Category Archives: Kreativitet
DIY, pyssel, scrapbooking, kortmakeri och allt annat som får kreativiteten att flöda
…
A thousand thoughts caught in a glimpse into eternity.
Love.
Nailing all emotions in place,
trying to find the right spots without affecting anyone else’s existence.
Belonging.
Here, there and everywhere.
Beginnings, in-betweens and endings
while the earth keeps spinning out of control.
Still.
Stay in the boat, don’t forget the life vest,
don’t stand up, don’t fall out, don’t.
Just don’t.
Just don’t.
Hjälp!
Jag försöker komma på vad jag ska göra med den nedmonterade kjol jag köpte på DI förra året eller året innan dess för de vackra färgerna. Jag hade tänkt mig ett lapptäcke med jeans och de här flanelltygerna, men jag kan inte bestämma mig för hur det då ska se ut. Ränder? Klassiskt? Hur-som-helst? Har du några tips på mönster eller vackra fotografier som skulle kunna inspirera?
10 december.
Idag var det visst Nobeldagen. Den var ruskigt o-glamourös på den här sidan Pölen, men jag hoppas att du satt bänkad framför de intelligenta och värdiga pristagarna samt kungligheter och andra av Nobelvärde klädda i extratjusiga kläder. Kanske fick du se Anna-Maria Helsing, en spännande kvinnlig dirigent, leda Kungliga Filharmoniska Orkestern? Jag hoppas att maten var mer exklusiv än den som serverades här hemma och att den smakade åtminstone lika gott. När barnen var små brukade jag ibland fixa ”Nobelmiddag”. Det tyckte jag var roligt! Jag har varit mycket dragen åt vegetarisk mat den senaste tiden, men en god bit blodig oxfilé skänkt av en glad kossa hade passat riktigt bra till ett sådant tillfälle tillsammans med mammas potatisgratäng och rödvinssås. Mums.
And so we stay lost in love
Trying to find hope for sale and peace for free
Watching starry skies and empty screens
While settling for loneliness
Hu!
Värmepumpen bestämde sig för att inte riktigt funka som den ska samtidigt som utomhustemperaturerna lade sig runt nollan. Jag är tacksam över att jag inte befinner mig i landsflykt nu…
Vilken dag det har varit! Det känns som att den har varit hur lång som helst. Det kanske blir så automatiskt när man redan har ett fullt schema och får trycka in ungefär ett fullt schema till… Hur som helst var det härligt att få vara ute i snön en stund även om det för omväxlings skulle blåste riktigt ruskiga vindar runt knutarna. Yngsta dottern gav sig på traditionen att bygga en snöskulptur av något slag av den första kramsnön och kom rätt långt. När man behöver göra allt utan hjälp av några trista föräldrar eller storasyskon kanske det inte är så konstigt att det färdiga konstverket får heta ”Snart Klart”?
Sjukdomar, skolmöten och festligheter har satt käppar i hjulet på mina yogastunder under nästan hela hösten. Förra året hade vi pass på andra dagar som passade mig bättre, men nu är det bara att bita ihop och göra det bästa av det jag har. Det var så underbart att äntligen få till ett pass tidigare i kväll! Jag kommer nog knappt att kunna gå i morgon, men det får det vara värt. Övningarna där vi öppnade höfterna var extra jobbiga, något som tyder på att man bär på stora spänningar i kroppen. Det känns sådan skillnad när man lär känna sin kropp och dess kapacitet. Om jag nu bara kunde ta hand om mig så pass att jag fick till mina egna morgonyogapass igen, hm. En vacker dag!
Makens julklapp växer fram rätt fort mot vad jag tänkte. En ”vanlig” halsduk är ett fasligt stickande fram och tillbaka och kan bli lite trist. Jag har dock ett roligt mönster, så nu när jag är färdig med en tredjedel ska nog resten gå av bara farten. Vi har förresten gjort småstjärnor av clementinskal i år också. Stansa ut ur färskt skal med små kakmått (två av de här stjärnorna per skal) och stick hål för fiskelina eller tråd att hänga dekorationerna i. Vi började torka dem mellan vaxat papper under boktyngder, men det blev inte alls lika bra som förra gången då vi använde något annat slags papper. Jag vet inte riktigt varför en del av stjärnorna fick bruna kanter, men det har kanske med oljehalten i skalet att göra? Håller du på med något kreativt projekt? Det är nämligen finfin terapi mot novembertristess. Peace!
Ännu en Candle Flame-sjal.
Jag har kommit in i ett riktigt stickstim. Det är så härligt att sitta i lugn och ro och höra klicket från stickorna och se något vackert växa fram. För några veckor sedan skickade jag en sjal till min extrasyster som fyllde 40 i somras. (Jag är redan färdig med sjalen för nästa fyrtioåring, så jag har nu officiellt stickat ifatt mig själv.) Jag blev lite orolig att någon på posten hade fastnat för den då det tog så lång tid för den att komma fram till Tyskland, men det är bara så det är med transporterna nu för tiden.
Förra året fick jag boken Vantar för alla årstider. Om jag nu skulle våga mig på att sticka ett par vantar ur den… Makens mormor var annars expert på underbart vackra, mönsterstickade vantar. Jag är så glad över att ha 1,5 par kvar efter henne! (Jag förlorade en av vantarna för många år sedan, men jag kan inte med att göra mig av med den som finns kvar.)