odla – Sida 10

02 aug

Vitlöksflätor och dahliakärlek.

Jag har längtat så efter att se hur det hade gått för vitlöken som jag köpte för en spottstyver och satte ut alldeles för sent. Vitlök ska ner i marken i november, men med tanke på att jag betalade så lite för utsädet bestämde jag mig för att testa vad som händer om man sätter den så sent som i mars-april. Det har gått jättebra. Jag har ”gödslat” med bokashi, gräs och nässelvatten och fått riktigt fina lökar, om än något små. Jag bestämde mig för att plocka upp dem nu eftersom blasten hade börjat gulna lite och jag ville göra en vitlöksfläta.

Är man pysslig så är man. Det ska tydligen bara gå att fläta vitlök med mjuk blast, men det tror jag inte att den här sorten är. Vi får väl se hur det blir när allt torkar till! Flätan blev i alla fall rätt fin och nu hänger den i köket. Jag följde Sara Bäckmos råd om att klippa bort rottrådarna för att få flätan att se lite mer städad ut. Jag kunde säkert ha rensat bort de få bruna skal som sitter kvar, men är nöjd ändå. Jag har tänkt lägga ut bokashijord där vitlöken vuxit och sätta ut purjon som vuxit i mjölkkartonger tills nu. Det är kanske ett dåligt drag, men jag försöker ändå.

I dahliarabatten lyser det intensivt. Eftersom det varit så torrt och kallt har ettåringarna bara precis börjat blomma, åtminstone ringblommorna, men dahliorna är igång för fullt. Här ser du Rocco. Han ska bara bli 4 cm stor, men det stämmer inte riktigt. Så vacker!

Karma Amora, en riktigt mörkröd skönhet. Nu har hon slagit ut ännu mer och gör sig så fint mot det gröna.

Orange Symphony har blommat rikligt i många veckor. Den här gav mest för pengarna! Undrar just om den kommer att blomma lika generöst nästa år efter övervintring?

Topmix Rose blommar om för fullt (inte på bild) och Sven-Eriks skönheter är lika fina som vanligt. Växandet fortgår även om vi till min besvikelse inte fick något utlovat regn idag. Hoppas du får en fin vecka! Jag vet att många börjar jobba nu. Själv har jag min sista handledning på torsdag, så det närmar sig. Iiiih!

13 jul

Ljuvlig doft!

Inatt var den ena dörren till trädgårdslandet inte stängd. Det kunde ha slutat i katastrof, men det var bara luktärter och mangold som intresserade rådjuren (som med stor sannolikhet var bovarna). Tur att luktärter ger mer blommor ju mer de tuktas! ? Ja, jag kan bara skratta åt det. Efter allt detta slit så är det en missad dörrstängning som bjuder in marodörerna. Bättre lycka, för oss, idag!

06 jul

Luktärtsfestival.

Alltså, mitt första år med lite större fokus på luktärter har väckt en del frågor hos mig. Jag har lytt många av Cecilia Wingårds råd. Cecilia får anses vara åtminstone en av Sveriges största luktärtsexperter, och jag ser fram emot att ta en runda ner till Skåne för att njuta av hennes luktärtsfestival lite senare i juli. I de stora krukorna nära verandan står luktärterna höga och frodiga, men knopparna är inte nära blomning än. Oj, vad jag har gullat med dessa skönheter! Jag har erbjudit det bästa redan från början, gödslat och vattnat, bundit upp och flyttat krukor som stått snett. Hur konstigt känns det då inte när de första blommorna slår ut på min slumpplantering på friland?

Jag har ett litet land liknande en jordhög som jag preppade med bokashijord och satte pumpor och överblivna luktärter i tidigare i vår. Detta lilla land har förvisso vattnats en del, men inte tillnärmelsevis så mycket som krukorna. Jag får anta att det verkligen är så att bokashin utför under. (Sanningen är att purjon som jag planterade om i mjölkkartonger och bokashijord är fantastiskt fin jämfört med samma läge förra året.) Det bästa med luktärter är att ju mer man plockar, desto större blir skörden. ”Jag tror, jag tror, Att när vi går genom tiden, Att allt det bästa, Inte hänt än” Tänk att Håkans ord kan appliceras också på luktärter. Det trodde jag nog inte!

