Min väninna fick en skylt i julklapp av sina barn. Jag måste säga att de hade lyckats ovanligt bra med julklappen då väninnan ofta uttrycker just de ord som står på skylten: ”Work Hard and Be Nice”. Jobba Hårt och Var Snäll.

Jobba hårt. Vad betyder det? För min Far betyder det att man jobbar tills man stupar. Han är som en evighetsmaskin, till och med nu när han med gott samvete skulle kunna skylla på svår sjukdom. För andra betyder det att man gör så gott man kan, kanske får man till och med dåligt samvete då man finner sig själv sysslolös. För åter andra är det omöjligt att arbeta ens lite grann då de helt enkelt inte har den fysiska eller den psykiska förmågan. Om ens hela självkänsla ligger i det man presterar istället för i den man är blir det jättejobbigt om man råkar ut för sjukdomar eller andra omständigheter som gör att man inte längre kan jobba hårt, eller kanske inte alls.

Vad får dig att anstränga dig lite extra för att inte bara göra bra ifrån dig, utan att göra mer än vad som kanske krävs? Hur länge orkar man vara en sådan som hela tiden är bättre, blir färdig fortare eller alltid kommer med de bästa idéerna? Ligger det fast i någons personlighet? Kan man bli bättre på att över huvud taget få saker gjorda? Motsatsen till att jobba hårt borde vara att vara lat. Ligger det för evigt i ens fat om man alltid är den som försöker komma undan, den som väntar på att någon annan ska erbjuda sin hjälp, den som vet att världen inte står och faller på att man själv är den som hugger i?

Och hur är det med den där godheten? Hur är man snäll? Vari ligger värdet att behandla andra med respekt, att gå den extra milen, att hjälpa både sådana som är i uppenbar nöd och sådana som inte ens själva hunnit inse att de behöver hjälp? Är det snällt att alltid säga JA när någon ber en om något? Är det snällt att ställa upp gratis med de kunskaper man på ett eller annat sätt har kunnat utveckla genom åren? Är man snäll när man ger ”ytliga” komplimanger som ”Vilken fin kjol!” eller ”Den färgen passar dig!”? Är man snäll om man bara gör saker när andra ser eller är det sann godhet att bara göra saker för andra i hemlighet? Kan man vara för snäll?

Just nu tänker jag lite extra på de här frågorna. Jag tror att det kan vara jobbigt att jobba hårt och vara snäll. Jag tror att många skulle må bra av att släppa vissa saker och fokusera på annat istället. Jag tror att vänlighet och osjälviskhet är mycket viktigare för att få ett väl fungerande samhälle än att folk får högsta betyg i sina skolämnen. Jag tror att folk har väldigt olika sätt att vara snälla på, men vet också att många inte har lärt sig eller kanske glömt bort hur man gör för att vara snäll. Är det viktigast att vinna eller är det viktigast att ha rätt?

Nu ska jag vara snäll mot mina familjemedlemmar och laga middag till dem. Efter det ska jag vara snäll mot mig själv och gå på yoga. Sedan ska jag träffa den ungdomsgrupp jag är ledare för och vår aktivitet i kväll har tema ”Secret Service”, alltså att vara snäll lite så där i hemlighet. Kanske vill du titta på de filmsnuttar som jag ska visa. Här har du den första, här den andra och här den tredje. Jobba Hårt och Var Snäll!

I går hade vi familjekväll. Vi brukar bjuda hit någon annan familj också, men i går var det bara vi. Maken bestämde att det var dags för ”fråga vad du vill, mamma och pappa måste svara”. Det var väldigt spännande att vänta på frågorna, men de var ganska snälla. Vad ville du bli när du var liten? Varför gick du den utbildning du gick? Tyckte du om att plugga, läxor och prov? Har du känt ångest någon gång? Vad tyckte du om husdjur då du växte upp? Jag undrar just vad barnen skulle fråga om man hade det som rutin att ha sådana här frågestunder en gång i veckan? Och vad skulle du fråga om du fick fråga någon vad som helst?

Politiker som inte vill svara på jobbiga frågor finns det gott om. Jag tycker det här blogginlägget är lite roligt även om det samtidigt är tragiskt varje gång det uppstår en situation som ingen orkar ta ansvar för… Fox News enligt andra mest pinsamma intervju hittar du här. Själv tyckte jag det var väldigt, väldigt pinsamt när en klasskompis i sexan frågade mig om jag hade sagt att hon sjöng falskt. Det hade jag nämligen sagt, fast i förtroende till en annan vän. Förtroende eller ej, jag hade gjort bort mig och har varit försiktig med att prata om privata tankar sedan dess. Personlig är jag, mycket och ofta, men privat är jag bara med ett fåtal utvalda. Hur mycket man än litar på en människa gör karma, ödet eller vad det nu är att saker kommer tillbaka och biter en i baken. Det är helt enkelt så att vi var och en till slut måste ta konsekvenserna av val vi har gjort oavsett om det gör ont eller inte.