Tag Archives: fira
Birthday in the House!
I morgon fyller min älskade make år. Han är något utöver det mesta på många sätt och vis. Han får mig att känna mig som en drottning varje dag och det är jag mycket tacksam över eftersom jag sällan känner mig som en av mig själv. Vi har hunnit hugga oss igenom några snåriga partier i vår rosengård under de ganska precis tjugo år vi har känt varandra, men alla vet ju att rosor behöver tuktas för att blomma ut i sin fulla prakt.
700323 står det i passet som är Ks. Det betyder att han har levat här på jorden i fyrtiofyra år. Han har redan slagit medellivslängden på medeltida män med två år och han har hunnit med mer än många bara kan drömma om i sina liv. Hans största bedrift i livet anser han barnen vara och han hade gärna haft fler än tre om min kropp inte sagt ifrån. Han finns citerad i den fantastiska boken ”Vita kränkta män” och det måste man ju uppmärksamma. Han odlar ett spirande intresse för att stoppa händerna i myllan och kan ses pyssla om sina sjuttio tomatplantor lika omsorgsfullt som vore de porslinsägg.
I morgon ska vi hylla vår make och pappa med långkok, gröna bönor och dubbla portioner panna cotta, allt enligt önskemål från födelsedagsbarnet självt. Du kan ju vara med i firandet här på en kant om du vill. Hurra!
Grattis mannen!
Idag vill jag gratulera en av Sveriges mest fantastiska musiker med en vinterblomma. Lite sent omsider kan jag konstatera att Georg Riedel fyllde 80 år i går. Jag älskar hans musik. Han är kul att lyssna på live, för precis som andra duktiga musikanter behandlar han sin bas med en självklarhet som är svårslagen. Musiken blir inte bara en upplevelse för öronen, utan också för resten av kroppen och själen.
Här kan du roa dig med några länkar om herr Riedel:
Ann Allans födelsedagshyllning
Georg Riedel och Astrid Lindgren
Skivan Barn på nytt, Georg Riedels Astrid Lindgren-musik tolkad av svenska musikanter och GR själv
Vem är Georg Riedel egentligen?
Julafton 2013.
Vi fick en väldigt fin julafton tillsammans med våra svensk-amerikanska vänner i Provo. Ingenting saknades! Jag åt till och med lutfisk för första gången på många år. Det låg färre julklappar än någonsin under granen till ingens sorg och fokus låg på att fira jul, vara tillsammans med personer vi älskar, spela spel och äta gott och alldeles för mycket. Nu önskar jag dig en fortsatt fin julhelg!
Födelsedagsfirande och pepparkakshus.
Numera har vi den stora ynnesten att härbärgera tre tonåringar i huset. Det känns väldigt konstigt, för jag var tonåring själv för inte särskilt länge sedan. Eller hur var det nu?
Fö(r)delsedagsfirandet fick tummen upp av själva fyllerifalleraobjektet. Hon fick flera saker som hon hade önskat sig och några fina överraskningar också. Något som inte var en överraskning och som inte skulle gå att komma undan var prinsesstårtan. Locket köptes i juli och har väntat på den här dagen sedan dess. Tydligen blev tårtan precis så god som S hade tänkt sig.
Detta foto kommer inte att nå någon Hall of Fame, men jag tyckte det var så roligt!
Årets pepparkakshus. Sonen och jag gjorde mönstret, jag bakade ut, maken satte ihop och döttrarna hjälpte till i dekorationsfasen. Vi tycker om vårt pepparkakshus och kan varmt rekommendera degen vi gjorde till detta projekt. Det finns här.
För övrigt har amaryllisen slagit ut och den gör mig så glad varje gång jag ser den! Amaryllis får nog bli min favoritblomma näst efter tulpan. Vilka blommor tycker du bäst om?
Ja, vad säger räven?
Nu är det antagligen så att jag är ruskigt sen med att upptäcka något som vanligt, men jag vill ändå dela med mig av den här hysteriska musikvideon… Hela födelsedagen har varit riktigt fin. Bra firande, rätt presenter, trevliga gäster, många skratt och riktigt god mat. Jag tror nog att femtonåringen känner att hon fick vara Universums Centrum just idag.