Gurkörten i den lilla buketten har frösått sig trots att jag av misstag rensade bort flera av de små gurkörtsbebisarna i våras. Det är inte lätt att pricka ogräsen. Kanske kan jag bli bättre på att samla fröer efter säsongens slut så det bara är att röja allt och börja om från ny kula i ettårsrabatterna?

26 jun

Pelargoner och tomater.

Triggervarning: Det här inlägget handlar mest om mina växter och sådant som är viktigt för dem. Och mig.

Jag minns torkan sommaren 2018 och tycker att det känns lite olustigt att vattnet i de båda bevattningsbrunnarna emellanåt tar slut redan såhär tidigt på säsongen. Solen och värmen tillför naturligtvis något gott det också och så länge vi har tillgång till det kommunala vattnet känns det ändå okej. Jag funderar ofta på samtalet jag hade på ett flygplan med en man som jobbade med system som gör dricksvatten av havsvatten och krisberedskap då det gäller just vattenfrågan. Miljontals människor på jorden saknar tillgång till rent vatten, miljarder har otillfredsställande vatten- och avloppssystem. Vad händer på ett sjukhus om landet attackeras eller vi råkar ut för svåra naturkatastrofer? Den här artikeln tycker jag är mycket intressant och får mig att vilja klura ut något smart sätt att sköta bevattningen på här hemma.

Nu har bladverken på i princip alla pelargonerna tjockat till sig. Det finns en massa information om hur man ska gödsla, när man ska gödsla, om man ska beskära, var pellisarna ska stå och hur man ska andas på dem. Eller nej, det sista har jag inte läst något om förresten. Jag har landat i att jag gödslar allt utanför verandan på samma sätt. Lite nässelvatten ibland, vatten med Biobact ibland. Dessemellan vattnar jag såklart med vatten direkt ur kranen. Jag testade utspätt bokashivatten på krukväxterna i april, men det gav gula kanter på bladen och jag bestämde mig för att raskt avbryta det experimentet. Här är Ålsta Frida på gång. Det kommer fler knoppar och jag konstaterar att vi nu är inne på år tre med denna svårflirtade skönhet. Vi får se om det blir ”tredje året gillt” för att få den att blomma ut ordentligt.

Inte heller den här specialaren har blommat särskilt mycket sedan jag fick den första sticklingen från min granne. Odensjö Susie Wong heter hon och är precis som Ålsta Frida en dubbel zonalpelargon. Den som har hökögonen med sig kan se att hon är på gång och flera knoppar står redo.

Stjärnpelargonen Bob Hall fortsätter dock leverera. Både denna moderplanta och den enda bebis jag har kvar har blommat i flera månader och även om bladverket är klent på båda är det lika spännande att se varje ny blomma slå ut. På samma planta har färgen skiftat mellan svagt aprikos och ganska starkt pastellrosa. Jag har ingen lerkruka till just denna och kanske är det det som gör hela skillnaden? Jag är för snål för att byta ut alla krukor och trots att jag letar på loppisar och andra ställen är det sällan jag har tur.

Av mina fyra specialspecialare till pelargoner är alltså nu tre av fyra på gång. Den vackra rosenknoppspelargonen Swanland Pink har faktiskt blommat lite i år, men jag ser inga nya knoppar. Förhoppningsvis tar hon sig.

