Tag Archives: funderingar

19 sep

Altruism, kärlek och tacksamhet.

18_1

Det finns de som lyckas göra sina medmänniskor lite bättre bara genom att finnas. Idag tänker inte bara jag lite extra med tacksamhet på Kristian Gidlund och den vishet han delade med sig av då han levde. Det är dags att ge mig på det där med att försöka se det goda i alla människor igen. Jag var rätt duktig på det ett tag för några år sedan och vet därför att det inte är omöjligt. Hur tänker du? Är det värt att leta efter sådant som är gott, eller ska man bara bry sig om de som är ”värda” ens kärlek och uppmärksamhet?

17 sep

När man läser något som berör.

Det är sannerligen inte lätt att vara förälder. Jo, ganska lätt är det att vara förälder på avstånd, att ge sig på andras uppfostringstekniker och att veta bättre när det gäller hur, när och varför man ska göra vissa saker med sina barn. Jag älskade det här blogginlägget och jag hoppas att du har tid att läsa igenom det trots att det är ganska långt.

De senaste veckorna har jag tänkt väldigt mycket på det där att döma andra människor. Hur man liksom bestämmer vem som duger och vem som borde få en snyting bara genom att se ut eller tycka eller vara på ett visst sätt. Den människan är för si och den andra är för så. Hon ser ut för si och han ser ut för så. Tonåringar är för si och pensionärer är för så. ”Har du sett vad hon har på sig?!” ”HUR kan hon ge sina barn det där att äta?” ”När JAG hade småbarn var det minsann jag som bestämde.” ”Sossar är inte kloka i huvudet för att inte tala om SVERIGEDEMOKRATER.”

Den dag du har gått i mina skor och levt i mina tankar ska du få döma mig, det lovar jag. Då ska du få uttala dig om mina svagheter och mina dumheter. Du ska också få tycka om min klädstil och min vikt och om du vill får du också ta mig till frisören och byta min frisyr. Du kan få tala om för mig varför jag borde sluta tycka att de svenska politikerna satt fälleben på sig själv och du kan bestämma att jag ska sluta bry mig om andra människor. Men det är alltså när du har levt mitt liv. Tills dess är det kanske bäst att du fokuserar på dig själv. Om du inte orkar med dig själv så kan du kanske dela med dig av vad du har i överflöd, vare sig det är pengar, tid, livsvisdom eller talanger.

04 sep

Om att gå vidare. Eller springa.

Har du ibland känt att det är konstigt att du VET någonting, KÄNNER hur rätt det är och LÄNGTAR efter att leva precis på det sätt som krävs och att du ÄNDÅ väljer att göra på något annat sätt. Att du medvetet eller omedvetet sätter krokben, eller kanske rent av slår undan benen, på dig själv? Att du dyker rakt i den på vatten tomma bassängen? Att du skrattar dig själv rätt i ansiktet eller att du tatuerar något riktigt fult rätt i nyllet? Precis så där gör jag nämligen alldeles för ofta. Jag önskar att jag var stark och orubblig och klockren. Det är jag. Ibland. Men de där gångerna jag inte är allt det där, de där gångerna mina tankar vandrar åt Tjottaheiti eller då jag tar beslut som varken baseras på ära eller redlighet… Tja. Då önskar jag att jag helt enkelt var ett stenhjärta, en dum blondin (inte i ordets bokstavliga betydelse) eller kanske bara lite mer lik den allra bästa människan du känner.

För tre år sedan blev jag av med min migrän genom att äta vissa tillskott, ändra kosten och sakta men säkert börja stärka min kropp. Det gick ganska fort, mycket fortare än förväntat. Jag tog ungefär ett år på mig att samla energi att verkligen satsa på min kondis också och hösten för två år sedan var jag i riktigt bra fysisk form. Sedan kom vintern och det hände en del tunga grejer. Vi bestämde oss hastigt och lustigt för att flytta till USA och i den röran blev det varken tid eller lust över till motion. När jag sedan bröt benet i vintras satte det stopp för all rörelse över huvud taget. Våren försvann i ett stort, svart sorgmoln och när vi åkte till Sverige i juni kände jag att jag verkligen behövde ta tag i mig själv. Sommaren blev till största delen alldeles makalöst fantastisk och trots att jag fick uppleva en del kaos så fick jag också möjlighet att äntligen samla ihop själva mig igen.

Om en månad fyller jag fyrtiotre år. Det känns ofattbart, men också ganska bra. Jag lever. Bara det! Jag har två ben som funkar och ett stort hjärta. Jag är lite tilltufsad, men jag är inte bitter och jag har inte gett upp.

