20 Okt

Har jag tappat den röda tråden?

Jag har många gånger uttryckt vad jag tänker om det där att ”skaffa” barn och familj. För mig är en familj en enhet som kräver ett givande och ett tagande från allas håll. De vuxna står för stabilitet, ovillkorlig kärlek, trygghet och undervisning i ”life skills”. Barnen står för det sårbara och det oberäkneliga. De är inte några ”second chances” för ens egna misslyckanden. Alla väljer hur man ska få sin familjeenhet att må bäst. Den här artikeln av journalisten och numera hemmaarbetaren Anna Nachman beskriver just hennes och hennes mans lösning, en som var vanlig förr men som får många att se RÖTT idag.

Anna och hennes man jobbar som jag och maken gjorde då barnen var små. Nu gick det bra för oss, men alla förhållanden överlever inte småbarnsåren. Rent ekonomiskt är det nästan alltid kvinnan som sitter i en ekonomiskt läckande båt om relationen tar slut. Jag föreslår att familjer löser det där med vem som är hemma, när och hur mycket, men också att man tänker efter före och ser till att lösa den ekonomiska biten innan något händer, även om det aldrig händer. Gemensam ekonomi och gemensamt ansvar för varandras välmående måste väl ändå vara i allas intresse också om kärleksrelationen mellan föräldrarna brakar? Hur kan man vilja sätta sina barns andra förälder på pottkanten och inte fortsätta bidra till med vad man kan? Jag önskar att ”folk” hade vett, men i sådana här situationer verkar vettet rymma från de smartaste människor. Det ger upphov till så mycket trasigheter att mitt hjärta gråter av bara tanken. Suck!

Något som gör mig glad är den rikedom som naturen bjuder på just nu. Jag och resten av familjen njuter av fräsch och nyskördad mat till billiga priser. Det är livskvalitet, det. (Förresten blev det en omgång äppelmos till. Den första tog slut nu i eftermiddags. Som sagt. Jag rekommenderar dig att prova.)

19_1

Papper från Jillibean Soup

Vi har städat och städat och städat här hemma idag. Äntligen har vi en riktigt fungerande dammsugare igen. Vår lånemaskin har fått två olika, nya filter och ny påse och den har jobbat hårt. Sist vi kunde dammsuga med en fullt fungerande dammsugare var i maj, så du kan ju förstå lyckan nu när alla dessa äcklomattor (som dolt skräpet väl) blev ordentligt rengjorda. Ja, så ordentligt det går. Det luktar fräscht här i alla fall, särskilt eftersom vi våttorkade hall, matrum, audiensrum och kök också.

Efter städningen satt jag och pysslade och skrev brev och sorterade och framkallade foton (RUTTEN kvalitet på Snapfish, måste hitta något annat) och grät (jo, jag är ju av den sorten, jag kollade på den här fantastiska skuggteatern) och tittade på två nya avsnitt av Parks and Recreation med maken och sonen och lagade mat och åt och ja, sen vet jag inge’ mer. Hoppas att din helg har varit fin den också.

17 Okt

Pengar betyder ingenting, eller hur var det nu?

Idag loggade jag in på Handelsbanken och gjorde två överföringar från vårt konto till Skatteverket. Bye, bye till en halv mille. Eller ja, pengarna räknades väl aldrig som våra, men att ha sett dem på kontot har stuckit i ögonen. IMF håller nu på att diskutera hur man ska rädda bankerna från den kris de själva orsakat. Det diskuteras på allvar att alla bankkonton i Eurozonen ska bidra med tio procent. Tjena. Ska stackars människor som sparat sina pengar betala för banker som har spekulerat med pengar, gett för många och för stora lån och varit allmänt drulliga med sina kunders medel? Det är ju inte klokt! Jag trodde min make domedagsprofeten skämtade då han berättade om det, men han hade visst rätt. För dig som orkar läsa om ekonomi finns det ett blogginlägg på Mises om vad IMF planerar. Det är som att känna hur det där ruskiga regnmolnet sakta men säkert närmar sig…

16_1

Förutom den extraordinärt tråkiga uppgiften att betala reavinstskatt så har jag mest ägnat mig åt trevliga saker, som undervisning och skjuts. Snart ska jag ta ukulelen och fiolen och ge mig iväg på körövning. Nu är det Keep on the Sunny Side som gäller. Håll tummarna för flickorna som ska sjunga och dänga i rytminstrument och för mig och damerna som ska stå för det instrumentmelodiösa.

Ps 1: Hösten fortsätter att leverera!

