Skillnaden mellan personlig och privat?
Jag har bloggat i rätt många år nu. Från början bloggade jag det jag hade scrappat, men med tiden blev inläggen mer som små betraktelser över vardagshändelser, en dagbok på nätet. Emellanåt har jag pausat och numera försöker jag att inte utelämna vare sig min familj eller någon annan som jag, mot bättre vetande, ibland gjorde förut. Ett tag lade jag ner bloggandet helt och hållet, men jag saknade det och bestämde mig för att fortsätta.
De senaste dagarna har jag funderat runt mitt och andras skrivande lite mer än annars. För några dagar sedan läste jag det här och idag läste jag detta. Då min blogg reflekterar mina upplevelser och tankar blir den personlig. Jag delar aldrig med mig av mina djupaste tankar, sådant som jag inte är beredd att tala om direkt med vilken annan person som helst. Jag har dock många sidor och vill inte att den jag visar upp här är någon annan än den man möter i verkligheten. Balansen är klurig. Hur gör jag för att tala om att livet som tonårsmamma är tufft utan att lämna ut mina barn, vilket jag tycker att MG i ett av de länkade blogginläggen gjorde? (Edit: Jag såg att MG har ändrat sitt inlägg vilket inte gör den här länkningen speciellt relevant, men ändå.) Många som läser det jag skriver är mina familjemedlemmar och mina släktingar, andra är goda vänner och några är flyktigt bekanta, men om man ska tro statistiken måste det finnas många andra som inte ”ger sig tillkänna” också. Är det okej att skriva så öppet som jag ändå gör? Tycker ni att jag ”viker ut” mina barn eller att jag visar för mycket av det som är mitt liv?
Tror ni Milla känner sig utelämnad då jag tar ett sovkort och publicerar det här?
Är det okej att visa ett barns kreativa skrivbordsröra om man inte säger vilket barn det rör sig om?
Kan jag visa upp ett fint tryck av Tove Larris och en gul och glad tulpanbukett utan att någon anser att jag ”skryter” eller inte visar hela sanningen? (Jag lovar att tvätthögen som låg på golvet inte var något ni skulle bli glada av att se.)
*ler åt bildtexterna*
Vet du? Jag har tänkt i samma banor. Jag försöker vara personlig på min blogg, men det privata? Det håller jag för mig själv! Skulle jag reta mig på en vän, min man, min syster eller min far eller vem som helst (på mer än ett kärleksfullt ”men din knäppis-vis”, om du förstår vad jag menar?) så tar jag det med dem. Jag skriver inte ett bloginlägg om det, eller uppdaterar min FB-status för att berätta för omvärlden att de stör mig.
Dessutom är det väl oftast så, att om jag retar mig på någon så är det mer MITT problem än deras?
Nej, jag är inget fan av det där superutlämnande. Jag gillar det personliga, men jag avskyr det privata. Det tycker jag att man ska hålla för sig själv, och jag kan erkänna att jag tagit bort fler än en blog från läslistan och fler än en person från min Facebook-feed för att jag inte orkade läsa detaljer ur deras privata liv.
Jag gillar det där med personlig sfär, jag.
(…och jag tycker att din balans är perfekt.)
Kram!
Spännande att höra dina tankar också! Kram.
Mycket intressant. Var tvungen att läsa båda länkarna (brukar annars inte ha tid till det, men nu sover barnen och det är lugnt och tyst…) Jag tycker det är en jättesvår balansgång. Tycker ju såklart som syster att du ska blogga ännu mer ”privat”, men det tar vi ju i mailväxling. Det gäller nog bara att känna av läget, vilket jag tycker du lyckas utmärkt med efter alla år av bloggande. Keep up the good work (från din mest trogna (??) bloggföljare)
Kram!
Nu fick du mig att fundera… Hm..
Kram
Att fundera är viktigt. 🙂 Kram.
Hmm. Bara för att jag just skrev ett ganska privat inlägg om mitt liv i musik. Men de som inte orkar läsa alla detaljer om mitt liv kan ju hoppa över just det inlägget? Jag blandar…. Ibland riktar jag inläggen mer till familj och nära vänner. Men om det är riktigt privat så skickar jag mail till de personerna jag tänker på…
Men på tal om ditt tulpanbildsskryt så fick jag en kommentar av min man en dag om att han tycker att jag ger en lite för ”bra” bild av mig själv genom bloggen. Som om jag har jättekoll och bra rutiner och alltid städat. Men jag hoppas att mina läsare är smarta nog att inse att jag har det ganska stökigt i mitt liv också ibland?
Jag gillar din blogg väldigt mycket och älskar alla dina fantastiska tips! Jag tror nog att de flesta vet att andra också har dåliga och bra dagar och att just det man fotar kanske inte är hela sanningen. Det var det jag ville åskådliggöra lite med den där tulpanbilden. Visst kunde jag ta en bild på tvätten också (det har jag gjort någon gång), men jag tror att läsarna mer uppskattar lite ordning och glada färger!