22 Nov

Med kameran i handen.

Undrar just vad ”da’n före doppareda’n” heter här. De doppar ju egentligen ingenting, utan glufsar mest i sig massor av mat och glor på football. ”Earn your turkey!” står det överallt på reklamaffischerna för löpartävlingen i morgon förmiddag. Jag tänker äta utan dåligt samvete, och någon löpartävling kommer jag inte heller att vara med i. Jag och S har stekt 150 köttbullar som vi ska ta med oss till min kusins Thanksgivingmiddag. Min kusin gillar god mat och hon älskade mina köttbullar som hon fick smaka då hon besökte oss för ett par år sedan. Därför bestämdes det att vi tar med oss en sallad (klassiskt) och köttbullar (hm, Thanksgivingsrookie). Med tanke på att F hann äta tio köttbullar innan jag hann säga ”Varsågod!” sist det begav sig så tror jag att de går åt även om det finns mycket annan mat också.

Jag gillar att laga mat, men att rulla köttbullar är BARA tråkigt. Som tur är stod min assistent och rullade alla bullarna själv. Det tog sisådär 1,5 timme för henne, men oj, så stolt hon var!

Så här ser det ut hemma hos oss ibland. Först utsikten mot skogen på baksidan, sedan finhyllan och slutligen fyndbuketten från matbutiken. Gillar mys.

I tacksamhetens anda vill jag säga att jag älskar mina barn. För övrigt måste jag sova nu. Annars missar jag nog kalkonmiddagen.

22 Nov

Länklista inlagd och kategorier bortplockade.

Nej, att blanda både kategorier och etiketter var inte alls smart. Jag skulle ha gjort något åt det redan då bloggen var i uppstartsskedet, men bättre sent än aldrig? Jag har plockat bort kategorierna så får vi väl se hur rätt jag träffar i mitt etiketterande.

Det är väldigt länge sedan jag hade en länklista. Nu samlade jag ihop de jag besöker oftast (och som fortfarande uppdaterar rätt regelbundet). Jag ger dig en blandad kompott med allt från genusdiskussioner till papperspyssel. Eftersom jag tänker mer på pyssel än på genus kommer du också att hitta fler pysselbloggar. Förresten har jag med all säkerhet missat några viktiga bloggar, så om du vet att jag brukar kika in till dig och du inte finns med i listan får du gärna påminna mig.

Jag klarade inte av att ha ”Barbie Land” särskrivet trots att jag ville att headern skulle se amerikansk ut. Jag ber om ursäkt för min svaghet.

21 Nov

Tacksamhet.

I morgon är barnen lediga från skolan trots att det är ”skoldag”. (De har lektioner på Provo High varannan dag.) Orsaken är det här landets största och viktigaste familjehögtid, nämligen Thanksgiving. Själva högtiden är på torsdag, men då många familjer reser den här helgen får barnen en extra ledig dag, precis som våra barn brukar få i samband med jullovet. Vår familj har firat sedan K och jag bodde i Kalifornien första omgången och på torsdag är det första gången på tolv år som jag inte lagar någon Thanksgivingmiddag. Vi är bjudna till min kusin och hennes familj och har fått i uppdrag att ta med oss en massa svenska köttbullar och en god sallad. Det blir alltså till att trilla runda och lagom tjocka godisbitar i morgon! I vanliga fall steker jag mest biffar av köttfärsen eftersom det går mycket snabbare, men köttbullar är köttbullar. Folk som beställer köttbullar vill väl ha just det.

Apropå Thanksgiving och tacksamhet… Innan vi for iväg till Hawaii fick jag en fantastisk present av min svägerska. Den där presenten var ett objektiv till min nya kamera som tack för att jag fick henne att börja fota och hitta en ny livspassion! Tyvärr har jag inte hunnit fota så mycket som jag hade önskat. Dagarna har sprungit ifrån mig på många plan vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur mitt liv har sett ut sedan i maj ungefär. Tja, eller sedan förra hösten egentligen. Sidospår… Jag är så otroligt tacksam för allt jag har och för att jag har det så fantastiskt bra. Vissa dagar känns det som att jag dansar fram, men andra gånger undrar jag hur jag ska orka en endaste timme till. Jag lever fortfarande med ett ben i vår familjs nya och friska vanor, men det andra benet står i gyttja. Jag har inte tränat på hur länge som helst. Ju tröttare jag blir, desto längre ifrån träningen kommer jag. Storheten i att äga kontrollen över sitt eget liv är ogreppbar, i alla fall för mig. Jag förminskar mig själv för att slippa ta tag i saker som tynger mig och förskjuter sådant som känns jobbigt. Det är som de där ”viktiga högarna” med papper som jag tenderar att samla på mig. Det är sådant som inte är så viktigt att man måste göra något omgående, som räkningar, viktiga möten och så vidare, utan snarare information om försäkringar som man kanske borde byta till eller något kanonerbjudande som går ut först om flera månader… Är det bara jag som gör så, eller finns det fler? Vilket system kör du med för att inte missa tåget? Hur gör du för att komma igång med något som du borde göra, men inte absolut måste?

