05 jan

Tipstorsdag vecka 1.

Nytt år, nya tips. Jag funderade en stund på vad jag ville tipsa om idag och kom fram till att jag vill börja året genom att vara snäll.

Under en period i slutet på förra året fick jag höra från flera olika håll om vilken snäll människa jag är. Jag hade inte gjort något särskilt mer än att faktiskt visa familjemedlemmar och vänner att jag bryr mig om dem och vill deras bästa, men på något sätt gjorde jag det kanske med mer tryck än vanligt… Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag med åren har odlat min snälla sida – inte den mesiga – men att det nog finns många som tycker jag är både alltför rättfram, för gåpåig och kanske rent av hänsynslös. För några år sedan blev jag till exempel jätteledsen över att höra att en person hade uttryckt att jag minsann tyckte att jag var förmer än andra och såg ner på andra människor. I samband med det fick jag övertyga mig själv om att sådana kommentarer kommer av okunskap och att det är helt meningslöst att ödsla negativ energi på ord som är helt osanna! Synd att personen i fråga hade fått den uppfattningen, men det var lika fullt osant.

Med detta sagt tänkte jag ge tips på saker du kan göra för att vara snäll mot någon utan att det kostar mycket mer än tid.

1. om du har tid kvar på parkeringsbiljetten, lägg tillbaka den i facket på parkeringsautomaten så någon annan slipper betala
2. lyssna på önskningar som andra uttrycker och kom ihåg dem (ett par personer i min närhet är riktiga experter på detta)
3. om du tänker på en person, låt henne eller honom veta det genom ett vykort, ett fb-meddelande eller ett mejl
4. laga någons favoriträtt en helt vanlig vardag
5. köp två om du hittar ett riktigt fynd och dela med dig till någon som kan behöva lite extra uppmuntran
6. är det något du själv inte har något emot att göra medan någon andra ”hatar” att göra det så gör det så den andre slipper
7. kramas mer
8. uttryck uppskattning för det andra gör för dig
9. le mot personer du möter
10. var trevlig mot personer i kassan var-du-nu-handlar (det här är jag expert på – mina barn tycker alltid att jag har sådan tur med kassapersonal, men jag vet att det verkligen funkar att se människan bakom disken)

Nu lämnar jag över till er. Vilka tips har ni att komma med?

29 dec

Kära alla.

Världen behöver mer vänlighet. Kom ihåg att livet är alldeles för kort för att slösas bort på sorg, bitterhet och elände. Ge din omgivning lite extra kärlek! Själv gör jag panna cotta till familjen och kvällens gäster och hoppas att vi alla blir lite snällare av den.

Vad kan vi göra för att hjälpa någon? Något stort eller något litet, något som kostar eller något som är gratis, något som kräver stor ansträngning eller något som bara tar en minut…

27 dec

Nya insikter under 2011.

Det här året har fört så mycket med sig att jag knappt vet var jag ska börja. Som medelålders borde man väl veta en hel del om livet?

Jag har hunnit vara med om väldigt mycket under mina 41 år på jorden och jag känner mig ganska erfaren och vis. Jag överlevde fyrtioårskrisen och står nu här, lite tilltufsad och öm, men glad över allt jag har framför mig. Förra året kändes det verkligen som att tiden hade sprungit ifrån mig och att det inte fanns något roligt kvar. Jag trodde aldrig att jag skulle känna gemenskap med Magnus Uggla, men då jag lyssnade igenom hans ganska nya album ”Innan filmen tagit slut…” tänkte jag att det var rätt fantastiskt att en svensk popschlagerkung på 50+ hade kunnat sätta ord på många av mina känslor. Livet har inte bara börjat, men det finns så mycket kvar att göra och att hinna med!

