22 Nov

Med kameran i handen.

Undrar just vad ”da’n före doppareda’n” heter här. De doppar ju egentligen ingenting, utan glufsar mest i sig massor av mat och glor på football. ”Earn your turkey!” står det överallt på reklamaffischerna för löpartävlingen i morgon förmiddag. Jag tänker äta utan dåligt samvete, och någon löpartävling kommer jag inte heller att vara med i. Jag och S har stekt 150 köttbullar som vi ska ta med oss till min kusins Thanksgivingmiddag. Min kusin gillar god mat och hon älskade mina köttbullar som hon fick smaka då hon besökte oss för ett par år sedan. Därför bestämdes det att vi tar med oss en sallad (klassiskt) och köttbullar (hm, Thanksgivingsrookie). Med tanke på att F hann äta tio köttbullar innan jag hann säga ”Varsågod!” sist det begav sig så tror jag att de går åt även om det finns mycket annan mat också.

Jag gillar att laga mat, men att rulla köttbullar är BARA tråkigt. Som tur är stod min assistent och rullade alla bullarna själv. Det tog sisådär 1,5 timme för henne, men oj, så stolt hon var!

Så här ser det ut hemma hos oss ibland. Först utsikten mot skogen på baksidan, sedan finhyllan och slutligen fyndbuketten från matbutiken. Gillar mys.

I tacksamhetens anda vill jag säga att jag älskar mina barn. För övrigt måste jag sova nu. Annars missar jag nog kalkonmiddagen.

2 thoughts on “Med kameran i handen.

    • Tack! Lite i taget tar det sig och hemtrevligheten smyger sig på. Pilasterhyllan är en riktig favorit! Jag vill köpa en massa böcker och fylla på den med. S är fortfarande stolt över de där köttbullarna och hon har lovat mig göra om samma bedrift då det är dags för julmaten. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *