Vilken tur att vi har vårlov! Det hade inte kunnat komma mer lägligt i tiden helt enkelt. Jag orkar inte med Utah-hettan under sommarmånaderna, men under våren är det alldeles underbart här!

I morse tittade jag ut som vanligt och blev väldigt förvånad över att hela gatan var full med parkerade bilar på båda sidorna. Tisdagsmorgnar brukar inte direkt bjuda på sådan ruljans… Det visade sig vara grannarna snett över oss som sålde ut hela sitt möblemang och allt annat som man kan tänka sig erbjudas på en vanlig loppis. Jag gick över lite senare på dagen och letade fynd (fanns inga) samt frågade vad som var på gång. Jag fick olika svar från mannen respektive frun, men jag antar att man kan få svaren att överensstämma om man anstränger sig lite. Hur som helst ville frun ha ny inredning i vitt, rosa och turkos, allt nytt på nya stället som de flyttar till på grund av jobbet, men de vet inte när de flyttar eller var de ska bo, men de får nog plats på mannens mammas stora bondgård och de vet ungefär var i USA de ska bo och det är mannens arbetsplats som omplacerar honom… Som sagt. När det uppstår situationer vilka man kommer att få frågor om av välmenande och/eller nyfikna bekanta är det smart att diskutera igenom vilka svar man vill presentera om man nu inte tror att folket klarar av att höra sanningen. Jag har redan gått igenom detta med andra grannar. Jag hade kanske inte heller velat berätta den sanna historien om jag hade varit i deras skor, men de hade kanske kunnat ha låtit bli att brodera ut låtsaslivet så väldeliga?

Eftermiddagen var härligt lovanpassad. Jag gjorde varsin utflykt med de båda döttrarna, båda anpassade efter behov och intressen. Båda har nu uppdaterade garderober och pysselmaterial som borde räcka resten av lovet. I morgon tar jag med sonen till frisören, så får vi väl se vad han vill hitta på sedan. Peace!