Vid det här laget har jag hunnit vara tonårsmamma i flera år, men nu har vi två tonåringar i huset. Det har inneburit förändringar på gott och ont. Jag älskar att kunna diskutera med mina barn på ett mer vuxet sätt och jag ser deras personligheter slipas till mer och mer. De letar fortfarande efter sig själva och det finns ingenting man kan göra som mamma mer än att hjälpa, stötta, styra upp ibland och vara någon de kan lita fullt ut på. Alla dessa känslor som är satta i omlopp… Vad jag kan komma ihåg var jag så otroligt fokuserad och snäll och rar som tonåring. Hahaha! Jag har sett skräckexempel på föräldrar som lever sina barns liv, eller ännu värre, tar tag i styrtrådarna och bestämmer hur de ska vara och vad de ska göra. Vi har ett stort ansvar som föräldrar och det allra viktigaste är att vi ger våra barn redskapen de behöver för livets oändliga problemlösning. Vissa saker kan de undvika att göra genom att lyssna på oss, men många misstag kommer de att både få göra och bränna sig på oavsett vad vi gör för att de ska undvika att bli skadade. Min familj ger mig en fast punkt i tillvaron. Det är här jag verkligen kan vara mig själv, bland de människor jag älskar mest. (För övrigt samma som också gör mig galnast.)

Under det här året har jag mått bättre, och sämre, än någonsin. Jag har varit gladare, lyckligare, mer fokuserad, mer ledsen, mer frustrerad och faktiskt mer av det mesta. Jag är tacksam över mycket jag fått vara med om, ledsen över en del annat. Något jag förstod för länge sedan är att det som betyder något till syvende och sist är att man öppnar sitt hjärta för kärlek, att man ger och tar av detta så fantastiska. En kram till någon som behöver närhet, ett tröstande ord då allt känns hopplöst. Inga stora eller dyra prylar kan kompensera för en ledsen själ.

Att vara välsignad med ett jobb som gör en glad mest hela tiden är helt fantastiskt! Jag är så glad över chansen jag fick att prova på att jobba med det som varit ett av mina största fritidsintressen i så många år. Under de senaste åren har jag vågat utmana mig själv och jag är så glad över att jag vet att jag aldrig kommer att sitta gammal och bitter och arg på mig själv för att jag aldrig tog chansen till förändring då jag fick den. Jag ser fram emot att ta med mig mina erfarenheter, mitt ökade självförtroende då jag klarat saker det här året som jag aldrig hade trott jag skulle klara av, och göra ännu bättre ifrån mig under nästa år.

Musiken fortsätter löpa som en röd tråd igenom mitt liv. De människor som har betytt mest för mig genom åren har nog alla varit förknippade med musik på ett eller annat sätt. I julklapp fick jag och maken ”WARNING May cause mood swings” av vår amerikanska extramamma M. Trion som har spelat in detta album består av tre Silicon Valley-snubbar, lite äldre än jag. De är alla framgångsrika i sina yrken och drog för några år sedan igång denna trio som ett hobbyprojekt. Jag kan tala om att Russ och hans fru M är några av de coolaste människor jag vet. Jag hade förmånen att passa deras två äldsta barn då jag bodde i Palo Alto. Jag pluggade och hade tid över, M och R behövde någon som kunde ta hand om barnen då och då. Jag passade barnen, lärde mig hur jag ville leva mitt familjeliv och hur vårt hem skulle organiseras då vi fick barn och dessutom fick jag pianolektioner av Russ. Milda Makaroner! Jag skämdes över mina lama försök till spelande även om R uppmuntrade mig och fick mig att inse att om man övar tillräckligt kan man faktiskt uppnå resultat som man tror är omöjliga. Tack, Russ! Och tack alla ni andra musikmänniskor som gör världen till en bättre plats att leva på.

Nej, denna fundering får nog fortsätta en annan dag!

19 dec

Likgiltighet.

