18 jul

Om att veta sitt värde.

Nittonhundrasjuttio föddes jag. Nu har det snart gått fyrtiotvå år sedan den dag jag gjorde entré på samma sätt som miljoner andra, både innan och efter mig. Vid ungefär samma tid präglades ett vackert mynt, ett mynt som jag hittade då jag flyttstädade. Det var smutsigt, brunt och fläckigt och jag bestämde mig för att putsa upp det för att lägga i en sparalåda. Den här lilla processen fick mig att tänka på vad man lägger värde på. När myntet föddes och några år framåt kunde man använda det för att byta in varor till ett värde av fem öre. Jag vet inte vilket pris jag hade betingat på bebismarknaden, men jag gissar att mina föräldrars subjektiva värdering var, och är, ”ovärderlig”. Det är så lätt att racka ner på sig själv, att se fel och brister och allt det man inte kan eller orkar ändra på. Jag utnämner onsdagen den 18 juli 2012 till Uppvärderingsdagen. Testa! Det är rätt kul.

Varför är jag värdefull?
1. jag är jag, ingen kan ta min plats
2. jag har samlat på mig snart 42 års livserfarenhet
3. jag vet att ”mitt bästa” duger
4. min kärlek flödar över

3 thoughts on “Om att veta sitt värde.

  1. åh, monnah, tänkte just säga som de andra :). vilket inte är särdeles unikt, men alldeles rätt och riktigt. uppvärdering är det finaste ord jag sett på länge och tanken är bara så bra. det känns som om det kan behövas idag faktiskt. ögonen går bokstavligen i kors av trötthet och vi hade inte turen att få några blixtpass, fastän vi travade iväg till bergsgatan vi med ;). sådana saker blir ofrånkomligen lite mer komplicerade när man bott utomlands ett slag. fast det kan det nog absolut vara värt ;). uppkopplingen ute i skärgården finns nästan inte, men bara så att du vet – jag hejar på dig här i bakgrunden. med flytt och allt annat :). det ska bli så spännande att ”få följa med” !

    många kramar,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *