14 jun

Tiden står stilla och virvlar ändå förbi in i oändligheten.
Luften vibrerar av värmen och rinner längs det immiga vattenglaset.
Rakryggat omfamnas nuet och allt lättar för att bli en del av evigheternas evighet.

Orden trillar inte ut i svarta hål, men man måste inte svara för att man lyssnar.

13_1

2 thoughts on “

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *