27 apr

Tips på ny musik?

Idag öste regnet ner när jag vaknade klockan halv sju och det regnar fortfarande fast vi har hunnit med mer än halva dagen. Det är en dag som gjord för teve, video och dator. Eller musik, för den delen.

En av mina döttrar älskar filmen A Cinderella Story. Lucy Hale heter tjejen som gjorde huvudrollen i den. Lucy har nu också börjat visa framfötterna i musikvärlden och får nog anses vara en ny liten countrystjärna. Hennes röst är så där lagom fyllig, ruff och djup och jag tror att den kommer att åldras med stor värdighet. Vad tycker du om Nervous Girls?

Då och då kommer jag tillbaka till Norah Jones och lyssnar en runda på hennes låtar. Om du också gillar hennes musik kanske du fastnar för Lake Street Dive. Rental Love – snacka om själfull musik! (Jag vill bara vara med och spela. Eller sitta och titta på Rachael Price när hon sjunger.)

Här är min speciella gåva till dig. Jag hoppas du uppskattar Alcests Délivrance. Ett gammalt metal-band som helt ändrat stil. Inte mig emot om jag får lyssna på det här när jag ska koppla bort allt annat.

Lying on the sand let my spirit disappear
From this world
Fly away from you

Forgotten
Vanishing
I wished my mind
Could wander without pain

To the gleaming shelters
Hidden somewhere in the sun
Far away from this world
Far away from you

Lying on the sand I hear
The distant singing sea
And stare at lonely clouds
Fading above me
I wished my mind could join them
I wished my mind could wander free

To the gleaming shelters
Hidden somewhere in the sun
Far away from this world
Far away from you

So far away

03 apr

Aprilväder.

I morse var det till att plocka fram mössa, vantar och halsduk till morgonpromenaden. Allt var snötäckt och eftersom jag hade vant sig vid lite varmare väder tog det emot att gå ut i kylan. Det är morgnar som den här det är bra att ha någon annan som träningssällskap, för annars är det lätt att bara ställa in.

2_3

Det var så vackert och stilla ute! Det är spring break först nästa vecka, men det kändes som att alla redan hade gått på semester. De stackars aprikosblommorna såg ut som popcorn med sitt snötäcke och jag hoppas att snön inte ställde till med elände. Förra året vid den här tiden var det redan runt 15-20 grader och våra persikoträd hade slagit ut, men nu är de bara i knopp och klarade nog nattens övningar rätt bra.

2_2

Kvällens yogapass var lika härligt som vanligt. Jag kan inte säga att yogan har gjort mig till en ny människa, men jag är klart smidigare än jag var för tre månader sedan! Den där timmen då alla bekymmer släpps och jag bara fokuserar på att förlänga mina muskler, låta tankarna sväva ut i världsalltet och hitta min inre balans är guld värd. Jag tränar lite själv nästan varje dag. Jag har upptäckt att jag automatiskt sträcker på ryggen då jag sitter vid datorn till exempel då det inte längre är bekvämt att sitta och uggla som Ringaren i Notre Dame. Reach är i högsta grad en del av mitt liv och jag är fortfarande mycket nöjd med valet. Jag har varit lite dålig på att uppdatera mina projekt, men just nu är mina tankar mycket privata och jag tycker inte att bloggen är rätt forum för dem. Hur går det med ditt ord? Valde du något för året och jobbar du i så fall fortfarande med det?

Dagens musiktips får bli Esbjörn Svensson Trio då jag känner mig lite jazzig och sitter här och drömmer om att spela saxofon. Esbjörn Svensson dog tragiskt nog i en dykolycka för några år sedan, men deras fina inspelningar finns kvar. (YouTube är lite trist med alla reklamavbrott, men här är en länk på en spellista där. Jag rekommenderar dig istället att köpa en cd, gå in på iTunes eller Spotify.) Förresten ska jag nog fortsätta med Rigmor Gustafsson, för hennes röst är som siden, sammet och sandpapper på en gång, och det är en bra grej.

31 mar

Ja, det är ju ändå snart påsk…

31_2

… så det kanske inte är så konstigt att det blir väldigt mycket musik med detta tema nu? I går kväll bjöd en bekant till oss på konsert norr om Salt Lake City, så jag åkte upp och tog med mig ett par vänner på vägen. Stephanie vet vad hon håller på med. Hon har en fantastisk röst liksom resten av hennes syskon. (Storebror har en basröst som gör mig svag i knäna – jag älskade att stå bakom honom i kören. Lillebror var Gavroche i den svenska uppsättningen av Les Misérables. Lillasysters röst är klar som glas. Ja, du förstår…) I går var det ”interfaith gospel concert” som gällde. Stephanie var både kör- och projektledare och hon hade lyckats dra ihop ett gäng med härliga sångare och instrumentalister! Hela lokalen gungade. På ett bra sätt, alltså. Härligt! Mer musik till folket.

