Tag Archives: katt

20 feb

Vardag.

Jag och maken följde sonen till bussen och tog sedan en promenad på Långsjön. Tur att isen fortfarande ligger, för min tro hade inte orkat hålla mig uppe… Vackert så jag nästan fick hjärtsnörp var det i alla fall. Bilderna på isen togs med telefonens Hipstamatic-app, därav de roliga färgerna. Egentligen borde man ta ”vanliga” foton och redigera dem, men kommer man bara ihåg att ta vanliga foton också är det ingen fara med ett och annat vardagsförskönat.

Mitt favorithus i hela världen. Det gör sig visst inte med ett blågrönt filter, men jag blir alltid så glad då jag ser det!

Här står jag i Huddinge kommun och ser över till Stockholm. Gränsen går precis där genom sjön har jag för mig.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – vår katt är helt enkelt väldigt speciell. Här ligger Milla och läser IOGTs ungdomstidning Struten och ser ut att trivas rätt bra med livet. (Ingen människa var inblandad i placeringen av katt eller tidning. Ja, inte i förhållande till varandra i alla fall.)

07 feb

Skillnaden mellan personlig och privat?

Jag har bloggat i rätt många år nu. Från början bloggade jag det jag hade scrappat, men med tiden blev inläggen mer som små betraktelser över vardagshändelser, en dagbok på nätet. Emellanåt har jag pausat och numera försöker jag att inte utelämna vare sig min familj eller någon annan som jag, mot bättre vetande, ibland gjorde förut. Ett tag lade jag ner bloggandet helt och hållet, men jag saknade det och bestämde mig för att fortsätta.

De senaste dagarna har jag funderat runt mitt och andras skrivande lite mer än annars. För några dagar sedan läste jag det här och idag läste jag detta. Då min blogg reflekterar mina upplevelser och tankar blir den personlig. Jag delar aldrig med mig av mina djupaste tankar, sådant som jag inte är beredd att tala om direkt med vilken annan person som helst. Jag har dock många sidor och vill inte att den jag visar upp här är någon annan än den man möter i verkligheten. Balansen är klurig. Hur gör jag för att tala om att livet som tonårsmamma är tufft utan att lämna ut mina barn, vilket jag tycker att MG i ett av de länkade blogginläggen gjorde? (Edit: Jag såg att MG har ändrat sitt inlägg vilket inte gör den här länkningen speciellt relevant, men ändå.) Många som läser det jag skriver är mina familjemedlemmar och mina släktingar, andra är goda vänner och några är flyktigt bekanta, men om man ska tro statistiken måste det finnas många andra som inte ”ger sig tillkänna” också. Är det okej att skriva så öppet som jag ändå gör? Tycker ni att jag ”viker ut” mina barn eller att jag visar för mycket av det som är mitt liv?

Tror ni Milla känner sig utelämnad då jag tar ett sovkort och publicerar det här?

Är det okej att visa ett barns kreativa skrivbordsröra om man inte säger vilket barn det rör sig om?

Kan jag visa upp ett fint tryck av Tove Larris och en gul och glad tulpanbukett utan att någon anser att jag ”skryter” eller inte visar hela sanningen? (Jag lovar att tvätthögen som låg på golvet inte var något ni skulle bli glada av att se.)

11 jan

+4°C och regn.

Min nya jättepositiva livssyn, inspirerad av Titti Holmers bok Lycka Nu, fick sig en rejäl knäck i morse. Jag hade bestämt mig för att få iväg barnen till skolan för att sedan ta en långpromenad. Fyra grader och småstrilande regn. Hm. Jag gjorde vissa omprioriteringar och bestämde mig i stället för att ta itu med blommorna som behövde komma tillbaka till fönsterbrädorna i vardagsrummet efter adventsljusstakarnas försvinnande. Fyra orchideer blommar eller står i knopp. De två rosa phalaenopsis jag fått i present, båda för länge sedan, blommar om och om och om igen med många och kraftfulla blommor. Egentligen passar de ju inte alls in hemma hos oss, men jag har hellre vackra omatchade levande blommor än inga blommor alls. Det finns fyra vita orchideer, men de är inte alls lika villiga till att blomma. En av dem ska precis slå ut. En stängel med fyra knoppar. En annan står med en klen stängel med två knoppar. De kanske behöver en ännu mer styvmoderlig behandling? Nej, så är det inte enligt dessa skötseltips. Vi får väl se om jag kan skaffa ett extrarum med en temperatur på 12° någon dag.

Vår katt är så ohyggligt smart. Hon har själv räknat ut att ”man” kan klättra upp i plommonträdet på baksidan av huset och sedan hoppa från en av de svajiga grenarna upp på fönsterblecket utanför vårt sovrumsfönster på andra våningen. Sötnos!

Jag gillar ägg. De har så vacker form och är kraftfulla, fulla av liv och sköra på samma gång. Dessutom är det gott med ägg. Min far har berättat om en klasskamrat som hade det väldigt fattigt då han gick i skolan på 50-talet. Han och hans syskon hade i alla fall alltid tillgång till ägg och slapp därför svälta till skillnad från andra i liknande situationer.

Dags att byta stekpanna? Det välstekta ägget knäcktes i stekpannan efter det ljusa. Botten är skev och då man har en induktionsspis är matlagningen ännu mer beroende av släta bottnar än då man använder konventionella spisplattor.

Jag frestar mig själv med lite nybakat bröd. Nu är det nolltolerans för socker och vitt mjöl igen. Men som sagt. Doften av nybakat bröd kostar ingenting, men gör mig väldigt glad! Dessutom är det ju dumt att slänga mat. (Jästen låg kvar efter julbaken och fick jobba lite till gårdagens middag som bestod av rena restfestmåltiden.)

