15 maj

Här har du min lördag.

Sally, en av de finaste katter jag har haft äran att lära känna, blev mamma häromdagen. Igår fick jag börja lördagen genom att grotta in mig i gulliga kattungebilder som min kompis skickade på de fyra nya pälsbollarna. De ska få växa till sig lite, sedan ska jag dit och gosa. (De tre andra ligger på den fjärde om du har svårt att se honom.)

Det kanske inte blev några kattungar just igår, men den här tjusiga madamen fick följa med på en beredskapsdag ute hos en vän på Hästholmen. Vi hade knytis med en massa god mat och så fick vi presentationer om allt från hur man sköter höns till akutvård utan tillgång till sådant som bandage och annat självklart. Jättefint ordnat, och trevliga människor.

Trädgårdslandet hos J är så välskött och inspirerande, en dag ska jag bli lika duktig som hon. Hur självförsörjande vill vi vara och hur ska vi isåfall komma dit? Det gäller att ha en plan och att vara duktig på både jordförberedelserna och ogräsrensningen, då är man på god väg. Bekämpning av ohyra, täckning med nät och fiberduk av olika slag, bevattning så klart… Det här är mer än något man snyter i näven. Det är verkligen en livsstil! Jag trodde aldrig jag skulle bli ”sådan”, men här står jag och är just, tja, sån. J har kommit med många tips och idéer på vägen.

Från Hästholmen gick turen in till Karlskrona och orgelfestival. Amiralitetskyrkans kantor Annika Nilsson trakterade sin orgel med den äran och jag vill inte förminska hennes finger- och fotfärdighet, men det var det som hände i Fredrikskyrkan lite senare som verkligen stod ut. Ludger Lohmann bjöd på orgelspelande i världsklass och visade att han kunde traktera båda orglarna. Vi fick följa hans hantverk på storskärm (här presenterar Staffan Sundås som är drivande i arrangemanget BlekingeOrgel gästen). När tonerna från Franz Liszt klingat ut blev det stående ovationer och jag tror att alla vi som var på plats var smått skakade av hur mästerlig Lohmann verkligen är. Detta blir en kväll jag sent ska glömma. Synd att kyrkan inte var fullsatt, men alla gillar väl inte orgelmusik lika mycket som jag.

Maken älskar faktiskt orgelkonserter, men han offrade sig för en fixardag hemma och hade utfört en hel massa grejer då jag kom hem framåt kvällen. Bland annat börjar nu förvaringsbänken i glasverandan ta form. Tänk att min drömtanke faktiskt är på gång! Det här blir jättebra. Jätte-, jättebra!

14 maj

Drömmen om en kombinerad sittmöbel/förvaring i verandan.

Jag vet inte om du lagt märke till hur jag skriver mina rubriker. Jag gör det knappt själv, det är bara något jag börjar eller slutar mina blogginlägg med innan jag skickar ut dem i sajberrymden. Dagens rubrik var dock lätt att formulera. Vår glasveranda är så otroligt fin, men den är också praktisk. Dessvärre, eller jag vet inte precis om det är särskilt dåligt egentligen, är det i princip alltid praktisk som vinner. Det här är ingången hela sommarhalvåret, rummet mellan inne och ute. Är vädret bra står ytterdörren uppställd, när jag springer ut och in med vattenkannor, ankmat och annat är det här både förvaring och avställningsställe. På vintern är det här ett fantastiskt extrakylskåp och lagerutrymme, så som du märker blir det inte ofta utrymme för vår stackars glasveranda att visa sig från sin vackraste sida! Just nu står till exempel tjugofem pelargonier och väntar på att det ska bli dags att leva livet på och runt den gröna pelargontrappan:

Det är ju alls inte fult, vem kan klaga över ett grönt hav? Däremot känns det ju lite onödigt att det inte finns utrymme ens för den minsta lilla barnrumpa att sätta sig på bänken och njuta av det vackra ljuset och växthuskänslan. Vänder man sig om kommer man att se bokashihinkarna, en låda med sittdynor, planttantsgrejer, Pims mat, lådan med fröer och allt annat som jag använder i trädgårdslandet, men som inte kan stå ute… Det är en ständig kamp! Städar vi undan tar det ungefär en timme innan något hittar tillbaka igen. Det känns lite som en omöjlig kamp, men jag vägrar ge upp. Det finns nämligen inte bara en dröm om bättre (dold) förvaring i detta vackra utrymme, utan även en bod i trädgårdslandet för mycket av det som idag står inne i verandan. Det handlar om praktiska lösningar. Ungefär som att om man ska ha någon nytta av att organisera och sortera måste den som ska leva i utrymmet vara ansvarig, det måste finnas möjlighet att faktiskt rent praktiskt använda sig av olika förvaringslösningar och system.

