Om att veta sitt värde.
Nittonhundrasjuttio föddes jag. Nu har det snart gått fyrtiotvå år sedan den dag jag gjorde entré på samma sätt som miljoner andra, både innan och efter mig. Vid ungefär samma tid präglades ett vackert mynt, ett mynt som jag hittade då jag flyttstädade. Det var smutsigt, brunt och fläckigt och jag bestämde mig för att putsa upp det för att lägga i en sparalåda. Den här lilla processen fick mig att tänka på vad man lägger värde på. När myntet föddes och några år framåt kunde man använda det för att byta in varor till ett värde av fem öre. Jag vet inte vilket pris jag hade betingat på bebismarknaden, men jag gissar att mina föräldrars subjektiva värdering var, och är, ”ovärderlig”. Det är så lätt att racka ner på sig själv, att se fel och brister och allt det man inte kan eller orkar ändra på. Jag utnämner onsdagen den 18 juli 2012 till Uppvärderingsdagen. Testa! Det är rätt kul.
Varför är jag värdefull?
1. jag är jag, ingen kan ta min plats
2. jag har samlat på mig snart 42 års livserfarenhet
3. jag vet att ”mitt bästa” duger
4. min kärlek flödar över