tankar – Sida 3

26 sep

Här slutar allmän väg.

Jag undrar hur många gånger jag har sett den här skylten. ”Här slutar allmän väg”… Vi barn blev instruerade om att uppföra oss, inte sätta tårna innanför stenmuren borta på näset, inte störa någon av grannarna eller göra något för att uppröra någon då vi tillbringade somrarna i Bredavik på Sturkö. Jag tycker att vi var ganska duktiga på att lyda dessa instruktioner. En sommardag cyklade en av grannkillarna och hans kompisar förbi och ropade ”Mormondjävlar!” och jag funderade en stund på hur snacket gick hemma hos dem för att leda fram till detta, ja, vad? Förolämpande? Konstaterande? Skojiga utrop? När man inte längre befinner sig på allmän väg är det kanske okej att uppföra sig hur man vill och säga allt man tycker utan att ta ansvar för konsekvenserna?

Kanske har jag missat att en sådan här skylt sitter över hela cyberrymden? Min make är expert på att utnyttja rätten att uttrycka vad han vill hur han vill både då han befinner sig på sin egen mark och på allmänna vägar. Bjuder man in till diskussion får man väl tåla sanningen oavsett hur den framförs? Och vet man att man har sanningen är det väl ens plikt att upplysa alla andra att de kör på fel sida vägen?

Befinner man sig idag på allmän väg gäller det att man håller sig i rätt fil och att man kör med rätt bil. Poliser, sjukvårdspersonal och lärare drunknar i byråkratiska fjantigheter, allt för att kunna friskriva sig den dag någon har kört i diket. Bilarna som har tilldelats dessa tjänstemän håller inte måttet. De låter en inte ens komma upp i rekommenderad hastighet och händer något oturligt kan man vara rätt säker på att ingen kommer till ens undsättning även om man vänt sig ut och in för att försöka göra rätt, köra på rätt sätt, sköta bilen enligt konstens alla regler.

En lärare i min bekantskapskrets lade ut ”Ingenting i lagen säger att vi ska ha föräldramöten” på sin Facebook. Hur kommer det sig att folk är mer stressade och utbrända än någonsin? Har statens vägunderhåll och fordon tappat stinget? Ska vi skylla alla problem på våra vägar på Putin och Trump? Eller alla vita män, förresten? Jag vet inte, jag. Nu ska jag iallafall gå och lägga mig och sova och hämta lite kraft inför morgondagen. Det kan jag behöva. Peace.

04 okt

Att balansera.

Där sitter du, lilla pilfink, och balanserar på en solros medan du blickar ut över ”sjönen”. Dina vänner sveper bort från cypresshäcken mellan mina föräldrars och grannarnas hus i hög fart, men du gungar på den där solrosen till synes oberörd. Jag avundas din förmåga att hålla dig kvar trots att det svajar rätt bra där uppe på toppen. Balans är något vackert och åtråvärt, något att längta efter och något att njuta av då den infinner sig.

Helt plötsligt är hösten verkligen här på riktigt. Det är kallt om näsan och termometern orkar sig inte ens riktigt över 10° då solen ligger lågt och skuggorna blir längre och mörkare. Själv drar jag på mig Fars ganska fula röda fleecetröja med inkamönster för att slippa frysa. Jag kommer ihåg den fantastiska bomullströja med liknande mönster fast i vitt och pastellfärger som jag stickade med hjälp av en enkel stickmaskin på gymnasiet. Den var fin.

Idag har alla andra varit ”någon annanstans” och jag har fått filura på både det ena och det andra. Sista kvinna att lämna efter den mysiga familjehelgen var lillasyster som flög tillbaka till Umeå, studierna och pojkvännen. Grannarna, familjemedlemmarna här på Sturkö och de utflyttade barnen har fått kanelbullarna som bakades i går och som jag ändå inte kunde äta själv. Jag vet inte om min känslighet för vete ska anses vara en förbannelse eller en välsignelse, men doften av nybakta bullar kan ingen förbjuda mig från att njuta av.

