Tag Archives: spara

13 jan

Sprid solsken! (En pysselhandledning.)

Det var länge sedan jag visade något pyssel här i bloggen. Det är inte direkt det att jag pysslar mindre, men det har bara inte blivit så. Jag länkar oftast vidare till andra vars instruktioner jag själv följt, men just idag kommer jag inte ihåg var jag hittade idén. Du vet, det fastnade i mitt bakhuvud efter att ha fångats upp någonstans i det svarta hål som sajberspejs utgör? Det finns begagnade pappersvaror som alltid bör slängas (toapapper), annat som kan sparas om det är i gott skick (vadderade påsar) och sådant som alltid åtminstone bör dokumenteras, kanske till och med sparas (personliga brev). Hur man kan pimpa de i mitten inklämda, de sparade vadderade påsarna i gott skick, tänkte jag tipsa om idag.

I gott skick betyder inte att de är helt släta, det är ju orimligt. Däremot är de fortfarande hela. Börja med att försiktigt pilla/riva loss adresslappar och frimärken. I de fall där det finns tryckt text i stark färg, som här, kan du även limma över vanligt vitt kopieringspapper för att dämpa färgen lite. (River du kanterna istället för att klippa blir det i princip osynligt när servetten kommit på plats.)

Är du som jag har du både udda, vackra servetter och en burk Mod Podge, det fantastiska decoupagelimmet som är så användbart till allt möjligt. Mitt köptes på Hobby Lobby för många år sedan och används bara då och då, men är fortfarande i gott skick. Du kan även tillverka ditt eget decoupagelim med sådant du nästan garanterat har hemma:

Recept decoupagelim

Blanda en deciliter vatten med 2 msk socker och koka upp.
Vispa i 2 msk potatismjöl, lite i taget, i en deciliter vatten och koka upp. Vispa hela tiden med en visp.
Blanda sedan sockerblandningen med potatismjölsblandningen och låt det tillsammans än en gång koka upp. (Använder du decoupage på exempelvis möbler rekommenderas att du lackar det väl torkade resultatet för tålighet.) Receptet har jag fångat upp på vägen någonsin, har inte gjort det själv.

Servetter består av tre tunna lager papper. Ditt första uppdrag blir att separera det översta, mönstrade lagret från de andra två. Dra mycket försiktigt loss detta.

Måla på ett tunt lager decoupagelim på framsidan av den vadderade påse du vill pimpa. Det kan sedan gärna torka till i någon minut. Lägg försiktigt på servettlagret och fixa och trixa med lätt hand tills du fått det någorlunda slätt och på plats. Det gör ingenting om servetten sticker ut lite utanför påsen, det är lättare att klippa bort överflödigt papper än att hålla på och matcha upp påse och servett perfekt. När servetten är på plats målar du på ännu ett tunt lager lim över hela servetten, arbeta ner limmet försiktigt så att servetten verkligen täcker och sitter fast i påsen. (Bilden är lite missvisande, du vill alltså inte ha några tjocka lager lim.)

När mina påsar var färdiga såg de ut så här. Den blå var mitt första försök där jag ännu inte hade bemästrat det där med att hellre ha lite servett utanför påsen. Det gick bra att fixa efteråt, det var bara att klippa bort två millimeter längst ner. Solrospåsen var lite för lång för en servett. Jag tog lite av den extra, bortklippta servetten och skarvade. Längst till vänster kan du se att mönstret inte riktigt matchar, men detta är inget som kommer att störa då det är precis vid flärpen som viks över till baksidan. Den allra minsta lilla gula påsen hade svarta bläckfläckar som jag inte täckte över, men de lät jag vara kvar. Tänkte att jag kan lösa det med klistermärke, tejp eller annat. Vi pratar om återvunna vadderade påsar, inte konstförfalskning.

Här är mina nygamla postpåsar som jag ser fram emot att få skicka vidare! För någon annan kan detta återbruk te sig som rent tidsslöseri, för mig är detta mindfulness och ren och skär glädje. Jag blir mindful av själva förfarandet och glad över att jag kan återanvända något som både är dyrt i inköp och som fortfarande fyller sin funktion. Och visst är det fint om man kan sprida lite skönhet omkring sig?

03 jan

Den som spar, den har…

… men inte lika roligt. Eller hur var det nu igen? Förra året städade jag upp bland våra utgifter i samband med alla varningar om tuffare tider. Sa upp abonnemang som inte kändes nödvändiga, funderade över om det gick att omförhandla kontrakt och började göra planer på hur vi bäst sparar. Jag är så tacksam över min uppfostran som lärt mig att vara försiktig med att spendera pengar som inte är mina (studielån och huslån undantagna), men förstår att detta inte är något som alla lever efter. Under lång tid har jag förskräckts över yngre förmågors vanor att leva över sina tillgångar. Inte är det bara yngre personer som lever så heller, jag vet personer både i min ålder och äldre som aldrig kommer igen, utan knappt håller sig över vattenytan år efter år. Det sägs att det blir svårare att få ordning på sin ekonomi ju äldre man blir. Skuldberg växer och inkomsterna växer inte i samma takt.

”Knappt tre procent av alla unga vuxna i åldersgruppen 18–25 år i Sverige hade minst en obetald skuld hos Kronofogden i slutet av 2021. Det är en liten minskning jämfört med hur det såg ut för 10 år sedan. Däremot har den sammanlagda skulden ökat under samma tid, från 1,15 miljarder kronor till 1,56 miljarder kronor. Det visar en ny analys från Kronofogden.” Det där är alltså fakta från Kronofogden, men det säger ingenting om alla avbetalningsplaner och krediter som sköts och inte heller säger det något om dåliga buffertar eller icke-existerande sparade månadslöner (tre sparade sådana rekommenderas).

Jag undrar hur det ser ut för alla hemägare efter den här vintern. En person i min närhet sa: ”vi firade när elräkningen då den bara var på 12 500 kr istället för de 15 000 vi hade förväntat oss”. Vem hade trott att 12 500 kr i elräkning skulle vara något att fira?! Här hemma har golvvärmen i badrummet stängts av och alla element står fortfarande kalla. Det eldas för fullt istället. Sanningen är att jag inte alls fryser ens på övervåningen där det är lite svalare. Vi människor är ändå rätt anpassningsbara och glömmer fort hur det varit, både bra och dåligt. Kommer vi att gå smartare ur det här, eller kommer den påtvingade sparsamheten bara leda till ett uppdämt behov att göra av med pengar? Vad händer om uppgivenheten blir för stor? Hur kommer det att påverka hopp och lust i vårt samhälle?

01 jun

Om att rensa, del sjuttioelva.

Igår tänkte jag tanken ”jag är en hoarder” (en samlare) fler gånger än en. Nu vet jag att det faktiskt inte är riktigt så illa, men faktum kvarstår! Vi har fortfarande, trots flertalet utrensningar, för mycket grejer. Nästa år ska ladan stå färdig för fest, men du vet hur det är. Det är viktigt att starta från grunden om man ska få ett hållbart resultat, något som i princip gäller i alla situationer.

Jag tänker på alla mina intressen genom åren. Musiken. Hur etyder, uppsjungningsövningar och tragglande kan sätta tekniken i fingrarna och sångapparaten och hur viktigt det är att öva stämmor och lyssna igenom olika tolkningar av de verk man arbetar med. Alla de handarbeten som gått genom mina fingrar, hur mamma lärt mig att förbereda och avsluta med noggrannhet. Det ska vara lika snyggt då man tittar på avigsidan! Kalligrafin som innebär ett oändligt övande på sammanbundna cirklar, dragna blyertslinjer som leder till ett jämt och snyggt resultat, avståndsplanering och sedan suddande och fixering för att slutresultatet ska bli sådär snyggt som det bara kan om man varit grundlig i förberedelse- och avslutningsjobbet. Trädgårdsarbetet där förarbete, ogrässtopp, rensning, gödsling, beräkning av radavstånd, blötläggning, försådd och gallring leder till ett långt bättre resultat än om man bara slänger ut lite fröer. Bokklubbsdeltagandet, där läsupplevelsen många gånger kan intensifieras om man lär sig något om författaren, slår upp ord man inte förstår, läser om passager som drar in en i en annan dimension eller som bara förvirrar, ja, eller att man helt enkelt läser boken över huvud taget.

