Tag Archives: natur

10 aug

Oj.

Idag är jag förvånad mer än något annat. Jag har liksom inte riktigt insett att sommaren faktiskt är över på riktigt. På ICA Senoren stod en lapp vid kassan om att ordinarie öppettider börjar gälla från och med måndagen den 13 augusti. Det måste ju betyda att turisterna har åkt hem igen!

I går kväll var stjärnhimmelen alldeles makalöst fantastisk och den svala kvällsluften visade med all tydlighet att hösten är i antågande. Mammas väninna som sedan 40 år är bosatt i Italien är just nu hemma på Sverigebesök. Hon är så lycklig över att ha sluppit den 40-gradiga, italienska värmen och bränderna som de har problem med där. Jag vet vad jag tycker. Värme i all ära, men är det kyligt kan man i alla fall klä på sig extra kläder. Jag gillar helt enkelt inte att svettas. Jag tror det är därför jag trivdes så bra i Palo Alto och San Francisco där det aldrig blir riktigt kallt och sällan blir allt för varmt. Vårt nya boende ligger i en öken. Gissa var ni hittar mig nästa sommar? Inte där i alla fall. 🙂 Biljetten till Sverige är redan bokad. Jag och barnen kommer den 14 juni och K stannar några extra veckor i USA då han bara har två veckors semester. Äventyr kostar på ibland…

Bildbevis på att hösten är i antågande.

Varsågod! Dagens låt – Dire Straits, Why Worry

Baby, I see this world has made you sad
Some people can be bad
The things they do, the things they say
But, baby, I’ll wipe away those bitter tears
I’ll chase away those restless fears
That turn your blue skies into grey

Why worry?
There should be laughter after pain
There should be sunshine after rain
These things have always been the same
So why worry now?
Why worry now?

Baby, when I get down I turn to you
And you make sense of what I do
I know it isn’t hard to say
But, baby, just when this world seems mean and cold
Our love comes shining red and gold
And all the rest is by the way

Why worry?
There should be laughter after pain
There should be sunshine after rain
These things have always been the same
So why worry now?
Why worry now?

10 jul

Vi regnar inte bort. Än.

Den här sommaren lyser solen med sin frånvaro allt som oftast, men när den är här så jobbar den på rätt bra tycker jag…

Det är något med naturens under, storheten i det lilla och vardagliga och att solen helt enkelt går upp och ner varje dag.

Billigt nöje… Rekommenderas å det varmaste!

On top of the world! Ja, eller kanske var det en höbal…

27 jun

Solnedgång på solnedgång…

… och jag tröttnar aldrig. Sedan 30 år tillbaka har jag tillbringat delar av varje sommar på ”min” ö, Sturkö. Här är ingen solnedgång den andra lik. Jag tröttnar aldrig på detta naturens underverk. Kvällens sista, flämtande solstrålar slåss för att lämna avtryck i det förgängliga, färger dansar och lägger sig och mitt i detta skådespel spelar havet ballader, barbershopkvartetter, vackra stämsånger och dundrande orgelkonserter. I kväll blev det Simon & Garfunkles ”The Sounds of Silence”. I går kväll var det snarare Scorpions ”Rock You Like a Hurricane” som dånade fram. Kanske var det den låten som fällde vår asp över grannens tomt?
Ps: Jag har inte möjlighet att lägga upp några bilder just nu. Sorry! Jag vet att det blir trist. På måndag kommer jag igen!

01 jun

Första juni tjugohundratolv.

Är det någon som försöker skämta med mig aprillo?!

Den här dagen kanske läggs till en i raden, eller så gör den det inte. Det senaste dygnet har varit intensivt. I kväll skulle jag vara ute på hajk med yngsta dottern. Jag drog i handbromsen och sa att vi fick göra det själva en annan gång i stället. Att säga nej eller stopp då det behövs har inte alltid varit lätt för mig och ska jag vara ärlig, för det ska man, faller det sig fortfarande inte naturligt för mig. Allt det här regnet har verkligen varit en passande fond till hur jag har känt mig och det lär väl fortsätta framöver också. Jag försöker välja ”glääääädje” och i kväll ska jag göra som min väninna A som precis varit här på besök från Malmööööö och ägna en stund bara till tacksamhet. Tack för fina diskussioner, A! Jag tar med mig dem.

Himlen är i alla fall fin. Tankarna går till makens mormor som jag lärt känna väldigt väl de senaste åren då jag ofta har besökt henne på egen hand. I går kväll gick hon vidare och Ks lillasyster fick vara med sin älskade mormor. Hon berättade att det var ”svårt men vackert”. Jag är glad över att de fick den stunden tillsammans.

I morgon är det del två i sångkursen. I går kväll sjöng vi nordiska folkvisor så knätofsarna gungade i takt med drillarna och under morgondagen ska vi sätta texterna och stämmorna ordentligt. Jag älskar att sjunga. Det gör jag verkligen.

14 maj

Där, eller här, björkarna susar.

