12 jan

Hylla den som hyllas skall.

Idag måste maken få komma i rampljuset. Vi har båda haft ett tufft år på många sätt och på grund av olika orsaker. När vi gifte oss för drygt arton år sedan lovade vi varandra att stå vid varandras sida i ur och skur. Vi har aldrig behövt tvivla på den andres engagemang eller kärlek. När en har haft det tufft har den andre lyft och när solen har lyst har vi samlat energi till de mörka, tunga dagarna.

K och jag har inte behövt gå igenom några svåra sjukdomar, vi har inte behövt kämpa med barnlöshet, vi har aldrig haft det så dåligt ekonomiskt att vi behövt lämna hus och hem och när något inte så roligt har hänt har vi kämpat oss igenom det. Under årens lopp har vi sett andras tvåsamhet brytas upp på grund av en mängd olika saker och ju äldre jag har blivit har jag insett, mer och mer, att en kärleksrelation måste underhållas. Ständigt. Kärlek kan ta slut. Livssituationer kan förändras. Från att ha varit två som har gått vägen fram tillsammans kan man bli ensam kvar. Det finns svinaktiga, svaga, sjuka och glömska partners som till slut utarmat den andre så mycket att förhållandet inte längre har det lim som behövs för att hålla det samman. Eller så har de helt enkelt dragit. Vissa av våra vänner har gett upp, andra har hållit ihop alldeles för länge innan skilsmässan till slut varit oundviklig. Några har flyttat isär för att sedan flytta ihop igen. Jag hoppas att deras förhållande liksom ett brutet ben blivit starkare efter separationen. En del fortsätter leva ihop trots avbruten kärlek för att inte skada barnen med allt en separation innebär. Andra sårar en älskad en gång, två gånger, många gånger, om och om igen.

Tillbaka till maken. Detta är nämligen inget separationsinlägg, vilket man kanske skulle kunna tro efter den här inledningen. Vi står starka tillsammans. Lite äldre och med många fler grå hårstrån, men också klokare och med större insikt om vad Real Life innebär. Härom dagen kom han hem med en överraskning. Han tyckte lite synd om mig då 2013, det bästa året någonsin, började med ett Platt Fall och hade därför köpt en ansiktspeeling som han trodde jag skulle bli glad för. Och det blev jag! Vi är inte speciellt bra på det där med blommor och presenter annars, maken och jag. Vi är bättre på att bjuda på kvällste, ge en massage och ”lätta den andres bördor”. Det betyder inte att jag inte gillar överraskningspresenter. Tvärtom! Inte behöver de kosta något heller. I alla år har vi haft en $10/100 kr-gräns på våra julklappar till varandra, men i julas fick jag hicka då jag öppnade presenten från K. Den innehöll nämligen en sprillans ny Silhouette Cameo! Jag vann en tidigare version för några år sedan i en scraptävling, den enda tävling jag blivit ledsen efter att ha vunnit. Nåja, den händelsen ligger nu i glömskans dal. Jag vet att en Cameo inte kostar några tio dollar, så jag var väldigt spänd på att höra hur den hade hamnat under vår julgran. Det visade sig att de hade haft en riktigt lyxig White Elephant-lek på makens jobb. K gick inte hem med något hemmabiosystem eller något Wii. Däremot ordnade han julens mest prisvärda paket! Han kunde till och med ge mig ett pussel också utan att spräcka sin budget. Hur skulle han veta hur passande den klappen skulle bli efter benbrottet?

I kväll körde Dagens Blogghjälte yngsta dottern till min kusin F där hon ska övernatta för att i morgon följa med till Fs vän och rida på hennes gård. Hon har pratat om detta i flera månader, så måtte det gå bra och bli precis så roligt som hon har tänkt sig. Medan K ändå var ute och körde i snösörjan passade han på att hämta det Facebookfyndade pingisbordet i Ogden, många mil bort. Strax innan midnatt kom han tillbaka med det enda som saknades för att ”pingisrummet” verkligen skulle bli ett pingisrum. Åh, jag är så glad över att ha en möbel det står STIGA på i huset! Jag älskar pingis. Jag är inte duktig, vissa skulle nog säga att jag inte ens kan spela, men jag tycker det är så roligt! Det tackar jag mina småkusiner för. Småkusinerna kanske eventuellt har hunnit passera 30-strecket vid det här laget, men ändå… Tack H och K för alla matcher ni körde mot mig då jag knappt ens fick bollen över nät. Lite bättre är jag allt idag!

