grannar – Sida 3

09 apr

19°C, sol och oväntad loppis.

Vilken tur att vi har vårlov! Det hade inte kunnat komma mer lägligt i tiden helt enkelt. Jag orkar inte med Utah-hettan under sommarmånaderna, men under våren är det alldeles underbart här!

I morse tittade jag ut som vanligt och blev väldigt förvånad över att hela gatan var full med parkerade bilar på båda sidorna. Tisdagsmorgnar brukar inte direkt bjuda på sådan ruljans… Det visade sig vara grannarna snett över oss som sålde ut hela sitt möblemang och allt annat som man kan tänka sig erbjudas på en vanlig loppis. Jag gick över lite senare på dagen och letade fynd (fanns inga) samt frågade vad som var på gång. Jag fick olika svar från mannen respektive frun, men jag antar att man kan få svaren att överensstämma om man anstränger sig lite. Hur som helst ville frun ha ny inredning i vitt, rosa och turkos, allt nytt på nya stället som de flyttar till på grund av jobbet, men de vet inte när de flyttar eller var de ska bo, men de får nog plats på mannens mammas stora bondgård och de vet ungefär var i USA de ska bo och det är mannens arbetsplats som omplacerar honom… Som sagt. När det uppstår situationer vilka man kommer att få frågor om av välmenande och/eller nyfikna bekanta är det smart att diskutera igenom vilka svar man vill presentera om man nu inte tror att folket klarar av att höra sanningen. Jag har redan gått igenom detta med andra grannar. Jag hade kanske inte heller velat berätta den sanna historien om jag hade varit i deras skor, men de hade kanske kunnat ha låtit bli att brodera ut låtsaslivet så väldeliga?

Eftermiddagen var härligt lovanpassad. Jag gjorde varsin utflykt med de båda döttrarna, båda anpassade efter behov och intressen. Båda har nu uppdaterade garderober och pysselmaterial som borde räcka resten av lovet. I morgon tar jag med sonen till frisören, så får vi väl se vad han vill hitta på sedan. Peace!

07 dec

Nä, det bidde inte ens en tumvante…

Idag var en sådan där dag som hade sjuttioelva olika alternativ till aktiviteter. I morse skulle vi hjälpa till att storstäda, men lokalen var dubbelbokad för en fest så det bidde ingenting. Jag fixade iordning ett litet kort till den snart nyaste lilla släktingen. Jag skulle nämligen åka på min kusins fästmös baby shower. Åkte gjorde jag också, men efter att ha kört en mil på typ 45 minuter och sett fem bilolyckor ringde jag min moster och sa att de fick duscha utan mig. Jag vände bilen och såg fem olyckor till på vägen tillbaka, två riktigt läskiga. Beslutet att vända känns just nu väldigt vist…

Nåja. Väl hemma kan jag konstatera att det antagligen inte blir något Luciatåg inne i Salt Lake City i kväll heller. Snön singlar stadigt ner och verkar inte ha någon lust att sluta. Myspyskväll här hemma istället? Vi hade ”gamla” bekanta här på middag i går och jag gjorde så mycket (God!) tacosoppa att vi kan köra favorit i repris istället för svenskt julbord. Vi har ju faktiskt de frysta prinskorvarna från IKEA väntandes här hemma, så julbord blir det hur som helst så småningom.

Härom kvällen var jag på ”progressive dinner” här i grannskapet. Vi fick besöka de tre mest juldekorerade hem jag någonsin sett. Den ena familjen (pensionerat par) hade ägnat en veckas heltidsarbete att få upp allt! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag fortfarande sitter med uppspärrade ögon. Hur är det möjligt att samla på sig så mycket prylar? Och var har de dem under resten av året?! Tyvärr kan inte fotona göra dessa hem rättvisa, men du kanske kan tänka dig resten?

Ca en fjärdedel av hela denna med elektricitet uppbyggda ministad med skridskoåkare, tåg och tusen andra detaljer!

En liten del av dekorationerna i silver och glitter-rummet.

En av de sex (!!!) julgranarna i detta huset. Sex. Julgranar. I. Samma. Hus.

Tomtefar i egen hög person. Lika lång som jag. Trevligt sällskap för ensamma damer?

En av två eldstäder och sex av tolv julstrumpor. Dessa är broderade. Makalöst hantverk!

Den skäraste julgran jag någonsin sett. Den var säkert fyra meter hög, klädd i bara rosa och guld. Wow. Wow, alltså.

I sista huset fick vi live-underhållning av en stråkkvartett som spelade julmusik innan vi välkomnades att plocka till oss av ”Linda and Valine”s makalösa tryfflar. Wow, igen. Vilken kväll! Snacka om en upplevelse för alla sinnen. Jag glömde att säga att mitt under beskådandet av de juliga dekorationerna bjöds vi också på god mat, men jag orkade ändå prova några praliner. Jag tog med mig en stor tallrik till familjen (på uppmaning från tryffelskaparna själva), så de fick också ta del av denna lite overkliga upplevelse. Hoppas att du känner att du också fick vara med på ett hörn.

10 okt

Vi närmar oss ”The Holidays”.

Idag trodde jag att grannarna hade dukat upp en julkrubba, men det visade sig vara ett Halloweenaltare. Jag kanske kan ta en bättre bild senare… Spöken, spindlar och andra spektakel samsas i den lilla krubban (som jag gissar återvinns till Thanksgiving och jul), så jag gissar att gatans barn tycker det är jättespännande att gå förbi!

Firar du Halloween? Jag tycker det är lite groteskt och otäckt. Gör det mig till ett tjurkart? Eller kvalificerar jag mig direkt till häxtiteln?

08 okt

Meet a storyteller.