Idag går renoveringen in i ett nytt skede. Brorsan är tjänstledig fram till jul och det finns förhoppningar om att julen kan firas i det som då kan kallas ”vårt nya hem”. Jag älskar ron som fyller mig då jag är där och jag är tacksam över att vi kan få chansen att bo på ett sådant fantastiskt ställe. Tänk så bra man kan ha det också mitt i ett kaos.

Jag talade med min kusin länge, länge idag. Han är 3/4 svensk, född i Sverige, men har mest bott i USA. Han är gift med en amerikanska, har tre ganska små barn och bor och jobbar sedan flera år i Stockholm. Kusinen ville prata lite om hur det går att acklimatisera sig efter att ha flyttat mellan USA och Sverige, hur våra barn har tagit det och om det finns något att fundera lite extra över. Jag berättade att jag tror att det löser sig, det där med att hitta rätt där man befinner sig, och att det jag alltid saknat då jag flyttat är människor som blivit kvar. Saker betyder ingenting. Att uppleva världen ur olika perspektiv för mig däremot framåt.

Idag hade jag också förmånen att få träffa en av de två Exploriusstudenter som jag ska hålla ett litet extra vakande öga över det här året. Hon kommer från Bangkok och hade specifikt frågat efter att få komma till en gård ute på landet i Sverige. Nu bor hon verkligen mitt ute i ingenstans. Hon får cykla till bussen och åka långt till gymnasiet där hon går. Det finns möjlighet att hjälpa till med får och höns och nätterna är verkligen tysta till skillnad från hur det var i lägenheten på tjugonionde våningen i Bangkok där hon bott fram tills nu. När jag intervjuade henne och hennes värdföräldrar tänkte jag på hur olika förutsättningar vi människor har och hur olika vi är. Vad är du villig att offra för att hjälpa till att göra någon annans liv bättre? Hur balanserar du borden, måsten och viljor?

29 okt

Om att drömma och att göra.

Idag fick vi en inbjudan till The Christmas Crèche Exhibit i Palo Alto. Utställningen av julkrubbor håller på den 7-11 december. Vi får bo hemma hos vår extramamma M om vi kommer… Jag älskar Palo Alto, jag älskar Kalifornien, jag älskar M och jag älskar den där utställningen (som tydligen har blivit ännu bättre sedan vi såg den senast för nitton år sedan). Det finns egentligen ingen orsak att vi inte skulle åka, förutom … Maken ser inga problem, jag börjar räkna upp anledningarna till att vi inte ska kunna åka innan jag ens funderar på om det kanske faktiskt skulle kunna vara möjligt.

Om du i morgon fick göra precis vad du ville och slapp tänka på praktiska grejer som ekonomi, semester och barnvakt, vad skulle du göra då?

Om jag fick göra precis vad jag ville i morgon skulle jag kanske göra något av följande:

sitta och sträckläsa eller lyssna på böckerna i min hög
åka runt och dela ut kramar till några som jag tror behöver sådana just nu
ta in på spa med maken
bjuda barnen på sushi till frukost, lunch och middag
ringa en byggfirma som skulle få fixa väggarna, golvet, köket, toaletterna och innertaken
åka till Sverige och fixa släktträff
köpa en gård
simma längd efter längd efter längd i en lagom varm bassäng eller i ett hav utan hajar
åka till Australien och hälsa på hjärtana där
skriva en bok
gå på konsert

Det är bra att skriva av sig så här ibland. Det gör det lättare att ta beslut om vad som är viktigt och vad som är värt att kämpa för. Det blir ännu bättre om man också skriver en lista med saker som man kan göra med de begränsningar man faktiskt har. Den listan kommer antagligen att bli lättare att bocka av vad det lider.

Peace.