Yngsta dottern passade på att hoppa över en storlek över sommaren. Nästan alla hennes för stora höstkläder vi packade ner i somras är nu för små. Numera delar hon samma storlek som storasyster, så arvegods är inte längre aktuellt. (Buhu för oss föräldrar, kul för S.) På fredag är det Black Friday, årets stora shoppingdag här. Är man lite smart, som jag, tar man reda på vilka butiker som har erbjudanden redan innan fredag och shoppar när ingen annan är i butikerna. Vi tog oss till GAP eftersom dottern gillar de kläderna och vi behövde faktiskt inte gå någon annanstans. Vi shoppade kläder för sammanlagt $331,95, men betalade bara $168,26. Dottern är mycket nöjd med sina nya, fina och sköna kläder och mamman är mycket nöjd med att ha sparat tusen spänn. (Va? Är det inte så man räknar? Joho. Så gör man i vår familj. Man räknar ut vad allt skulle ha kostat och så jämför man med vad man har betalat. Att man sedan kanske inte hade köpt allt det där till ordinarie pris ska man inte bry sig om.)

Jag rekommenderar ”dagens ord”. Givande på alla sätt. Håller du koll på alla ie och ei i engelskans snåriga skog?

Biblioteket här i Orem är fantastiskt. Mitt favoritställe så här långt… Idag lånade vi nitton böcker tillsammans, jag och barnen. Härligt! Och nu ska jag faktiskt lägga mig och läsa i en av dem. Ha det gott, korvkompott.

Edit: Läs vad min syster skrivit i sin blogg så kanske du också känner dig lite extra tacksam!

20 Nov

Du är musiken i mig.

September har blivit Petra Marklund igen. Hennes röst går in i min ryggmärg och hennes ord, ja, de går in i mitt hjärta.

Kate Nashs galna röst och den här låten som får mig att skratta varje gång jag hör den…

Over the Rhine. Sorgliga, sorgliga Latter Days.

Funs Some Nights. Den spelas på radion hela tiden och varje gång drar jag upp volymen. Knäpp text som slåss med ett klämkäckt beat och en melodislinga som bara sätter sig i hjärnan.

Porcupine Tree, Time Flies. Den här videon.

Sen finns det annat också. Arg musik, stark musik, julmusik. Ja, just det. Händels Messias. Måste se om de inte har någon Sing Along här i närheten. Annars ska vi ju på The Piano Guys konsert då det börjar lukta jul. Barnen ser verkligen fram emot den och jag kan inte låta bli att lite lätt undra hur de fixar ett liveframträdande! 🙂 En styck marimba väntas in i vårt hem framåt nästa vecka. Jag gissar att vi kommer att få ta igen en hel del förlorad speltid. Ja, det var väl det. Det var en del annat också. Jag har tusen tankar som kryssar fram genom natten. Känner du dem? Vad funderar du på? Själv funderar jag på otillräcklighet, själen, lycka, mirakel, familj, tonårsproblem, balans, stabilitet, våghalsighet, kärlek, varsamhet, vänskap, överraskningar, hälsa och så lite tillhörighet. Ja, det var väl det. Tills vi hörs igen…

Sturkö för precis två månader sedan. Så nära och ändå så långt borta.

20 Nov

Oh, så spännande!

Idag har jag varit Ulla-Bella Sekreterare. Fixa hit och fixa dit, lära hit och lära dit, skjutsa hit och skjutsa dit, betala hit och betala dit, laga hit och laga dit. Emellanåt har jag skött mitt ordinarie jobbuppdrag och däremellan har jag försökt vara mamma och fru. Teven som vi skulle byta ut försvann ut i byråkratins djungel och som vanligt finns det ingen som bara kan lösa genom att se till kundens bästa. (Alltså, de är duktiga på det här, men blir det krångligt så blir det rysligt krångligt.) Vi får väl se om vi har någon teve till helgen eller ej. Jag misströstar. Eller, ja, så illa är det inte. Vi klarar oss utan, men ändå.