Jag väckte tanken om en förvaringsbänk med lock à la kökssoffa för länge sedan. Ingenjören har klurat och nu är det dags att gå från tanke till handling. Kugghjulen har jobbat klart och ritningen har hamnat på papper. Vi har tillsammans kollat på inspirationsbilder för att hitta något som är en ekonomiskt försvarbar, vacker och praktiskt genomförbar idé. Jag tror att det här blir jättebra!

En ingenjör måste ju få lite positiv förstärkning, så som en pryl som gör jobbet lättare och roligare. Till det här projektet är det en ställning för borrmaskinen som funkar som just detta. Ibland måste man borra en en särskild vinkel (oftast vinkelrätt) och då är detta en fantastisk uppfinning. Hurra för det! Och så håller vi tummarna för att det här projektet blir precis sådär bra som jag hoppas.

19 dec

19 december 2021.

Nu går årets julkalender in på sluttampen. För mig är december en fantastisk månad bland annat på grund av allt pyssel, all musik och fokus på att göra hemmet mer ombonat och välkomnande. Somligt har jag delat med mig av här i bloggen, annat händer lite vid sidan om. Jag firar ju Jesus födelse, ”don’t forget the Christ in Christmas”, men tänker att jag också firar det faktum att jag är en människa som gillar att uttrycka mig på olika skapande sätt. I december är jag lite extra omtänksam gällande mig själv och mina önskningar. Med tanke på hur många omkring mig som verkligen mår dåligt vid den här tiden på året (S.A.D. eller årstidsbunden depression, slutet-på-höstterminen-stress, prestationsångest pga förväntningar på att det ska bli sådär supermegamysigt fast man egentligen varken har tid eller lust, ovanligt många sociala evenemang, osv, osv) tänker jag att jag kanske hittat tekniker att hantera dessa påfrestningar utan att ha förstått att det är det jag har gjort? Jaja, jag tänker gräva ner mig i detta, utan går raskt vidare till gårdagens pyssel.

När jag hade julpyssel med brorsdottern gjorde vi bl a flätade hjärtan som jag aldrig fotade. De var väldigt klassiska, gjorda i glanspapper som har många år på nacken, så när jag gjorde egna hjärtan igår bestämde jag mig för att göra en lite uppdaterad version. Ena halvan klippte jag ur det vanliga glanspapperet medan jag använde ett presentpappershäfte med olika fina småmönstrade papper till andra halvan. Jag tycker dessa hjärtan är så fina, men de är också störigt pilliga då man ska få till det sista.

Bilden har jag snott från den stora sajberrymden och jag är mycket tacksam till dig som har gjort denna fina beskrivning. Tyvärr kan jag inte uppmärksamma dig med namn, men tack! Det här projektet brukar finnas med i alla skoljulpyssel. Hur många hjärtan har du flätat genom åren? Själv kan jag icke räkna dem alla, fast jag tror inte jag har kvar något enda.

15 dec

15 december 2021.

Här är min pysslarepartner no. 1. Hon gillar att gräva runt bland papper, lim och glitter lika mycket som jag. Igår hade vi vårt traditionella julpyssel. L hann göra en bjällerklangkrans till mössen, flera flätade hjärtan och ett helt gäng sådana här fina smällkarameller. Just smällkaramellerna har krävt lite vuxenhjälp fram tills i år. Numera fixar den unga damen detta helt på egen hand. Smala dragspelsveck, de täta klippen för att få så snygga krus som möjligt och att välja och knyta fast upphängningen – inget är längre för svårt! Hon gjorde flera i mer traditionella färger, men jag tror att hon gillade denna favoritfärgsversion lite extra mycket.

