I morgon är barnen lediga från skolan trots att det är ”skoldag”. (De har lektioner på Provo High varannan dag.) Orsaken är det här landets största och viktigaste familjehögtid, nämligen Thanksgiving. Själva högtiden är på torsdag, men då många familjer reser den här helgen får barnen en extra ledig dag, precis som våra barn brukar få i samband med jullovet. Vår familj har firat sedan K och jag bodde i Kalifornien första omgången och på torsdag är det första gången på tolv år som jag inte lagar någon Thanksgivingmiddag. Vi är bjudna till min kusin och hennes familj och har fått i uppdrag att ta med oss en massa svenska köttbullar och en god sallad. Det blir alltså till att trilla runda och lagom tjocka godisbitar i morgon! I vanliga fall steker jag mest biffar av köttfärsen eftersom det går mycket snabbare, men köttbullar är köttbullar. Folk som beställer köttbullar vill väl ha just det.

Apropå Thanksgiving och tacksamhet… Innan vi for iväg till Hawaii fick jag en fantastisk present av min svägerska. Den där presenten var ett objektiv till min nya kamera som tack för att jag fick henne att börja fota och hitta en ny livspassion! Tyvärr har jag inte hunnit fota så mycket som jag hade önskat. Dagarna har sprungit ifrån mig på många plan vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur mitt liv har sett ut sedan i maj ungefär. Tja, eller sedan förra hösten egentligen. Sidospår… Jag är så otroligt tacksam för allt jag har och för att jag har det så fantastiskt bra. Vissa dagar känns det som att jag dansar fram, men andra gånger undrar jag hur jag ska orka en endaste timme till. Jag lever fortfarande med ett ben i vår familjs nya och friska vanor, men det andra benet står i gyttja. Jag har inte tränat på hur länge som helst. Ju tröttare jag blir, desto längre ifrån träningen kommer jag. Storheten i att äga kontrollen över sitt eget liv är ogreppbar, i alla fall för mig. Jag förminskar mig själv för att slippa ta tag i saker som tynger mig och förskjuter sådant som känns jobbigt. Det är som de där ”viktiga högarna” med papper som jag tenderar att samla på mig. Det är sådant som inte är så viktigt att man måste göra något omgående, som räkningar, viktiga möten och så vidare, utan snarare information om försäkringar som man kanske borde byta till eller något kanonerbjudande som går ut först om flera månader… Är det bara jag som gör så, eller finns det fler? Vilket system kör du med för att inte missa tåget? Hur gör du för att komma igång med något som du borde göra, men inte absolut måste?

Yngsta dottern passade på att hoppa över en storlek över sommaren. Nästan alla hennes för stora höstkläder vi packade ner i somras är nu för små. Numera delar hon samma storlek som storasyster, så arvegods är inte längre aktuellt. (Buhu för oss föräldrar, kul för S.) På fredag är det Black Friday, årets stora shoppingdag här. Är man lite smart, som jag, tar man reda på vilka butiker som har erbjudanden redan innan fredag och shoppar när ingen annan är i butikerna. Vi tog oss till GAP eftersom dottern gillar de kläderna och vi behövde faktiskt inte gå någon annanstans. Vi shoppade kläder för sammanlagt $331,95, men betalade bara $168,26. Dottern är mycket nöjd med sina nya, fina och sköna kläder och mamman är mycket nöjd med att ha sparat tusen spänn. (Va? Är det inte så man räknar? Joho. Så gör man i vår familj. Man räknar ut vad allt skulle ha kostat och så jämför man med vad man har betalat. Att man sedan kanske inte hade köpt allt det där till ordinarie pris ska man inte bry sig om.)

Jag rekommenderar ”dagens ord”. Givande på alla sätt. Håller du koll på alla ie och ei i engelskans snåriga skog?

Biblioteket här i Orem är fantastiskt. Mitt favoritställe så här långt… Idag lånade vi nitton böcker tillsammans, jag och barnen. Härligt! Och nu ska jag faktiskt lägga mig och läsa i en av dem. Ha det gott, korvkompott.

Edit: Läs vad min syster skrivit i sin blogg så kanske du också känner dig lite extra tacksam!