Femton år.
Äntligen var lille Karl Michael, Kalle, på väg ut! Maken var i Philadelphia och mormor och hennes tvillingsyster var doulor. Förlossningen gick alldeles utmärkt och barnmorskan var alldeles fascinerad över den kraft som fanns i förlossningssalen. Dessvärre slutade det lite abrupt, för när lille Kalle kom ut och visade sig vara en tjej slutade modern inte blöda. På länge. Synd på en sådan fantastisk förlossning!
Den blodfattiga modern hämtade sig så småningom och hon fick tillsammans med den stolte fadern komma fram till ett passande namn. Vår lilla E är en fröjd att guida på livets stig! Hon är lika fin på insidan på utsidan. Här får du ett nyvaket kort där hon för en stund fortfarande åtminstone ser lite liten ut.
Happy Birthday gullunge! Förresten, det här ska du och jag göra när gästerna har åkt hem och den stora tomheten breder ut sig.
Gabbeluren sjutton år.
Åren går. Jag märker det inte lika mycket på mig själv som på barnen. Vid den här tiden för sjutton år sedan hade mina värkar dragit igång. Året var 1996 och vi hade haft en riktig dundersommar, precis som i år. Jag trodde att mina erfarenheter som storasyster till sex barn skulle göra mig till modersexpert på en gång. Blöjbytena, korta sömnperioder och tvätthögarna var därför inga överraskningar. Däremot kom den känslostorm som detta lilla liv drog igång inom mig som en total överraskning! På ett sätt känns det därför som att mitt liv inte riktigt startade förrän jag fick barn. Det är nämligen barnen som öppnat kranarna till hela mitt känsloregister.
Idag ska jag fira G, moderskap och den fantastiska sommaren. Och du, Älsklingen, har vi inte gjort något annat rätt i våra liv när vår tid på jorden är slut kan vi åtminstone alltid vara stolta över våra barn! ❤ Varsågod! Här får du Lisa Nilssons Tror på Dig.
Ja, må hon leva!
Grattis kära extrasyster på din riktiga födelsedag, fast det nu blivit lite sent. Alltså – synd att jag alltid tar fel på datumet! ❤
Nu vakna och glädjens.
Jag tycker det är så konstigt att jag kom hem till Sverige och att allt tio minuter senare kändes som vanligt. Jag har haft den stora förmånen att kunna åka till Sturkö varje sommar ända sedan jag flyttade hemifrån, så den här ön i Karlskronas skärgård har blivit min bas. Jag har många gånger fått frågan om jag kan tänka mig att flytta hit och svaret har alltid blivit nej. Det ligger några mil från Karlskrona som i sig är en pluttstad, men dessutom blir vintrarna långa, blåsiga och kalla här. Jag vet inte… Men på sommaren, då måste jag bara komma hit!
Nu har jag och barnen varit här i en vecka. Vi har hunnit träffa delar av familjen och en och annan fin vän, det har varit Lövmarknad och midsommar och släktkamp i fotboll, obesprutade jordgubbar i morfars land har plockats och ätits och katten Milla har det gosats med. Månen är på väg in i något superläge och det sägs att den i morgon kommer att upplevas vara mycket större än på länge. Jag sitter här i ”blå rummet” och tänker på makens mormor som aldrig kom överens med fullmånar medan jag själv tycker det alltid blir extra härligt att ha fullmånen följa med en till dasset. Det blir ju liksom aldrig riktigt mörkt en sådan här natt! (Supermånen kommer att synas i morgon. I natt har vi bara en nästan-supermåne, fast den är rätt fin den också.)
Maken uttryckte vissa klagomål över att jag bloggat så lite sedan jag kom hit. Tiden finns väl, men det finns så mycket mer som också ska upplevas och hinnas med! Jag gissar att det blir precis som de senaste somrarna vilket innebär att jag kommer att uppdatera lite då och då, men bara då jag själv känner för det och ibland med många dagars uppehåll.
Här har du en liten bildkavalkad från den senaste veckans aktiviteter:
Jag mår bra här. Livet alltså… Puss.