Det finns de som lyckas göra sina medmänniskor lite bättre bara genom att finnas. Idag tänker inte bara jag lite extra med tacksamhet på Kristian Gidlund och den vishet han delade med sig av då han levde. Det är dags att ge mig på det där med att försöka se det goda i alla människor igen. Jag var rätt duktig på det ett tag för några år sedan och vet därför att det inte är omöjligt. Hur tänker du? Är det värt att leta efter sådant som är gott, eller ska man bara bry sig om de som är ”värda” ens kärlek och uppmärksamhet?