Första juni tjugohundratolv.
Är det någon som försöker skämta med mig aprillo?!
Den här dagen kanske läggs till en i raden, eller så gör den det inte. Det senaste dygnet har varit intensivt. I kväll skulle jag vara ute på hajk med yngsta dottern. Jag drog i handbromsen och sa att vi fick göra det själva en annan gång i stället. Att säga nej eller stopp då det behövs har inte alltid varit lätt för mig och ska jag vara ärlig, för det ska man, faller det sig fortfarande inte naturligt för mig. Allt det här regnet har verkligen varit en passande fond till hur jag har känt mig och det lär väl fortsätta framöver också. Jag försöker välja ”glääääädje” och i kväll ska jag göra som min väninna A som precis varit här på besök från Malmööööö och ägna en stund bara till tacksamhet. Tack för fina diskussioner, A! Jag tar med mig dem.
Himlen är i alla fall fin. Tankarna går till makens mormor som jag lärt känna väldigt väl de senaste åren då jag ofta har besökt henne på egen hand. I går kväll gick hon vidare och Ks lillasyster fick vara med sin älskade mormor. Hon berättade att det var ”svårt men vackert”. Jag är glad över att de fick den stunden tillsammans.
I morgon är det del två i sångkursen. I går kväll sjöng vi nordiska folkvisor så knätofsarna gungade i takt med drillarna och under morgondagen ska vi sätta texterna och stämmorna ordentligt. Jag älskar att sjunga. Det gör jag verkligen.
Hej fina du.
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag är så trött och orkeslös trots att jag sover massor. Förkylningarna kommer och går. Den ena dagen känner jag att nu är jag på G den andra brister allt. Jag blir trots allt lite lättad när andra känner som jag. Förhoppningsvis är det brist på sol och fint väder som drabbat oss. Jag blir ändå rädd att jag jobbar för hårt och förmycket. Tänker och grubblar förmycket. Säger ja till för mycket. Heja dig som sa NEJ!
Denna helgen är nästan bara min. Jag har lovat mig själv att njuta mera låt oss hjälpas åt.
Vädret kan vi ju inte göra något åt men ja då får vi väl låtsas att det är höst. Tända ljus och baka smulpaj. Bjuda familjen på fondue och lägga pussel.
Haha!!
Sköt om dig Kram Kristina
Det blir väl bättre så småningom, eller hur?! Vi får väl dansa soldans eller något… 😉 Hoppas att helgen hjälper dig till styrka och nya krafter. Då jag vet vad som ligger framför mig kan jag inte direkt hoppas på stora förbättringar den närmaste tiden, men jag vet att det blir bättre. Jag försöker att njuta av det som är bra mellan det som är lite svart. Tack för det du skrev! Kram.
Tack själv. Det blev verkligen några dagar där känslorna kom i svallning. Glädje och musik men också vanmakt, regn och död. Jag kom hem ordentligt och ska snart äta lax med Jakob och Kajsa. Lax verkar vara populär just nu, åt det två gånger under mina dagar i Stockholm! Kram
Tur att man inte kan bestämma över allt i livet. Då blir allt lite mer spännande. Huvudvärken är kvar om än lite mindre framträdande. Och vi slapp laga middag själva, utan fick en fin kväll hos goda vänner med la(x)sagne och glass med kolasås. Vissa gånger är det mer fantastiskt med människor som bryr sig än andra. Tack för att du finns! 🙂 Kram.
Det låter som det är mycket som händer i ditt liv just nu vännen. Sorg och glädje i en mix. Förändringar på många plan.
Bra att du drog i handbromsen. Jag vet ju själv vikten av att kunna dra i den vid behov. Att lyssna till sin kropp och behov av en timeout. Ibland är det vad som behövs.
Ledsamt med makens mormor. Det gör ont när de vi älskar går från oss. Oavsett ålder. Skönt att hon inte var ensam. Att de fick dela den stunden.
Ta hand om dig fina vän och lova mig att du tar hand om dig.♥
Kram Lotta