Här sitter vi och åker tåg genom livet. Ibland ensamma, ibland i sällskap med en eller ett fåtal och ibland är det knökfullt. Ibland går det smidigt, andra gånger knyckigt och skumpigt. Somliga turer är det andra som tar. De ägnar vi över huvud taget ingen energi åt om det inte är en familjemedlem, kollega eller vän som råkat ut för något. Förseningar, inställda turer, roliga medpassagerare eller rent kaos. Ibland kraschar ett tåg med allt vad det innebär. Att vara med om kraschen är traumatiskt, att se på är overkligt och frustrerande. Ta aldrig för givet att andras resor är så lättsamma som det verkar.
Min tyska bonussysterdotter är otroligt kreativ, precis som sin mamma. Jag blev så glad när hon ville vara med i utmaningen, särskilt med tanke på hur fina grejer hon gör! Här kommer hennes bidrag så här långt:
Alphabet
Double
Extra
Alltså, förra årets september såg helt annorlunda ut och jag hade mer tid och mer utrymme rent mentalt att ägna kreativitet i form av ett sådant här projekt plats i livet. I år har jag annat roligt som jag sysslar med bakom kulisserna. Så är det ju. Bloggen visar bara det jag väljer att visa upp. För många, många år sedan handlade det om scrapbooking, sedan lite kortmakeri och annat pyssel. När vi flyttade till USA var livet där så annorlunda och roligt att skriva om. Numera ägnas det mesta utrymmet här åt sådant som växer. Parallellt med detta har familj, vänner, musik, tro, natur, politik och lite annat smått och gott varit basen, precis som det är i mitt verkliga liv. Jag älskar att skriva i bloggen varje dag, älskar att gå tillbaka och påminna mig själv om vad som rörde sig i mitt huvud och mitt liv just då, men bloggen är inte saliggörande. Någonstans är det viktigt att påminna mig själv om det då och då.
Jag njuter av mina solrosor i alla dess former. Somliga har gått i vila, andra blommar i all sin prakt. Denna skönhet har vuxit runt nederkanten på den skruttiga vindskivan och något har smaskat rätt rejält på den. Trots det är den så fantastiskt fin och gör att jag kan fokusera på allt gott i mitt liv. Tack solros!
Det är lätt att hålla sig för skratt då allt som sattes i jord i våras och tidigt i somras som små, små fröer plötsligt har tagit sig ton, vuxit upp och blivit stort och kanske till och med har satt bär och frukter. Jag menar inte alls att jag är otacksam, tvärtom. Det är härligt att se allt det vackra och goda, men det bör ju också tas omhand för att kunna fortsätta njutas under kommande månader. Jag gillar inte allt för mycket socker och vi har ingen extra frysbox. Det innebär att jag får försöka vara lite kreativ. Igår körde jag ungefär fem kilo tomater i mixern, rätt upp och ner, för att sedan hälla upp i IKEA:s ziplockpåsar, 400 g i varje. Vi har verkligen fått njuta av en stor tomatskörd i år och det har blivit många smarriga sallader tillsammans med egenodlad basilika. (Fast vid ett tillfälle då det skulle göras pizza i Bredavik för någon månad sedan fick jag använda köpeörter, för mina plantor höll alla på att komma igen. Det ser bättre ut nu.)
I år drev jag bara upp två chiliplantor, en Anaheim och en Cyklon. De har både gett mängder med frukter, så igår klippte jag av alla helt röda för att förbereda chilipulver.
Jag älskar chili, men är ingen självplågare och vill mest åt den goda smaken. Därför skar jag upp frukterna på mitten, rensade bort fröerna och delade en del i lite mindre delar. Vis av erfarenhet lade jag allt ganska luftigt (kanske lite för luftigt) och fyllde en hel svamptork.
