Monthly Archives: februari 2013

05 feb

Lite kärlek och så där.

Ett av mina favoritpar är Dregen och Pernilla Andersson. Jag vet inte varför. Kanske för att de verkar så udda tillsammans vid första anblicken. Kanske för att de verkligen verkar strunta i vad andra tycker och tänker. Kanske för att de verkar genuint lyckliga tillsammans. Kanske för att de verkar så annorlunda och samtidigt så vanliga. De har hur som helst efter stor möda och ännu större besvär fått en liten bebis. Det gör mig glad. Ännu gladare är jag över att han får heta Sixten. Det är nämligen ett namn som bara de bästa får! Och här får du lite dansk kärlek.

Fotograf: Linda Åkerberg

05 feb

Idag firar vi!

Vi firar att jag har klarat en hel dag utan gipsstövel och allt känns bra. Jag är lite öm och får ta det försiktigt, bygga upp muskulaturen, styrkan och stabiliteten igen. Det går fort för muskler att förtvina. Inte för att jag hade mycket att skryta med innan, men ändå… Jag har inte kunnat ha några byxor på mig på en och en halv månad eftersom den där stöveln tar mer plats än några av mina brallor klarade av. Idag började jag lite mjukt med Adidasbyxorna som hela familjen tycker är urfula. Jag känner mig hemma i dem! 80-tal så det ryker och min mamma har likadana. Som sagt. Jättesköna! Som du kanske ser är jag fortfarande lite svullen om fotleden och det kommer tydligen att vara så ett tag framöver. På torsdag om en vecka åker jag till Birmingham. Då vill jag helst vara helt återställd. 🙂

Vi firar att våren är i antågande. Vi hade två män som var här och beskar alla fruktträden. Det kändes säkrast med tanke på att dessa träd blivit så välskötta under alla år. Det hade varit trist att bli ”svenskarna som förstörde Millers fruktträdgård”. Nu förväntar vi oss en riklig skörd av persikor, äpplen och päron! Ja, och vindruvor till juice. Men vi lät vinrankorna vara i år. Mr Arborist tyckte att de kunde klara sig ett år till, sedan var det nog dags att beskära dem också.

Vi fortsätter fira familjen trots att januari är över. Familjekvällen hade Tema Tacksamhet. Alla hade fått i uppdrag att köpa något litet till någon annan i familjen. Jag fick en skylt av maken. Den är skriven med Rocking Country Molly Mormon-typsnitt (eller vad det nu kan heta) – ett citat som passar mitt och makens förhållande som hand i handske. Vi ser på världen ur två väldigt olika glasögon och det är det som gör oss till ett bra team. För maken är världen vit och svart, antingen/eller. Jag rör mig i den luddiga gråzonen där väldigt många känslor håller till. Tja. Det ena är inte bättre än det andra. Det är bra när vi ser på saker och ting tillsammans och diskuterar oss fram till hur vi ska förhålla oss till vad-det-nu-är. En vän till oss beskrev vårt förhållande som dynamiskt. Hahahaha! (Jag tror faktiskt att han syftade på att vi täcker upp många vrår i den snirkliga relationslabyrinten.)

Förutom dessa fina saker firar vi också att vi har skaffat den ”färgprint” som äldsta dottern så länge längtat efter. Nu blir det tjusiga hemskolerapporter för yngsta dottern! Nu för tiden fixar jag det mesta från min iPhone, men ibland vill jag bara ha hederliga utskrifter. Och jag hatar att behöva leta recept i telefonen! Nej, en riktig kokbok eller ”mina favoriter” med kopior på de bästa recepten är det som gäller för mig. Tycker inte du att det blir kladdigt med elektroniska apparater i köket? Är det jag som inte håller tillräcklig ordning under tiden som jag lagar maten kanske? Hela klippet är kul, men kolla speciellt 1.20 in i klippet om du är intresserad av lite matrelaterade roligheter…

Här är en liten present till dig. Varsågod! (Ja, apropå mat och så där.)

04 feb

Historia.

En av fördelarna med att hemskola är att jag får återuppleva det jag själv skulle ha lärt mig för länge sedan. Jag har alltid gillat historia, men jag har aldrig varit bra på att se sammanhang och rent usel på att komma ihåg viktiga årtal. Min stackars historielärare på gymnasiet sa i utvecklingssamtal efter utvecklingssamtal att jag låg precis på gränsen till en femma. Det sista övergripande provet i trean gick alldeles åt skogen. Jag fick en trea på det provet, men det ska jag bara vara tacksam över. Det kunde nog lika gärna ha blivit en tvåa… Huga! Hur som helst – slutbetyget blev en fyra, men Lennart Hansson tackade i alla fall för intressanta inlägg under lektionernas diskussioner. Hahaha!

Betyg och intresse går inte alltid hand i hand. Jag har fortsatt intressera mig för historia och har läst både det ena och det andra alldeles frivilligt också efter skolans slut. Man får många gånger förlita sig på det som finns skrivet, och som du vet är det alltid vinnarnas historia som förs vidare, eller hur? Ibland finns dagböcker och brevväxling att falla tillbaka på och nu för tiden kan man till och med klämma fram dna som bevis ur skelett. Tänk att kunna bekräfta delar av historien efter att i många hundra år ha vetat ungefär hur något har gått till! Må Rikard III få vila i frid i fortsättningen. Tja, eller hans skelettben.