31_1

Tjejen till vänster, Kori Hansen, var kvällens stora behållning även om kören i sig också var toppen. Norah Jones i all ära, men Kori är bättre!

30 mar

Vindruvor, vänner och Lamb of God.

29_2

Vi har vindruvor längs med hela staketet mot grannarna på ena sidan. Förra årets skörd var helt okej, men när en av våra kompisar förra året såg hur vildvuxna rankorna växte lovade han att komma och hjälpa till med beskärningen då det var dags. Idag kom han och hans familj på lunch och i eftermiddagssolen hjälptes sedan ungdomarna och papporna åt att klippa, riva och slänga gamla grenar. Det ska bli intressant att se om det gör någon skillnad för druvskörden.

29_3

Gårdagens musikupplevelse var fantastisk. Jag började lipa när försteviolinisten ställde sig upp för att leda sina medspelare (haha) i slutstämningen. Maken lutade sig över och frågade ”Du saknar det här, va?”. Tja. Vad kan jag säga?

Det enda jag har att klaga på var att vi satt i en high school-aula och även om ljudteknikerna hade lyckats bra med att få ut ljudet för kör och orkester så var det värre med solisterna. På originalinspelningen med London Symphony Orchestra är det mycket bättre balans i de partier där solister sjunger tillsammans med kören. Om du har Spotify kan du lyssna på hela musikalen här. Mycket passande så här under tiden fram till påsk. För övrigt var Martha och Jesus mor Maria tillsammans med Petrus lite outstanding.

Jag var väldigt stolt över min kompis Chastity (ett namn som förpliktigar) som spelade precis sådär vackert som bara en cellist kan göra. Man spelar inte bara med fingrar eller mun eller lungor – konstverket ligger i själva själen och riktigt bra musiker har något som inte riktigt går att förklara. (Nej, jag har det inte, men det har Chastity. Hon spelar inte bara fantastiskt bra cello utan trakterar också banjo, ukulele, gitarr och diverse blåsinstrument. Bara lite avis.)

29_4

28 mar

Att omge sig med allt som är vackert.

I kväll spelar min promenadkompis cello i Rob Gardners Lamb of God inne i Salt Lake City. Jag och maken åker dit för att lyssna och njuta. Jag har hört att vi kan förvänta oss något lite extra speciellt. Mest spännande är kanske den ena solisten, Sarah Horn, som upptäcktes på ett något udda sätt. Läs intervjun och missa inte den spontana duetten med Kristin Chenoweth från förra året!

För övrigt är det full rulle här. Jag hinner inte så mycket mer än att visa lite ägg igen. Det är något särskilt med både färg och form, eller hur?

28_2

22 mar

Gravitas.

Jo, men det där Asia-albumet är faktiskt bättre än jag trodde. Jag lyssnar en gång till… Förresten gillar jag flera av texterna bättre än musiken och dessutom är den nye och väldigt unge gitarristen Sam Coulson riktigt duktig.

To see your face again is all I need
You give the life to me and air to breathe
And when you’re there well then I’m not so cold
When we’re alone again as close as Russian dolls

21 mar

Trådrullebräda och andra viktigheter.

Fredag morgon från Carterville Road.

21_1

Utanför min morgonpromenadkompis hus står ett gäng docksängar. C är scoutledare och just nu håller hennes små adepter på med rätt avancerad träslöjd. Jag kommer ihåg hur gärna jag ville vara bra på just träslöjd, men det ville sig inte riktigt. Dessutom hade och har jag dåligt tålamod, så tänk bara hur fort jag tröttnar på att slipa något som ska slipas i tre timmar för att bli så fint som jag egentligen vill ha det. Hm. Det går inte riktigt ihop. Fast just de här sängarna fick mig faktiskt att fixa en grej som jag har funderat på rätt länge…

21_2

… nämligen trådrullebrädan som maken gjorde till mig för länge sedan. Han hade inte bättre doningar än grillspett och varken han eller jag kom till skott att fästa dem med lim. Till höger ser du ”före” och till vänster ”efter”. Jag borrade lite större hål och använde limpistolen för att fästa minirundstavarna som blev över efter mobilmakandet, avknipsade till mer lämplig storlek naturligtvis.21_4

Inga grillpinnar på sniskan! Allt sitter där det ska och även om det aldrig är snyggt med ”spillträ” så blev resultatet precis så bra som förväntat. (Tyvärr ser man strukturen också om man målar, så det tänker jag inte bekymra mig om att göra.)

