semester – Sida 5

01 jun

Yellowstone, del två.

Maken och hans assisterande finger visar Yellowstones Grand Canyon. De har blivit nominerade till nästa års filmfestival i Cannes.

För några veckor sedan spikade vår egen aktivitetsansvarige, maken, vår sista utflykt innan flytten härifrån. Valet stod mellan en sväng till Oregonkusten och ett besök i Yellowstone National Park. Familjens röster övervägde åt det senare alternativet. Jag var där för över 20 år sedan och ville gärna återuppleva de storslagna vyerna.

Äldsta dottern fick en vilodag efter sin examensdag. Efter lördagens sovmorgon, matsäckspackande och iordningställande av allt var det så dags! Vi åkte ”innevägen” till Wyoming. På vägen stannade vi bland annat vid denna damm. Amerikanerna gillar hav, sjöar och vattendrag lika mycket som vi svenskar. När man bor i en öken får man göra vad man kan för att samla vatten till alla västerländska behov och på köpet får man natur med lite mer variation.

För att få en riktig heldag i Yellowstone hade vi bestämt oss för att övernatta en bit från parken. Vi kom fram till Jackson Hole och ”gjorde stan” på, tja, en liten stund. Maten var svindyr och det märktes att all affärsverksamhet är riktad mot turisterna som bor i stan för att uppleva svunna pionjärdagar och bo lite närmare de stora nationalparkerna Grand Teton och Yellowstone. Mjölken kostade mer än dubbelt så mycket av vad den kostar här hemma och för en caprese gjord på ca en stor tomat, en halv mozarellaost och en näve ruccola istället för färsk basilika betalade jag motsvarande närmare 90 sek. Motellrummet vi hyrde för $135, drygt 1 100 sek, var däremot mycket prisvärt. Det var fräscht, luktade gott och bjöd på två relativt obekväma men lagom stora dubbelsängar med sköna lakan. Sonen fick sova på golvet på en medhavd madrass (resan var spontan och vi fick det sista rummet och en uppmaning att fixa den femte sängplatsen bäst vi kunde och ville), men vi fick både tillgång till liten kyl, badkar och ett litet ”tvättrum” inne på rummet.

Söndagen steg vi upp med tuppen. Det var första gången sedan jag blev mamma för 19 år sedan som jag inte fick frukost på sängen på Mors Dag, men jag hade vänligt med bestämt undanbett mig tidig uppvaktning på förekommen anledning… Det blev ändå en toppendag med gänget som jag gärna vill erövra världen tillsammans med.

I Wyoming hade de haft riktigt ruskväder i flera veckor innan vi kom, så vi kan säga att vi hade verkligen tur! Bergen var fortfarande vita av snö och från och till under dagen såg vi snö på skuggsidor och i diken i de två parker vi tog oss igenom, men temperaturen var perfekt för min smak och solen lyste hela dagen.

Bisonoxar… Vilka imponerande och lite skrämmande djur! Besöker man Yellowstone vid den här tiden på året har man alltid turen att få uppleva små bisonkalvar, också de lite läskiga. Vi tog reda på att pionjärerna som tog över Nordamerika misstog bisonoxarna för att vara bufflar, men sådana finns bara i Afrika och Asien. De här oxdjurens namn är bison bison och inget annat.

Yellowstone blev USA:s första nationalpark och detta världskända turistmål besöks av ca fyra miljoner personer varje år! Att som vi ”göra” parken på en dag är lite väl optimistiskt, men då det var Mors Dag hade alla tonåringar lovat ett gott humör (haha), så vi hade det trevligt hela dagen trots att vi kanske höll ett något pressat tempo. Jag har läst att rekommendationerna är tre dagar till en vecka för att verkligen tillgodogöra sig allt naturen har att erbjuda, men alla i familjen var nöjda med upplägget.

Old Faithful är den första gejsern som fick namn under en expedition 1870. Den är som namnet visar på väldigt pålitlig och får utbrott efter 65 minuter om det tidigare utbrottet varat mindre än 2,5 minut och efter 91 minuter om det tidigare utbrottet varat längre än så.

