Jag är en hoarder då det gäller mina växter. Har sååå svårt att rensa bort användbara blommor och annat grönt som inte är ogräs även om det växer på helt fel ställe. Det har gjort perennrabatten riktigt stökig, men fear not… Jag har en plan! Igår lade jag timmar på att riva upp, samla fröer, fundera över färgsättningar och lite annat. Jag hade en dröm om en prunkande rabatt i mängder av färger, men min vision blev inte riktigt sådär som jag hade tänkt. Det blev stökigt och dessutom var det en tung övervikt på blått, lila och rosa med lite vitt här och där. Det röda, gula och orangea får flytta nästa år. Kanske blir det ännu en rabatt? Hehe, det finns ju hur mycket utrymme som helst. Däremot är jag inte säker på att jag orkar vattna mer, så jag begränsas av det. Nu har jag iallafall samlat in Fars ringblommefröer och vet att de inte får vara kvar där de stått sedan rabatten skapades.
Hur mycket jag än älskar solrosor får de heller inte stå kvar där de fick bilda solrosstaket i år. Här vid ladan blir det med all sannolikhet ännu mer anpassat till tomaterna och jag vill ha ännu fler solrosor på ett eget ställe. Kanske kan jag inte få till ett solrosfält, men lite mer än det här har jag plats för på annat ställe. Det är spännande att försöka följa mina egna tankar. Det är sannerligen inte alltid helt lätt, men jag ger inte upp för det.
Ibland är världen lite extra speciell. Mitt i sommaren fick vi en julgran ovanför rondellen i Torskors som påminde om att det kanske ändå kommer lite regn någon dag. Under tiden får vi njuta av allt det ljusa, varma och vackra.
Samma kväll som julgransmolnet visade sig hade vi rosa himmel i Uttorp. Tallen som jag var så störd över då vi flyttade in i huset har blivit något av det bästa (fast jag har inte hunnit bli vän med mängderna av kottar som hela tiden trillar ner).
Nere vid växthuset blir det bättre och bättre. Nu sitter en stadig dörr på plats och jag hoppas att allt som fick flytta in lite väl sent tar sig och levererar så småningom. I limpan där bakom har jag återigen grävt ut hål, lagt i näringsrik och gödslad jord och satt ett gäng squash, pumpor och gurkor. Även det lite sent kanske, men jag tror att det blir toppen. Tänk att jag (vi) har ett växthus! Kanske borde jag flytta in fasters vindruva? Den tar sig inte riktigt där den sitter i trädgårdslandet.
Sent omsider hade jag tillräckligt med fläder för att göra en omgång saft. Tyvärr hade jag helt glömt att köpa citronsyra, så jag fick testa ett annat recept. Imorgon gör jag en sats till av receptet jag verkligen gillade förra året, om jag hittar det vill säga.
Luktärterna mår toppenbra vid östra sidan av trädgårdslandet. Jag satsade på flera sorter med lång stjälk, något som bidrar till bättre buketter! Det blev bara en planta kvar i något slags orange ton, men den har inte börjat blomma än. Ser fram emot att se också den visa färg.
Jo, men här är det ”arts and crafts” hela dagen. Penséer och själsvånda blommor från förra årets zinkbaljeplantering. De är lite klena, minst sagt. Det är inte helt lätt att växa i ren sand.
Krassetornet täcker nu nästan alla tecken på att det finns en djupborrad brunn här. Fint, tycker jag. Det kommer förhoppningsvis också att bli blommor här vad det lider.
Perennrabatten ser inte mycket ut för världen då jag fotar den, men jag älskar hur den ser ut i verkligheten! Så roligt med en böljande känsla, precis som jag tänkt mig. Rådjuren måste vara hungriga, för de har varit och knaprat på kärleksörten för tredje gången, trots TricoGarden. Jaja, alla måste få sitt. Jag är glad att de inte stympat solrosorna, för det har de gjort i ettårsrabatten. Jag får vara tacksam att de inte snodde alla.
Perennrabatten övergår i en lite mindre planerad del där Fars ringblommor självsår sig säsong efter säsong. Kanske får jag hitta en bättre plats för detta och göra också denna del perenn. Hur som helst är det fantastiskt att äntligen ha borstnejlikor, en av de få blommor jag kommer ihåg från mitt barndomshem. De levde en lite orensad tillvaro där de självsådde sig själva. Inte gillade jag dem särskilt då (och verkligen inte ringblommor), men nu betyder dessa kärlek och värme för mig. Tänk vad bra att man får ändra sig! Nu ska jag täcka tomaterna med något, för det sägs komma 30 mm regn imorgon. Jag tror det då jag ser det. Älskar tanken på att det (förhoppningsvis) äntligen kommer att regna ordentligt, men förstår att regnet med all sannolikhet kommer att lämna en del skador efter sig. Vi får väl se!