Kärlek är ingenting man kan ta lätt på. Det är inte alla förunnat att hitta den. Alla får inte den kärlek de förtjänar och andra förtjänar inte kärleken de får. Kärleken är tålig och mild, men den är också ömtålig och omild. Den finns i vardagshandlingar och i extraordinära överraskningar. Kärlek är något man måste öva på. Ger man mycket växer förmågan att ge ännu mer. Kärlek är det som får världen att vakna till liv varje morgon trots att det pågår krig och elände över hela vår jord. Det är ditt och mitt ansvar att se det goda hos våra medmänniskor. Om vi inte ens kan se det fina hos våra partners, hur ska då vår medkänsla kunna växa?

För dig som är intresserad av hur det där med relationer fungerar på ett inte allt för djupt, men ändå viktigt, plan kan jag rekommendera The 5 Love Languages. Spännande bok! Jag lovar att du kommer att känna igen både dig och andra människor. Och när du sedan börjar förstå att det inte bara är andras plikt att se dina behov och önskningar, utan att det också går åt andra hållet, så kan du få spännande saker att hända. Livet är förunderligt och fantastiskt underligt. Och min kärlek räcker till dig också…

11 jan

Guilty Pleasures.

Här i Staterna talar man gärna om sina ”Guilty Pleasures”. Damerna i Utah verkar ha en speciell faiblesse för Diet Coke och diverse skönhetsoperationer. Min GP har länge varit Pepsi Max. Doktor Brian förbjöd mig att dricka detta gift då jag skulle bli av med min migrän för 2,5 år sedan. (Fråga Far så får du veta att alla Cola-drycker är det värsta man kan inmundiga, så han är överens med doktorn.) Jag tycker nu att det är väldigt gott med Pepsi Max, men vill inte ge mina barn några läskovanor och vill inte heller förgifta kroppen. I samband med flytten satte jag därför köpstopp. Fast bjuder du så tackar jag faktiskt inte nej…

Livet blir väl bra trist om man inte har saker att se fram emot. Ska jag vara här på jorden och gå igenom  allt elände som kastas i min och mina älskades vägar utan att vi har bett om det vill jag samtidigt välja att njuta av allt fantastiskt som också bjuds! Där kommer det där med tacksamhet in. Jag mår bättre då jag medvetandegör mig själv om allt fint jag får uppleva. Jag bad till exempel inte om att bryta benet, det gjorde jag inte. Men vet du? Jag har försökt se allt det goda som kommit genom den illvilliga isfläckens framfart, och det finns massor där! Och vad är ett brutet ben om man jämför med nästan alla andra eländesgrejor som finns? Ingenting! Jag har ju ett helt entourage som tar hand om mig dag ut och dag in. Dessutom går det över. När benet har läkt kommer jag ha en ännu starkare vrist än innan. Det ser jag fram emot. Och nu flummade jag ut i något som inte riktigt hade med dagens ämne att göra… Fokus!

Eftersom Pepsi Max gått bort var jag ju tvungen att hitta en ersättare. Jag hittade en nygammal kärlek. Ett par dagar innan den olycksaliga olyckan var jag och dottern i köpcentret och handlade luktegott  i massor till fyndpriser. Jag gillar att lukta gott. Det betyder inte att jag gillar att stinka. Människor definierar ju det där med doft på olika vis. Jag vet att det finns doftöverkänsliga personer och just därför får just Bath & Body Works produkter bli mina nya Guilty Pleasures. Tänk att tvätta händerna i Rosemary Mint Hand Wash till exempel. Helt klart njutbart! (Chokladtvålen till höger om den flytande tvålen luktar vääääldigt gott. Och nej, den går inte att äta och är inte heller från B&BW.) Att duscha och sedan smörja in sig i denna body lotion är också rätt trevligt. Jag ber därför härmed om ursäkt för de obehag jag har förorsakat och kommer att förorsaka då jag inte går omkring Au Naturel. Hm. Kom förresten på att svettbomber också borde orsaka störningar för de doftöverkänsliga… Eller har det bara att göra med kemikalierna? Vet du?

Så, vad har du för GP? Jag pratar alltså inte om alla de fina njutningar som är fullkomligt legitima, utan sådana som är lite onödiga. Ja, som Pepsi Max och oekologisk lyxtvål till exempel.

För övrigt finns det tydligen ett rätt nytt album som heter ”Greatest Songs for Guilty Pleasures”. Tänka sig. Tyvärr faller omslaget mig inte i smaken, så du får en annan av mina GP i present i stället. Håll till godo!

10 jan

Vad?

