Mamma, jag saknar dig! Jag älskar dig. Grit, det där ordet som inte har någon bra översättning, det hade du. Du kämpade dig fast i livet och fortsatte ge av dig själv så länge du orkade. Jag är så glad att du hann träffa lilla Alicia och kommer så väl ihåg den här dagen.
Idag går livet vidare. Vi firar att du fanns här på jorden, men också en stor och fin händelse i vår familj. Jag ska tända ett ljus på din grav innan vi åker upp till Stockholm och vet att du gärna hade följt med om du hade kunnat.
De senaste dagarna har bjudit på tung, varm, nästan tropisk luft. Jag funkar inte bra under sådana omständigheter, men jag är ändå mycket tacksam över de här sommarbonusdagarna! Maken kom på att det kunde vara roligt att samlas i Bredavik och äta något gott som avslutning på veckan och sommaren. Det råkade vara svågerns födelsedag just igår, så vi passade på att fira honom också.
En av årets investeringar till Bredavik blev en muurikka, en stor stekhäll (som vi använder med gasoltub). Igår fixade vår familj en stor kycklingwok som räckte till alla 17 hungriga. Jag följde det här receptet på ett ungefär. Det blev smarrigt! Chilin uteslöts för barnens skull, så en flaska sweet chili-sås fann sin användning hos många av oss. Jag kom ihåg första gången jag fick äta muurikka-mat. Det var Stig Strands vän Jörgen som kokade ihop en gräddig viltskavsgryta som smakade fantastiskt gott mitt ute i den smällkalla vintern. Jag hoppas att vår stekhäll kommer att vara till stor glädje framöver.
Här ligger den mycket välgjorda gjutformen till nästa Bredaviksprojekt. Den här gången är det en pizzaugn som är målet. När vi nu hade ett gäng lyftvilliga muskelknippen på plats blev det en enkel match att lyfta betongplattan som är grunden till ugnen på plats.
Det är min driftiga syster som någon gång hittade beskrivningen till det här projektet. Jätteroligt! Vi ser fram emot att använda även detta spännande matlagningsredskap.
I vanlig ordning bjöds vi på en vacker solnedgång. Jag känner alltid tröst och tillförsikt när jag står här nere vid vattnet och ser ut över havet. Färgerna på både vatten och himmel skiftar ständigt och ingen solnedgång är den andra lik. Det ger mig känslan av hopp att det alltid finns chans till nystart, läkning eller vad det nu är jag tror mig behöva.
Under alla år har vår son firat sin födelsedag i Bredavik den tredje augusti. Nu är han vuxen och uppenbarligen inte alltid på plats i sommarparadiset, så det kändes skönt att igår kunna fira systerdottern på hennes dag. I vanliga fall brukar hon fira hos släkten i Göteborg, men omständigheterna ville annorlunda i år och delar av släkten kom istället hit. Det blev ett härligt kalasande med übersnygga kakor och roliga lekar. Fotbollsplanen som sportige svågern initierade har tagit sig fint och används varje dag. Jätteroligt!
För 23 år sedan vid den här tiden låg jag och sov, svettig. Jag hade gått nästan två veckor över tiden utan en enda förvärk och började fundera på om det verkligen skulle bli någon bebis för oss. Ett knappt dygn senare hade han kommit och jag hade knappt hunnit fatta vad som hänt. Vår lilla groda, vår ”Trean”, han som gjorde mig till mamma och maken till pappa hade kommit.
Sonen har en jobbsommar i München bakom sig och nu är det dags för vandring i svenska fjällen med en god vän. Efter det hägrar delad lägenhet, KTH och ingenjörsstudier och jag sitter fortfarande och undrar vad som hände. Grattis älskade son! Må fjällsolen lysa över dig på din dag.
Idag är det din dag. ❤️ Tänk att vi snart är fem barn som bor i Karlskrona. Jag vet att det hade varit den bästa present du hade kunnat tänka dig! Grattis mamma.
Döttrarna vid någon av Rudansjöarna.Yngsta dottern har fortfarande cirkuskonster i sig efter alla år med gymnastik.Äldsta dottern vaktar pojkvännens föräldrars lägenhet.”Monna, kan vi titta på frisyrer och så får jag välja? Men det ska vara med Elsaflätan!”En av oss åkte vidare på vidare äventyr i Sundsvall och Indalen. SJ är toppen när tågen går som de ska!När jag är i Nynäshamn försöker jag alltid få in ett besök hos moster och morbror och en utflykt till Knappelskär. Dessa två balanserar varandra. Ett fikaöverflöd bjuds på det ena stället och på det andra har man glädje av all extra energi.
Din dag kommer, säger man. Din dag har redan varit. Alla dina dagar. Men idag är det ändå din dag. Den lille killen som självsäkert stod där med keps på huvudet och stav i handen. Den nyblivne polisen. Pappa Far Ivar, med bruten arm och första dottern i famnen. Ivar som ställde upp för alla som kunde tänkas behöva hjälp. Sjubarnsfadern som var så stolt över alla barn och barnbarn så det pyste ur öronen. Den ofrivillige pensionären och arbetsnarkomanen. Trädgårdsmästaren som oförtröttligt bar vattenkanna efter vattenkanna till åkern långt från huset. Livsnjutaren som gärna lade sig raklång på mage i gräset i bara kalsongerna efter en lång arbetsdag. Du levde sannerligen ditt liv med gasen i botten och när maskineriet havererade ville du inte längre vara med. Jag förstår dig. Och jag är tacksam att du slapp lida längre än nödvändigt. Det gör fortfarande ont i mig av sorg, men inte längre hela tiden. Den där tiden sägs läka alla sår. Jag vet inte, jag, men visst tar tiden udden av det onda. Idag är det din dag. Jag älskar dig.
Jag vet inte hur du har haft det, men jag har verkligen haft en härlig påskvecka. Jag har haft möjlighet att träffa ALLA mina syskon och största delen av deras familjer (även om jag då tänjer på veckans längd för att få med syrran i Nynäshamn), äldsta dottern har varit hemma några dagar på besök., vädret har snudd på varit bättre än vilken svensk sommarvecka som helst, gräset har premiärklippts (tack brorsan), trädgårdslandet har börjat vakna till liv, jag har ätit en massa godsaker (kanske inte särskilt hälsosamt) och så har jag fått träffa några fina vänner också. Det kändes fint att få fira påsk och verkligen känna hopp om livet! Tack. Här kommer en salig blandning av minnen från de senaste dagarnas äventyr:
Ps: Vi var 47 personer i Bredavik på påskafton. Tur att vi kallt räknade med uteväder…
I helgen har vi haft glädjen att fira två födelsedagar. 18-åringen fyllde motvilligt år, men jag ser varje tillfälle till att fira livet som något stort och förunderligt! Jag är tacksam för alla som fick dottern att känna sig älskad genom att visa sin uppskattning för henne.