Här ser ni ungefär hur jag försöker äta. Bilden hittade maken på Facebook och skickade till mig, så jag vet tyvärr inte källan.

30 nov

Idag skiner solen…

Idag vaknade jag och kände mig förvånansvärt vaken! Det låter kanske konstigt, men för mig var det en härlig känsla. Att gå omkring i en trött dimma är ”sådär” måste jag erkänna och det är det jag gör för tillfället. Kanske kände kroppen på sig att solstrålarna skulle ha fri fart genom rymden idag, för det är så det är. Solen står väldigt lågt, men den har i alla fall orkat upp så pass att jag känner att hela stämningen här inne är förändrad sedan i går.

Vid tiosnåret tog jag en promenad runt kvarteret. Underbart! Naturen har gjort sig redo för snön, men den håller sig fortfarande borta. Allt det bruna och svarta är lite deprimerande då det aldrig blir ljust, men en dag som den här är det lättare att se skönheten också i det döda.

Ulleternellerna är nästan det enda vi har kvar i vår trädgård nu för tiden. De förskönar året runt!

Lilla stigen bort till allmänningen och eldningshögen har jag tyckt om ända sedan vi flyttade hit.

Vår fine granne Å gick bort tidigare i år. Han skötte rishögseldning vår och höst, men under de senaste två åren har han inte orkat riktigt. Maken och en annan granne har gjort en insats, men i höstas var det visst ingen som riktigt kände sig manad att tutta fyr…

Bara fint.

I den här eken har våra barn klättrat upp och ner. Trappstegen har varit till stor hjälp, men numera är de alldeles oanvända. I söndags träffade jag en liten kille som fastslog att hans talang var att klättra upp och ner i träd. Vi får kanske bjuda hem honom så trädet inte känner sig så ensamt?

Lille katt, lille katt… Vi fick med oss makens mormors kökssoffa hem. Den är jättefin, men jag har mumlat lite om att den inte riktigt passar in. Någon som absolut tycker att den passar in är katten Milla. Hon njuter verkligen av sin nya favoritplats! Idag låg hon och spann och kråmade sig i solen och jag tyckte helt plötsligt väldigt synd om alla stackare som är allergiska mot pälsdjur. Den här kattrackar’n är nämligen väldigt trevlig att ha som sällskap. Dessutom ställer hon aldrig speciellt höga krav.

23 aug

Country, godis och jobb.

I morse vaknade jag av stackars Milla som satt och jamade på fönsterblecket. Jag kände mig inte som någon dålig matte i natt, för jag försökte få in henne innan jag gick och lade mig. Hon ville tydligen vara ute och ränna ända till 5.30. Med sådana nattvanor får man faktiskt skylla sig själv om man inte blir insläppt på en gång…

Jag har pyssel, pyssel, pyssel framför mig hela dagen. Det ser jag verkligen fram emot! I går hörde jag Darius Rucker på radion och bestämde mig då för att det blir countrydag idag. Country är hälsobefrämjande! Det är musik som får mig att rensa tårkanalerna, slå klackarna i taket, hytta med näven, höja volymen till max och sjunga med. Country äger!

Annars kan jag säga att jag har hittat ett recept på grymt godis för mig som försöker hålla mig ifrån socker. Jag blir ofta lite småsugen framåt eftermiddagen och brukar då ta mig en ruta mörk choklad eller två, men ombyte förnöjer. Det här receptet hittade jag inne hos Mark, där det för övrigt finns massor av inspiration för ett hälsosammare leverne.

Alternativa chokladbollar, Monicas version

en stor näve valnötter, en näve hasselnötter, en näve solroskärnor, tre torkade dadlar, tre torkade aprikoser, en masked virgin kokosfett, kakao ”to taste” (jag tog ca 2 tsk), kokos

Kör nötter och solroskärnor till ett mjöl i matberedaren. Tillsätt dadlar och aprikoser och kör tills allt ser finfördelat ut. Häll i kokosfett och kakao och kör snabbt ihop till en smet. Gör små fina bollar och rulla dem i kokos. Lägg i kylen.

OBS! Dessa bollar uppskattades av ett av barnen som verkligen gillar nötter. De andra tyckte att det var falsk marknadsföring eftersom de här bollarna ser ut som riktiga chokladbollar, men inte alls smakar som sådana. Själv tyckte jag att de var alldeles otroligt goda!!! Det går ju inte att trycka i sig sådana här heller, men visst är det kul med ett roligare mellanmål då och då?

Jag fick en tvåfärgad Certina liknande den här i morgongåva för sjutton år sedan. Urverket gick sönder förra året, så jag har varit utan klocka sedan dess. Ur och Penn verkar ha rea ungefär jämt, men jag har aldrig hittat någon klocka jag vill ha där. I vintras köpte jag en klocka i Hong Kong, men den har jag inte riktigt kommit överens med. Armbandet är för kort och det är en plastklocka. Inte riktigt jag, helt enkelt!  Jag vet många som klarar sig med mobilen, men jag har saknat min klocka. För några dagar sedan var jag i Skärholmen och uträttade några ärenden. 70% rabatt-skyltarna drog mig återigen till Ur & Penn och den här gången hittade jag en Casio (hahaha, miniräknarflashback) som jag faktiskt gillade. Nu har jag känt in mig i ett par dagar och kan bara säga att jag är väldigt nöjd. En Casio för 300 kr i stället för 798 kr är helt okej som substitut för en älskad Certina, precis som en alternativ chokladboll är ett fullgott alternativ till en Delicatoboll. Livet går vidare.