21_3

Förresten kan man hitta Asias nya album Gravitas på Spotify nu. Jag vet vad jag ska lyssna på i helgen. Lite nostalgivibbar vid snabbt igenomlyssnande. Bättre än den demo som Metallica släppte i går som jag inte gillade alls.

19 mar

Big River.

Vad gör man om man fyller år och ens man har fixat teaterbiljetter samt blivit superdundersjuk till denna dag? Min vän T råkade ut för just detta och var så snäll att hon hörde av sig till mig så att jag fick ta makens biljett.

Jag hade ingen aning om att Hale Theater låg här i Orem, men alltid ska man lära sig något nytt. Just i fredags bjöds vi på musikalen Big River som fokuserar på Huckleberry Finns äventyr i Mark Twains klassiker. Här kan du läsa Deseret News recension. (Det står bl a om de intressanta kläderna. Bara i Utah kan man hitta prostituerade med hudfärgade, extratäckande underkläder. :))

Efter teatern tänkte jag bjuda födelsedagsbarnet på en fika, men med det blev det ingenting av. Orem by Friday night – öde! Det fick bli te och kex vid vårt köksbord in till sena natten istället, men det kunde ha varit sämre.

Återigen blev jag påmind om hur roligt det är att ta del av kulturlivet som erbjuds där man bor. Oavsett vilken smak man har finns det nästan alltid russin att plocka ur kakan, och Big River bjöd på många godbitar.

River in the Rain – Tony Awards-vinnare 1985

18_1

Foto: Pete Widtfeldt

11 mar

Körsång.

Nyss hemkommen från äldsta dotterns skolkonsert med fyra olika körer känner jag återigen att jag är väldigt tacksam över att alla våra barn hade chansen att gå i Adolf Fredriks Musikklasser. De fick uppleva så många spännande saker att det ibland känns som att det bara var en dröm. Utan AF hade antagligen inte ungarna fått sjunga i Globens enorma lussetåg eller sjunga solo i Konserthuset i Stockholm, de hade inte fått dela picknickfilt med Teskedsgumman (Birgitta Andersson), de hade inte fått sjunga Till Havs, Butterfly eller andra spännade arrangemang (även om de inte var med på just det), de hade antagligen fortfarande haft en rädd mamma som inte hade låtit dem göra något så läskigt som att åka själva in till Stockholm…

E har tyckt att den här terminens körlektioner har varit ”okej”. Alltså, läraren är jättebra och mycket omtyckt, men hon har haft svårt att hantera det faktum att körens devis är ”alla får vara med”. Hon har inte utvecklat det mer, men i kväll förstod jag henne. Under första stycket tänkte jag att det var lite synd att kören hade någon eventuellt cp-skadad i publiken som passade på att sjunga med. Under andra, tredje och fjärde styckena var det likadant, så jag försökte koncentrera mig på att bara höra det fina. Barnen sjöng på och såg entusiastiska och glada ut och mest imponerad var jag av eleverna som ackompanjerade på flygeln. Vilka stjärnor!

De andra tre körerna gjorde sina fantastiska nummer. Ingen i publiken sjöng längre med, så det var ju bra. Efteråt talade jag med E om deltagaren i publiken och då berättade hon att det är en flicka i kören som jag hade hört. Hon kan prata okej, men när hon sjunger ljudar hon rakt ut på ”aaaaaaaah” utan att sjunga några ord. Jag uppskattade det faktum att E inte har pekat ut henne eller sagt att det är hon som har varit mest ”jobbig” och jag skämdes över att jag tyckte synd om de andra i kören. Varför ska inte denna flicka som uppenbarligen älskar musik få chansen att uppleva det som jag själv tycker är något av det bästa i hela världen?! E söker nu vidare till en av de andra körerna och hoppas att hennes tid i ”alla kan vara med”-kören är slut. Jag förstår henne, jag tycker det är fint att alla som vill verkligen får chansen att njuta av musik i körform och jag hoppas att körlektionerna på Timpview High School får fortsätta. I dagens skola där bara de akademiska ämnena räknas som viktiga är det inte längre självklart.