G hade sin första marimbalektion sedan sommarlovet. Han var så glad, så glad. ”Äntligen!” På fredag kväll ska läraren och några av hans vänner och elever spela på oljefat här i närheten. Vi firar nog således Black Friday-kvällen (i butikerna står det ”Happy Black Friday”, så jag antar att den dagen är lika mycket helg som Thanksgiving) genom att bege oss till The Shops at Riverwoods för att digga karibiska tongångar. Kul!

Hur kommer det sig att allt som pappa säger är dåligt? Ända tills man upptäcker att det är bra, menar jag? Tur att vi alla har möjlighet att göra om och göra bättre. Just nu är det elektronik som är rätt kul. Faktiskt jättekul. Hm.

För övrigt har jag fyllt på det tomma julskåpet med några plåtburkar till julgodiset. Knäck och kola måste ligga i sådana här burkar. IKEA var nästan helt länsat på julgrejer då vi var där sist, men de här tre fick jag åtminstone tag på. Adventsstjärnorna köpte vi som tur var direkt då de kommit in. De tog slut nästan på en gång. Bara så du vet.

Vad ska vi göra för att göra december alldeles makalöst fantastiskt? Vi kan inte fira med den närmaste familjen, så vi måste fixa det på annat vis. Att göra saker för andra är alltid givande och fantastiskt, så kanske får det här bli vår mest generösa och osjälviska jul någonsin? Att ge av sin tid är svårast, så jag ska nog utmana mig själv lite där… Jag återkommer om detta.

18 Nov

Eller vad säger du?

Jag älskar WordPress och alla sparade utkast som räddats då något gått snett, men den här gången blev det fel, fel, fel. Jag hade skrivit ett långt inlägg och ingenting utom det här Honolulufotot blev sparat då jag helt plötsligt kastades ut och var tvungen att logga in igen. Ja, ja. Värre saker har hänt. Vi har fyllt på huset med arbetsbord och diverse annat, både smått och gott, idag. Efter att ha blivit rätt trötta på alla dessa ställen med begagnade möbler till överpriser hamnade vi återigen på IKEA. Vi hittade det vi behövde, eller det vi ville ha i alla fall. Det innebär att jag från och med i kväll (eller i morgon) kan breda ut mig vid mitt nya arbetsbord utan att få ont i ryggen. Tjoho! På begagnatstället kunde man köpa kontorsstolar för cirkus $349/st. Min röda, fina IKEA-stol kostade $80 (bara den röda, nedsatt från $139). Det var säkert så att den begagnade stolen var av en alldeles ypperlig kvalitet, men min stol kan ställas in i sitthöjd, i ryggstödshöjd och i ryggstödsdjup, så jag ska nog klara mig.

Jag har gillat de här små nätta Stockholmsstolarna sedan de kom. Dessvärre gillar jag inget av överdragen de kommer i, men idag slog mig snilleblixten och jag kom ihåg min syrras tips om Bemz. Vi köpte därför två vita stolar till ”audiensrummet” och ska nu ta oss tid att fundera ut vilken klädsel de ska få så småningom. Vilken tror du blir snyggast? Det måste vara en varm färg då golvet, mattan, soffan och björkmöblerna alla har varma brytningar och jag tycker att det behövs lite mönster också så det inte blir för tråkigt. Jag ber om ursäkt för de ÄCKLIGA väggarna som alltså inte är ommålade än. Du får tänka dem vita och oblanka. Tyvärr blir det för dyrt att bredspackla, så ”medelhavsstrukturen” kommer dessvärre att hänga kvar. Det finns det som är värre än det också.

I morgon ska vi hem på middag till mammas kusin som inte bor så långt härifrån. Det ska bli jättekul att träffa henne och hennes familj! Innan jag lägger mig ska jag släcka fiskspölampan och sitta en minut i den gröna soffan och njuta av att livet i sällskap av Oasis. Hoppas du har det fint…

15 Nov

Livet det går upp och ner.

Vissa dagar är bättre än andra. Så är det för alla. För mig med. Den här dagen har varit bra på många sätt. Vardag är bra. Jag gillar rutiner och förutsägbarhet och det är just det jag har fått av den här dagen. Yngsta dottern som sedan skolstart har haft så svårt med matten har liksom levt upp genom hemskolan och flera gånger den här hösten har jag förvånat insett att hon knäckt flera koder hon borde ha knäckt för länge sedan. Att se henne jobba på och uppskatta sitt skolarbete gjorde mig glad idag. De två stora är duktiga och tämligen självgående genom sin distansskola. De behöver peppas och kollas och uppmuntras, men de klarar sig till stor del utan stora genomgångar. Skönt på ett sätt. Ja, särskilt som jag var så väldigt emot hemskolning och nu ser hur fantastiskt det funkar för vår familj. What can I say? Alla har rätt till en andra chans. Jag också.

