Solnedgång på solnedgång…
… och jag tröttnar aldrig. Sedan 30 år tillbaka har jag tillbringat delar av varje sommar på ”min” ö, Sturkö. Här är ingen solnedgång den andra lik. Jag tröttnar aldrig på detta naturens underverk. Kvällens sista, flämtande solstrålar slåss för att lämna avtryck i det förgängliga, färger dansar och lägger sig och mitt i detta skådespel spelar havet ballader, barbershopkvartetter, vackra stämsånger och dundrande orgelkonserter. I kväll blev det Simon & Garfunkles ”The Sounds of Silence”. I går kväll var det snarare Scorpions ”Rock You Like a Hurricane” som dånade fram. Kanske var det den låten som fällde vår asp över grannens tomt?
Ps: Jag har inte möjlighet att lägga upp några bilder just nu. Sorry! Jag vet att det blir trist. På måndag kommer jag igen!
Vilket vackert inlägg!! Vilken vacker text! Du måste ju skriva dikter ibland??
Kram Miaa
Vad snäll du är! Jag älskar att skriva, men just dikter blir det inte mycket av.
Tänk här sitter man en sådär 3-4 mil ifrån och förstår precis vad du skriver om… Det är häftigt. Den Blekingska skärgården går inte av för hackor 😉
Kram
Tanja i Ronneby
Kram tillbaka! Det är så vackert i Ronneby också.
Hej vännen!
Jag bara längtar till Blekinge. Vi hade ju stuga utanför Jämjö i massor av år. Så härligt! Jag älskar dina ord och dina formuleringar, man är verkligen med.
Jag måste ha missat ngt. Du måste absolut uppdatera mig,. att huset är till salu vet jag men utlandet i två år…… What?
ha en go fredag.
Största kramen Kristina
Det kommer! Kram.
Vilken lycka att ha hittat sin plats på jorden och du beskriver det så vackert Monnah. Din kärlek till din ö lyser genom varenda ord och rad. Lycka!
Kram Lotta
Ja, det här är verkligen lycka. Jag och far träffade en man på macken i morse. Han sa att det här är hans sommarö och här vill han att ingenting ska ändras… 🙂 Lite så känner jag också. Det här är mitt andningshål. Jag har svårt att tänka mig ett åretruntboende här, men kanske en dag? Kram!
Fint.
Tack!