16_2

16_3

Ps 2: Tänkte också visa dig en bild från helgens promenad. Amerikanerna bygger inte hus som svenskarna. Här är det plywoodstomme och fuskfasad som gäller. Så räknar de inte heller med att husen ska stå i hundratals år utan att rivas… Snabbt går det och fascinerande är det att följa processen! Det här huset ligger bara ett hus och en gata från oss. Det blir bautastort, inklämt på en liten tomt!

16_4

02 Maj

Förändring del 5 – Ekonomi.

Idag har vi hälsat in maj med kyliga vindar. Hu… Jag tog på mig en kjol i morse då solen sken från en i det närmaste klarblå himmel. Jag tog fel i mina beräkningar. Det blir väl varmare en annan dag.

Det är dags att summera april och förändringsordet Hälsa. Tja, jag vet inte direkt om jag är mer hälsosam nu än för en månad sedan. Jag har i alla fall börjat göra plankan igen nästan varje kväll. Jag har inte varit ute och gått mer än ett par gånger, om man inte räknar med dagen i Las Vegas då vi traskade vääääldigt långt. Så långt att jag faktiskt fick träningsvärk! Jag måste säga att den här månaden har varit min sämsta så här långt när det kommer till att medvetet försöka förändra något. Jag kan skylla på flera saker, men det gör ingenting bättre.

Nu går jag vidare! Jag började den här månaden med att kolla igenom budgeten igen. Jag gjorde det för ett tag sedan och jämförde nu för att se var vi behöver lägga in krutet då det gäller vår ekonomi. Det här är ett så pass privat ämne att jag inte riktigt kommer att dela med mig lika mycket som jag brukar. Kanske kan du ändå bli inspirerad, eller inspirera mig till att göra någon förändring som jag inte upptäckt än!

Vi lägger absolut mest pengar på vårt boende (vi skulle kunna bo billigare, men får samtidigt mycket för pengarna) och mat (ingen är riktigt beredd på att dra in på det här kontot då det är så pass viktigt för oss att äta bra mat). Att vi bor här men har våra familjer i Sverige gör också att det går mycket pengar till resor som inte direkt passar in i en semesterkassa. Att bo så här utan att riktigt veta hur permanent det är gör också att vi får hantera boendeinvesteringar lite annorlunda än vi kanske hade gjort annars. Vi har till exempel inte köpt någon gräsklippare än trots att vi har en riktig muskedundergräsmatta, utan har lånat. Jag gillar inte att låna grejer mer än någon enstaka gång. Jag tror att vi behöver bli bättre kompisar med Deseret Industries där det borde gå att hitta ett eller annat fynd trots våra inte allt för positiva upplevelser av stället (en second hand-affär).

Maken har precis omförhandlat bilförsäkringen och lyckades få den 60% billigare. Det berodde mest på att han lade ner tid på att ringa runt till flera företag. Efter att ha fått erbjudanden från dem presenterade han deras prisförslag för vårt nuvarande försäkringsbolag och VIPS! hade vi en mycket billigare försäkring. För övrigt är bensinen mycket billigare här, men så kör jag mycket också. Här går det nämligen inte direkt för barnen att hoppa på en buss till sin aktivitet.

Jag är glad över att ha lärt mig att man sparar ihop till grejer istället för att ta lån. Det gäller inte studielån eller bostadslån (om man inte tänker bosätta sig alldeles för dyrt, så klart). Jag har också lärt mig att det inte kommer att finnas några pensionspengar kvar till oss, så det kanske är dags att fundera på hur vi bäst kan se över framtidsekonomiska planer. En släkting-i-släkten här i Amerikat berättade hur han och hans fru hade investerat alla sina pengar i sitt boende som pensionsförsäkring. De sitter nu på ett riktigt tjusigt hus som ingen har råd att köpa. Bostadsmarknaden håller på att ta sig här i USA, men de där dumdyra husen säljs antingen mycket billigare än ägarna har tänkt sig, eller så säljs de inte alls. Jobbigt läge…

Vi har sedan vi gifte oss levt under olika ekonomiska förhållanden. Vi har varit vad som säkert i Sverige skulle kallas fattiga (men jag håller inte riktigt med om den definitionen). Vi har också haft en inkomst som räckt till både det ena och det andra som man inte behöver, men som ger guldkant på tillvaron. Vi har sparat och gnetat och vi har levt på de sparade medlen. Idag lever vi ett bra liv. Jag vill påstå att pengar visst gör människor lyckliga. Till en viss gräns. Att knappt ha råd att betala för det allra mest nödvändiga lär en ödmjukhet och tacksamhet, men det tär också på självkänslan. Att ha för mycket pengar räcker inte. Det finns alltid något mer man ”behöver” eller vill ha. Jag önskar att jag aldrig behöver sälja min själ för att få en inkomst. Slipper jag det tror jag att jag kan vara nöjd med vad jag än har.