Överallt i Yellowstone känns det som att man är på varje no- och so-lärares drömexpedition. Allt handlar om vulkaner, jordens innandöme, olika mineraler, bakterier, alger, spännande vilddjur som björnar, vargar, bisonoxar och allt möjligt annat otroligt!

Heta källor rinner ut i floderna som vackert ringlar sig genom Yellowstone.

Ser det inte otroligt vackert ut? Tänk att det bara är bakterier och solens strålar som orsakar de häftiga färgerna!

Bisonoxarna strövade omkring i flockar på ängarna längs med vägarna, men en och annan gav sig upp för en mer strapatsrik transport. De promenerade fram i sävlig takt och brydde sig noll och intet om bilisterna. De såg lite magra ut tycker jag och inte tillhör de de vackraste djur jag sett under mina 45 år på jorden.

Något som däremot alltid är lika vackert, åtminstone i mina ögon, är vattenfall. Jag fascineras så av naturens otroliga krafter!

Mamma hade bokat logi och resa till Yellowstone då hon var i USA på 80-talet. Hon fick dock pengarna tillbaka då hela parken visade sig brinna under en av de stormbränder som naturen behöver då och då för att rensa upp och förnya sig. Fortfarande ser man spår efter detta äventyr! Det tycker jag är lite häftigt.

Allra häftigast var nog ändå att vi faktiskt fick se en riktig grizzlybjörn. Den orsakade trafikstockning. Ja, alltså, alla bilar ville väl ta sig en titt på detta fantastiska djur som faktiskt kan vara rent livsfarligt att möta om man inte sitter i just en bil eller befinner sig på ett behörigt avstånd till björnen. Har den ungar med sig måste man vara riktigt på sin vakt, men kanske var det denna filur som Olle träffade på i skogen den där gången då mamma gav till ett skrik?

Innan vi satte oss i bilen och tillbringade sju timmar i den för att få sova gott i våra egna sängar (jag gillade verkligen att åka den vackra ”innevägen” på vägen upp, men nu när jag körde uppskattade jag de breda, säkra vägarna på Idahos och Utahs välskötta motorväg I15) stannade vi vid Yellowstones Grand Canyon. Denna kanjon må vara lite mindre än sin mer kända namne, men den var fortfarande imponerande och häftig! Vi gav oss ner till vattenfallets bas vid norra kanten, dagens enda hajk, och lo and behold träffade där på våra kompisar! Världen är så stor, så stor och så liten på samma gång. Yngsta dottern sa: ”Jag tror inte riktigt på slumpen, utan jag tror att det var meningen att vi skulle springa på varandra!” Vad tror du? 😉

Är det värt att ta sig till detta naturens mäktiga showroom som Yellowstone är? Absolut! Jag skulle rekommendera det om och om igen och hoppas att du också får en chans att åka dit någon dag om du är det minsta intresserad efter detta långa inlägg. Peace.

11 apr

New York City på knappt fyra dagar.

Jag hade så svårt att välja ut bara ett par fotografier från den här resan, så därför samlar jag texten i början av inlägget så du som inte vill rulla igenom alla bilder slipper.

Varför New York? Jag har varit där som turist fyra gånger, i olika skeden av livet och med olika sällskap. New York funkar bra för allt från festprissar till småbarnsfamiljer och pensionärer! Där finns allt man kan tänkas vilja få ut av en storstadssemester. Dessutom är det både billigt och lätt att ta sig fram med tunnelbana och är man lite våghalsig är en taxi inte så dyr. Det går också utmärkt att promenera.