Värre är det nog för Gs snögubbe. Han smälte under dagen bort till en blöt fläck och nu finns bara hans stiliga näsa kvar. Kanske får den återfödas i en ny snöskapelse. Vi får väl se…

För att inte hamna i någon av de farliga hemskolningsfällorna försöker jag upprätthålla vissa rutiner. D-vitamintillförsel genom en daglig soldos känns jätteviktig. Dessutom behöver vi alla röra på oss. Idag tog vi en promenad upp till Costco som ligger en kvarts gångväg härifrån. Det här är utsikten på vägen hem. Rätt pampigt, eller hur?

De amerikanska björkarna ser inte riktigt likadana ut som våra, men de ger i alla fall lite hemkänsla. Efter att ha sett Gs blivande marimbalärares läroplan inser jag att lärare jobbar väldigt olika. Jag hoppas att G och hans nya läromästare genast får bra kontakt. På måndag är det dags för första lektionen. Håll tummarna är du snäll.

Utanför vår ytterdörr svajar detta underbara gräs. Jag blir så glad av färgen, rasslet och det starkskira…

Posten kommer sex dagar i veckan, men inte förrän vid 16-tiden. Idag hade Brevis med sig ett paket från fina svärmor. Hon vet vad vi gillar. Jag sitter med ett jättevackert bärnstenshalsband på mig och resten av familjemedlemmarna har satt sig i varsitt hörn för att läsa de böcker och tidningar de fick. Godiset är SLUT. Japp. Dumle och Zoo är rätt gott.

Det finaste i paketet var ändå kökshanddukarna. Verkligen vardagslyx… Tack, tack, tack fina L! Och fast jag skrev att den här dagen har varit bra på många sätt har den också varit jättejobbig. Jag vet. Jag blir trött på mig själv jag också. Jag blir trött när jag inte kan styra över mina känslor. Jag har det så bra här! Idag fick jag ändå tvinga mig själv att skriva en tacksamhetslista för att tala om för mig själv att mina tråkkänslor var helt irrationella. Suck. I morgon kommer allt att kännas bättre, det är jag säker på. Särskilt om min inspiration som plötsligt försvunnit i tomma intet kommer tillbaka under natten. Happy, happy

14 Nov

För alla med sömnproblem.

Ska jag tro Facebook så har väldigt många personer sömnproblem av olika slag. Nu talar jag inte om dig som har småbarn som håller dig vaken (du har förhoppningsvis en partner att dela bördan med så ni kan få varannan sovnatt) eller en partner som snarkar (Dags att dela sovrum?) utan jag talar om dig som helt enkelt inte kan somna eller vaknar mitt i natten för att inte kunna somna om. Sonen fick jättebra hjälp av vår fantastiska doktor Liu som jobbar med akupunktur och örter. Hon gav också följande sunda råd:

1. bo inte i Sverige under vinterhalvåret, speciellt inte om du har tendenser till depressioner (Jag vet, det hjälper inte mycket, eller hur?)
2. absolut ingen skärmtid en timme innan sovdags
3. genomför en kvällsritual under den där timmen i stället – drick lugnande örtte, duscha eller bada varmt, lyssna på lugnande musik
4. ha svalt i rummet och varmt i sängen
5. undvik att äta socker

Idag kom Mark Sisson med följande sömnråd som handlar om vad man inte ska göra för att sabba sin sömn. De låter rätt bra i mina öron. Kanske finns det något att ta till sig där också? Lycka till med sovandet!

14 Nov

Skönt med nätverk.

När man flyttar till ett nytt ställe känns det skönt att komma in i en gemenskap tämligen omgående. Vi har verkligen tur som har släkt, vänner och bekanta på plats. Vi blev dessutom uppfångade i vår församling i kyrkan på en gång och grannarna har inte varit annat än jättetrevliga och välkomnande. I går ringde jag till en svensk bekant som bor här i närheten och vi satt lääänge i telefon. Att ha liknande erfarenheter bygger broar. Hur tråkigt jag än tycker det är att vara långt ifrån mina släktingar och vänner är jag glad att vår familj får den här upplevelsen tillsammans…