Det finns en annan sida
Det finns nånting jag aldrig ser
Men jag vill inte veta vad
För därifrån syns längtan mer
Men om jag tar mig från en sviken dröm och hit igen
Så kanske jag kan känna meningen med tystnaden

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mer än mina tankar

Har fått lovord och mordhot,
Piska och morot,
Ångest och oro,
Som om jag vore av stål och glas
Borde gå men stanna kvar
Jag har lovat och glömt, förlåtit, fördömt
Försent för att ångra men tid nog att tänka om
Och leva med det

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina tankar

Jag saknar de som inte finns
Och sprider ut mig själv i vinden
Bara du kan bära det
Som gör så ont i mina ögon
Vi har nåt stort på gång
Så länge ingen bryr sig om
Vilka höjder vi kan nå
På vilken sida som vi står

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina tankar

18 jun

Tankar som vandrar.

Jag sitter och jobbar. Ja, eller jag borde jobba. Jag har suttit i mer än en timme, men det har bara blivit ett par nya änglavingar av allt jag hade tänkt hinna med. (Oroa dig inte L, jag fakturerar inte för ineffektiv arbetstid…) Tankarna vandrar fram och tillbaka, upp och ner. Jag tänker och tänker och tänker och önskar att tankarna skulle sluta vandra eller åtminstone omvandlas till något konkret.

Jag har städat hela dagen, försökt få yttervinden klar så folk kan bo och sova där utan att drabbas av damm- och kvalsterallergier. Jag har drömt om att riva ner hela huset och att ”någon” skulle fixa ett nytt, välplanerat och välfungerande fantastiskt boende för mig och min stora familj. Vi älskar detta skrutthus eftersom det har charm och många minnen i väggarna, men här finns definitivt inte tillräckligt med sovplatser, inget badrum, ingen toalett och bara ett väldigt litet kök. I lilla stugan nere vid vattnet står finfin köksinredning som sparades från ett hus som min far och min bror hjälpte till att riva tidigare i år. Det är tänkt att inredningen ska finnas med då boendet här vid Bredaviks Brygga fixas till, men… Synd att min store lillebror inte finns klonad i flera upplagor. Då hade det varit lätt att ta en av de klonerna för att låta bygga det nya, fina.

Solen skiner och sommarvädret är så där underbart som det bara kan vara här i Sverige. Dagarna är långa, nätterna är korta och drömmarna hinns inte med under den lilla nattsömn jag får. Kanske är det därför jag har så svårt att koncentrera mig. Kanske kan jag bli överens med mig själv vad det lider. Det vore ju tacknämligt. Under tiden ska jag försöka fokusera igen. Trägen vinner sägs det ju. Och jag har inte lust att sitta hela natten med det här…

09 jan

Källor, gästbloggare och lite Americana.

Idag har jag hyrt in en gästbloggare. Ja, alltså, jag har inte frågat henne om lov och jag har inte gett henne betalt. Jag citerar henne åtminstone utan några försköningar. (Regina Brett har blivit något av en ”urban legend”.)

”Källa på det”, brukar maken säga till mig då jag kommer med en av alla mina tusen frågor och saker jag undrar över eller är irriterad på. Ibland får jag skicka tillbaka samma uppmaning. Nu för tiden kan man få vilken slags fakta man önskar. Det är bara att gå till en källa som ger det svar man vill ha. Benjamin Disraeli tillskrivs citatet ”Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik.”. Googla och du ska finna. Som tur har jag inte förlorat hoppet helt och hållet. Jag inbillar mig att de flesta människor vill gott även om många inte riktigt klarar av att hålla sin lust, girighet eller självinsikt i schack när det börjar brinna i knutarna av en eller annan anledning. Det är lättare att skylla på någon annan än att ta ansvar själv. (2.18 in i YouTube-klippet t ex.) Grannens gräsmatta är grönare – fy, vad orättvist. Gamla vänner bortprioriteras då nya, bättre hittas längs vägen. En gammal kärleks glans falnar när man träffar någon ny och spännande.

