I morgon fyller min älskade make år. Han är något utöver det mesta på många sätt och vis. Han får mig att känna mig som en drottning varje dag och det är jag mycket tacksam över eftersom jag sällan känner mig som en av mig själv. Vi har hunnit hugga oss igenom några snåriga partier i vår rosengård under de ganska precis tjugo år vi har känt varandra, men alla vet ju att rosor behöver tuktas för att blomma ut i sin fulla prakt.

700323 står det i passet som är Ks. Det betyder att han har levat här på jorden i fyrtiofyra år. Han har redan slagit medellivslängden på medeltida män med två år och han har hunnit med mer än många bara kan drömma om i sina liv. Hans största bedrift i livet anser han barnen vara och han hade gärna haft fler än tre om min kropp inte sagt ifrån. Han finns citerad i den fantastiska boken ”Vita kränkta män” och det måste man ju uppmärksamma. Han odlar ett spirande intresse för att stoppa händerna i myllan och kan ses pyssla om sina sjuttio tomatplantor lika omsorgsfullt som vore de porslinsägg.

I morgon ska vi hylla vår make och pappa med långkok, gröna bönor och dubbla portioner panna cotta, allt enligt önskemål från födelsedagsbarnet självt. Du kan ju vara med i firandet här på en kant om du vill. Hurra!