fest – Sida 4

09 nov

O-firad födelsedag med kräftsmak.

I år hann vi inte riktigt med någon kräftskiva innan vi åkte tillbaka till USA efter sommaren. Jag trodde att jag skulle få klara mig utan kräftor tills nästa år, men där hade jag fel. I går blev vi bjudna på ett o-födelsedagsfirande för våra kompisars dotter. (Hon tycker att födelsedagar ska uppmärksammas ungefär inte alls.) Där blev vi bjudna på både det ena och det andra, bl a IKEAs jättegoda kräftor. Det där med kräftor är alltid ett riktigt roulettespel. Vissa lådor är hur goda som helst (som dessa) och andra smakar mest lera. Det var roligt att höra värdparet gå igenom reglerna för ätandet för alla okunniga amerikaner och schweizare. 😉

08 nov

Red Carpet Gala.

Årets WoW Utah-gala gjorde oss inte besvikna i år heller. Det kändes väldigt speciellt att ha Sandra Joseph på plats. Fru Joseph spelade Christine Daae längre än någon annan på Broadway, i över tio år! Numera blandar hon inspirationsföreläsningar med skönsång. Jag var förvånad över hur mycket hon hade att ge trots att hon gjort det hon gjort så länge. Det var skratt och gråt i en salig blandning. Hon dedikerade Wishing You Were Somehow Here Again (Sarah Brightman sjunger i YouTube-klippet) till sin döda pappa och till andra älskade som vi inte har kvar i våra liv och jag kan säga att vi var många som satt och snörvlade. En del hulkade till och med högt… Tänk så kraftfull musik kan vara! Det är rent fantastiskt.

Någon annan som är inspirerande är min vän B, en av kvinnorna som var med i programmet det året jag var mentor (2012-2013). B är numera mentor själv. Hon är en fantastisk kvinna! Jag önskar att du fick träffa henne och bara njuta av hennes personlighet, erfarenhet och ja, allt. Chansen till det är möjligtvis inte jättestor. Hon har fått tillbaka den cancer som hon trodde hon hade vunnit över och mår inte bra. I kväll vann hon dock stort då hon fick det stipendium som delas ut till någon av volontärerna i programmet. Jag hoppas att jag får tillkännage det projekt B har arbetat med framåt jul då det beräknas släppas för allmänheten. Fortsättning följer!

07 jun

Glad och tacksam.

Foto: E. B.

Nu är han ordentligt avfirad, vår fine G, the High School Graduate.

Fest blev det och så klart alldeles för mycket mat. (Jag kommer från en stor familj där det alltid varit viktigt att vid kalas så ska det finnas mycket gott att välja på och min svärmor kallar sig själv ”dubbel sats”. Hur ska jag någonsin lyckas vara lagom?) Två olika sorters potatissallad, revbensspjäll, två olika sorters grillad kyckling, hamburgare, sallad och lite annat smått och gott. Ja, och så kladdkaka med vaniljglass och jordgubbar. Och dricka. Och godis. Om någon gick hem hungrig så var det deras eget fel, hahaha!

Vi har sådan tur att vi har lite nära släkt här i krokarna och det känns fint att kunna dela sådana här dagar tillsammans med dem, något vi aldrig kunde göra då vi bodde i Sverige! De andra gästerna var vänner som G själv hade valt, men vi var ändå närmare 40 personer här hemma. Jag tror att de flesta hade trevligt. Tur med vädret hade vi också, faktiskt en faslig tur! Vi hade blivit lovade riktigt ruskväder, men lyckligtvis hade vi uppehåll ända tills de första gästerna började dra sig hemåt. Efter det öppnade sig himlen, så där så man kunde tro att ett helt gäng stod och öste vatten och hagel över oss samtidigt som blixtarna svingade sig mellan bergen. Se, det var ett fint avslut på en härlig dag!

Jag gillar traditioner, jag gillar att fira olika milstolpar och jag gillar att ha fina människor omkring mig. Det blev ingen trängsel framför trappan, inga vita mössor och inga studentflak för sonen, men det känns ändå fint det här. Framtiden är ljus!

06 maj

Mer Wonder till folket!

Har du läst den här boken? Har du inte gjort det så har du missat några timmars skratt, gråt och förundran. S läste den i engelskan förra året och jag passade på att läsa den efter henne. Idag blev jag påmind om dess förträfflighet då min engelskprofessorväninna lade upp en länk på böcker som folk gärna rekommenderar till släkt och vänner. Själv kan jag bocka av elva av de 31 böckerna och ser fram emot att läsa en hel del fler!

Här hemma håller tjejerna på att knyta ihop säcken för den här terminen. Sista skoldagen är den 27 maj. För 18-åringen är det mer hektiskt. På fredag måste han anmäla sitt sista slutprov i engelska och det datumet blev han uppmärksammad på idag. Han hade räknat med 1,5 vecka till, men med lite eld i baken och sådär ska det säkert gå bra. Hoppsan!