”Va, sorterar du dina ogräs?!” Min faster verkade tro att jag hade blivit helt galen, och hade jag verkligen sorterat ogräs hade det funnits skäl att tro det. Så var det dock inte. Däremot har jag under den här veckan vid olika tillfällen, då det verkligen inte är min favoritsysselsättning, arbetat mig igenom ett ogräs i taget. Det låter lite märkligt, men häng med i mitt resonemang. Tittar man på en hel röra är det lätt att bli överväldigad. Fokuserar man istället på en sak i taget går det undan och blir lättare att hitta rätt.
I början av veckan kunde jag konstatera att ettårsrabatten innehöll ett stort antal självsådda ogräs, en del självsådda ettåringar från förra årets rabatt, några direktsådda ettåringar som i den kannvattnade torkan klumpat ihop sig i några hobbar och ett gäng ditplanterade skönheter som tidigare i vår hade dragits upp i ”växthuset”, aka Gustavs skrubb. Min vision hade varit något slags böljande rabatt inspirerad av en brittisk cottage garden, men jag kunde konstatera att verkligheten hade lett till något helt annat. Någonstans var jag ändå mest glad över att ihärdigt att vattnat på så att det inte var helt uttorkat och dött i rabatten.
I början av säsongen när det börjar gro är allt grönt härligt. Dessutom har åtminstone jag svårt att särskilja det jag vill ska växa och det som kanske inte är fullt lika önskvärt. Rensar man för tidigt riskerar man dessutom att skada sådant som växer runt omkring. Unga rötter är mycket känsliga och det är bättre att vänta tills man har koll på vad som är vad och allt är lite bättre etablerat.
Jag bestämde mig för att börja med svinmållan till höger i bild. Den är lätt att känna igen i sitt ännu inte så utvecklade tillstånd i en lite grågrön nyans och lätt att dra upp med ett stadigt grepp nära jorden. Det fanns hur mycket svinmålla som helst i rabatten och det tog sin tid att dra upp alla småplantor jag hittade. Det var dock lätt och jag lyssnade på en ljudbok under tiden, så det var ganska trevligt. Eftersom det fanns så mycket av varan satte jag mig på ”planttantspallen” jag fått av syrran. Mycket behjälplig. När all svinmålla var omhändertagen kände jag mig nöjd med dagsverket och väntade till nästa dag med att ta hand om växten till vänster i bild, nämligen hampdån. Hampdån är otroligt vackert och jag gillar faktiskt att sätta den i buketter. Däremot fröar den av sig väldeliga och fröerna kan ligga i jorden i 1-5 år innan de bestämmer sig för att göra entré. Jag vill inte ha en rabatt med hampdån, så då är det bara att rensa, rensa, rensa. Detta gjorde jag häromdagen, men jag kan säga att efter nattens lilla yttepytteregn finns det mer att hämta i det som jag kallar ettårsrabatten.
Här har vi en annan vildblombukettsfavorit med vackra små blå blommor. Den är dock strävhårig och rälig och inte så skön att hålla i handen. Jag bestämde mig därmed för att även fårtungan skulle rensas ut. Det var lätt som en plätt. De små plantorna känns lätt igen och går även lätt att dra upp från lite nyvattad jord. Det såg ut att finnas enormt många, men det var nog bara för att de bredde ut sig så mycket.
Sedan var det den där åkertisteln. Den här är en otäck figur som är flerårig och har en stadig rot som låter sig komma igen år efter år. Dessutom sprider sig åkertisteln lätt genom fröer, så är det någon växt som ska rensas bort är det denna. Dessutom är den mycket oskön att hålla i. Lyckligtvis hade jag inte så många individer i rabatten, men de jag plockade bort har gissningsvis inte utrotats helt.
Pilörten är jättefin och hållbar i buketter, men jag bestämde att jag inte vill ha den i min finrabatt. (Jag skrattar då jag skriver detta, det mesta som är kvar efter min ogräsrensning är andra ogräs.) Även pilört är lätt att känna igen på sina fläckiga blad och även om det fanns många så gick det smärtfritt att dra upp dem. Pilörtens fröer kan ligga i jorden i många årtionden, men jag bangar inte utan försöker få bort detta vackra ogräs just här.
Detta är nu den långa rabatten vid den sydvästra stenmuren i trädgården. Vi fick uppenbarligen lite regn inatt och det behövs inte mycket för att trädgården ska ropa av glädje och snabbt svara på hjälperna! Längst upp kan den observante se att det växer kraftfulla dahlior, lilla pyttisen Top Rose står i mitten av allt det här kraftfulla och har försiktigt börjat blomma idag. Nu dröjer det inte länge förrän resten hakar på. Dahlior växer hela vägen ner där jag täckt med gräsklipp. Den gröna massan nedanför detta är alltså ”ettårsrabatten”, några meter rabatt som nu alltså har liiiite större chans att bjuda på den typ av blomster som jag önskar. Det finns dock mycket kvar att rensa bort och kanske, kanske känner jag att jag har tid och lust att ta bort ännu fler ogräs. Jag vet ju vilken skillnad det gör för plantorna som blir kvar. Jag vet dock inte om det blir idag. Jag tåler inte värme bra och med dagens luftfuktighet och värmen som utlovats önskar jag nog mest ligga och flämta i skuggan. Först ska jag dock jobba och just nu undrar jag hur jag ska få det så svalt som möjligt här i arbetsrummet innan klockan tio. Kärt besvär tänker jag och får glädjas åt att maken njuter av vädret.