Favoriter från fyra dagar på Manhattan:
1. musikalerna (vi klämde in Wicked och School of Rock)
2. gatumusikanterna (saxofonisten på bilden spelade för själen, mannen som spelade och sjöng japansk punkrock var mer intressant, men allra bäst var barbershopkvartetten som sjöng så jag fick gåshud mellan två stationer)
3. Tenement Museum (jag och yngsta dottern älskar konstmuseer till skillnad från äldsta dottern, så den här gången fick det bli ett fantastiskt immigrantmuseum istället – beställ biljetter till guidade turer i förskott)
4. Best Bagel and Coffee (en everything bagel med cream cheese, lox och ”everything” – mathimlen öppnade sig)
5. Levain Bakery (chocolate chip walnut cookie – bästa och största köpekakan jag ätit någon gång, halva åts till brunch och halva till mellis på flygresan hem)
6. Eataly ( fantastisk gelato passar alltid, särskilt när det regnar småspik och man har lite bråttom någonstans – fik, restaurang och butik där jag gärna hade stannat i timmar även om det bara blev 20 minuter)
7. The High Line (gammalt tågspår som gjorts om till park, blir nog hundra gånger trevligare när det inte regnar och allt grönt slår ut lite mer)
8. Central Park (stor nog att räcka till många dagar, bör avnjutas under det varmare halvåret då parken åtminstone börjar bli lite grönare)
9. Gratisfärjan ut till Staten Island och Battery Park (vi hade redan ”gjort” Ellis Island och Frihetsgudinnan, något som tar en hel dag – nu fick vi gratis utsikt över stan och såg den gröna damen i all sin prakt från högra sidan av färjan och en promenad i parken som man sjunger om i Kristina från Duvemåla)
10. 9/11 Memorial (otroligt känslosamt och fint)
11. Trinity Wall Street med St. Paul’s Chapel (inofficiellt minnesmärke för allt som hände 9/11 då denna kyrka blev samlingspunkt för frivilligarbetare och räddningspersonal också under lång tid efter terroristattackerna)
12. Wall Street och New York Stock Exchange (ups and downs of modern economy)
13. Cure Thrift Shop (himlen för vintageintresserade dottern med allt från riktigt lyxiga, och dyra, begagnade kläder till $2-blusar från H&M)
14. Patzeria Perfect Pizza (en pizzaslice med färsk tomat och basilika och precis lagom med ost här är så mycket godare än någon av alla stora kedjor med gigantiska restauranger runt Times Square – bara fyra stolar att sitta på och vanlig New York-service, alltså lika sur personal som på vilket svenskt ställe som helst, så ta med din slice och ta med till hotellet eller till en bänk på Times Square)
15. Trattoria Trecolori (ännu ett fint alternativ om man befinner sig runt Times Square – betydligt bättre service än på Patzerian men lite ojämn kvalitet på de olika rätterna)

Lite blah:
Times Square ligger jättebra till och därför bodde vi där på ett billigt och rätt sunkigt hotell som heter Hotel Edison. Städarna höll efter fint och sängkläder och handdukar var fräscha, men rummet och badrummet luktade sunkigt. Att tvätta duschdraperiet, rensa avloppen och byta ut mattan hade varit ett relativt billigt sätt att fräscha upp just vårt rum, men vi fick väl vad vi betalade för. För övrigt ger Times Square mig en känsla av klaustrofobi med alla dessa mängder av turister. Närheten till Broadway-showerna och lättheten att ta sig till ungefär alla andra ställen i New York väger upp.

Och så till de utlovade, eller fruktade, bilderna. Håll till godo! Jag tog färre foton med kameran och fler med mobiltelefonen. Mobilbilderna har jag dessvärre inte laddat upp till datorn.

2. Gammal hederlig tunnelbaneunderhållning

4. Den godaste bagel jag ätit

7. Snapshots tagna från High Line

8. Central Park

9. Staten Island Ferry och Battery Park

10. 9/11 Memorial

11. St. Paul’s Chapel och Trinity Church

12. Wall Street

11 apr

San Francisco.

En söndag i San Francisco kan vara hur fin som helst. Jag är en människa som älskar sällskap och möten med människor, men den här dagen gick jag omkring i min lilla bubbla mitt ibland alla turister och sanfranciscaner (haha) och kände mig både bildligt och bokstavligt on ”Top of the World”. Maken var borta på kurs nästan hela dagen, så jag drog på mig mina gympadojor, hängde kameran över axeln och tog mig ut från hotellet till Mission Street.

Jag började med en katolsk mässa i St Patrick Church som ligger precis vid hotellet. Jag är inte katolik, men jag älskade att kunna stå längst bak och känna in vördnaden och dela den med alla som deltog i mässan. Det var en fin stund.

