Saknad.
KOMMER ATT SAKNA:
Jag kommer att sakna detta rivjärn till godisbit då vi flyttar härifrån på måndag. Jag har redan provat på saknaden och har fått bonustid, så jag får nöja mig med det. När nya vinteroverallen är lagom bor hon här och jag vid Klippiga Bergen. Hon kommer att sjunga alla julsånger på sin förskola med sin underbara skrålröst, antagligen alldeles för lågt eftersom nästan inga förskollärare förstått att man ska anpassa tonarten till barnens röster, inte till sina egna. Samtidigt som jag saknar lilla J kommer jag att sakna Luciamorgon med Adolf Fredriks musikklasser i någon av Stockholms alla kyrkor och kanske se You Tube-klipp efter YouTube-klipp med olika lucior och samtidigt gråta en skvätt. Jag kommer att sakna människor som jag älskar och jag kommer att fundera över vilka vi ska fira jul med och hur.
KOMMER INTE ATT SAKNA:
Jag kommer inte att sakna den evinnerliga återvinningen. Det svenska återvinningssystemet måste vara ett av världens största miljöskämt. Om man räknar ut hur mycket extra energi som går åt då man sköljer ur och transporterar förpackningar, hur mycket tid som går åt och hur FULT det ser ut på en massa återvinningsstationer tror jag knappt vi gör någon större insats. Jag har hört talas om sopimport till fjärrvärmeverk och annat fjantigt. Jag är för vård av allas vår miljö, men jag är samtidigt emot dumhet. Ibland går det bara inte ihop för mig. Jag kommer inte heller att sakna den svenska ängsligheten och ”vad ska andra tycka”. Å andra sidan flyttar vi till ett ställe instängt bakom en stor bergskedja och kanske kommer jag att känna mig lite väl frispråkig i en väldigt försiktig miljö. Vi får väl se!
Jag brukar säga att mitt hjärta har många rum. Det finns så många människor jag älskar/högaktar/gillar/beundrar/är förtjust i. För somliga är känslorna självklara medan inte ens jag själv riktigt förstår hur jag kan känna så starkt för andra. Jag har blivit petigare med åren. Vissa håller inte längre måttet trots att de varit jätteviktiga för mig medan andra har valt att själva stiga åt sidan genom de val de har gjort. En del vänner finns alltid med i periferin som Någon Viktig trots att vi varken träffas eller pratar speciellt ofta. Jag tror att man genom hela livet fastnar för nya människor. Varje relation är en slags förälskelse som mynnar ut i ”kärlek” eller som rinner ut i sanden. Det finns alltid plats för nya Viktiga, även om kanske kärnan av Viktiga fortsätter att vara densamma och resten varierar beroende på var man bor eller vad man sysslar med under olika perioder i livet. De senaste veckorna har handlat mycket om starka känslor runt omkring mig. Bedragna fruar, bedragen man, hemliga kärlekar, olycklig kärlek, frustration, gammal kärlek som inte rostar, olyckliga barn och strålande lyckliga brudpar. Lär dig livets svåra gåta – Älska, Glömma och Förlåta. Ingen sa att livet skulle vara enkelt. Ibland tror jag att det moderna samhället producerar en mängd olyckliga människor. All information om precis allt möjligt gör att vi lever i ständig turbulens och tror att det alltid är grönare någon annanstans. Faktum är att det faktiskt är det ibland, men med rätt gödningsmedel och lite regn kan man fixa det mesta också på hemmaplan. Med det lämnar jag och mina nymanikyrerade korvfingrar bloggen för den här gången.
