Nyss hemkommen från äldsta dotterns skolkonsert med fyra olika körer känner jag återigen att jag är väldigt tacksam över att alla våra barn hade chansen att gå i Adolf Fredriks Musikklasser. De fick uppleva så många spännande saker att det ibland känns som att det bara var en dröm. Utan AF hade antagligen inte ungarna fått sjunga i Globens enorma lussetåg eller sjunga solo i Konserthuset i Stockholm, de hade inte fått dela picknickfilt med Teskedsgumman (Birgitta Andersson), de hade inte fått sjunga Till Havs, Butterfly eller andra spännade arrangemang (även om de inte var med på just det), de hade antagligen fortfarande haft en rädd mamma som inte hade låtit dem göra något så läskigt som att åka själva in till Stockholm…

E har tyckt att den här terminens körlektioner har varit ”okej”. Alltså, läraren är jättebra och mycket omtyckt, men hon har haft svårt att hantera det faktum att körens devis är ”alla får vara med”. Hon har inte utvecklat det mer, men i kväll förstod jag henne. Under första stycket tänkte jag att det var lite synd att kören hade någon eventuellt cp-skadad i publiken som passade på att sjunga med. Under andra, tredje och fjärde styckena var det likadant, så jag försökte koncentrera mig på att bara höra det fina. Barnen sjöng på och såg entusiastiska och glada ut och mest imponerad var jag av eleverna som ackompanjerade på flygeln. Vilka stjärnor!

De andra tre körerna gjorde sina fantastiska nummer. Ingen i publiken sjöng längre med, så det var ju bra. Efteråt talade jag med E om deltagaren i publiken och då berättade hon att det är en flicka i kören som jag hade hört. Hon kan prata okej, men när hon sjunger ljudar hon rakt ut på ”aaaaaaaah” utan att sjunga några ord. Jag uppskattade det faktum att E inte har pekat ut henne eller sagt att det är hon som har varit mest ”jobbig” och jag skämdes över att jag tyckte synd om de andra i kören. Varför ska inte denna flicka som uppenbarligen älskar musik få chansen att uppleva det som jag själv tycker är något av det bästa i hela världen?! E söker nu vidare till en av de andra körerna och hoppas att hennes tid i ”alla kan vara med”-kören är slut. Jag förstår henne, jag tycker det är fint att alla som vill verkligen får chansen att njuta av musik i körform och jag hoppas att körlektionerna på Timpview High School får fortsätta. I dagens skola där bara de akademiska ämnena räknas som viktiga är det inte längre självklart.