Dagens höjdpunkter

Yngsta dotterns kemilektion utmynnade i dessa smaskiga popovers. Jag vet inte om hon kommer ihåg något om gluten och luftiga bakverk i morgon, men vi hade roligt i skolarbetet och vi fick ett resultat som alla kunde ta del av på ett högst smakligt sätt.

I söndags kväll bjöds vi på en fantastisk middag av våra svensk-amerikanska vänner som bor i närheten. De introducerade oss också till det roliga spelet Apples to Apples. Tack vara Amazon.com kunde vi redan i kväll spela vår första omgång med egna Apples to Apples-kort! Sonen vann efter en hård kamp. Jag tröstade mig med mörk choklad och fläderte. Jag var ju så nära vinsten… Jag ska skriva ett inlägg om roliga spel så småningom. Har du några bra tips får du gärna lägga in dem här i kommentarerna!

09 jan

Källor, gästbloggare och lite Americana.

Idag har jag hyrt in en gästbloggare. Ja, alltså, jag har inte frågat henne om lov och jag har inte gett henne betalt. Jag citerar henne åtminstone utan några försköningar. (Regina Brett har blivit något av en ”urban legend”.)
”Källa på det”, brukar maken säga till mig då jag kommer med en av alla mina tusen frågor och saker jag undrar över eller är irriterad på. Ibland får jag skicka tillbaka samma uppmaning. Nu för tiden kan man få vilken slags fakta man önskar. Det är bara att gå till en källa som ger det svar man vill ha. Benjamin Disraeli tillskrivs citatet ”Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik.”. Googla och du ska finna. Som tur har jag inte förlorat hoppet helt och hållet. Jag inbillar mig att de flesta människor vill gott även om många inte riktigt klarar av att hålla sin lust, girighet eller självinsikt i schack när det börjar brinna i knutarna av en eller annan anledning. Det är lättare att skylla på någon annan än att ta ansvar själv. (2.18 in i YouTube-klippet t ex.) Grannens gräsmatta är grönare – fy, vad orättvist. Gamla vänner bortprioriteras då nya, bättre hittas längs vägen. En gammal kärleks glans falnar när man träffar någon ny och spännande.
Livet är sannerligen komplicerat. Jag har direkt eller indirekt fått uppleva så många av de där sakerna som jag trodde och hoppades att jag skulle slippa bekymra mig om under det senaste året. Just därför känns den här listan otroligt upplyftande, inspirerande och hoppingivande! Har du inte tid att läsa den just nu tycker jag att du ska skriva ut den och ta med dig den i väskan, i telefonen eller sätta upp den vid datorn. Här finns massor av inspiration för att välja alla kommande ”årets ord”!
”Kom till skott”, tänker du säkert nu. Okej! Jag har inte orkat översätta, men jag inbillar mig att de flesta av mina läsare är tillräckligt bevandrade i det engelska språket för att förstå kärnan. Annars är det bara att skicka mig ett litet meddelande så hjälper jag till.
Regina Brett, The Plain Dealer
May 28, 2006
To celebrate growing older, I once wrote the 45 lessons life taught me.
It is the most-requested column I’ve ever written. My odometer rolls over to 50 this week, so here’s an update:
1. Life isn’t fair, but it’s still good.
2. When in doubt, just take the next small step.
3. Life is too short to waste time hating anyone.
4. Don’t take yourself so seriously. No one else does.
5. Pay off your credit cards every month.
6. You don’t have to win every argument. Agree to disagree.
7. Cry with someone. It’s more healing than crying alone.
8. It’s OK to get angry with God. He can take it.
9. Save for retirement starting with your first paycheck.
10. When it comes to chocolate, resistance is futile.
11. Make peace with your past so it won’t screw up the present.
12. It’s OK to let your children see you cry.
13. Don’t compare your life to others’. You have no idea what their journey is all about.
14. If a relationship has to be a secret, you shouldn’t be in it.
15. Everything can change in the blink of an eye. But don’t worry; God never blinks.
16. Life is too short for long pity parties. Get busy living, or get busy dying.
17. You can get through anything if you stay put in today.
18. A writer writes. If you want to be a writer, write.
19. It’s never too late to have a happy childhood. But the second one is up to you and no one else.
20. When it comes to going after what you love in life, don’t take no for an answer.
21. Burn the candles, use the nice sheets, wear the fancy lingerie. Don’t save it for a special occasion. Today is special.
22. Overprepare, then go with the flow.
23. Be eccentric now. Don’t wait for old age to wear purple.
24. The most important sex organ is the brain.
25. No one is in charge of your happiness except you.
26. Frame every so-called disaster with these words: ”In five years, will this matter?”
27. Always choose life.
28. Forgive everyone everything.
29. What other people think of you is none of your business.
30. Time heals almost everything. Give time time.
31. However good or bad a situation is, it will change.
32. Your job won’t take care of you when you are sick. Your friends will. Stay in touch.
33. Believe in miracles.
34. God loves you because of who God is, not because of anything you did or didn’t do.
35. Whatever doesn’t kill you really does make you stronger.
36. Growing old beats the alternative – dying young.
37. Your children get only one childhood. Make it memorable.
38. Read the Psalms. They cover every human emotion.
39. Get outside every day. Miracles are waiting everywhere.
40. If we all threw our problems in a pile and saw everyone else’s, we’d grab ours back.
41. Don’t audit life. Show up and make the most of it now.
42. Get rid of anything that isn’t useful, beautiful or joyful.
43. All that truly matters in the end is that you loved.
44. Envy is a waste of time. You already have all you need.
45. The best is yet to come.
46. No matter how you feel, get up, dress up and show up.
47. Take a deep breath. It calms the mind.
48. If you don’t ask, you don’t get.
49. Yield.
50. Life isn’t tied with a bow, but it’s still a gift.
Förresten är det rätt bra att bo i det här landet när man har brutit benet och behöver ta ut kontanter. Bilbankomater, liksom. Bara i de Junajted Stejts ov Amerricka!
08 jan

