… ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är.
I ljusa irisringen, du bär en mörk pupill. Ty mörkt är allt som ljuset, med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.
Erik Blomberg
När vi skulle sova igår var fullmånen så kraftfull att dess ljus räckte till att kasta månkatter från discokulan som ligger i den öppna garderoben. Uppe i taket såg vi alltså en egen stjärnhimmel. Tänk, va?!
Igår kväll kom jag hem till något som liknade det här, men var väldigt mycket vackrare. Nymånen var bara en liten skära. Tittar du närmare på månen ser du själva nymånen lysa lite starkare, men resten av den oupplysta himlakroppen fångades även den. Det borde vara Mars som är planetkompisen på bilden, men jag tycker alltid att den ser lite rödare ut. Jag rekommenderar dig i alla fall att leta upp en klar kväll och ställa dig med näsan riktad uppåt. Om du är som jag behövs även ett par glasögon för att till fullo kunna uppskatta skådespelet. Det är alltid lika fascinerande!
Tanken på oändligheten är ett sätt för mig att hantera ren ondska, fånerier och dumheter som sker i vårt samhälle på daglig basis. Konsekvensanalys verkar vara något som inte riktigt praktiseras av särskilt många personer i beslutsfattande position. Personer upp till 25-årsåldern måste jag ge lite svängrum, deras hjärnor är ju inte riktigt färdigkonstruerade. När sedan äldre medmänniskor ger denna ungdom upphöjd status och fullt utrymme att ta beslut med långtgående konsekvenser, då blir jag rädd. Jag älskar barn och ungdomar, älskar att lyssna på deras klurigheter och öppenhet inför att allt känns så öppet och nytt. Det är något annat. Allt har sin plats. Dessa tankar ska jag nu lägga av mig och gå in i kökets 15,3°C. Några våfflor blir det inte, för jag har dagen till ära lånat ut vårt våffeljärn. Kanske blir det lite crepes med någon god stuvning och Västerbottenost istället? Och fröer på diskbänken! Sedan lååååång tid tillbaka har denna dag varit startskottet för vårbruket. Det var innan Sara Bäckmo och hetsande trädgårdforum där först vinner. Somliga har kanske tomatplantor redo för utsättning, mina har precis börjat sträcka sig mot ljuset. Och så får det vara. Ha en fin helg! Och glöm inte sommartiden om du inte önskar en ofrivillig sovmorgon imorgon.
Idag vaknade vi till en regnig och gråtjock morgon. Så här ska det se ut hela den närmaste veckan. Vattenmagasinen fortsätter fyllas på ute medan vi simulerar vårsol genom lysrören i vårt lilla ”låtsasväxthus” här inne. Jodå, fler fröer tittar upp. Nu har purjon givit sig till känna och ett fåtal av praktvädden har också kommit upp. Snart är det dags att ge basilikaplantorna sina egna, lite större krukor och då jag stryker över dem luktar det Italien på hela övervåningen! Ljuvligt. Thaibasilikan ser lite ranglig ut, men det ger sig väl. Jag vill förså fler blomfröer, men måste ju få plats. Det blir nog kallsådd av dem utomhus istället. Maken har börjat gräva ner plintar till det provisoriska kallväxthuset (som kanske blir mer permanent än jag tror) och trots att jag helst vill bädda ner mig i sängen igen p.g.a. kylan inser jag att perioden som planttant är igång. Andra tänker Beach 2023, jag tänker på rabatter, dahlior, lökar och om jag inte ska satsa på en omgång Early Puritan-potatis till midsommar. Andra kan, så varför inte jag? Dagens stora projekt handlar om att ge de överlevande pelargonerna ny jord runt fötterna. Har bestämt mig för att inte toppa dem förrän de vaknat till liv lite, även om det innebär att de blir lite senare i blomningen.
Igår hade jag möjlighet att hänga med min väninna. Vi har haft konceptet ”syjunta med mat” igång så många gånger att det nu är en regelbundet återkommande aktivitet. Jag fick agera stickcoach gällande ett nytt projekt och hann själv färdigställa en strumpa. Själva maten var synnerligen god. Klassisk köttgryta med kött så mört att det föll sönder och morötter sådär fyllda av inkokad smak. Mums.
Det sociala livet fortsatte framåt kvällen. Brorsans hyresgäster har blivit hela familjens vänner. Nu var det dags för tjejkväll med gott att knapra på och jacuzzi under stjärnorna i Bredavik. Allt var så fint förberett och jag kan intyga att Allerums ostar håller hög klass! Ost och honung är en kombination som lämnar vackra drömmar efter sig.
När det var dags att gå hem kunde jag knappt gå på mina fotsulor! Russinfötterna var snarare ”hela överhuden ligger veckad i flera lager på grund av osmos” och jag kan inte komma ihåg att det brukar göra så ont. Idag ser fötterna dock ut som vanligt igen, så det var väl bara jag som (dessvärre) inte längre har erfarenhet av timmar i varmt vatten. Det är dags att fylla på med mer vatten och ta itu med rötter, jord och kladdkaka. (Gäster ikväll. Eftersom vi älskade ploppkladdkakan blir det repris. Den blir verkligen snäppet godare om den får stå lite, även om den är god varm också. Tips, tips!) Ha en fin helg, hör du! Ta hand om dig själv.
Igår tog jag, maken och yngsta dottern en tur till ”lilla hamnen” (en dag ska jag lära mig vad det heter där). Det är tillräckligt mörkt där ute för att himmelen ska komma till sin rätt. Jupiter, Saturnus och Mars var alla praktfulla och själva Vintergatan, som vi ju är en del av, var imponerande som vanligt. Vi lade oss på bryggan för att njuta av ett mäktigt skådespel. Stjärnfallen i himlafenomenet Perseiderna var som mest intensiva för några dagar sedan, men vi såg flera stycken igår också. Det var ett helt gäng satelliter ute och jobbade, men vi såg bara ett enda flygplan.
Jag är otroligt fascinerad av universum och dess oändlighet. Det är så spännande att försöka lära sig mer, gräva djupare, känna efter…
Campingen börjar tömmas på folk, men den här vagnen såg väldigt inbjudande ut i mörkret. Just där och då kunde jag tänka mig en husvagnssemester, men idag hade känslan gått över. Jag är så tacksam över Bredavik. ❤️