Efter kyrkbesöket satte jag mig vid ett fik och åt lite blandad frukt och drack den godaste varma chokladmandelmjölk jag druckit någon gång. Ett gäng blinda unga kvinnor var ute och gick tillsammans och skrattade och verkade ha det så roligt. De hade varsin ledarhund och såg ut att röra sig helt obehindrat. Av någon anledning gjorde det mig väldigt glad.

Följer man Mission Street ner till vattnet kommer man snart till Pier 14 där man har fin utsikt mot Oakland Bay Bridge. Jag gick ut på piren och njöt av havsluften och utsikten. Det var spännande att följa det gamla paret som var klädda i säkert fyra lager kläder och ”rånarluva” medan de fiskade. Jag är dessvärre inte kunnig i vilket asiatiskt språk de talade, men de såg ut att veta vad de höll på med.

San Francisco har en charm som jag tycker de flesta amerikanska städer som inte ligger på östkusten saknar. SF grundades 1776, men 3/4 brann ner i början av 1900-talet, så egentligen borde väl stan kännas ganska karaktärslös. Jag vet inte vad det är, men något är det som drar! Ända sedan guldrushen i mitten av 1800-talet har folk flockats där och det verkar inte precis som att stället blir mindre poppis med tiden trots alla problem som hänger inte bara över den här stan, utan också över resten av Kalifornien.

Ett av San Franciscos nyare landmärken är Cupid’s Span, en skulptur som skapades av det äkta paret Claes Oldenburg (svenskfödd) and Coosje van Bruggen (från Holland). Jag blev förtjust i skulpturen på en gång då jag såg den och tycker att konstnärernas tankar runt varför det blev just den här pilen och bågen som hamnade här är spännande.

Efter ett besök på favoritstället Exploratorium, numera i vackra lokaler nere vid vattnet, tog jag sikte mot Coit tower. Jag hade redan gått rätt många steg, så det tog lite emot att knalla upp för den evighetslånga trappan. Skam den som ger sig… Promenaden ner på andra sidan, i nerförsbacke hela vägen, var desto behagligare!

Telegraph Hill är ett ställe som säkert många svenskar känner igen från filmer och teveserier. Det fina tornet som du ser här byggdes med pengar som testamenterades för att göra San Francisco vackrare. Jag vet inte om ”vackrare” är ordet jag vill använda för att beskriva ett betongtorn med, men visst har det ”det lilla extra”.

Ett inlägg om San Francisco kan ju inte vara komplett utan en bild på Golden Gate Bridge. Jag hann inte ta mig ut till själva bron den här gången, men här ser du delar av denna vackra bro halvt dold av dimman som är så vanligt förekommande i bukten där den står. ’Til we meet again, Dearie. Det blev ett fint besök.

10 apr

Highway 1, Carmel och Palo Alto.

Jag har precis packat upp väskorna från den här intensiva reseveckan och nu sitter jag här och längtar tillbaka till Kalifornien igen. Det är lätt att försköna saker och ting när man glömt alla detaljer. Trots det tror jag faktiskt att verkligheten i det här fallet var så förträfflig som jag kommer ihåg den med tanke på att det bara har gått en vecka. Ah!

05 apr

Hem och vända.

Bästa helgen på långa tider. Det var så underbart! Kalifornien är för packat med människor, det finns inte vatten så det räcker, risken för stora jordbävningar är överhängande, staten har gått i konken och skatterna är höga (jämfört med många andra amerikanska stater), brottsligheten är hög, det finns många utslagna i storstäderna, trafiken är hemsk… Är du övertygad om detta ställes förträfflighet än? Jag gör vad jag kan för att intala mig att det inte finns något att hetsa upp sig över, men norra Kalifornien kommer alltid vara ett av mina favoritställen på jorden! Här kommer några nedslag från lördagen.

Tänk till exempel att man kan stå och se någon bemästra en sådan här parkering på tvärsan i denna lutning och på en gata som mer är som en väl tilltagen gångväg i Sverige. (Tur att det inte snöar så ofta här, om man säger så.)