Så. Idag drog jag igång C25K. Om nio veckor kan jag springa fem kilometer igen. Jag ser fram emot det. Träning tre gånger i veckan. Ingen stress. Första etappen klarade jag utan att dö, så resten ska nog också funka. Jag kände över huvud taget inte av skadan (det har jag gjort varje gång jag provjoggat de senaste månaderna)! Som sagt. Det här ska gå finfint.

Jag hoppas att du mår så bra du kan och att du vet att du inte är ensam. Jag finns här.

3_2

29 aug

Positivt tänkande och mjusik.

I går åkte jag med gästerna till Deseret Books. Både mamma och min systerdotter älskar böcker och de gillar att gå igenom sortimenten som erbjuds här på andra sidan pölen. Själv lånar jag mest på biblioteket trots att jag skulle kunna gå hem med grejer för tusentals kronor varje gång jag besöker en bokhandel. Detta besök kostade mig dock lite. Jag köpte en räknare, en ”clicker”, för att testa om positivt tänkande kan ändra livet till det bättre. Egentligen tyckte jag mest det var ett kul experiment för någon av min syrras gymnasieelever (hon är psykologilärare), men jag tänker prova själv innan jag skickar vidare räknaren och instruktionsboken.

Tanken med att klicka är väldigt enkel. Man ska bära med sig räknaren hela dagen, men till skillnad från när man sätter på sig en stegräknare måste man här vara mer aktiv. Varje gång man tänker en positiv tanke, vare sig den kommer av sig själv eller man ”skapar” den, ska man klicka. Själv är jag uppe i 17 vilket låter väldigt snålt, för klockan är redan 14.30. Jag får skylla på att jag inte hade med mig den då jag åkte iväg en timme. Hm. Tydligen kan man öva upp den här och känner man för det kan man göra sig själv deppig också. Då klickar man vid varje negativ, nedtryckande och destruktiv tanke. Jag tänker inte testa det…

29_3

Två av våra tre persikoträd levererar för fullt nu! Vi äter dessa gudomligt goda frukter till frukost, mellanmål och efterrätt. Det går snabbt att skala av det retfulla luddet och en solvarm persika, skalad och klyftad, går verkligen inte av för hackor! Mums. Jag önskar du kunde vara här så du fick smaka.

29_1

För övrigt ska maken och jag gå på konsert i kväll. Biljetterna fick vi av en granne som kanske tyckte att vi verkade vara gamla nog att uppskatta denna gamle hjälte… Kommer du ihåg den här? Sanningen att säga var jag aldrig någon stor RM-älskare, men musik är musik. Konserten börjar klockan 20.00 och är utomhus. Det kommer att vara jätteskönt ute och kanske blir det här årets musikupplevelse? K sa att om det blir för outhärdligt kan vi ju alltid gå därifrån! 🙂

29_2

02 aug

888.

Även om det är den andra augusti idag är jag tämligen övertygad om att dagens siffra är åtta. Kommer du ihåg Ulla-Bella? Hennes åttor satt där de skulle. 🙂

En gång såg jag för övrigt Ola Ström i egen hög person mer än lovligt överförfriskad i Malmö. Jag föredrar hans alter ego Ulla-Bella, hur enerverande hon nu än är.

ullabella

30 jun

This little light of mine, I’m gonna let it shine…

Nu har jag lyssnat på cancersjuka Kristian Gidlunds sommarprogram. Jag har tänkt på den vän som jag inte längre kan ringa med stor kärlek, jag har gråtit och jag har tänkt på mitt eget liv. Här hittar du några av låtarna från Kristians spellista. Jag lyssnade på programmet i Sveriges Radios app, så du får googla dig fram själv om du inte redan har lyssnat.

Att se på sig själv utifrån är något av det viktigaste vi som människor kan göra. Det är så vi kan upptäcka vem det är andra möter. Att se på sig själv inifrån är naturligtvis precis lika viktigt. Det är där vi möter den som ingen annan ser, hela ens jag, inte bara det vi av misstag eller med vilje visar våra medmänniskor. Hela vår utveckling sker i möten med andra människor. Ibland har vi möjlighet att möta dem ansikte mot ansikte. Andra gånger kan vi läsa de ord som andra har valt att dela med sig av, vare sig det gäller dikter, romaner, sångtexter, memoarer, nyhetsrapporter eller forskningsresultat. Envägskommunikation är naturligtvis inte lika effektiv och många gånger får vi inte chansen att tala om för den andra människan hur viktiga hennes eller hans ord har varit.