Min syrra hade med sig gårdagens DN då hon kom hit. Hon visade Thomas Lerners ”söndagspredikan” som handlade om likgiltighet. Han och hans svårt sjuke vän listade de värsta ord de kunde tänka sig och överst på den listan hamnade likgiltighet. Jag funderade en stund över Lerners tankar och kom fram till att jag tror att han och hans vän har rätt. I skolvärlden talade vi mycket om det. Är det verkligen värre att mobba än att stå likgiltig bredvid och inte bry sig om att någon utsätter en annan människa för psykisk eller fysisk misshandel? Det var alltid så mycket fokus på mobbare och mobboffer, men det störde mig att så få barn ens brydde sig då något hände. Att vara rädd för att själv åka på stryk är väl en sak, men att bara inte bry sig?

Jag fick mig en tankeställare och bestämde mig för att göra något som är mer konkret än att bara ”tycka synd om alla stackars barn som svälter”. Vad det är vet jag inte riktigt än. Jag ska i alla fall börja med att skicka ett brev till en person som jag tror behöver det.

(Kärlek blev förresten utnämnt till det vackraste ordet. Vad tycker ni om det?)

Kram till er alla. Ha en fin vecka!

11 dec

Love Actually och kärlek i verkligheten.

Nästan lika mycket jul som Lucia är Love Actually för mig. I morgon ska jag titta på den igen, för femtioelfte gången tror jag. Jag fastnade för LA första gången jag såg den. Så mycket känslor och mänskliga roller. I dag känner jag extra för den stackars olyckligt käre bästisen. Suck! Livet är krångligt ibland, både på film och i verkligheten.

Här hemma är dock allt annat än besvärligt just nu. Vi har firat väl genomförda konserter med glögg, varm choklad med marshmallows, lussebullar och gott humör. Härligt! Kärlek i verkligheten.

05 dec

Så mycket bättre.

Att gå till en läkare som faktiskt verkar bry sig om en känns mycket bättre än att gå till en som inte ens ser en i ögonen. Dr S kunde ge svar på mina frågor, i alla fall till viss del. Nu ska jag äta dundermedicin i en månad så får vi se vad som händer sedan. Det finns kanske hopp om framtiden ändå?

Till alla som vill drömma sig bort kan jag rekommendera Lalehs Snö. Kollade på Så mycket bättre från i lördags och blev påmind om denna låt som väl egentligen gör sig bäst på bio eller i hörlurar…

Ps: Glöm inte att springa förbi Kortskissen och You Dos julkalender!

10 nov

Jag har drabbats av supereffektivitet…

… i samband med feber och ett allmänt konstigt hälsotillstånd. Är det detta som gör att jag inte kan sluta lyssna på det här? Jag har genom åren utvecklat en preferens för vissa typer av musik. Det är inte alltid givet att jag ska gilla en speciell låt, utan jag njuter av vitt skilda stilar, musiker, instrument och vad det nu är. Den här låten håller inte för mig hela vägen, men introt och en bit in… Jag kan inte sluta! Jag kör den om och om igen på iTunes. Hög volym och hörlurar. Japp. Musikhimlen. Nu ska vi dock in i mathimlen. Själv känner jag ingen matlust, men resten av familjen ska få dumplings som jag kärleksfullt har förberett.

18 okt

Som betraktare…

… känner man sig gärna utanför. Man tittar på det andra har och försöker omvandla det man ser till kod som passar in i ens eget liv. Ibland går omvandlingen smidigt, men ibland vet jag inte…

Som betraktare till min egen familj och mitt eget liv blir jag däremot mest bara glad. Vissa dagar vill jag bara glömma, medan andra gärna får stanna kvar i hjärtat under lång tid. I går var en sådan dag. Barnens skola hade Öppet Hus i lördags och gav därmed kompensationsledigt hela måndagen. Alla kunde ta sovmorgon och dra benen efter sig hela dagen. Framåt eftermiddagen kände jag att det var dags för lite frisk luft och fick faktiskt med mig hela familjen ut i spåret. Härligt! Det var sex grader ”varmt” och vi hade klätt på oss mössor och vantar. K drog några vanliga militärfloskler i rent nöjessyfte. En av dem var ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det vet vi ju alla att det visst finns dåligt väder. Hemskt väder till och med! Fast det slapp vi i går, tack och lov.