Den här utsikten från Coit Tower. What’s not to like?

Eller tänk att bo med den här utsikten…

… i det här huset och med den trädgården. Jo, jag förstår att man får kondisen på köpet, för här finns inga hissar eller rulltrappor. Jag såg en kille flytta in i en lägenhet. Han och hans kompis var duktigt svettiga!

Vi lekte Wedding Crashers i Carmel Mission. Jag och K tyckte det var lite konstigt att turisterna var så otroligt uppklädda, men insåg snart att vi hamnat mitt i värsta festen. Money, money, money. Det här var inget Svensson-sällskap och jag såg höga klackar med röda sulor och små blingväskor med ett och annat C på. Tur att vi inte var bjudna, när jag tänker efter.

Jag satt i den solvarma sanden och njöt med min varma jacka på och småungarna badade för fullt. Det gick inte riktigt att få ihop, men jag tror att vi var ungefär lika glada.

Här skulle jag gärna bo igen. 3538 Evergreen Drive var makens och mitt hem under vårt första år som gifta. Vi älskar husägarinnan som blivit en av våra bästa vänner, vi älskar huset, vi älskar området och vi älskar nog allt annat också. Skulle vi ha några miljoner dollar att hosta upp skulle vi säkert få köpa huset. Palo Altos husmarknad är inget för vanliga dödliga, men drömma kan man alltid!

07 sep

Park City-lyx.

Ansvarsfriskrivning: Om du är av det avundsjuka slaget är det lika bra att du slutar läsa nu., likaså om du ogillar långa blogginlägg. Det här är nämligen en redogörelse av en av de mysigaste helger jag upplevt.

Jag har haft en fantastisk helg. Maken hade samlat ihop två hotellnätter då han har någon deal som innebär att för var tionde hotellnatt han (jobbet) betalar för får han en gratisnatt. Förra året firade vi 20 år tillsammans med hjälp av de nätterna och nu hade han hunnit samla ihop fler nätter lagom till den 21-åriga bröllopsdagen. Vi bestämde oss för att köra en favorit i repris, nämligen en helg i Park City. Två nätter som skulle ha kostat $460 (ca 3 900 kr) fick vi för $40 (ca 340 kr). Hotellet heter The Chateaux och ligger lite utanför själva Park City i ett lite exklusivare område som heter Deer Valley.

Jag har inte särskilt höga krav på något då det gäller resande och är van vid att sova på allt från vandrarhem till väldigt enkla hotellrum där man bara får plats med en säng och inte så mycket mer. Man borde kanske bekymra sig lite om vägglöss dock. Min kompis bror som bodde i över ett år hemma hos dem hade dragit med sig sådana från någon resa i Sydamerika och det var sannerligen inte lätt att bli av med dem!

Det här hotellet var verkligen något extra. Rummet gav inga klaustrofobiska känslor, sängen var hur skön som helst, sängkläderna var sådär lyxigt släta, badrummet hade ett rymligt duschutrymme och det fanns en liten köksavdelning med de nödvändigaste grejerna för två personers självhushåll samt en mikrovågsugn och ett kylskåp. Wifi ingick liksom en rätt stor teve med massor av kanaler, bland annat flera filmkanaler. Frukosten serverades i ett ljust och härligt frukostrum och det bjöds på allt från havregrynsgröt till flera sorters färsk frukt och bär, färskt bröd och perfekt stekta bacon, varm choklad med marshmallows och färskpressad juice. (Jag tänkte lite extra på en av mina systrar som är galen i goda hotellfrukostar. Den här hade hon gillat.) Ute på en rymlig och inbyggd uteplats fanns ett par olika poolområden och det gick både att ta sig en simtur i skönt uppvärmt poolvatten och koppla av i sköna hot tubs. Någon minuts promenad från hotellobbyn låg skidbackarna där man under den här tiden på året kan promenera eller cykla mountainbike i. Jag har säkert glömt något, men att bo på det här stället gav verkligen en skön inramning till helgen!

