Explorius

15 dec

Känn dig inte besegrad.

Ibland går det inte att vinna. Det gäller bara att slutföra loppet, låta katastroftankarna swisha genom skallen lika lättvindigt som en telefonbetalning och nöja sig med det. Igår radade ”grejerna” upp sig. Jag vaknade lite sent, hade ont i huvudet och började morgonen med att stressa fast det egentligen inte fanns någon anledning. Yngsta dottern och jag packade ut allt som skulle med i bilen och sprang skytteltrafik för att få med grejer som glömts bort (nu fanns en tid att passa). Bilen startade inte. Psssst. Gongkgongkgongk-tyst. Batteriet hade lagt av en dag i Nynäshamn också, men då trodde jag att jag bara kommit åt radioknappen då jag dragit ut bilnyckeln, och efter hjälpstart har det funkat hur bra som helst. Nu var det i alla fall dött igen, så det var bara att vara tacksam över att vi har två bilar och att det var plusgrader så jag kände mig okej med att köra på Kians allvädersdäck. Tickatickatickaticka. Orange lampa med utropstecken. Dottern fick scanna instruktionsboken och jag fick ta beslutet att det verkade som att vi behöver en hjulinställning, men att vi nog skulle fixa Kalmar To.R. Stopp i Jämjö för tankning, meddelande från klient. ”Har något hänt dig?” Eh, jag har en jobbkalender och så min vanliga telefonkalender där jag skriver in alla samtal. Jag hade helt enkelt varit skelögd, eller visat på en stunds dyskalkyli, för detta samtal stod inskrivet en dag för sent. Klienten var tillgänglig idag istället och visade stor medkänsla, så jag bestämde mig för att följa ”släpp och gå vidare” och fortsatte färden mot Kalmar.

Som tur var upphörde morgonens utmaningar efter detta. Nej förresten, jag försökte köra mot enkelriktat i Kalmar, med möte, men det styrde jag upp som om inget hade hänt. Dottern var väldigt imponerad och tyckte att jag var lugnet själv. Jag skrattade, för vad ska man göra? Jo, det ska jag tala om. Jag glömde i mitt tillstånd bort att betala parkeringsavgiften, så får du gissa vad som hände sedan. Jo, INGENTING! För DÄR upphörde det. Den koreanska maten på Gangnam var så god att smaklökarna krullade sig och jag längtar redan tillbaka. Min lilla Exploriusstudent bestämde sig för att hänga med oss till Karlskrona och julbaka och vi hade inte fått någon böteslapp då vi kom tillbaka till bilen! Resten av dagen var riktigt härlig. Det finns huvudvärkstabletter, min systerdotter var så behjälplig och snäll till pysslet, alla som kom var glada och stämningen av fantastisk. Jag kände mig tacksam till syrran som hade erbjudit sitt hem och till alla som hängde på och gjorde eftermiddagen till en succé. Lussekatterna blev fina, Leilas road blev god, Mozartkulorna klarade kvalitetskontrollen, de dekorerade pepparkakorna var söta och ingen brände sig på sockret så det enda pepparkakshuset monterades. Julstämningen var på topp då dottern och jag släppte av studenterna, en på väg till Ronneby och en till Kalmar, och så fortsatte vi mot festförberedelser då kära svärmor fyller 75 år idag. Jag kan säga att sömnen sällan varit så välkommen som då jag sent lade mig på kudden igår kväll, glad och faktiskt jättetillfreds trots de ”utmaningar” som varit en del av dagen. Jag skrattar redan när jag tänker tillbaka på hur det blev. Vem hade trott det igår förmiddag? Inte jag iallafall! Jag önskar dig en härligt välsignad dag.

06 nov

Marinmuseum med ”mina” utbytesstudenter.

Vi hade lovats riktigt dåligt väder och hade därför bestämt att ett besök på Marinmuseum var ett bättre alternativ än stadsvandring då det var dags att mötas upp. ”Vi” var jag och två Exploriusstudenter som det här året studerar och bor i Kalmar respektive Ronneby. Det var första gången de två träffades då den thailändska studenten hade stora problem att få visum och inte hann med minilägret i början på terminen då alla utbytesstudenter samlades i Stockholm i några dagar. Nu visade det sig att alla svarta moln hade kramats ut över natten. Vi stod alltså med en förhållandevis vacker dag, men så fick det vara. Ingen har dött av en tur på Marinmuseum, inte vad jag vet i alla fall.