För dig som aldrig har gjort smällkarameller kanske inte dessa två bilder precis räcker för att bemästra tekniken, men det finns andra och bättre instruktioner. Man kan alltid lita på ICA både då det gäller recept och annat! Jag och L tycker dock det är lite snyggare med nätta smällisar som bara innehåller en enda Geisha (godissorten är viktig, men får naturligtvis bytas ut om laktosintoleranta eller nötallergiker ska plundra granen efter jul). Till det behöver man ingen toalettrulle. Lycka till!

09 dec

9 december 2021.

Nästan varje år plockar jag kottar utanför dörren för att använda i något höst- eller vinterprojekt. Tallen bjuder generöst på mängder av dem och allt som är gratis smakar gott.

I år var det mörkt och svinkallt då jag plockade kottarna, så jag hade lite svårt att bedöma kvaliteten. Jag plockade bara tills fingrarna inte längre reagerade på beröring och hastade sedan in i värmen. Trots att elen är svindyr just nu satte jag ugnen på 100 grader. Vedspisens temperatur är nämligen svår att reglera. Efter någon timme i den svettiga miljön hade som du kanske ser här kottarna svettats bort både skräp och fröer. Jag gallrade bort exemplar som inte höll måttet och sedan var det dags för lite frost.

Burken med Mod Podge har inte öppnats sedan vi bodde i USA, så den krävde rejäla nävar och mer styrka att jag hade att erbjuda. Den sega slempropp som omgav hela området runt lock och burkens övre del slängdes obönhörligen i sopen, men resten av innehållet visade sig vara i gott skick. Glittret har jag bara använt några gånger, men det var länge sedan.

I nästa skede var fingrarna kladdiga av lim och glitter, så tyvärr kan jag inte visa bild på hela skedet. Jag arbetade dock över en tidning, målade Mod Podge lite slarvigt över kotten och hällde sedan rikligt med glitter över kotten och en stor behållare som samlade upp allt överflödigt glitter för återbruk. (Det glittret hälldes sedan tillbaka i glitterburken.)

Efter en natt på plåten hade decoupagelimmet torkat och kottarna är nu bara vackert glittrande. Tyvärr är det svårt att fånga på bild, så du får tro mitt ord. Jag funderar på om de kanske ska få bo tillsammans med björkris i ett litet bo till ett blockljus (min syrra hade gjort ett så fint arrangemang igår, se nedan). Vi får se. Pyssla på och akta så du inte blåser bort!

08 dec

8 december 2021.

Hej pilligt julpyssel! Igår hade jag tänkt göra klassiska flätade hjärtan, men jag hade dels lovat brorsdottern att göra sådana med henne om ett tag och dels hade jag sett sådana fina stjärnor hos Trendenser. Jag letade helt enkelt upp YouTube-videon som Frida länkade till och kände mig som en ungdom, eller brorsan. Det är de som alltid brukar lära sig saker på YouTube. Jag var lite tveksam efter mitt försök att sy ihop en socka med maskstygn (Kitchener stitches). Det tog nämligen cirka två timmar och blev inte alls så snyggt som jag tänkt. Trägen vinner och den som ger upp får aldrig chansen att utvecklas! Sagt och gjort, det fick bli en ny YouTube-lärare på skärmen.

Frida hade gjort jättefina stjärnor i två färger. Är det något jag har hemma så är det mycket papper, men jag vet hur jobbigt det är att göra origami med för kraftigt material. Jag bestämde mig därför för att använda mig av det lite finare kalligrafipapperet, mitt övningspapper i A4-storlek. Det har åtminstone lite glans i sig även om jag inte riktigt gillar den vita färgen. Jag skar till längder på höjden, 7 mm breda. Det resulterade i en färdig stjärna med knappt 3,5 cm mellan spetsarna. Perfekt storlek för ett tallris tänker jag.

Här ser du på nära håll ungefär hur det ser ut då vikandet är i full gång. Jag testade även med billigt kopieringspapper. Det var faktiskt ännu lättare att vika, men resultatet blev inte riktigt lika fint.

Ojoj, det gäller att hålla tungan rätt i mun då man pysslar med sådant här. Vår yngsta dotter kommer ihåg sina origamivikningsföljder i huvudet, men jag ser inte hur jag ska kunna göra sex sådana här till utan att behöva stresstitta på instruktionsfilmen… Det får bli dagens projekt. Jag hann inte mer än två då jag var tvungen att lägga tid på något annat. Så blir det ibland! Jag kan iallafall rekommendera detta projekt för dig som gillar att pyssla. Se bara till att ha väldigt jämnbreda remsor! Det gör det så mycket lättare att få ett snyggt resultat. Pyssla på och lycka till!