När vi hade bestämt oss för att åka iväg spanade vi lite på vad som pågick i Park City under den här helgen. När jag upptäckte att Howard Jones hade ett par spelningar i den fantastiskt charmiga ”Egyptian Theatre” och att det fanns ett fåtal platser kvar blev både jag och maken väldigt glada. K lyssnade på Howard Jones i St Eriks-hallen under sin glada tid som synthare och DJ på åttiotalet och då var både showen flashigare och publiken betydligt större. Den här konserten var mycket intim och Mr Jones bjöd på sig själv. Han pratade ganska mycket, något som jag tror att de flesta i publiken uppskattade. Det kändes nästan som att vi var i hans vardagsrum fast vi satt längst bak och på balkongen!

Straight Ahead hade jag aldrig hört förut, men jag blev så rörd av texten. Kanske gillar du också den? HJ drar inte med sig sin Steinwayflygel på turnéerna vilket är ganska lätt att förstå. Jag imponerades av hur mycket riktigt piano hans Roland faktiskt lät. En Rolandsynth, en Mac och en Howard Jones. Finfina grejer.

Lördagen bjöd på värsta höststormen. Då vi bara hade åkt knappt en timme hemifrån och vi hos oss fortfarande har 30° och inga tecken på höst blev vi ganska överraskade. Jag gissar att de som körde mountainbikelopp också var rätt överraskade och kanske lite besvikna. Vi gick tillbaka till hotellrummet efter en smarrig frukost, körde igång brasan och tittade på en mysig film. Efter det åkte vi iväg till Tanger Outlets och från en Kia Sedona gjorde sig verkligen regnet. Det gjorde till och med världen lite vackrare!

Shoppingen gjorde både mig och maken trötta, men vi tyckte det var väl värt ”mödan”. Labor Weekend bjöd på många extra fyndiga erbjudande, som 300 kr för ett par Converse och lika mycket för ett par Levi’s 501. Nu slipper sonen gå omkring med hål i skorna (alltså, det har varit självvalt) och maken slipper vara sådär ungdomligt cool med hål i brallorna. Det var så skönt att sitta ner och äta middag på Shoyu, vårt favoritsushiställe! Amerikansk sushi är helt klart en upplevelse av eget slag. Den är inte alls minimalistiskt som den japanska grundrätten sägs vara, utan ofta bjuds man på en explosion av kombinerade smaker. Jag gillar’t.

När vi checkat ut från hotellet söndag förmiddag besökte vi skidbacken. Där samsades pensionärer, barnfamiljer, seriösa bergsbestigare, ryttare och cyklister i en mysig röra.

Hemresan fick avslutas med en promenad i stan där de hade Farmers Market och en biltur runt husen längs bergssluttningarna runt Park City. Det fanns riktiga rikemansskrytbyggen, hippieruckel och allt däremellan. De där smala och branta enbilsvägarna var läskiga och jag kan inte fatta hur folk tar sig upp ens med fyrhjulsdrift om vintrarna, men uppenbarligen funkar det. Här kommer mina favoriter, ett skidstaket och ett nybyggt hus som utrustats med ett fantastiskt koppartak:

Sådär, ja. Nu är vi hemma igen, men när vinterstormarna viner runt knutarna ska jag ta mig tillbaka i tankarna till de här dagarna. Så tacksam jag är över den här upplevelsen! Peace.

06 jul

München.

Tidigt i morse vaknade vi av ett hejdundrande åskväder vilket följdes av ett uppfriskande ösregn. Åh, så skönt det var! Jag måste ha ärvt min familjs Norrlandsgener, för jag tål verkligen hettan dåligt. Särskilt då den följs åt av hög luftfuktighet! Ge mig 25°C och en stilla bris så mår jag som bäst