Med detta sagt vill jag komma tillbaka till ladan. När vi flyttade hit fick vi med oss allt vi lämnade kvar i Sverige då vi flyttade till Orem och när vi flyttade tillbaka igen tog vi med oss allt vi hade, till och med ena bilen. Det innebar att vi skulle få ihop två bohag från 153 plus 300+ kvadratmeter och klämma ihop dessa på 110 kvadratmeter i ett hus som var helt utblåst. Det innebar ett fasligt tetrispackande av möbler i stenkällaren och att de flesta kartonger hamnade på vinden i ladan. Julen 2016 fick vi flytta in på nedervåningen här i huset och så småningom har vi kunnat bo in oss på övervåningen också. Vi har sådana mängder av böcker att det skulle räcka till ett eget bibliotek. De flesta får definitivt inte plats här inne, så på något vis behöver vi nog få till något slags ”bibliotek” ute i ladan vad det lider. Silverfisk gillar papper och har gått hårt åt vissa gamla böcker (tydligen funkar det inte alls lika bra med nyare litteratur) och annat pappersbaserat. Kartongerna som har stått på andra ställen än vinden har fått vissa musangrepp, så det är med sorg (och lättnad) en del har fått hamna i sopsäcken utan att vi egentligen valt det. Det viktigaste har nu fått hamna i stora förvaringsboxar som ska skydda från både fukt, damm och skadedjur. Vi får väl se om dessa lådor stoppar förfallet för de viktigaste sakerna!

Nu ska jag ut i ladan igen för att ta mig an det sista. När vi har full koll på lådorna ska stenkällaren ställas iordning med förvaringshyllor och efter det blir det container och utrensning av gammalt bråte i stora ladan. Vi har en rolig sommar framför oss.

24 jun

Plocka upp sig själv.

Hade jag haft min telefon eller kameran här skulle jag ta en bild på hur det ser ut bakom mig. Totalt kaos! Elva flyttkartonger, en IKEA-kasse, ett helt gäng tavlor, ett dragspel och en av mormor Brittas vackra jeansmattor. Bredvid har jag en flyttkartong som är märkt ”loppis” och en som är märkt ”barnen-flytta-hemifrån-låda”, men där står också en IKEA-kasse med några av sonens grejer som inte får plats i det lilla gästrum han huserar i för tillfället. Jag har precis gått igenom tre fulla IKEA-kassar och en svart sopsäck för att sortera eller slänga innehållet. Målet med mitt sorterande är att ingenting som inte har en plats ska ut, bort från vårt hem. Med tanke på vad jag gjorde ikväll och att jag har XX antal flyttkartonger kvar ute i ladugården känns uppdraget fullständigt övermäktigt, men så lätt ger jag mig inte. Ska något i den här processen ha en chans ska det passa in i någon av dessa kategorier:

loppis
barnen-flytta-hemifrån-låda
viktiga papper (examensbevis och liknande)
pyssel och hantverk (jag har bestämt mig för att vara väldigt selektiv dock pga ytterst begränsade förvaringsmöjligheter)
sparas (ett fåtal saker med stort affektionsvärde)
kläder som används och har en plats i någons garderob
böcker som är värdefulla nog att få stå i våra bokhyllor
sådant som OMGÅENDE kan ges bort till specifika mottagare

Nu ska jag sova på saken, så får vi se om jag orkar mer imorgon. Jag tycker sånt här är jätteroligt, men det kräver mycket energi. Dessvärre kan inte någon annan göra jobbet. Jag litar inte alls på att ens nära vänner eller familjemedlemmar kan ta rätt beslut om vad som är värt att spara, så det är bara att bita ihop och jobba hårt med denna Mission Impossible. Heja!