Ibland kan jag känna hjärtsnörp över det som ligger bakom mig. (Hur var det nu med val och att ta konsekvenserna av dessa?)

Det som finns på den här bilden från vårt gamla hus i Segeltorp visar nästan ingenting av vad som var vårt liv. Jag hade städat hela huset rent i rekordfart inför mäklarfotografens besök och han plockade bort ännu mer. Det som var kvar var mest bara en fasad.

Jag saknar trägolven, det vita, den öppna spisen och träaltanen. Jag saknar att vara samlingspunkten för de familjemedlemmar som skulle besöka Stockholm och jag saknar närheten till Sturkö. Så länge jag har möjlighet att åka till Sverige över sommaren är jag ändå glad över att vi bor här just nu.