Tiden står stilla och virvlar ändå förbi in i oändligheten.
Luften vibrerar av värmen och rinner längs det immiga vattenglaset.
Rakryggat omfamnas nuet och allt lättar för att bli en del av evigheternas evighet.
Orden trillar inte ut i svarta hål, men man måste inte svara för att man lyssnar.
![13_1](http://monnah.se/wp-content/uploads/2014/06/13_1.jpg)
Så vackert vännen. Och vilken vackert plats att omfamna nuet på.
Kram på dig
Tack!