En av fördelarna med att hemskola är att jag får återuppleva det jag själv skulle ha lärt mig för länge sedan. Jag har alltid gillat historia, men jag har aldrig varit bra på att se sammanhang och rent usel på att komma ihåg viktiga årtal. Min stackars historielärare på gymnasiet sa i utvecklingssamtal efter utvecklingssamtal att jag låg precis på gränsen till en femma. Det sista övergripande provet i trean gick alldeles åt skogen. Jag fick en trea på det provet, men det ska jag bara vara tacksam över. Det kunde nog lika gärna ha blivit en tvåa… Huga! Hur som helst – slutbetyget blev en fyra, men Lennart Hansson tackade i alla fall för intressanta inlägg under lektionernas diskussioner. Hahaha!

Betyg och intresse går inte alltid hand i hand. Jag har fortsatt intressera mig för historia och har läst både det ena och det andra alldeles frivilligt också efter skolans slut. Man får många gånger förlita sig på det som finns skrivet, och som du vet är det alltid vinnarnas historia som förs vidare, eller hur? Ibland finns dagböcker och brevväxling att falla tillbaka på och nu för tiden kan man till och med klämma fram dna som bevis ur skelett. Tänk att kunna bekräfta delar av historien efter att i många hundra år ha vetat ungefär hur något har gått till! Må Rikard III få vila i frid i fortsättningen. Tja, eller hans skelettben.

Vi bor på ett ställe som både har massor av gammal indianhistoria och nyare nybyggarhistoria. I går var maken och döttrarna på ett föredrag som hölls av en konstnär som intresserat sig särskilt för nybyggarna som kom hit till Utah. Det var tydligen jättespännande att höra om strapatser, svårigheter och solskenshistorier. Det kan inte ha varit lätt att vandra 200 mil till fots! Vi har det rätt bra ändå… Vi må ha dragit från Sverige, men vi behöver inte oroa oss för att aldrig få träffa våra nära och kära igen. Dessutom kommer vi kanske tillbaka. Vem vet?