Livet är sannerligen komplicerat. Jag har direkt eller indirekt fått uppleva så många av de där sakerna som jag trodde och hoppades att jag skulle slippa bekymra mig om under det senaste året. Just därför känns den här listan otroligt upplyftande, inspirerande och hoppingivande! Har du inte tid att läsa den just nu tycker jag att du ska skriva ut den och ta med dig den i väskan, i telefonen eller sätta upp den vid datorn. Här finns massor av inspiration för att välja alla kommande ”årets ord”!

”Kom till skott”, tänker du säkert nu. Okej! Jag har inte orkat översätta, men jag inbillar mig att de flesta av mina läsare är tillräckligt bevandrade i det engelska språket för att förstå kärnan. Annars är det bara att skicka mig ett litet meddelande så hjälper jag till.

Regina Brett, The Plain Dealer
May 28, 2006
To celebrate growing older, I once wrote the 45 lessons life taught me.
It is the most-requested column I’ve ever written. My odometer rolls over to 50 this week, so here’s an update:

1. Life isn’t fair, but it’s still good.
2. When in doubt, just take the next small step.
3. Life is too short to waste time hating anyone.
4. Don’t take yourself so seriously. No one else does.
5. Pay off your credit cards every month.
6. You don’t have to win every argument. Agree to disagree.
7. Cry with someone. It’s more healing than crying alone.
8. It’s OK to get angry with God. He can take it.
9. Save for retirement starting with your first paycheck.
10. When it comes to chocolate, resistance is futile.
11. Make peace with your past so it won’t screw up the present.
12. It’s OK to let your children see you cry.
13. Don’t compare your life to others’. You have no idea what their journey is all about.
14. If a relationship has to be a secret, you shouldn’t be in it.
15. Everything can change in the blink of an eye. But don’t worry; God never blinks.
16. Life is too short for long pity parties. Get busy living, or get busy dying.
17. You can get through anything if you stay put in today.
18. A writer writes. If you want to be a writer, write.
19. It’s never too late to have a happy childhood. But the second one is up to you and no one else.
20. When it comes to going after what you love in life, don’t take no for an answer.
21. Burn the candles, use the nice sheets, wear the fancy lingerie. Don’t save it for a special occasion. Today is special.
22. Overprepare, then go with the flow.
23. Be eccentric now. Don’t wait for old age to wear purple.
24. The most important sex organ is the brain.
25. No one is in charge of your happiness except you.
26. Frame every so-called disaster with these words: ”In five years, will this matter?”
27. Always choose life.
28. Forgive everyone everything.
29. What other people think of you is none of your business.
30. Time heals almost everything. Give time time.
31. However good or bad a situation is, it will change.
32. Your job won’t take care of you when you are sick. Your friends will. Stay in touch.
33. Believe in miracles.
34. God loves you because of who God is, not because of anything you did or didn’t do.
35. Whatever doesn’t kill you really does make you stronger.
36. Growing old beats the alternative – dying young.
37. Your children get only one childhood. Make it memorable.
38. Read the Psalms. They cover every human emotion.
39. Get outside every day. Miracles are waiting everywhere.
40. If we all threw our problems in a pile and saw everyone else’s, we’d grab ours back.
41. Don’t audit life. Show up and make the most of it now.
42. Get rid of anything that isn’t useful, beautiful or joyful.
43. All that truly matters in the end is that you loved.
44. Envy is a waste of time. You already have all you need.
45. The best is yet to come.
46. No matter how you feel, get up, dress up and show up.
47. Take a deep breath. It calms the mind.
48. If you don’t ask, you don’t get.
49. Yield.
50. Life isn’t tied with a bow, but it’s still a gift.

Förresten är det rätt bra att bo i det här landet när man har brutit benet och behöver ta ut kontanter. Bilbankomater, liksom. Bara i de Junajted Stejts ov Amerricka!

15 dec

Det vänder.