I går tog hela familjen en promenad efter lunch. Vi passade på att lämna tillbaka ett uppläggningsfat som vi fått med oss hem fyllt med en persikodessert för flera veckor sedan. (Det lämnades tillbaka med nybakade bullar.) Mannen i huset var ensam hemma då hans fru är på galej i London för tillfället. Han älskar att spela spel precis som vi, så han bjöd in oss på spelkväll lite senare samma dag. Alltså, är det inte så man ska umgås med grannarna? Inget högtravande, olika generationer, bara kul… När vi kom tillbaka visade det sig att en av mannens döttrar och hennes fyra barn precis skulle åka hem efter att ha ätit middag med sin pappa och morfar. Äldsta dotterdottern övertalades av sin morfar att återberätta Goldilocks and the Three Dinosaurs som hon var med och kvalificerade sig med i Timpanogos Storytelling Festival för ett tag sedan. Vilken tjej! Vilken förestälning! Hon vann inget av förstapriserna, så jag ställer mig frågan hur duktiga vinnarna måste ha varit. Wow! Det där med att berätta en saga med inlevelse har vi fått öva på med Far (och han har fortsatt lära upp sina barnbarn), men att lära sig en hel bok utantill med röster, kroppsspråk och varenda liten replik på rätt plats måste ha varit överkurs.

15 feb

Ropa inte hej. Eller?

Tja. I går var det vår för en stund. Idag vaknade vi till ett rätt fint snötäcke. Sådana snötäcken ser fina ut inifrån, men ska man ut och köra är det bara att bylta på sig kläderna och ge sig ut och skotta. Det tog en timme att klara av vår uppfart, grannens uppfart och lite extra trottoar. Jag tror det gick på ren vilja.

”Jag är jättetrött”, sa sonen när mamman väckte honom. ”Inte mitt problem. Det var inte jag som var uppe alldeles för länge”, var den arga mammans replik. Hon satte på hårdrock i lurarna och fick extra skottarkraft. Av det hårda arbetet rann hennes arga humör av och hon bytte musik till Doris fantastiska Did you give the world some love today. Efter det kändes det som att dagen skulle kunna bli rätt bra ändå.

Idag ska jag lämna in lövet som ska vidare till Liljevalchs så småningom. Det blev färdigt runt midnatt ungefär. Min smarta dotter frågade i bilen på väg till tåget varför jag hade börjat så sent då jag hade haft mallen hemma i flera månader. Tja, vad skulle jag svara? Jag drog till med sanningen. Jag skjuter ofta på saker och jobbar bra under press. Min ursprungliga plan var jag dessutom tvungen att överge och jag tror att jag är nöjdare med det här resultatet än jag hade varit om jag börjat tidigare än jag gjorde. Å andra sidan hade det varit trevligt att ha lite bättre framförhållning. En viktig detalj funkade inte som planerat och då var det rena turen att jag och maken kunde lösa det på annat sätt. Nu ska jag bara komma på hur jag ska transportera åbäket in till stan utan att skada det. Förhoppningsvis klarar jag att slutföra det jag lovat, nämligen att leverera ett pimpat löv till lokalerna vid Sabbatsbergs sjukhus under eftermiddagen. Efter det är det bara att släppa det här. Jag inser att vi kommer att se 1 999 andra löv och att de flesta med all säkerhet kommer att vara snyggare/bättre/mer välarbetade/mer genomtänkta/blablabla, men jag behöver inte skämmas allt för mycket för mitt. Japp. Så är det med det.

Ps: Glöm nu inte att lyssna på Doris låt.

30 nov

Idag skiner solen…

Idag vaknade jag och kände mig förvånansvärt vaken! Det låter kanske konstigt, men för mig var det en härlig känsla. Att gå omkring i en trött dimma är ”sådär” måste jag erkänna och det är det jag gör för tillfället. Kanske kände kroppen på sig att solstrålarna skulle ha fri fart genom rymden idag, för det är så det är. Solen står väldigt lågt, men den har i alla fall orkat upp så pass att jag känner att hela stämningen här inne är förändrad sedan i går.

Vid tiosnåret tog jag en promenad runt kvarteret. Underbart! Naturen har gjort sig redo för snön, men den håller sig fortfarande borta. Allt det bruna och svarta är lite deprimerande då det aldrig blir ljust, men en dag som den här är det lättare att se skönheten också i det döda.

Ulleternellerna är nästan det enda vi har kvar i vår trädgård nu för tiden. De förskönar året runt!

Lilla stigen bort till allmänningen och eldningshögen har jag tyckt om ända sedan vi flyttade hit.

Vår fine granne Å gick bort tidigare i år. Han skötte rishögseldning vår och höst, men under de senaste två åren har han inte orkat riktigt. Maken och en annan granne har gjort en insats, men i höstas var det visst ingen som riktigt kände sig manad att tutta fyr…

Bara fint.

I den här eken har våra barn klättrat upp och ner. Trappstegen har varit till stor hjälp, men numera är de alldeles oanvända. I söndags träffade jag en liten kille som fastslog att hans talang var att klättra upp och ner i träd. Vi får kanske bjuda hem honom så trädet inte känner sig så ensamt?

Lille katt, lille katt… Vi fick med oss makens mormors kökssoffa hem. Den är jättefin, men jag har mumlat lite om att den inte riktigt passar in. Någon som absolut tycker att den passar in är katten Milla. Hon njuter verkligen av sin nya favoritplats! Idag låg hon och spann och kråmade sig i solen och jag tyckte helt plötsligt väldigt synd om alla stackare som är allergiska mot pälsdjur. Den här kattrackar’n är nämligen väldigt trevlig att ha som sällskap. Dessutom ställer hon aldrig speciellt höga krav.