Jag älskar verkligen detta toppenställe och rekommenderar det varmt till alla som kommer på besök till Karlskrona. Jag vet inte hur många gånger jag varit där, men det finns alltid något nytt att fokusera på. Modellskeppen och galjonsfigurerna slutar aldrig fascinera, de förstnämnda med detaljrikedom i pyttig storlek och de sistnämnda med sin gigantiska storlek och skönhet. Halva stan var stängd igår då det var röd helgdag, så kanske var det därför så många valt att gå på museum?

Vår thailändska students svenska lillasyster hängde med oss och vi hade så roligt tillsammans alla fyra! Det livar upp att tillbringa tid med ungdomar, särskilt den intresserade och vetgiriga sorten. Italiensk och svensk kultur är mer olik än man tror och ännu större skillnader är det mellan hur man ser på livet i Sverige jämfört med Thailand. Ungdomar ser alltid på saker och ting ur sitt perspektiv och det ger ännu en dimension till den här upplevelsen.

De senaste åren har ”mina” studenters favoritplats alltid varit Elsas lilla krog. Steam punk-temat verkar vara mycket tilltalande och även om det inte riktigt syns här är miljön väldigt ombonad och hemtrevlig. Det blir aldrig bullrigt på samma sätt som i en lokal med högt i tak. Här satt vi och skrattade åt språkförbistring, var tacksamma över god mat och delade upplevelser av mycket olika slag. Min syrra hade det här uppdraget innan mig och jag är så glad över att jag fick ta över då vi flyttade hem till Sverige igen. Jag kan varmt rekommendera engagemang på liknande vis om du har utrymme i ditt schema och har orken till det.

27 jun

Vi ses!

Söndagen den 26 juni, en dag som har varit ett hot i horisonten, kom till slut. Igår var det dags för vår lilla M att åka hem till Tyskland igen. När hennes föräldrar kom hit för att skriva ut henne ur Explorius flyttade hon också hem till en kompis. Nu har hon haft två fina veckor med sina kompisar och pojkvännen. ”Min kropp står här helt tom, min själ har flyttat ut”, sa hon lite dramatiskt igår. Hon ville helt enkelt inte åka! Perrongen sjöd av liv, tårar och flams om vartannat, lite dans och många, många kramar, medan vi väntade på det försenade tåget.

Den stackars pojkvännen var förtvivlad när tågdörrarna hade gått igen. Tjejkompisarna hade sprungit med tåget längs hela perrongen och vinkat som galningar, han stod kvar och hulkade. Jag fick krama om honom och skjutsa honom till Lokomotion där han skulle gymma bort sin frustration. Han har redan en biljett beställd till Tyskland, så det blir bara två veckor utan varandra innan de träffas igen, ”men ändå”. Det är klart att jag förstår!

När dörrarna gick igen var det någon annan som också var förtvivlad, men det är ju så här livet är. Imorgon kommer M att vara tillbaka i sin tyska skola och med all sannolikhet kommer livet i Sverige ganska snart kännas som en dröm. Jag är glad att hon har haft så många fantastiska upplevelser och att hon kan ta med sig dessa på sin väg till vuxen. I detta nu har M två timmar kvar innan hon är hemma i Hannover. Resan har gått bra, men hon har knappt sovit någonting. Däremot har hon fått uppleva en fantastisk soluppgång, något som en sjusovare sällan annars gör. ”Jag tror jag gillar soluppgångar ännu mer än solnedgångar.” Ja, det gör ju jag också. Livet, kära du!

13 apr

Fyrabarnsmor!

Ja, alltså, jag är inte Petra Mede, Titiyo eller Brigitte Nielsen. Det blir inga fler bebisar levererade från den här fabriken. Däremot har jag blivit korttidsmamma eller vad det nu kan kallas. Utbytesstudenten som jag har varit kontaktperson till sedan i augusti fick hastigt och lustigt lämna sin värdfamilj. Jag och maken hoppade in som akutlösning, men vi bestämde oss för att erbjuda henne en permanentlösning tills hon avslutar programmet i juni. Hennes värdfamilj har varit jättebra, men nu var de i en situation där en extra familjemedlem inte riktigt orkades med. Det blir en stor omställning för en 16-åring att bo på Sturkö då hon har bott tre minuters gångväg från skolan, mitt inne i stan. Trots det vill hon stanna här hos oss och ser det som ytterligare en erfarenhet på den här utbytesresan!

