Nä, det bidde inte ens en tumvante…
Idag var en sådan där dag som hade sjuttioelva olika alternativ till aktiviteter. I morse skulle vi hjälpa till att storstäda, men lokalen var dubbelbokad för en fest så det bidde ingenting. Jag fixade iordning ett litet kort till den snart nyaste lilla släktingen. Jag skulle nämligen åka på min kusins fästmös baby shower. Åkte gjorde jag också, men efter att ha kört en mil på typ 45 minuter och sett fem bilolyckor ringde jag min moster och sa att de fick duscha utan mig. Jag vände bilen och såg fem olyckor till på vägen tillbaka, två riktigt läskiga. Beslutet att vända känns just nu väldigt vist…
Nåja. Väl hemma kan jag konstatera att det antagligen inte blir något Luciatåg inne i Salt Lake City i kväll heller. Snön singlar stadigt ner och verkar inte ha någon lust att sluta. Myspyskväll här hemma istället? Vi hade ”gamla” bekanta här på middag i går och jag gjorde så mycket (God!) tacosoppa att vi kan köra favorit i repris istället för svenskt julbord. Vi har ju faktiskt de frysta prinskorvarna från IKEA väntandes här hemma, så julbord blir det hur som helst så småningom.
Härom kvällen var jag på ”progressive dinner” här i grannskapet. Vi fick besöka de tre mest juldekorerade hem jag någonsin sett. Den ena familjen (pensionerat par) hade ägnat en veckas heltidsarbete att få upp allt! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag fortfarande sitter med uppspärrade ögon. Hur är det möjligt att samla på sig så mycket prylar? Och var har de dem under resten av året?! Tyvärr kan inte fotona göra dessa hem rättvisa, men du kanske kan tänka dig resten?
Ca en fjärdedel av hela denna med elektricitet uppbyggda ministad med skridskoåkare, tåg och tusen andra detaljer!
En liten del av dekorationerna i silver och glitter-rummet.
En av de sex (!!!) julgranarna i detta huset. Sex. Julgranar. I. Samma. Hus.
Tomtefar i egen hög person. Lika lång som jag. Trevligt sällskap för ensamma damer?
En av två eldstäder och sex av tolv julstrumpor. Dessa är broderade. Makalöst hantverk!
Den skäraste julgran jag någonsin sett. Den var säkert fyra meter hög, klädd i bara rosa och guld. Wow. Wow, alltså.
I sista huset fick vi live-underhållning av en stråkkvartett som spelade julmusik innan vi välkomnades att plocka till oss av ”Linda and Valine”s makalösa tryfflar. Wow, igen. Vilken kväll! Snacka om en upplevelse för alla sinnen. Jag glömde att säga att mitt under beskådandet av de juliga dekorationerna bjöds vi också på god mat, men jag orkade ändå prova några praliner. Jag tog med mig en stor tallrik till familjen (på uppmaning från tryffelskaparna själva), så de fick också ta del av denna lite overkliga upplevelse. Hoppas att du känner att du också fick vara med på ett hörn.
Där ligger vi i lä!!!
Japp. De flesta svenskar kvalar inte in i deras liga…
Oj! 🙂 Påminner lite om när jag åkte på en Holiday Lights tour i Minneapolis. OTT liksom. Som svensk är man ju lite ovan. Fast väldigt härligt på samma gång. Bara man får åka hem till sitt sen efteråt :).
Ja, jag älskar det kitschiga och allt som är för mycket, bara det inte är så hemma hos mig. Jag behöver ljus och värme, inte blinkande uppmärksamhet! 🙂
Så trist med planerade aktiviteter som inte blir av. Smart av dig dock att vända. Väglaget brukar sällan bli bättre då det bestämmer sig för att bli vinter.
Vi har ett synnerligen blinkande hus här i stan som jag filmade häromveckan. Jag var sugen att lägga ut på fb, men jag tordes inte. Tänk om någon blir arg för att jag delar med mig av vansinnet. 😉 Vet inte hur lagligt det är?
Jag hörde hur de som åkte hade haft det på vägen hem… Våra kompisar som hade varit på julkonsert kom hem vid midnatt. Det brukar ta en timme att köra, men nu tog det två och en halv timme. Urk.
Blinkande hus har vi en hel del runt oss! Jag kan inte annat än att tycka att somliga av dem är rätt charmiga. Andra är bara jobbigt stötiga. Det är stor skillnad på de olika färgerna och hur noggrann man är så man hänger upp sina ljus. Små lampor brukar också vara finare.