Idag har jag berörts av en döende människas livshistoria. Idag har jag känt livet i mig. Idag har jag varit tacksam över att bara vara, men också över det faktum att jag faktiskt lever ett fantastiskt rikt och välsignat liv. Idag har jag låtit tankarna samlas som vore mitt eget medvetande ett förstoringsglas. Det har inte börjat brinna, men jag känner glöden i mig. Jag vet att jag har så mycket mer att ge. Låter du ditt sinne upptas av saker som dränerar dig på energi? Den energin kan du komma att behöva snarare än du tror. Lyssnar du på mig så hinner du kanske reparera skadan innan den är skedd. Det finns så många som ser det onda i världen. Jag orkar inte vara en av dem. Mörker är avsaknad av ljus. Jag vill vara ljuset som förintar mörkret. Hur tänker du?

20130630-184706.jpg

25 jun

Här är gudagott att vara.

24_1

Idag har jag plockat och ätit obesprutade jordgubbar i min fars jordgubbsland. Det hängde några mjöldaggsangripna gubbar där. Dem plockade jag av och slängde iväg, men överlag var bären både goda, vackra, söta och stora. Dagens skörd var den tredje jag har hunnit vara med om sedan jag kom hem för 1,5 vecka sedan. Far och ena dottern har plockat minst en gång till, så nog går det att odla utan gift och ändå få ett bra resultat.

Det var roligt att lyssna på de två tanterna som ville veta varifrån de svenska jordgubbarna som såldes inne i Karlskrona kom. Ja, eller tanterna var inte just så roliga att lyssna på, men konversationen de hade med den unga glass- och jordgubbsförsäljerskan. Hon påstod sig veta att gubbarna kom från Bergkvara, men hon visste inte riktigt vad odlaren hette och hon visste inte hur man skulle få reda på det heller. Är det nojigt att tro att bären kanske kommit från något annat land? Ja, man vet aldrig idag.

24_2

När jag gick och filosoferade runt det faktum att jag och mina sex syskon har en alldeles fantastisk gård som vi inte tar hand om på det sätt den förtjänar blev jag bjuden på den här solnedgången. Det är verkligen vackert här! Jag önskar, precis som min bror, att man bara kunde dra långsamt med handen över det gamla och få fram något nytt och fräscht. Suck!

Vad gör du? Är det vackert där du befinner dig? Bråkar din internetsticka med dig? Har du trampat på en snigel och fått snigelslem under skon? Känner du dig lite ensam mitt bland en massa människor? Är du nöjd med det lilla, men önskar det omöjliga? Ja, då är du kanske lite som jag. Men jag klagar inte. Livet är fantastiskt! Over and out.

18 jun

Tankar som vandrar.

Jag sitter och jobbar. Ja, eller jag borde jobba. Jag har suttit i mer än en timme, men det har bara blivit ett par nya änglavingar av allt jag hade tänkt hinna med. (Oroa dig inte L, jag fakturerar inte för ineffektiv arbetstid…) Tankarna vandrar fram och tillbaka, upp och ner. Jag tänker och tänker och tänker och önskar att tankarna skulle sluta vandra eller åtminstone omvandlas till något konkret.

Jag har städat hela dagen, försökt få yttervinden klar så folk kan bo och sova där utan att drabbas av damm- och kvalsterallergier. Jag har drömt om att riva ner hela huset och att ”någon” skulle fixa ett nytt, välplanerat och välfungerande fantastiskt boende för mig och min stora familj. Vi älskar detta skrutthus eftersom det har charm och många minnen i väggarna, men här finns definitivt inte tillräckligt med sovplatser, inget badrum, ingen toalett och bara ett väldigt litet kök. I lilla stugan nere vid vattnet står finfin köksinredning som sparades från ett hus som min far och min bror hjälpte till att riva tidigare i år. Det är tänkt att inredningen ska finnas med då boendet här vid Bredaviks Brygga fixas till, men… Synd att min store lillebror inte finns klonad i flera upplagor. Då hade det varit lätt att ta en av de klonerna för att låta bygga det nya, fina.

Solen skiner och sommarvädret är så där underbart som det bara kan vara här i Sverige. Dagarna är långa, nätterna är korta och drömmarna hinns inte med under den lilla nattsömn jag får. Kanske är det därför jag har så svårt att koncentrera mig. Kanske kan jag bli överens med mig själv vad det lider. Det vore ju tacknämligt. Under tiden ska jag försöka fokusera igen. Trägen vinner sägs det ju. Och jag har inte lust att sitta hela natten med det här…