20 frågor med svar.

Drömresa: Jag har bara en. Nya Zeeland. Svägerskan bor numera i Sydney, så jag skulle tycka det var jättekul att komma dit också. Fast annars drömmer jag mig nog mest till sommar-Sturkö.
Favoritsysselsättning: Sjunga i kör eller musicera tillsammans med andra. Jag kan gott tänka mig spela tamburin om det behövs, även om det är ett löjligt instrument. Får jag bara vara med, så!
Hur många gånger går du in på Facebook per dag: Med brutet ben eller utan? Med – för många. Utan – minst en gång innan jag går och lägger mig.
Vad önskar du dig i födelsedagspresent: Lugn och ro.
Drömyrke: Jag tror jag har det. Jag älskar att vara lärare, vilket jag just nu är till mina barn. Jag älskar också det kreativa yrke jag halkade in på via ett bananskal för ett antal år sedan. Jag hade aldrig trott att jag skulle våga göra något liknande. Skulle jag välja om i livet skulle det ändå ha att göra med människor.
Favorittidning/magasin: Femina i Sverige. Här i USA hamnar man i förhimlen varje gång man kollar igenom Barnes & Nobles tidningshylla. Det finns makalöst många roliga magasin här.
Favoritplats i Sverige: Bredavik, Sturkö. Pannrummet, Roséns väg 3. Kvantum i Kungens Kurva. Överallt där jag är med människor jag älskar.
Thaimat, grekiskt, italienskt eller svensk husmanskost: Italienskt! Skulle jag börja tala om matminnen och Italien skulle jag aldrig bli färdig…
Favoritdesigner? Har ingen. Jag vet alltid vad jag gillar då jag ser det. Då bryr jag mig inte om ifall någon stackars H&M-slav eller Donna Karan stått för skissen.
Vad gör dig lycklig en måndag? Kärlek.
Vad driver dig att skriva blogg varje dag? Det gör jag ju inte… Jag har uppehåll med jämna mellanrum. Jag skriver mest för mig själv, men om ingen läste hade jag nog fortfarande hållit mig till de där tråkiga, blå dagböckerna jag skrev i förr.
Om du fick välja själv, var skulle du då vilja bo? (Vill bara börja med att tala om att jag var tvungen att ändra ett störande språkfel i den här frågan.) Jag har uppriktigt sagt ingen aning längre. ”Home is where your heart is.”
Stadsbrutta eller lanttös? Både och. Just bor vi rätt bra just här! Jag skulle vilja bo avskilt, fast i stan. ”Good luck with that, bruttan!”
Vilken är din största tillgång enligt dig själv? Min medkännande personlighet.
Vilken är din största tillgång enligt andra tror du? Maken sa ”din personlighet” utan att han fick höra vad jag skrivit själv. Kanske att man får det man ser. Jag hymlar inte. Ibland säger jag obekväma sanningar, men jag försöker att inte såra människor.
Favoritmat? Kroppkakor och sushi. Fast bjuder du på mat äter jag vad som helst utom blodpudding!
Har du någon kändis som du är inspirerad av? Dolly Parton, så klart. Hon är Plastic Fantastic!
Tror du på tankens kraft? Japp. På gott och ont.
Vart vill du åka på semester nästa gång? Jag vet vart jag ska semestra nästa gång och det är precis dit jag vill åka.
Vad är lyx för dig? Paket! Överraskningar (även om jag måste fixa dem själv). Massage. Lugn och ro.

