Tur att en bror räddade oss från strejken genom att rycka ut som privatchaufför. En annan bror bjöd på godaste fikat – dammsugare och Piggelin! Dessutom fick vi träffa en liten brorsdotter som hunnit få tänder och som har lärt sig gå. Det är härligt att vara i Sverjet igen.
Somrarna i Utah är heta och torra. Det torra tycker jag är trevligt, men hettan står jag inte ut med. Att dag efter dag få uppleva temperaturer över 30°C uppskattas av maken, medan jag mest uppskattar de i närmaste tropiskt varma kvällarna. Därför är jag innerligt tacksam över att jag och barnen har möjlighet att åka till Sturkö över sommaren. Mest av allt åker vi ju hem för att träffa nära och kära, förstås.
I år har vi en toalett, en ny vägg med fungerande ytterdörr, målade innerväggar, algtvättade ytterväggar, fina trägolv, pimpade mat- och vardagsrum samt en dusch med stor varmvattenberedare att se fram emot. Vi tackar kommunen för möjlighet till kommunalt vatten och avlopp, föräldrarna för pengarna till kommunen och mina syskon och deras familjers fantastiskt hårda kroppsarbete som gjort detta möjligt. Det känns som att jag har massor av arbete att betala igen nu när jag kommer.
Jag skriver näst när jag har tillgång till wi-fi eller då jag kommit fram och fått ordning på saker och ting. Tjing!
Hej Sturkö! Snart ses vi igen.
Vår granne Lorne Grierson är en av de bästa människorna jag känner. Han och hans fru har hjälpt oss med allt möjligt sedan vi flyttade hit och de är vänliga, omtänksamma och givmilda. Lorne är en av de två som är kvar i valet till Utah County Commissioner. När Lorne frågade om vi ville gå med i hans sällskap i Springvilles parad idag tvekade vi inte en sekund, jag och dottern. Vi drog på oss reklamtröjorna, viftade med skyltar och kastade godis och frisbees till den glada publiken. Nu håller vi tummarna för att valet går bra. Oavsett hur det går hoppas jag att han är kvar som min yogainstruktör då jag kommer tillbaka till Orem i augusti.
… har du i A Kitchen in the Country. En Plats i Solen har flyttat in i köket och du har fantastiska foton och vackra ord att se fram emot. Good luck Charlie!
Fotot snodde jag utan att fråga först, men bara för att göra reklam. Hoppa in i Charlies kök nu!
Tiden står stilla och virvlar ändå förbi in i oändligheten.
Luften vibrerar av värmen och rinner längs det immiga vattenglaset.
Rakryggat omfamnas nuet och allt lättar för att bli en del av evigheternas evighet.
Orden trillar inte ut i svarta hål, men man måste inte svara för att man lyssnar.
Jag vet många som sover dåligt vid fullmåne. I natt är det fullmåne samtidigt som natten går över i fredagen den trettonde. Ska det va’ så är det lika bra att slå till ordentligt.
Jag försökte ta ett fint foto på månen, men jag vet inte vad det är som gör att det bara inte går att få till fokus ordentligt.
Jag är ledare i en ungdomsgrupp och i går åkte vi upp med våra tjejer till en ”cabin” i Timber Lakes utanför Heber. Storleken på stugan var fantastisk och jag tänkte att det skulle vara lite, lite lättare att härbärgera alla sommargäster om Sturköhuset var större, men annars är jag tacksam precis som det är. Vi njöt av den friska och svalare kvällsluften ute. Sommarhettan här har inte ens börjat och då är det ändå 26-30° varmt varje dag. Phu!
Själv har jag aldrig varit förtjust i jakt även om jag uppskattar viltkött, men något som jag verkligen inte gillar är uppstoppade troféer och björnfällar. Här fanns det gott om sådant. Ja, bara en björnfäll, men horn av diverse slag låg lite överallt och från vardagsrummets vägg stirrade den här på mig:
Solnedgångar är inspirerande och energigivande var man än upplever dem på jorden. Det är något med hur man aldrig vet vilken färgpalett man ska få uppleva just den kvällen och hur molnen ligger och hur temperaturen är och vilket sällskap man har… Magiskt många gånger!
Fullmånen gjorde att det var lite svårt att titta på stjärnorna som vi hade tänkt göra, men det var okej. Det var så otroligt vackert ändå.
Syrran och hennes familj har farit vidare till San Francisco och äldsta dottern har redan åkt till Sverige för att få vara med på de gamla klasskompisarnas avslutning. Det känns verkligen tomt här hemma…
Det finns ställen där det är allt annat än tyst. Skolan i Botkyrka där journalisten Thomas Petersson vikarierade en termin till exempel. Ska det vara så? Och vad kan man göra åt det? Det är nu två år sedan våra barn gick i svensk skola och lyckligtvis var inte deras verklighet lik den som Petersson skildrar i sitt debattinlägg. Jag tycker synd om både barn och vuxna som ska behöva vistas i en sådan miljö och jag undrar hur det blev så innerligt eländigt.
Ibland kan jag känna hjärtsnörp över det som ligger bakom mig. (Hur var det nu med val och att ta konsekvenserna av dessa?)
Det som finns på den här bilden från vårt gamla hus i Segeltorp visar nästan ingenting av vad som var vårt liv. Jag hade städat hela huset rent i rekordfart inför mäklarfotografens besök och han plockade bort ännu mer. Det som var kvar var mest bara en fasad.
Jag saknar trägolven, det vita, den öppna spisen och träaltanen. Jag saknar att vara samlingspunkten för de familjemedlemmar som skulle besöka Stockholm och jag saknar närheten till Sturkö. Så länge jag har möjlighet att åka till Sverige över sommaren är jag ändå glad över att vi bor här just nu.
72 år idag. Snart kommer vi hem och kan fira! Puss och kram.