Jag är rätt glad över att vi inte behöver lägga ut 16 500 kronor på ett svenskt studentfirande. Vi nöjer oss med en graduationbarbecue tillsammans med släkt och vänner precis innan jag och barnen åker tillbaka till Sverige. Innan dess får G chansen att åka med några vänner och deras husbåt på Lake Powell i fem dagar. Googla stället så får du se varför jag är lite avis och gärna hade följt med!

29 nov

Pie and Jam.

Varje fredagskväll dagen efter Thanksgiving har våra grannar ”Pie and Jam” hemma hos sig. Alla tar med sig en paj av lämpligt slag, några fällstolar om man har sådana och ett instrument eller två. (”Jam” syftar alltså inte på sylt utan på att man ska jamma tillsammans.) Vår familj var lite dåligt förberedda då det gällde önskelåtar (nästa gång, om vi blir bjudna då också, ska jag kopiera upp texter och ackordanalyser till de som vill ha), men det hade andra tagit hand om. Vi spelade och sjöng av hjärtats lust. Underbart! Alla var med utefter sina förutsättningar och vi hade allt från barn-utan-någon-musikalisk-erfarenhet till proffsmusiker i orkestern. Instrumentsammansättningen var också kul. Oljefat, ukulele, fiol, gitarr, blockflöjt, saxofon, piano, maracas, claves, tvättbräda, trummor av olika slag, trumpet, rösten… Det fanns något för alla! Jag kan varmt rekommendera detta upplägg. Glöm förresten inte pajerna när du spelat klart.

03 nov

Sista chansen på Alpine Loop denna säsong.

Helg igen. Halloween är över, men det går alltid att hitta något att fira. Idag firade vi granntjejens 14-årsdag med en överraskningsbrunch tillsammans med ett gäng fnitterlisor. Tonåringar är kul på många vis. Vid matbordet pratade vi om drömmar och ambitioner. Två av tjejerna har pappor som är advokater. De var fullständigt överens om att advokat är jordens tråkigaste yrke och att det förmodligen är bra mycket roligare att jobba som lärare för småbarn. En tjej ville bli kosmetolog eller frisör, en ville bli mamma, en hade absolut ingen aning (men tänker gå en utbildning med en massa litteratur att läsa) och ytterligare en ville bli arkitekt. Hela min barndom ville jag bli lärare, när jag var 15 ville jag bli sömmerska/designer, när jag var 16 och 17 ville jag bli arbetsterapeut och när jag hade praktiserat som AT bestämde jag mig för att jag visst ville bli lärare ändå. Jag har aldrig ångrat mitt val. Hur är det med dig? Har du bara hamnat i ditt yrke på ett bananskal eller valde du med eftertanke?

Maken var duktig på att fixa utflykt också denna strålande lördag och vi begav oss upp mot Sundance och Alpine Loop. Loopen stängs på måndag, så vi hade tur som kunde komma upp en bit i alla fall. Vi kunde inte åka hela vägen eftersom det var för isigt på skuggsidan. Tänk att en 20 minuter lång biltur kan ta en från t-shirtväder till vinter! Nu är det bara att ta snön när den kommer. Det kommer att gå bra. Jag ska inte bryta benet igen…

24 okt

Halloweenfestligheter.

Tjejerna hjälpte idag till med en Halloweenfest för barnen i området i trädgården hos en av familjerna som äldsta dottern brukar vara barnvakt hos. Det var ju inte Den Stora Svarta Äckliga Dagen, men alla kom utklädda. Så här tjusiga var våra döttrar.

25 mar

Family.

I går firade vi födelsedag med våra vänner som räknas som vår familj. Idag kom våra släktingar som också är våra vänner. Klurigt, va? Mammas fina kusin C och hennes man G bor en halvtimme bort. I kväll kom de med en ofantligt god Berry Berry-paj från Lion House och ett gott humör. Vi skvallrade lite om släkten och fick höra om Cs planer inför hennes Sverigeresa senare i vår. Ja, och så åt vi svärmors currykyckling, nybakade frallor och lite annat smått och gott.

Det fortsätter att kännas alldeles rätt att bo här just nu. Vi har så fina människor i vår närhet och eftersom vi kan resa hem-hem i sommar känns det inte som att vi har hamnat vid världens ände precis.