Höstlöv på marken. Inte bara ett vackert utseende. Jag älskar fraset då man går i torra löv och svischar gärna genom lövhögar med fötterna då jag ser några.

Myspys.

Efter middagen var det dags för chokladprovning efter Chokladfestivalen i lördags. Uppskattat, minsann!

Grannarna hade varit förbi med en stor kasse fantastiska äpplen då vi kom hem från promenaden. Jag är inte den som är den, utan fixade ihop en äppelkaka. Den luktade farligt gott…

De visa orden fick bli ett kort till en person som jag uppskattar mycket. Älskar mina tejper

12 okt

Vad är ett liv?

Tycker ni att jag har varit lite frånvarande? Antagligen inte. Blogglivet har ju som vi alla vet egentligen ingenting att göra med vårt vanliga liv, eller hur? Nej, nu skrev jag något som jag inte riktigt tror. Förhoppningsvis reflekterar den här bloggen en del av det som är jag. En rätt stor del, faktiskt. Inte mitt innersta inre och inte det som är allt för knutet till människor som är viktiga för mig och som jag inte vill exponera för alla och envar, men mycket av det som jag upplever och tänker på skriver jag om här.

Den senaste veckan har varit mer än intensiv för mig. Jag hade hur roligt som helst då jag hade möjlighet att åka på ”husmorssemester” i fyra dagar. Jag tog tåget till Malmö och tillbringade tid med gamla kära vänner, lillebror och hans fina flickvän, släktingar (Vid det här laget vet ni nog att jag har en stor, brokig släkt och att de alltid finns nära mitt hjärta.) och gamla bekanta från en annan tid. Vilken helg! Full av energi, eller egentligen ganska trött då jag sov väldigt lite, kom jag tillbaka till mina älsklingar. I går tog något annat vid. Jag, maken och svärmor städade ut svärmormors lägenhet. Hon har bott där i 39 år, nästan lika länge som jag har levt. Att rensa i någon annans tillhörigheter får onekligen tankarna att snurra. Vad betyder egentligen prylar för mig? Vad skulle folk tänka om mig om de skulle gå igenom mina högar med pysselprylar, böcker, gamla dagböcker och allt annat jag samlat på mig genom åren? Vi hittade makens morfars dagböcker. Svärmor hade ingen aning om att han ens hade några! Den sista anteckningen hade han skrivit en vecka innan han fick en massiv hjärtinfarkt 1995 då vi bodde i USA. Vad skriver jag i min dagbok då jag väl skriver? Skulle mina barn lära känna mig bättre om de läste mina tankar där? Den här flytten har väckt många känslor för många människor. Det jag tar med mig är hur viktigt det är att tacka varje dag för det jag har och att önska mindre av vad någon annan har. Envar sin egen lyckas smed… Kära vänner, ha en bra dag. Livet är förunderligt och stort och att vi får vara just här, just nu, är helt enkelt makalöst.

02 okt

Vackert.

Jag har njutit av det underbara vädret idag, tagit chansen att blunda och lukta och samla energi. ”Det är det här som gör att du älskar hösten så mycket, va?”, frågade min man. Det har han ju alldeles rätt i!

Den här söndagen är jag tacksam för kärlek långt borta och nära, att få vara mamma till världens häftigaste människor, livet, musik, god mat, det stora och det lilla… Livet är förunderligt, vänner. Jag förstår inte allt, men jag är tacksam över att jag har fått komma hit, att jag får vara här och nu och att det finns en mening med allt. Det är stort.

Min lillasyster åker till Thailand tillsammans med sin familj idag. Här hittar du deras äventyr. En annan av mina systrar skriver så underfundiga inlägg att jag tycker att ni ska titta in till henne trots att hon bor kvar i Sverige!

Kortet gjorde jag till mässan och är alltså till 100% You Do, fast med min ”touch”.