Det känns lite konstigt att skriva en blogg som är som en dagbok men ändå inte. Jag skriver och berättar vad som händer i vardagslivet för släkt och vänner. Jag skriver om mina tankar till alla som vill lyssna. Jag skriver nyttigt och onyttigt och ibland skriver jag bara av mig. Egentligen borde jag kanske slänga inlägg som har uppfyllt sitt syfte precis som jag brukade riva ur dagboksblad som liksom var för mycket eller som gav en sanning som var för mycket eller inte alldeles tillräckligt då jag höll mig med vanliga pappersböcker? Å andra sidan hade bloggen blivit väldigt hattig då, för allt som står här har samband på ett eller annat sätt. Vissa dagar tänker jag högt med bokstäver och somligt skriver jag innan jag har tänkt färdigt. Vissa tankar får jag hjälp att komma vidare i och ibland hjälper det att se sig själv genom någon annans ögon.

Idag fick jag en kommentar från dig som aldrig skrivit något här förut. ”Måste bara säga att jag är upplyft av din argt rungiga blogg! Mkt glöd och styrka.” Jag blev alldeles förvånad. Är min blogg argt rungig? Visar jag glöd och styrka? När jag har känt mig mer förvirrad, ledsen och svag än någon gång förut? Det har hänt så mycket i mitt liv det senaste året. Jag har gått igenom saker jag aldrig hade förväntat mig skulle hända just mig, just då och just nu. Jag har blivit stark, jag har känt mig svag, jag har känt kärlek, jag har upplevt sorg, jag har stått emot, jag har dragits med, jag har vuxit. De senaste månaderna har jag känt hur jag trillat ner, ner, ner utan att hitta hålet i isen, jag har velat hjälpa utan att kunna göra något och hur illa det nu än har varit så har jag vaknat varje morgon.

Jag har fått så mycket stöd och hjälp av min fantastiska familj. Med alla korten på bordet är det naturligtvis lättare att veta vad man ska säga. Tack till dig som har peppat och kramat och uppmuntrat genom cyberrymden utan att veta annat än att jag har varit ledsen. Jag uppskattar det verkligen! Min resa fortsätter. Jag är starkare idag än i går och jag är framför allt gladare. Jag har sett ljuset. I morgon är en annan dag och man blir glad av rött.

Innan jag lämnar den fantastiska texten av Bjørn Eidsvåg till dig – Tack Annette! – vill jag säga att jag är tacksam över livet, även om det inte riktigt uppför sig som jag hade önskat. Jag samlar styrka inför det som ligger framför mig. All kärlek till dig.

Eg ser

Eg ser at du er trøtt
Men eg kan ikkje gå alle skritta for deg
Du må gå de sjøl
Men eg ve gå de med deg
Eg ve gå de med deg

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leva livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg ve leva med deg
eg ve leva med deg

Eg ser at du er redd
Men eg kan ikkje gå i døden for deg
Du må smake han sjøl
Men eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg
Eg har gjort død til liv for deg

22 aug

Lycklig med en knut i magen…

I natt gick jag en runda och njöt av det becksvarta mörkret, fladdermössen som snabbt drog förbi över mig och vinden som rasslade i björkarna i trädgården. Det sög till i magen på mig och jag insåg att jag tar så mycket för givet. Livet – så oändligt stort, starkt, krävande, utmanande, oförutsägbart, intressant, spännande och alldeles, alldeles underbart. Samtidigt som jag är tacksam för allt jag har vill jag mycket, mycket mer. När slutar man drömma? När passar det sig att nöja sig med vad man har, att inte ifrågasätta och att bara ”go with the flow”? Äsch, aldrig, eller hur? Tiden går, men jag känner mig inte ens nära färdig. Just nu står vi framför stora äventyr och jag ska passa på att verkligen ta chansen att göra saker jag bara drömt om fram tills nu. Är du med?

På stensoffan utanför mina föräldrars hus. Tack brorsan för det fantastiska och praktiska konstverk som den här soffan är! Bara en stund senare kom en vän som jag känt sedan vi var fem år gamla. Det är något särskilt med att vara med människor som varit med under så många delar av ens liv…

16 aug

Finns det någon gyllene medelväg?