Idag passade vi på att ”göra stan” eftersom vi blev lovade lite molnigare väder och inte fullt lika höga temperaturer. Efter en fantastiskt god frukost med nybakat bröd som naturligtvis hade inhandlats för kontanter (tyskarna verkar ha en ovilja till Visa och MasterCard och kör på sin höjd med EC-korten som inte många andra har) tog vi spårvagnen in till Hauptbahnhof. När det sedan var dags att åka hem igen tillsammans med alla som skulle hem från jobbet hade vi hunnit med klockspelet vid Marienplatz, Alter Peter (både själva kyrkan och den vackra utsikten och den svalkande vinden från tornet som ligger cirkus tjugotvåtusen trappsteg ovan mark, ja, eller något liknande), härliga dofter och fina varor på Viktualienmarkt, alla fantastiska blyglasfönster i Frauenkirche och ett tänt ljus för alla som gått före, en avsvalkande dricka vid Chineschiser Turm i Englischer Garten, ett besök på Widenmayerstraße där maken bodde som barn, en härlig konsert av en man som spelade på kristallglas och ljuva toner från en klassisk spansk gitarr i templet i Hofgarten. Förutom det hade vi gått hur många steg som helst och vi kan i kväll rikta en tacksam tanke åt att vi har både ben och fötter som sitter där de ska och som kan göra det de ska.

Det är många år sedan vi sist besökte München och jag får nog säga att allt kändes rätt nytt. Är det värt att åka hit på semester? Absolut! Både spårvagnar, tunnelbana och bussar funkar utmärkt om man inte orkar gå lika mycket som vi gick idag och det går inte att inte jämföra med USA där vi bor nu. Hela München vibrerar av historia som går många hundra år tillbaka i tiden och även om moderna tyska fönster är en av de fulaste detaljerna i modern arkitektur så finns det mängder av vackra hus, trevliga parker och mysiga kvarterskrogar att titta på och besöka.

21 okt

Sista höstlovsdagen.

Idag har vi varvat nytta med nöje, men mest har det blivit av det senare. Sovmorgon, sticka, virka och köpelunch. Många timmar i bokhandel, på konstmuseum och i museibutik. Flera avsnitt av den första teveserie som alla tre tonåringarna uppskattar sedan Bolibompas dagar. Uppdatering av iFånens operativsystem eller program eller vad det kan tänkas kallas. Provsmakning av lite speciell läsk, sådan där på flaska. Sådan läskeblask som inte innehåller en enda konstig ingrediens (mer än sockret då).

För mig själv blev det dessutom dryga timmen i yogastudion tillsammans med den väl sammansvetsade grupp jag brukar stretcha med på måndagar och onsdagar. De där timmarna är verkligen som balsam för både kropp och själ!

Dagens näst bästa nyhet var att yogastudions ägare och tillika min goda vän idag fick komma hem efter sin operation hela åtta dagar tidigare än beräknat. Hon slår gång på gång alla med häpnad. De skulle göra en hysterektomi + ta bort lite mer, men behövde bara ta bort äggstockar, övre delen av livmodern och en bit av tarmen. Det var underbart att höra detta.

Dagens allra bästa nyhet vill jag inte berätta om här då det tillhör den privata sfären, men det är något som gör mig fullkomligt lycklig och tacksam!

10 maj

Fotobomb från Zion National Park.

Foton från vår bästa (och antagligen billigaste) semester någonsin. Vi rekommenderar en tur till Zion så här innan det blir 40 grader varmt och innan alla sommarlediga turister invaderar. Jag kan tänka mig att hösten är rätt trevlig här också…

08 maj

Ursäkta frånvaron…

… men vi har varit i Zion National Park i fyra dagar. Det var vår bästa semester någonsin. Sängarna var hårda (eh, icke-existerande) och nätterna var lite kyliga, men annars var nog det mesta perfekt. Inklusive tomatsoppan på burk och solnedgångarna som fick mig att svimma lite grand. För att inte tala om de grillade baconskivorna och brasan som aldrig tog slut! Det här bär jag med mig länge. Välkommen till Utah, folk!

Under tiden som naturen givit oss magsupar har livet fortgått som om vi aldrig lämnat huset. Se här:

För övrigt har grannarna tagit väl hand om våra flygfän och alla lever fortfarande och de verkar också vara vid gott mod. Vår husfågel har följt planen och nu ligger det sålunda fyra ägg i boet som förhoppningsvis snart blir till barnkammare. Vi följer processen med spänning!