Min man jobbar med analys av data hela dagarna. Ja, inte precis hela tiden, men hans huvudsakliga arbetsuppgift är att se hur företagets kunder använder sig av  tjänsterna som erbjuds. Frågar man honom om hjälp att analysera valresultatet kommer han med stor sannolikhet att säga att folk röstade som väntat. Alla prognoser visade sig stämma rätt bra och det var ingen som direkt skrällde. Möjligtvis får SD stå för skrällande, för de flesta tidningar, webbplatser och facebookinlägg handlar om hur chockerande det är att SD kunde få 13% av alla röster och vilka idioter är det som röstar så och vart är vi på väg och…

Själv tänker jag som så att valet kom att handla om precis det jag sa att det skulle handla om för länge sedan. Det handlar om rädsla. Inte nödvändigtvis rädsla för personer som flyttar in till Sverige från andra länder, utan rädsla för att Sveriges ekonomi inte riktigt verkar klara av det som lovas. Många som har erfarenhet av skolor som inte funkar, åldringsvård som havererat, eller sjukvård som lovar tjockt men håller tunt, de är rädda för att Sverige håller på att ta sig vatten över huvudet. Eftersom inte en kotte utom Jimmie Åkesson talar om att det finns problem med dagens invandringspolitik kanske det inte är så konstigt att många som är rädda väljer att tro på herr Åkessons skrämselpropaganda?

Hur blir det nu? Jag är inte rädd, men lite orolig över det faktum att det efter det här valet inte finns något tryggt skepp som kan leda Sverige i hamn. Det ska bli synnerligen intressant att följa processen fram tills dess att Sveriges nya regeringsförslag presenteras, för att inte tala om hur det blir efter.

Nu ska jag fira att sonen har sitt övningskörningstillstånd i handen och att jag själv äntligen har en tid för uppkörning (måste ha ett Utah-körkort för att inte få jättehög bonus på bilförsäkingen). I mitt nya liv låter jag bli att skjuta upp saker och ting.