Förresten kör maken FreedomFest i maj igen. Jag rekommenderar denna dag i frihetens tecken. Föreläsarna är ruskigt spännande och intressanta och hade det funkat hade jag varit där och lyssnat jag också, även om jag kanske inte är den som står längst fram på frihetsbarrikaderna. Förra årets pensionsföreläsning av Hans Palmstiärna var en ögonöppnare för mig och Jonas Himmelstrand har stor erfarenhet av hemskolning. Han har till och med fått gå i exil och bor numera på Åland för att kunna fortsätta hemskola. Så kan det gå! Något som 1,5 miljoner barn och ungdomar här i USA klarar får bara två familjer (ortodoxa judar) i Sverige testa. Grattis! Samtidigt som jag tipsade om Slöseriombudmannens film hade K fått in sagde man i programmet. Spännande, som sagt. För att inte tala om Tanja Bergkvist. Den kvinnan vet vad hon talar om och hon är tydligen oerhört rolig att lyssna till. Som sagt. Är du i Stockholmstrakten den 11 maj tycker jag att du ska satsa några hundra på en givande heldag.

30 dec

Ett och annat fotografi.

Här är de stiliga herrarna som var här på besök i går! Mammas lillebror och hans yngste son. Jag är så glad över att ha familj ganska nära oss här i Vilda Västern!

Morbrors godispresent till oss. Alltså, nog för att han har rätt i att vi kommer från Släkten Godisråttan, men det här var till och med mer än vi mäktade mer! En godisskål brukar ju gå på en dag, men nu har vi så det räcker ett tag till. 🙂 Tack, K!!

Som du ser på maken är det slitsamt att ha en fru med brutet ben… Han har kunnat ta igen sig lite idag som tur är.

För övrigt vill jag bara tala om att vi har en dotter som visar framfötterna då det gäller fotografi. Jag surar över att jag inte gav henne systemkameran jag vann i en tävling för något år sedan. Jag sålde den till en bekant för ett pris som var alldeles för lågt och då kunde ju hon lika väl ha fått den! Jaja, vi delar nu min kamera och jag tror att hon kanske lär sig vad hon vill ha i en kamera på detta sätt. Titta vilket stämningsfullt foto hon tog på ljusen i går. Jag gillar det verkligen. (Brukar du använda adventsljusstaken som en ”vanlig” ljusstake också ett tag efter jul? Jag tycker det blir fint, speciellt med de i metall som vi har.)

Ja, men det var väl allt för idag. Jag har fullt upp med att hålla koll med kryckorna nu, så det blir kanske dåligt med foton ett tag framöver. Vi får se. Kanske sätter jag mig och tar massor av detaljbilder på olika saker från soffan i ett par veckor? Man vet aldrig.

03 dec

Julfest – nu går vi ”all in”!!!

För mig som har haft så svårt att komma i julstämning var det skönt att gå på julfest som var så amerikansk och överdådig och fantastisk på många sätt och vis. Bandet var helt fantastiskt! Ett gäng lite ålderstigna män och en kvinna som spelade och sjöng gamla godingar. Respekt. Jag ville inte att de skulle sluta, men blev övertalad att gå ifrån spelningen för att inte missa chokladrummet. Två kvinnor har i fyra veckor förberett chokladpraliner till just denna julfest. Alla vuxna fick varsin tallrik att fylla med praliner tills man skämdes. Vissa skämdes inte alls och gick därifrån med ett berg choklad, men jag fixade inte det. Tio fantastiska godbitar, det fick räcka för mig. Barnen blev underhållna av en ballongkonstnär och dockteater som spelade skruvade versioner på gamla klassiker. Vem har träffat på en elak Rödluvan förut. Jag var förresten utklädd till Rödluvan i vampyrversion en Halloween för en massa år sedan kom jag just på… Hu, så läskigt snygg jag var med blod i mungipan och en riktigt hårtäckt varg vid min sida. Hahahaha!

Jag är ingen chokladmänniska, men dessa praliner var faktiskt lite speciella. Jag höll mig till den mörka chokladen då jag har svårt för det riktigt söta nu för tiden. Mint och mörk choklad. Mums. Eller något som kallades peanut brittle. Oj, vad gott! Fast det ska i sanning sägas att just den där jordnötspralinen var täckt av ljus choklad och sötare än vad jag brukar gilla. Tydligen är det tradition för dessa två kvinnor att förbereda julfestens chokladrum och då jag talade med den ena av dem berättade hon att det blivit till en sport att hitta nya smaker och att förfina de som redan provats på.

Jag har lovat mig själv att vara snällare och inte märka ord, så då låter jag bli det. Visst var dörren rätt fint inslagen ändå?

Bandet i sin tjusiga julkostym.

Idag har sonen och maken satt in julgranen i audiensrummet. Jag har väl aldrig sett en sådan gran inomhus förut. När vi fått i en ljusslinga och våra stackars IKEA-bollar ska jag visa dig hur det blev. Det är inte den vackraste gran vi har haft någon gång, men den är definitivt den mest imponerande! Bäst tycker jag om kottarna som hänger kvar uppe i toppen. Dags att adressera julkort. So long.