Man kan nästan höra en knappnål falla.
Syrran och hennes familj har farit vidare till San Francisco och äldsta dottern har redan åkt till Sverige för att få vara med på de gamla klasskompisarnas avslutning. Det känns verkligen tomt här hemma…
Det finns ställen där det är allt annat än tyst. Skolan i Botkyrka där journalisten Thomas Petersson vikarierade en termin till exempel. Ska det vara så? Och vad kan man göra åt det? Det är nu två år sedan våra barn gick i svensk skola och lyckligtvis var inte deras verklighet lik den som Petersson skildrar i sitt debattinlägg. Jag tycker synd om både barn och vuxna som ska behöva vistas i en sådan miljö och jag undrar hur det blev så innerligt eländigt.
Det undrar jag med.. Skolavslutning idag efter första terminen på en högstadieskola på motsatta sidan stan än den som Pettersson beskriver, med annan socioekonomisk status, men ändå med skrämmande hög igenkänningsfaktor. Jag grät hela vägen hem i bilen idag, trötta, besvikna tårar. Nu försöker jag reda ut vad det egentligen är jag egentligen har varit med om.
Njut av tystnaden! Det låter rätt härligt, tycker jag en dag som denna…
Jag gråter med dig. Jag upplevde stunder av det som artikeln berättar om då jag fortfarande jobbade i skolan. När jag fick en blivande klasslista där jag såg att studierektor och klasslärare hade satt ihop en klass med ”smarta men jobbiga killar” och några få ”duktiga tjejer” protesterade jag och sa att det var dömt att misslyckas. Smarta men jobbiga killar med trauman av olika slag gör sig inte bra i grupp. Duktiga tjejer ska inte användas som ”lugn-buffert”. Jag ska tänka till lite mer runt detta. Kram på dig som jag tror behöver det just idag (eller i morgon).
Fast jag håller inte med, motvallskärring som jag är. Visst finns det brister i skolan – såklart! Vi har ju med människor att göra! – men att det skulle varit bättre förr? Givakt på sjuttiotalet? Tillåt mig småle. Det känns mer som en politisk agenda att man ska slå på skolan och alla föräldrar som lever nu verkar helt ha glömt hur det var i skolan på deras tid.
Det man dessutom verkar bortse ifrån är att skolan inte är ett levande väsen. Skolan är eleverna som går där och lärarna som undervisar. Lärarna tillhör ju vår egen, uppenbarligen givakt-uppfostrade generation, så dem kan det ju inte vara något fel på. Eleverna är ju samma givakt-generations barn och det är dem vi gnäller på. Att de skulle vara högljudda och oförskämda (åh, vad less jag är på detta pensionärsgnäll. Jag tycker ungdomar idag är underbara, till absolut största del. Precis som alla generationer innan dess.). Hm. Låtom oss fundera på hur detta kan komma sig och sluta lägga skulden på en institution.
Jag gick i en klass med 16 elever under grundskoletiden. Den var jättestökig och ungarna blev sedermera fängelsekunder, knarkare, självmordsoffer, lärare, socialarbetare och knegare. Vi stod inte i givakt, men nog gick det att få pli på de killar och tjejer som mådde sämst och bråkade mest. Lösningen var Olle Reiz, en lärare vi fick i åttan. Alla var ”livrädda” för Olle. Han tog plats, var lite militärisk och hade ordning på sina papper. Dessutom var han väldigt hygglig när han väl hade satt klassen i ordning och alla visade respekt, den där rätta respekten, inte ”du är så rädd för mig för om du inte sköter dig så ska jag sprätta upp eller skjuta ihjäl dig”. Olle var en man med stark inre styrka och civilkurage. Dessvärre blev han ihjälkörd av en bensintjuv när han var i färd med att stoppa en stöld i hamnen i Torhamn. Vi behöver den sortens människor i skolan i alla tider. Det funkade på 80-talet och när jag tänker på våra barns bästa lärare så funkar det på 2010-talet också. Men vi hade inga mobiltelefoner och faktiskt tror jag att det var fler som brydde sig om skolan då överlag. Jag har alltid sagt att jag hellre ser att barnen går i en skola med dåligt rykte och har bra lärare än att de går i en snobbskola med dåliga lärare.
Ett stort problem är annars lärare som kommer ut och inte vill vara lärare, då som blivit lärare för att de inte kom in någon annanstans. Det har inte med generation eller tid att göra, men det är ett tidens tecken. Tycker jag. Och så tror jag att man ska ta alla dessa ungdomar som mår så himla dåligt på allvar och sätta en spade och en demenssjuk gammal tants bajsblöja i händerna på dem så de lär sig att jobba hårt och känna stolthet över sig själva. Men som sagt, det är bara jag.
Jo nä ush :/
Ja, vad annat kan man säga?