Vi bor på ett ställe som både har massor av gammal indianhistoria och nyare nybyggarhistoria. I går var maken och döttrarna på ett föredrag som hölls av en konstnär som intresserat sig särskilt för nybyggarna som kom hit till Utah. Det var tydligen jättespännande att höra om strapatser, svårigheter och solskenshistorier. Det kan inte ha varit lätt att vandra 200 mil till fots! Vi har det rätt bra ändå… Vi må ha dragit från Sverige, men vi behöver inte oroa oss för att aldrig få träffa våra nära och kära igen. Dessutom kommer vi kanske tillbaka. Vem vet?

03 feb

Förändring del 2 – Jobb.

Nu har januari gått över i februari. Jag har kommit igång med årets ord, kanske mer än jag hade tänkt. Då jag bröt benet fick familjen i högsta grad jobba ihop sig på många olika sätt. Vi har svetsats samman och jag känner att det är jättebra, särskilt med tanke på att jag om 1,5 vecka åker till Birmingham för att jobba för You Do på Craft Hobby Stitch International. Det blir lite trixigt här hemma då jag hemskolar och de två äldsta dessutom har lektioner i skolan varannan dag. Ja, och så är det ju de andra aktiviteterna… Jag håller tummarna för att maken och barnen fixar det utan mig!

Den här månaden kommer jag att fundera på vilka förändringar jag vill göra då det gäller mina jobb. Vilka ambitioner har jag, vad vill jag, hur ska jag nå mina mål? Hur länge ska jag hemskola? Behöver jag ändra min planering? Var vill jag vara om ett år? Om fem år? När jag fyller femtio? Nu för tiden kan man inte ta något för givet, men jag kan nog räkna med att jag har minst 25 arbetsår framför mig, kanske ännu fler. Just nu jobbar jag som lärare, men inte i skolvärlden. De kollegor som gick i pension då jag jobbade i skolan läääängtade alla till sin pension. Ja, alla utom en. (Hon är dessutom en av mina pedagogiska förebilder och hon var många elevers favoritlärare.)

Några av de mål jag har då det gäller jobb är följande:

jag ska gilla det jag gör
jag ska utvecklas
jag ska utmanas
jag ska undvika att hamna i negativa tankegångar då det gäller min egen förmåga
jag ska hålla ögonen öppna för förändring

Vi får väl se hur långt jag kommer. Tankarna snurrar redan!

If all else fails får jag väl satsa på en karriär i Japan. Yohio verkar ju ha lyckats rätt bra… Foto: aftonbladet.se

03 feb

Bättre sent än aldrig x 2.

Idag kom mina föräldrars julpaket fram. Ja, alltså mamma skickade ett stort paket den 19 november. Det kostade 499 kr att skicka och för några veckor sedan fick hon lösa ut det, hemma hos sig, för en hundralapp. Då hade paketet varit runt halva jorden och ändå inte lyckats komma fram till oss. Posten hanterar nu detta som ett klagomål. Jag hoppas sannerligen att de ger mamma pengarna tillbaka… Hursomhelst gjorde min kära mor ett nytt försök. Hon gjorde ett mindre paket och skickade det viktigaste. Det var det vi fick idag, 1,5 vecka senare. Duktigt jobbat, posten! Jag tror att detta paket kommer att sätta punkt för den mest spännande, och goda, postvecka jag någonsin varit med om. Jag måste bli bättre på att skicka överraskningar till människor!

För övrigt kan jag tala om för dig att bättre sent än aldrig inte bara gäller för paket, utan också för festligheter. Vi gjorde ett nytt försök med att heja in 2013 i går. I sista minuten fick vi till allas besvikelse ställa in det riktiga nyårsfirandet på grund av sjukdom, men skam den som ger sig! I går laddade vi upp med potatisgratäng och rostbiff, nybakat bröd och chips med olika dippar. Gästerna kom och vi satt uppe halva natten, precis som man ska göra en nyårsafton. Jag hade legat uppe och läst till 3.30 natten innan och kan tala om att jag inte kan undgå att märka att min kropp är äldre och tröttare… Suck! Nåja. Vi hade trevligt och det slutade med diskussioner runt en affärsidé som min kompis har. Vi får väl se vad som händer…

Gott Nytt År! Må alla dina önskningar slå in.

01 feb

Nej, inga bilder på gottiga postpaket. Du kan lugnt läsa vidare.

Idag hade postis med sig reklam och ett Viktigt Kuvert till vår medägare. Det är nästan så jag trodde att han, brevbäraren alltså, hade snott med sig dagens paket. Hrmf.

Resten av inlägget vet jag inte riktigt hur jag ska formulera. Kanske ska jag inte skriva någonting. Jag har nämligen jobbat halvdag som mentor för min WoW-kvinna. Vet du vad? Jag blir en bättre människa av att tillbringa tid med henne. Hon har levat ett liv som är så olikt mitt att jag nästan undrar om vi kommer från samma värld, men vi har samtidigt många gemensamma knytpunkter. Jag får inte lov att berätta något alls om henne eller hennes liv då jag har tystnadsplikt och därför har jag lite svårt att få fram det jag vill dela med mig av. Ord utan sammanhang räcker inte till, men de är allt jag kan ge dig:

kärlek, musik, tacksamhet, familj, förlåtelse

Ta orden med dig och gör något fint för någon som inte förväntar sig något. Karma, vet du. Ring till din gamla mamma. Skicka ett överraskningspaket (!). Skotta åt grannen. Laga dubbel sats och bjud in grannen. Ta med dig tonåringen på promenad. Tänk en god tanke om någon du knappt kan tåla. Skicka vidare böcker, kläder eller något annat du njutit klart av. Den här sången påminner mig om att det inte är fel att visa ödmjukhet ibland, men också att jag inte är så ensam som jag ibland kan känna mig. Känner du dig ensam? Kom ihåg att någon alltid finns med dig.