Måste man jämt vara så lagom? Vad är tillräckligt? Hur balanserar man mellan förväntningar och önskningar? Vem bestämmer vad som ska gälla och hur ofta bör man omvärdera sin verklighet? Hur hittar man vägen utan GPS och vart leder den? Kan man hoppa dit på ett ben eller går det bra att krypa om man inte orkar gå på tå? Hängde du med där?

Jag har överlevt första Formexdagen. Det var trevligt att träffa gamla och nya bekanta, precis som vanligt. Nu kör vi vidare i tre dagar till. Kommer du ihåg vårt monternummer? C17:20. Välkommen till You Do.

10 jun

Tidsbrist och dårskap.

Maken och jag må vara ett väl inarbetat team, men våra åsikter skiljer sig ofta åt trots detta. Vi har vad en bekant kallade ett dynamiskt förhållande. Ibland orkar jag verkligen inte med Ks klarsynthet. Det är bekvämt att sväva omkring i okunskap och lulla med vilka blommor som passar i rabatten och vilken nyans av vitt som gäller för nya väggfärgen. (Nu är det inte riktigt min stil det heller, men du förstår nog vad jag menar.) Andra gånger är det å andra sidan väldigt roande att diskutera det han stöter på i sina efterforskningar. Artikeln han skrev härom dagen för Mises.se är riktigt, riktigt underhållande. Jag känner att jag också blir arg över all världens dumhet, men tycker det är mer konstruktivt att satsa på kärleken. Leve den tänkande människan. Hipp hipp…

12 okt

Vad är ett liv?

Tycker ni att jag har varit lite frånvarande? Antagligen inte. Blogglivet har ju som vi alla vet egentligen ingenting att göra med vårt vanliga liv, eller hur? Nej, nu skrev jag något som jag inte riktigt tror. Förhoppningsvis reflekterar den här bloggen en del av det som är jag. En rätt stor del, faktiskt. Inte mitt innersta inre och inte det som är allt för knutet till människor som är viktiga för mig och som jag inte vill exponera för alla och envar, men mycket av det som jag upplever och tänker på skriver jag om här.

Den senaste veckan har varit mer än intensiv för mig. Jag hade hur roligt som helst då jag hade möjlighet att åka på ”husmorssemester” i fyra dagar. Jag tog tåget till Malmö och tillbringade tid med gamla kära vänner, lillebror och hans fina flickvän, släktingar (Vid det här laget vet ni nog att jag har en stor, brokig släkt och att de alltid finns nära mitt hjärta.) och gamla bekanta från en annan tid. Vilken helg! Full av energi, eller egentligen ganska trött då jag sov väldigt lite, kom jag tillbaka till mina älsklingar. I går tog något annat vid. Jag, maken och svärmor städade ut svärmormors lägenhet. Hon har bott där i 39 år, nästan lika länge som jag har levt. Att rensa i någon annans tillhörigheter får onekligen tankarna att snurra. Vad betyder egentligen prylar för mig? Vad skulle folk tänka om mig om de skulle gå igenom mina högar med pysselprylar, böcker, gamla dagböcker och allt annat jag samlat på mig genom åren? Vi hittade makens morfars dagböcker. Svärmor hade ingen aning om att han ens hade några! Den sista anteckningen hade han skrivit en vecka innan han fick en massiv hjärtinfarkt 1995 då vi bodde i USA. Vad skriver jag i min dagbok då jag väl skriver? Skulle mina barn lära känna mig bättre om de läste mina tankar där? Den här flytten har väckt många känslor för många människor. Det jag tar med mig är hur viktigt det är att tacka varje dag för det jag har och att önska mindre av vad någon annan har. Envar sin egen lyckas smed… Kära vänner, ha en bra dag. Livet är förunderligt och stort och att vi får vara just här, just nu, är helt enkelt makalöst.