Igår gick torken på 50° tills vi skulle gå och lägga oss och nu imorse satte jag igång den igen. När fruktköttet är riktigt torrt kommer jag att mixa sönder det till ett fint pulver och hälla upp på glasburk. Jag är sugen på att mixa varje sort för sig för att se om det går att känna någon smakskillnad. Problemet är väl bara att det isåfall blir så lite av varje… Jaja, det får jag ta tag i då det är aktuellt. Jag har massor av chili kvar och ska göra lite hot sauce och kanske en omgång inlagd chili som var osedvanligt smarrigt (men kräver en del socker). Ja, det var det. Tar du hand om all skörd, eller går något till spillo av tidsbrist eller har kanske ohyra ätit upp det mesta?
Till dagens utmaning bestämde jag mig för att fixa en extra kreativ upphängning eftersom jag inte ville slå fler spikar här i tvättrumsväggen. Jag älskar solrosor och hade redan den underbara akvarellen som min dotter gjort på plats. Nu ville jag få upp träplaketten med Van Goghs solrosor som jag fick av min lillastesyster häromsistens. Fiskelina i en ögla av det längre slaget håller nu den kända blombuketten på plats och kan göra alla som går förbi lyckliga.
Om jag får frågan vilken som är min favoritstad brukar jag ha svårt att svara. Just idag tycker jag iallafall att Visby bjuder på allt jag önskar av en stad – skönhet, närhet, historia, hav, kultur och riktigt god mat. Detta är dock ett ställe som jag inte gärna besöker under den svenska sommaren, för då kan man knappt röra sig på vissa ställen. Första helgen i september visade sig vara den perfekta tidpunkten. Vi hade tur med vädret, boendet, sällskapet och typ allt annat också.
Vi börjar med boendet. Maken och vårt sällskap hade bokat rum på Scandic eftersom det var fullbokat på andra ställen de kollade. Ju närmare vi kom avresan, desto mer tvekande ställde de sig till de mycket ojämna recensionerna. För 200 kronor mer per rum hittade de istället Hotell St. Clemens som visade sig vara en fullträff. Hotellet har en egen ruin (namnet avslöjar vilken) och ligger granne med Visbys underbara botaniska trädgård som verkligen visade sig från sin bästa sida just nu. Personalen var fantastisk, frukosten av bästa sort, miljön var inspirerande på alla sätt och vis och till och med sängarna var sköna. Dit åker jag gärna igen!
Jag nämnde botaniska trädgården. Det fick bli två vändor i denna inspirerande miljö. Jag vill ju ha en hemlig trädgård hemma hos oss och maken undrade om han skulle bygga något liknande detta. Ja tack, sa jag. Verkligen vackert. Kalkstenen som fanns med lite överallt gjorde ju sitt till, men jag hade gott kunnat tänka mig Ölandssten också. Det är helt omodernt nu för tiden, men kanske kan man hitta det om ögonen hålls öppna.
Mycket av Visbys charm ligger i ruinerna och allt det gröna. Det blev många oh och ah i takt med att kilometer efter kilometer avlades. Visby var inneställenas inneställe på den tid det begav sig. Så är det väl fortfarande. Vad jag vet jetsettas det om somrarna och de fast boende ondgör sig säkert över alla besökande som inte sköter sig och som duschar alldeles för ofta och för länge samtidigt som de är beroende av turismen för att försörja sig.
Sedan är det arkitekturen… Jag är så tacksam över att så många byggnader är välbevarade. Influenser från alla tider finns kvar, även om de mer moderna kontors- och hotellbyggena verkar hålla till utanför stan. Jag ber om ursäkt för bilderna som inte direkt fångat skönheten, men du kanske får en aning om hur vackert det faktiskt är. Varenda lilla gränd bjuder på nya, vackra siktlinjer. Många färger är representerade och stan känns fortfarande levande. Nu vet jag att Visby mer eller mindre somnar ju närmare vintern man hamnar och många företag lägger ner sin verksamhet i takt med att besökarantalet minskar. Än så länge var det dock liv och rörelse på de flesta ställen.
