15 aug

Vemodets långa längtan.

Det känns väl sådär att jag sitter här och samlar ihop mina krafter inför sista packrycket. I eftermiddag åker vi in till Staun och lämnar sommarön, jag och barnen. Vi tar med oss min mamma och en systerdotter över Atlanten, så det kommer kanske att kännas ”same, same but different”. Att vi får med oss några familjemedlemmar gör att vemodet inte känns så svårt. I september kommer både svärmor och en gammal Karlskronavän och hälsar på vilket jag är jätteglad över! Våra vänner i Provo, de som känns som familj, har fått två utbytesstudenter och min kusin och hans tjej väntar ett nytt litet tillskott till familjen framåt december. Det finns alltså massor att se fram emot!

Det sägs att Tiden läker alla sår. I vissa fall är det kanske så. Jag bär med mig några och väntar bara på att det ska sluta blöda och göra ont. Tror du att det lägger sig? Att allt det fina och vanliga och underbara lägger sig som ett plåster och tillåter det onda att läka? Kärleken förgår ju aldrig. Jag vet det och ska bara lära mig att förstå det också. Vår fina Milla, vår fyrbenta familjemedlem kommer inte att finnas här så länge till. Det känns så sorgligt det också, men livet har sin gång.

Under sommaren har jag upplevt så mycket fint. Mitt liv räknas inte i blogginlägg och somligt stort kommer du aldrig att få veta. Allt passar inte i en öppen dagbok. Jag är så glad också över möten med människor som inte vill synas i bloggen. Att ha träffat min extrasyster och hennes familj gör mig lite extra glad – J är en fin mamma och mina små tyska syskonbarn alldeles underbara! Jag har tillbringat mycket tid med min storfamilj och är glad över att vi nu har så många både från makens och min familj samlade i Karlskrona. Det finns resor jag inte hunnit göra och vänner jag inte hunnit träffa. Nu packar jag ändå ihop och tackar mitt hemland för den här helt fantastiska sommaren.

20130815-113232.jpg

20130815-113249.jpg

20130815-113302.jpg

20130815-113319.jpg

20130815-113332.jpg

20130815-113345.jpg

20130815-113359.jpg

20130815-113414.jpg

24 jul

Smålandstankar.

Syrener i torka och sniglar med slem
En stuga på landet som känns som ett hem
Fast myggorna sticker och molnen ligger tätt
Är livet här enkelt och allt känns så lätt
Jag sträcker på ryggen och cyklar med schvung
Mitt hår börjar gråna, men själen känns ung
Ett smultron i skogen och tio torra blåbär
Ett hjärta som är tacksamt, för allt smakar gott här
Att lyfta sin blick och att leva på hoppet
Är allt som behövs för att ha chans att vinna loppet

20130724-231106.jpg

20130724-231245.jpg

22 jul

I denna ljuva sommartid.

Solen skiner över livet här på sommarön. Barnskratten rullar över den torra gräsmattan och Camp Håkansson har långsamt brutit upp. Nu står bara tre husvagnar kvar, men husen av fulla av mig, mina syskon och våra familjer. Idag kommer husbilen från Berlin också. Härligt!

20130722-111138.jpg
För övrigt måste jag visa den finaste piraten i mannaminne!

20130722-110932.jpg

11 jul

Storm på Sturkö.

Karlskrona är en vacker stad, otroligt vacker. Att stå och se på gamla hus som blivit väl omhändertagna gör mig lycklig. Vårt hus i Utah anses vara gammalt av amerikanerna själva. Det byggdes 1978. Jag antar att vi har lite olika syn på vad som kan anses vara gammalt helt enkelt.

I natt stormar det ordentligt runt lilla gula stugan som får vara hemvist för mig, maken och diverse småkryp. Regnet smattrar mot fönstren och det är ruskigt ruggigt. I sådana situationer får man trösta sig med fina sånger. Den här funkar alltid…

För övrigt kan man använda ctrl + alt + delete för att avsluta sådant som inte går att stoppa på annat vis. Det brukar funka. Jag hoppas det gör det den här gången också.

20130711-002550.jpg

28 jun

(O)lata dagar i sommarsolen.

För två år sedan doppade jag mig sist i sjöavattnet här i Bredavik. Förra årets första halvlek svischade förbi och sedan var sommaren över, hösten tog vid och jag lät bli att bada tills vi kom till Hawaii. I år hade jag bestämt mig för att inte vara en sådan badkruka, så idag tog jag på mig badkläderna och fick till både ett och två dopp. Kallt, visst, men mest skönt. Bildbevis? Nja, det får duga med det blöta håret.

20130628-183510.jpg
Vädret är fantastiskt, jag sitter inne och jobbar. I kväll fixar åtminstone barnen lite grill. Brorsan och hans familj ska bli fotade av min duktiga svägerska om en stund. Du må tro att de fotona blir något särskilt, särskilt i ljuset här i viken… Grannarna har fest med liveband. Jag gissar på att bandet vänder sig till en mognare publik med tanke på de få låtar de invigt festligheterna med. Undrar just hur barnen fixar grillandet… Allt smakar nog i alla fall bättre än det som gömde sig under grillens lock. Eller vad tror du?

20130628-184526.jpg

25 jun

Här är gudagott att vara.

24_1

Idag har jag plockat och ätit obesprutade jordgubbar i min fars jordgubbsland. Det hängde några mjöldaggsangripna gubbar där. Dem plockade jag av och slängde iväg, men överlag var bären både goda, vackra, söta och stora. Dagens skörd var den tredje jag har hunnit vara med om sedan jag kom hem för 1,5 vecka sedan. Far och ena dottern har plockat minst en gång till, så nog går det att odla utan gift och ändå få ett bra resultat.

Det var roligt att lyssna på de två tanterna som ville veta varifrån de svenska jordgubbarna som såldes inne i Karlskrona kom. Ja, eller tanterna var inte just så roliga att lyssna på, men konversationen de hade med den unga glass- och jordgubbsförsäljerskan. Hon påstod sig veta att gubbarna kom från Bergkvara, men hon visste inte riktigt vad odlaren hette och hon visste inte hur man skulle få reda på det heller. Är det nojigt att tro att bären kanske kommit från något annat land? Ja, man vet aldrig idag.

24_2

När jag gick och filosoferade runt det faktum att jag och mina sex syskon har en alldeles fantastisk gård som vi inte tar hand om på det sätt den förtjänar blev jag bjuden på den här solnedgången. Det är verkligen vackert här! Jag önskar, precis som min bror, att man bara kunde dra långsamt med handen över det gamla och få fram något nytt och fräscht. Suck!

Vad gör du? Är det vackert där du befinner dig? Bråkar din internetsticka med dig? Har du trampat på en snigel och fått snigelslem under skon? Känner du dig lite ensam mitt bland en massa människor? Är du nöjd med det lilla, men önskar det omöjliga? Ja, då är du kanske lite som jag. Men jag klagar inte. Livet är fantastiskt! Over and out.