Hur ser du på pengar? Är ekonomi något som du viftar bort och helst inte pratar om, eller är du insatt och medveten om varenda krona som vandrar in och ut på kontot? Klarar du att ha strikta ramar och ändå kunna unna dig något extrakul utan att ha det inlagt i budgeten? Gör du aldrig något utan att ha planerat det månader i förväg? Jobbar du för att kunna ha kul? Jobbar du som en slav för att kunna ta två veckors avkopplande semester Långtbortistan och sedan fortsätta slava? Jobbar du för att leva eller lever du för att jobba? Unnar du dig något särskilt som egentligen är för dyrt? Tror du att man blir lyckligare av att ha mycket pengar? Ja, det var väl det. Grattis om du orkat läsa ända hit!

Meja – All About the Money
Dire Straits – Money For Nothing
ABBA – Money, Money, Money
Madonna – Material Girl
Billie Holiday – God Bless the Child
Patti Smith – Free Money

07 Mar

Den här bloggen är inte politisk.

Jag vet att vi alla har olika syn på hur man ska leva tillsammans i familjen, i samhället, i landet och i världen. Jag försöker att inte prata politik här i bloggen. En av anledningarna är att jag har lite svårt med konflikter. Konflikter innebär många gånger hårda ord, ilska och tankar om andra som ”dumma”. Därmed inte sagt att jag inte gillar att tycka och tänka vitt och brett om både det ena och det andra! Jag är nämligen rätt bra på just det. Idag tänkte jag bjuda på en tänkvärd filmsnutt trots att den är väldigt politisk. Flera av er som läser här kommer säkert att tycka att ”ja, men det här är ju inte hela sanningen” och ”men så här är det väl ändå inte”, men jag vågar mig på att lägga ut länken ändå. Vill du få dig en funderare ber jag dig lägga en knapp timme på att titta igenom 1 200 miljarder. Vad tycker du om Martin Borgs frågeställningar? Har statsapparaten svällt utanför rimliga gränser? Är det ”ballt” att betala skatt? Får du vad du önskar av dina skattepengar? Är du som jag var för några år sedan och stoppar huvudet i sanden då det gäller sådana här frågor? Det finns ju ändå de som sköter det här bättre än du? Eller?

För att lätta upp det här inlägget något vill jag också bjuda på en lite rolig blogg som jag fick tips om av min tyska syrra. Vad är det egentligen att vara riktigt svensk? Vad tycker du? Som utlandssvensk kan jag konstatera att världen blir mindre för varje dag och att de största skillnaderna mellan att bo i Orem, Utah och Segeltorp, Huddinge Kommun är

1. språket
2. folk som i allmänhet är mycket vänligare här i ”Happy Valley”
3. antalet kyrkor och kyrkobesökare
4. bergen/vattnet
5. vägarna (bättre här)
6. de allmänna kommunikationsmedlen (sämre här)

Annars har vi ungefär samma affärer, hittar samma slags matvaror i butikerna, har samma kamp mot övervikt, ser på samma tv-shower och filmer, dansar efter samma modegurus pipor, diggar samma idoler… Same, same, but different helt enkelt.

Och med tanke på det där att jag faktiskt befinner mig där jag gör får dagens musiktips bli MoTab, Mormon Tabernacle Choir, en kör med rätt mycket erfarenhet i ryggen. Här hittar du lite mer fakta om dem.

18 Jul

Om att veta sitt värde.

Nittonhundrasjuttio föddes jag. Nu har det snart gått fyrtiotvå år sedan den dag jag gjorde entré på samma sätt som miljoner andra, både innan och efter mig. Vid ungefär samma tid präglades ett vackert mynt, ett mynt som jag hittade då jag flyttstädade. Det var smutsigt, brunt och fläckigt och jag bestämde mig för att putsa upp det för att lägga i en sparalåda. Den här lilla processen fick mig att tänka på vad man lägger värde på. När myntet föddes och några år framåt kunde man använda det för att byta in varor till ett värde av fem öre. Jag vet inte vilket pris jag hade betingat på bebismarknaden, men jag gissar att mina föräldrars subjektiva värdering var, och är, ”ovärderlig”. Det är så lätt att racka ner på sig själv, att se fel och brister och allt det man inte kan eller orkar ändra på. Jag utnämner onsdagen den 18 juli 2012 till Uppvärderingsdagen. Testa! Det är rätt kul.

Varför är jag värdefull?
1. jag är jag, ingen kan ta min plats
2. jag har samlat på mig snart 42 års livserfarenhet
3. jag vet att ”mitt bästa” duger
4. min kärlek flödar över