Som avslutning vill jag ge en liten present, en frågesport om Finlands 50 vanligaste vilda blommor. Vår flora är väl överensstämmande med Finlands, så jag tror att du känner igen de flesta blommorna. Själv fick jag 45 av 50. Ett par var slarvfel, men några hade jag inte koll på.
Nu har vi kommit till utbetalningen av all tid och energi som har investerats i trädgårdslandet. Det är fortsatt viktigt att vattna och det gäller att hänga med i skördandet för att exempelvis sockerärtorna ska fortsätta ge en generös skörd. Något kålaktigt går ner varje dag i princip och vi har testat de första och riktigt smarriga rödbetorna. Jordgubbarna är såklart godast. Igår kom lillebror med familj på snabbvisit och då var det bara att vispa upp en slatt grädde och värma ostkakan i kylen för att servera med en god skörd röda läckerheter. Det här gör mig verkligen glad!
Squash, gurka och pumpa har lagom börjat ta sig ton. Favoritsquashen Soleil som producerade så fantastiskt förra året är först ut i år också. Jag räknar med första squashen om någon vecka max. I skräplimpan längst ner i trädgården växer det ännu bättre än i lådorna, men vi får se hur det blir med fruktsättandet. När jag ser den här bilden blir jag så sugen på ricottafyllda blommor, det var nog ett av de bästa nya recepten vi provade förra året.
I ena potatislådan växer nu självsådd krasse så fint. De här blommorna är både vackra i buketter och goda i matsammanhang! Och en potatissallad med gurkörts- och krasseblommor är både vackert och gott.
Uppe i perennrabatten satte jag förra året några plantor jätteverbena som jag fått av svägerskan. Jag upptäckte som tur var att inte allt var ogräs då jag rensade där och nu sätter jag hopp till de här lite sena småplantorna som alltså tagit sig hit på egen hand. (Finn ett fel i bilden!)
Den långa rabatten vid stenmuren har varit njutbar hela sommaren, faktiskt ända sedan aklejan började blomma. Nu har Sven-Eriks dahlior kommit igång och då blir det ännu vackrare. Resten av dahliorna är lite sena, men det dröjer inte länge innan de också blommar (om de inte hinner bli uppätna av sniglar eller larver först). Digitalisen är ju helt galet fantastisk! Nu börjar den bli lite kal, men den har varit otroligt vacker. Det är lite svårt att se, men rabatten är uppdelad i fyra delar: dahlior, perenner, ettåringar och undantaget. Bland ettåringarna står det faktiskt några perenner som jag ska flytta till hösten. Jag håller långsamt på att få till ett system som funkar här hemma. Denna rabatt skulle aldrig hamna i någon trädgårdstidning, men den ger stor blomsterglädje! Undantaget skapade jag då jag länge sett min syrra återanvända perenner i sin lilla stadsträdgård. Hon flyttar blommor in och ut ur stora planteringskärl och när de inte är i säsong får de växa i krukor i ett undangömt hörn av trädgården. Mitt undantag är direkt ner i jorden i mestadels skugga i norrläge. Egentligen skulle det väl växa funkia och liknande växter där, men nu testar jag att bara låta grejer stå här ”så länge”. Det verkar fungera utmärkt! Ettåringsbiten har nästan ingen jord då berget på vissa platser ligger i dagen, men ringblommor och prästkragar växer fint där. Ringblommorna är från Fars fröer, de har jag vårdat ömt. Tänk, så illa jag tyckte om ringblommor då jag var yngre! Nu älskar jag dem, särskilt i buketter med blått och limegrönt.
Bara en sista koll på klematisen igen. Blir så glad av den! Vi hade en blålila variant som var helt fantastisk utanför dörren i föräldrahemmet. Jag har alltid älskat klematis på grund av den. Så generös i sin blomning och detta utan att behöva daltas med. Jag valde en ljusare färg för att den skulle synas bättre i skuggan under äppelträdet och är mycket nöjd med valet. Färgen binder ihop alla blommor i cerise (inte heller någon favoritfärg från början) som växer i perennrabatten med det faluröda huset. Tänk, vilken tur att man kan ändra sig! Och vilken tur att man får göra precis som man vill i sin egen trädgård. Mer färg, per favore! Nu väntar jag med spänning på att luktärterna ska slå ut. Efter en seg start ser de väldigt kraftiga och buskiga ut, inte svaga och rangliga. Förhoppningsvis finns det också mängder av blommor på lut! Jag satte dem ju direkt i ”billiggödsel” (fyra påsar för 100 kr på ICA, egentligen mest torv, men också kogödsel) nere vid rådjursstängslet i trädgårdslandet. Där växte de fint förra året och det verkar som sagt funka även i repris och med nyhet runt rötterna.