Avslutningsvis måste havet och solnedgången få ett omnämnande. Utan detta vatten hade inte Visby utvecklats till att bli Östersjöns kanske viktigaste handelscentrum. Det finns tecken på ”stadsliv” ända från 700-talet, men det var under medeltiden som Visby verkligen tog sig ton. Tänk, vilket liv och rörelse här måste ha varit jämfört med andra ställen under den här tiden! Jag får många tyska vibbar då jag strosar i Visby och det är ju inte så konstigt eftersom detta också var en viktig Hansestad.
Jag är så tacksam över denna helg. Vi åkte hemifrån klockan nio på lördagsmorgonen och var hemma till kvällningen dagen efter. Två dagar kändes som ”en evighet”. Vi hade tid att i lugn och ro prata med våra goda vänner, äta riktigt god mat (Mille Lires glutenfria pizza var kanon, servicen var outstanding och de vanliga pizzorna fick också höga betyg, Vår Fru bjöd på en underbart charmig miljö, högklassig service och urgod mat om än i små portioner till det priset) och få motion som inte ens gjorde ont. Det var länge sedan jag fick ihop närmare femtiotusen steg på en helg. Årets sommarsemester bjöd mest på Sturkö med en kort, men riktigt härlig, runda till Danmark. Denna Visbyhelg får anses vara kickoff till hösten, även om denna vecka sägs bjuda på riktigt sommarväder här i Sveriges sydöstra hörn. Tack, tack säger jag härmed. Dags att ta itu med vardagens glädjor!
Det kommer att bli många bildtolkningar här i september! Igår gjorde vi oss iordning för att flyga till Visby. När planet stod och speglades så snyggt i vattenpölen var dagens kreativa tolkning given. ”Dubbel” ser ut såhär för mig just idag. Att fota speglingar i vatten kan vara mycket effektfullt och är något jag har roat mig med många gånger. Det gläder mig att jag kan vara kreativ på det här sättet, att jag kan öppna vägen in till min bildvärld. Vad får dig att känna dig kreativ?
Att arrangera blommor är en kreativ syssla jag älskar, men tycker är svår. Det finns massor av kreativa idéer att utforska gällande detta ämne, men jag kör ett säkert kort. En triovas, olika höjder på dahliorna och massor av färg i röda och orange toner. Inget nytt under solen, men stor glädje för mig.
Vilken är världens mest ogillade färg? Sanningen är att det är en strid på kniven mellan brunt och orange. Tittar man på könsskillnader så ogillar fler män brunt medan orange vinner bottenligan för kvinnor. Ingen av färgerna är dock särskilt omtyckt om man ska tro de undersökningar som finns. Själv har den orangefobi jag fick genom att växa upp på sjuttiotalet läkt ut. Jag älskar t.ex. numera ringblommor som var den fulaste blomma jag visste som tonåring. Med tanke på det valde jag brunt till den här utmaningsdagen för att ge mig själv lite att jobba med. Jag har många gånger berättat om den möblerade studentlägenhet som vi kallade vårt hem då vi bodde i Philadelphia 1998-2000. Den var en studie i brunt. Brun matta, bruna möbler, beiga väggar. Bajsbrunt är den benämning jag använt mest ofta, men jag kan vara lite mer generös gällande vår futon som faktiskt var vackert mörkt chokladbrun. Det hjälpte dock föga då resten av miljön var så oinspirerande. Fortfarande får jag lite rysningar av allt ”beige” och ”greige” som dominerat i inredningsvärlden under många år. Däremot har jag insett att det faktiskt handlar mycket om nyanser och sammanhang och det visar sig att jag egentligen är rätt förtjust i brunt, särskilt de riktigt mörka nyanserna. Till och med den bruna novemberhösten gör mig lycklig! Det var länge sedan jag använde Canva, så det jag gjorde var att använda några av Canvas alla tillgängliga collage och foton för att bevisa för mig själv att brunt kan vara helt underbart! Hur känner du för olika färger? Jag inser ju äldre jag blir att jag gillar de flesta färger. Det går ju inte ihop om jag säger att jag inte gillar lila och sedan har en lila jacka, en lila favorittröja och en bakgrundsbild på den underbara blommande ljungen på datorn. Alla färger har helt enkelt sin plats och sitt sammanhang. Inte minst i naturen.