Orkade du läsa ända hit? Bloggar du också tycker jag att du ska svara på de tjugo frågorna. Bloggar du inte kan du ju svara på frågorna och skicka dem i ett mejl till mig. Eller skicka ett brev, vet ja’! Ännu roligare.

08 jan

Tack!

Till dig som fixade middag, underhållning och trevligt sällskap i går. Tack! Till dig som finns där i ur och skur. Tack! Till dig som täcker upp. Tack! Till dig som älskar. Tack! Till dig som går många extra mil. Tack! Till dig som uppmuntrar och stöttar. Tack!

06 jan

När stort kommer ur det lilla.

Varsågod. Här får du en gratis väderrapport från den senaste veckan här i Orem, Utah. Jag tror banne mig att vi har haft det vackraste vädret sedan vi flyttade hit. Sitter jag i ena soffhörnan på eftermiddagen kan jag både njuta av ljuset som faller in bakifrån och njuta av bergen genom fönstret till vänster om mig. Inte dåligt! Jag har till och med varit ute, i alla fall ute ur huset. I torsdags började skolan igen och då jag höll på att förtvina inomhus haltade jag ut till garaget, använde den automatiska garageportsöppnaren för att släppa ut oss, stängde garageport med hjälpmedlet, körde barn dit de skulle, körde hem och upprepade öppnings- och stängningsproceduren. Yihaa! Det var svettigt, men det gick bra. Jag bröt inga fler ben och jag kände solen genom bilrutan och önskade till och med att jag inte hade glömt mina solglasögon i Hawaii. Ah! Det är underbart att ens ha förmågan att njuta ”små ögonblick av ro ibland”. Tacksamhetsövningarna hjälper mig långsamt upp ur träsket. Tjoho!

Min faster tyckte tydligen att jag har varit väldigt mycket på Facebook. Tja, det kan hända att jag bläddrat igenom uppmuntrande ordspråk, glada vinterlovsbilder, ledsna och ensamma uppdateringar och annat mindre viktigt väldigt mycket mer ofta än vanligt. Det har dock sin naturliga förklaring. Jag har suttit på ungefär samma plätt, med vissa undantag, i drygt en vecka nu. Jag hasar mig upp för trappan på kvällen och ner för trappan på morgonen. Dessemellan blir jag väl omhändertagen av make och tre barn. Tur att jag har sluppit någon oempatisk slusk vid min sida. Vem skulle klara att tömma kastrull efter kastrull med mina, hm, uppkastningar? Eller springa som en skållad råtta varje gång jag behöver det minsta lilla? Eller sköta hushållet lika bra som jag? (Ja, nu är de fyra och jag är en, men tillsammans blir de både starka och duktiga.)

Här ser du en av de aktiviteter jag återupptäckt. Yatzy. Underskattat spel… Jag pusslar, läser, surfar Facebook i telefonen, tittar på gråtfilmer och har också hittat en ny favoritteveserie som jag aldrig ens hört talas om förut (Drop Dead Diva). Tja, kanske det finns en anledning till att jag aldrig har hört talas om den förut? Fast jag var ju väldigt förtjust både i Lagens Änglar och Ally McBeal förstås. Teveadvokater är allt mycket mer spännande än de verkliga, eller vad säger du A?

Jag har en nyckelharpa. Den fick jag av en gammal man som jag blev väldigt god vän med då jag flyttade upp till Tumba för en massa år sedan. Fine G lät meddela att om han hade varit 60 år yngre hade han lagt in en stöt på mig, men nu fick vänskapen duga. 🙂 Han lärde känna min man också. Jag är så glad över att vi hann berätta för G att vi väntade barn och att detta barn skulle få hans namn om det blev en pojke. Strax efteråt försvann vår vän in i demensdimman och några månader efter vår lille Gs födelse gick G den äldre bort. Alltid då jag lyssnar på Åsa Jinders musik skickar jag en tanke till min gamle vän och är tacksam över allt han lära mig under den relativt korta tid vi hann känna varandra. Den här är till dig som jag inte längre kan prata med.

För övrigt kan jag säga att om man spelar fiol och bor i Utah ser man ut och låter så här. Eh. Hon är duktig, lilla Lindsey Stirling! Och hon skriver sin egen musik. Om jag var du skulle jag därför ta mig till Köpenhamn den 25/1 eller till Stockholm den 26/1 då hon spelar där.