns det några jag bara skulle vilja sitta och klappa, hålla i handen, laga mat till och trösta. Tror du på att kunna vara med någon i tanken? Jag tror att böner kan nå fram, andra tror på mantran, karma, slumpen…

Här i USA handlar mycket just nu runt valet som står för dörren. För mig är varken Obama eller Romney något bra val, så resultatet kvittar lika. Politikerna, och allt för många andra, har glömt bort det viktigaste mitt ibland alla bidrag, hot, krig, lagar och regleringar. Nobels fredspris går till EU – vilket skämt! (Faktiskt ännu värre än när Obama fick det.) Vem bryr sig verkligen om den lilla människan? Vilka av politikerna ser kärleken till sin nästa som drivkraften att göra bättre? Suck. Nu orkar jag inte knappa mer på mobilen, men jag kan skicka min kärlek över jorden. Hoppas att du känner den.