Edit: Under den sista biten med Daniel Bergmans Hjärtat i lurarna (Så bra!) blev det några stjärnor till. Jag fick ut sju stjärnor på ett A4. Med en centimeter per remsa hade längden också räckt, och då hade stjärnorna naturligtvis blivit lite större.

03 dec

3 december 2021.

Jag har varit van vid att alltid kunna gå ut i trädgården eller bakom huset och plocka in vad jag har velat ha till olika projekt. Enris, tallris, julgranar, mossa… Här är det inte lika lätt då vi inte har den sortens mark. Jag får säkert ta vad jag vill i Klackamåla i syskonens skog, men det kräver planering och en resa. Igår ville jag få till kransar till pardörrarna på verandan. Förra årets enkransar blev fina, men omväxling förnöjer. I år ville jag därför testa tallris.

Vi har en tall precis utanför huset. Dessvärre är den hög och lite till åren kommen, så själva riset är inte precis lättillgängligt. Vi bjuds dock ofta på höststormar här på ön, och påpassligt nog hade några klena grenar blåst ner lagom till mitt projekt. (Visst är grenar med alkottar på fina? Jag plockade på gårdagens promenad, men vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.)

Kransstommar gjorde jag av två metallringar från en billig IKEA-lampa som inhandlades till dotterns bröllop för att stympas till ett annat pysselprojekt. För att få en yta med lite mer motstånd klädde jag dem med floratejp (självhäftande och töjbar, bara att snurra på). Ringarna är det sedan bara att återvinna till något nytt projekt.

Så här såg de färdiga stommarna ut.

Eftersom jag inte hade så mycket tall att tillgå var visionen lite luftigare kransar. Jag klippte till ca 1 dm långa toppar och delade upp dem i två högar – utan och med kotte. Två utan och en med i upprepat mönster gjorde att materialet precis räckte. De kommer att bli söta på plats tänker jag.

27 jul

Snart klart.

Dagarna springer förbi och snart är vi inne i augusti. Sommaren har varit så fin. ”Hemester”, halvdassigt väder, umgänge med släkten, pyssel och fix – en perfekt kombination, tydligen. Förra sommarens fiaskoartade kaos ligger nästan överspelat av det här på hårddisken. Det känns skönt att veta att jag snart har åkt förbi den där jobbiga ettårshållplatsen. Den femte oktober fyller jag femtio. Jag är långt från ”fifty and fit”, men jag mår bra och är tacksam över allt jag har och allt jag har tagit mig igenom. ”Imorgon är en annan dag” är inte bara en schlagerklyscha, det är också ett uppmuntrande och stärkande mantra för den som behöver!

I Bredavik står nu pizzaugnen färdig och det är dags att börja testa om den håller måttet. Det är så spännande! Maken och svågern har varit duktiga och har nu fått ge sig på att mura inne i huset också. Putsfasader nästa?

17 jul

Återbruk och arv.

Far älskade sina bruna manchesterbyxor och sina rutiga skjortor. Han hade hittat ett vinnande koncept och varför ska man överge ett sådant? När han dog begravdes han i sin finaste outfit (de nyaste bruna manchesterbyxorna och den finaste skjortan). Jag och min ena syster tänkte båda lika och kunde inte med att slänga eller ge bort hans slitna kläder, så vi hade båda sparat några klädesplagg. Härom månaden satt vi och pratade om vad vi ville göra med dessa och syrran kom på att vi skulle göra ”syskrin” till alla syskon. Sagt och gjort. Vi ägnade ett par heldagar till att skära tyg och sy ihop allt och avslutade med handfållade skråddband. Eftersom mammas plagg var återvunna på annat sätt sedan länge fick hon vara med i form av blommiga dekorationsband. Trädgården blev våra föräldrars stora gemensamma intresse de sista åren, så det kändes fint att knyta ihop projektet med denna symboliska detalj. Detta måste ha varit det roligaste projekt jag någonsin gjort! Igår fick vi möjlighet att dela ut det färdiga resultatet till alla när de flesta av oss var samlade. Fint ändå.