Under den här tiden på året är jag väldigt tacksam över att jag slipper allergier. Jag älskar björkar och den speciella känsla de ger. Nu bor min lillasyster i björkarnas stad, Umeå. Då hon har köpt lägenhet och har fem år kvar på sin utbildning hoppas jag kunna få möjlighet att åka dit för att lära känna den stad där min morfar föddes och växte upp. Vi har björkar här hemomkring också. Jag lyfter blicken och kommer ihåg att mitt livsrum tar mycket större plats än vad ögonen ser då jag står upp och tittar rakt fram. Det är nästan förföriskt att stå nära en björkdunge och höra vinden rassla runt bland löven…

I morse slog jag följe med dottern till bussen. Ja, hon gick till bussen och jag fortsatte på en lite längre promenad. Hon är så smart och rolig och söt, speciellt då hon är på gott humör! Idag såg hon dessutom ut som en glad karamell. Jag älskar vackra färger! Varför har jag då nästan bara svart på mig?!

Slutligen vill jag bara visa den saintpaulia-planta jag drivit upp själv genom att sätta några blad i jord. Nu blommar den för fullt för första gången. Jag pratar med plantan, ser till att allt känns bra och att den får vatten och näring som den sägs må bra av. 🙂 Jag får mycket kärlek tillbaka. (Tror du mig inte? Försök själv så får du se att det funkar…)

Nu ska jag fortsätta tänka höst och jul, färger och former. Mitt jobb är inte dumt alls.

13 jan

Vinterpromenad.

Lagom till att Fiffis vackra torgvantar inte längre räckte för att värma mina händer skickade svärmor mig de här härliga, virkade vantarna. Varma, sköna och väldigt fina!

Dagens promenad med maken fick gå på lite större vägar i stället för i skogen. Där var det nämligen rena rama isgatan. En dam som rastade sina hundar hade broddar. Jag gissar att det är dags att svälja stoltheten och köpa ett par sådana…

Is är fascinerande, särskilt sådana där tunna och stora issjok som man kan trampa igenom! Vad är det som har hänt här? Är det dubbdäck för moppe som ger sådana här spår? Någon som vet?

Naturen är så vacker. Också det som är trasigt ger njutbara upplevelser, för att inte tala om hem och husrum för en mångfald småkryp!

Den alternativa vägen tog oss till en gammal husgrund med fin stenmur. Genast började tankarna snurra. Vem var det som bodde här? Varför finns bara husgrund, brunn och mur kvar? Varför byggde man inte nytt då huset förfall eller brann ner? Det är allt lite förvånande att vi har ett ”ödetorp” så nära oss som vi aldrig vetat om trots att vi bott här i elva år.

John Bauerskt så det förslår!

Kommer ni ihåg grannarnas vimpel? Det ser ut som att knuten har hunnit bli lite sliten, men än håller den. Man får känslan av ett segel som slår i vinden. Trevligt ljud! Blundar man och vänder näsan mot solen kan man tänka sig att man sitter i Peppes segelbåt med garanterad osjösjukegaranti.

31 dec

De sista skälvande minuterna på året.

Vissa åkte in till Historiska museet idag. Andra stannade hemma och jobbade med paus för dagens promenix.

Jullovsglädje!

Ge sa den lilla bäck, ge och ge, ge och ge, ge sa den lilla bäck då den ilade fram så käck…

Dumplingsfabrik. Vår familj, syrrans familj och svågerns mamma – alla var delaktiga i matlagningen i kväll. Efter kopiösa mängder av de asiatiska läckerheterna i tre olika versioner serverades varm exotisk fruktsallad à la Gino med ett generöst lager Toblerone på toppen. Tja. Det var inte många av oss som var hungriga efter den middagen.

27 dec

Har Dagmar härjat hos er också?

Efter de senaste dagarnas degande var det definitivt dags för lite motion. Maken och yngsta dottern åkte med S kompis R till simhallen och jag tog med de två äldsta ut på skogstur. Jag hade inte riktigt förväntat mig att träden skulle ligga över stigen som då Gudrun gick bärsärkagång, men den här damen hade visst också kraft i nyporna!

Grannens vimpel hade knutits ihop av vinden och det såg inte ut som att den knuten kommer att lösa sig själv i första taget.

Lite läskigt är det allt då träden faller över elledningar. Vi aktade oss för både rotvältor och elkablar och sitter nu hemma i tryggt förvar igen.

De fallna träden ur en annan synvinkel.

Solen hinner aldrig upp speciellt långt på himmelen så här på vintern, men då den lyser tar jag tacksamt emot de strålar som orkar sig fram!

Jag vet inte hur många hundra gånger jag har gått den här rundan, men idag var första gången jag lade märke till det älskande trädparet invid stigen. (Nu var det barnen som gjorde mig uppmärksam på dessa ihopväxta träd, annars hade jag väl fortfarande svävat i okunskap.)

Kulle upp och kulle ner med mossbeklädd skogsmark. Vackert!

Sonen körde lite stockstötning. Det där är ingenting för mig. Jag är alldeles för svag…

Vad är det med mossa som gör den så vacker? Mossgrönt är en av mina absoluta favoritfärger!

Slutligen en lite kuslig och mycket vacker ”fallet träd-installation”. Om vi bara lyfter blicken är det lätt att se allt det vackra vi har runt omkring oss.