Trots att jag vid de här studentplaceringarna alltid trycker på hur viktigt det är att man lägger upp alla förväntningar på bordet på en gång är det annorlunda när man väl är i situationen själv. Vad har vi egentligen för oskrivna regler här hemma? De uppenbara som kommer med Explorius handbok gäller hos oss också. ”Behandla med respekt, respektera tid, meddela var du är, sköt skolan och dina relationer, ingen alkohol eller droger, inte heller cigaretter om du inte rökte då programmet inleddes och det är okej med värdfamiljen, hjälp till hemma”, ungefär så där. Men för övrigt? I värdfamiljen står alla upp och väntar tills alla är vid matbordet innan de sätter sig. Så gör inte vi. Däremot brukar vi tacka för maten, vilket så klart är frivilligt att vara med på. Värdfamiljen gör ofta aktiviteter av olika slag på helgerna, vi har mycket att göra här hemma, så det ”kostar tid” att ägna många timmar av den bästa arbetstiden med att åka iväg och gå på museum på en lördag. Lite sådär. Tanken med att vara utbytesstudent är ju att man ska engagera sig i familjelivet för att få olika erfarenheter. Jag vet bara inte om en tonåring ogillar museer eller att rensa ogräs mest! Hahahahaha.

Min lösning på det här var att M skulle tänka att det var samma regler här som hos den förra värdfamiljen, men att jag ville lägga till att hon absolut inte får missa bussen till stan. Vi bor på Sturkö, det går en buss som passar på morgonen och en som går en timme senare då hon har sovmorgon. Jag har fått tipsa om alla mina timmar på stadsbiblioteket, det kanske också blir hennes favoritställe? Å andra sidan går hon på det estetiska programmet, och på hennes skola känns det som det är action dygnet runt. Det är det naturligtvis inte, men ofta är skolan öppen länge för olika typer av aktiviteter. Kanske vill hon hänga kvar där?

Jag tror hur som helst att det här blir jättebra! Värdfamiljen, studenten, hennes föräldrar, utbytesorganisationen och vi är nöjda. En win-win-win-win-win är kanske inte sådär jättevanlig, så vi landar helt enkelt i favoriten: ”Jaja, men nu blev det så.” Allt löser sig alltid i slutänden. Kanske inte som man hade räknat med, och ibland inte utan att det har gjort riktigt ont på vägen. Kanske känns slutet inte bara oväntat och oplanerat, utan orättvist och fruktansvärt. Så nej, alla lösningar är inte optimala. Vårda i så fall ditt ”Varför?”, men låt dig inte låsas fast i det. Vägen framåt kan bli ljusare om du lättar på rullgardinen och vågar möta soluppgången. Det blev kanske lite onödigt djupt…

29 maj

Mimmis see-you-later-fest.

Det har varit en ära att få vara vår fina Mimmis (Mimmi är hennes smeknamn, därför skriver jag ut det) kontaktperson från utbytesorganisationen Explorius det här läsåret. Mimmi bor egentligen på trettionionde våningen i ett höghus i Bangkok tillsammans med sina föräldrar och två storebröder. Brorsorna är i Japan och studerar just nu, så det måste ha blivit väldigt tomt hemma på en gång för deras föräldrar! Det här året har Mimmi bott på en gård flera kilometer från närmaste busshållplats tillsammans med ett ungt par som driver ett litet lantbruk, så kontrasterna mellan hennes ”vanliga” liv och utbytesstudentlivet har varit enorma. Hon har verkligen älskat sin svenska upplevelse!

Snart är det dags för skolavslutning och med den är det också tid för Mimmi och våra andra utbytesstudenter att åka hem till sina hemländer. Jag har förstått att ett utbytesår är något av det mest personlighetsdanande man kan göra under tonårstiden då man är så mottaglig för nya sätt att angripa livet. Många utbytesstudenter växer otroligt mycket. Flexibilitet, nya språk, självständighet, initiativförmåga… Jag kan varmt rekommendera det för dig som har barn som går på gymnasiet. (Våra barn fick uppleva flera ”familjeutbytesår”, så jag tror att det räcker med det.)

Vår yngsta dotter och Mimmi har kommit varandra mycket nära och S har därför planerat en överraskningsfest för sin vän i flera månader. I går var det äntligen dags för Festernas Fest och tack vare ett gäng mycket samarbetsvilliga, entusiastiska och vänliga barn, ungdomar och vuxna blev allt otroligt lyckat. Vi var många som somnade gott med ett leende på läpparna efter denna något annorlunda Mors Dag.