Sedan är det tomaterna! De växer så jag ser skillnad från dag till dag. Nu finns det flera små fruktämnen som är på gång… Jag hittade den här galna blomman på en av plantorna. Jag har alltid varit jättebra på att markera upp vilka sorter jag har haft, men i år blev det inte av efter en förvirrande omplantering. Jag vet i alla fall vilka sorter jag satte: busktomat Ace 55, körsbärstomat Zuckertraube, Tigerette Cherry gul, Cherry Cerise, Rouge de Marmande och San Marzano. De fyra första är små sorter och jag gissar att den galna blomman ska bli bifftomaten Rouge de Marmande. San Marzano är plommontomater som passar bra till tomatsås och liknande. Några av sorterna ska inte tjuvas, men eftersom jag inte vet vilken planta som är vilken sort har jag tyvärr misslyckats på den punkten. Vi får väl se om det blir något ändå.

Ja, det var det. Det växer och frodas rätt bra här. Allt det gröna tar mycket tid och som jag sa till min syster så har jag dålig koll på Netflix-serier av den anledningen. Idag rensade jag upp de sista rädisorna som jag ska styckfrysa. Nej, jag vet att man inte kan frysa rädisor eftersom de blir mjuka. Man kan dock stoppa ner dem i köttgrytor och då får de lite smak av sparris. Det låter väl gott? Vi får väl se om jag tycker att det var värt jobbet när det väl blir av att jag lagar något med dem.

2,5 liter flädersaft ligger nu i frysen och senare idag ska jag dra igång en omgång till. Det gäller att ta tillvara det som finns och det vi gillar, helt enkelt! Hoppas att du njuter av sommaren och det naturen har att bjuda. Peace.

23 jun

Fotobomb, efter regnet.

Jag gick en runda igår för att ta in allt det vackra efter de sista regndropparna. Nu ser det klent ut med regn framöver, men jag hade gärna sett att det hade regnat några dagar för att låta allt ta igen sig. För semesterfirarna förstår jag att det är annorlunda. Regnet kom inte åt inomhus såklart, men den här lilla knoppen från min brors pionbuske slog ändå ut. Det är alldeles fantastiskt och jag hade gärna sett den i vår trädgård! På annat ställe i huset står en av min andra brors pioner, vacker också den. Jag gillar trädgårdsblommor som också kan flytta in!

Himlen är aldrig vackrare än direkt efter regnet. Ljuset är förföriskt och det doftar så gott! Solvarma, regnvåta impregnerade stolpar, det är det allra bästa.

Blomsteräng till 1m² satt i välgödslad jord i en genomrostig skottkärra ser ut såhär i ett mellanläge. Det är trångt om saligheten. Jag hoppas att både bina och jag får stor glädje av blomster och att det inte bara blir en massa oätlig sallad. Jag var rädd att regnet skulle slå ner bladen, men de klarade sig bra.

Hur gör man om grannens fläder hänger ner i perfekt plockhöjd på min sida stenmuren? Är den min då? Jag får nog prata med grannen om det.

Det blev rätt många tomater till slut ändå, hehe. Längst fram står några småplantor som blev över hos en vän. Jag håller på med icke plågsamma tomatförsök för att se vilka betingelser som verkar vara bäst. Testar lite olika gödsel, murarhink, friland, olika tillgång till sol. Det blir spännande att se om de hinner ta sig och hur mycket frukt de ger.

En av tomatförsöksplantorna är den första att bjuda på frukt. Plantan är kanske inte så stor, men det är blommorna och två små tomater är redan på plats! Verkligen spännande…

Som jag berättat innan blev våra tomater svårt angripna av sorgmyggor i ”inomhusväxthuset”. Nu har jag lärt mig att man kan sterilisera jord i ugnen och nästa år kanske vi ligger ett steg före igen. Efter allt möjligt gullande med allehanda gödsel är plantorna nu kraftiga och starka och jag hittar blommor på de allra flesta. Nej, nej, jag ropar alls inte hej! Det är bara roligt att vi kommit såhär långt.

Titta noga på dahlian längst fram. Det är förstås inte mycket att titta på. Detta var min minsta planta till att börja med. Liten och nätt med ett vackert, lilagrönt bladverk. En dag såg jag lite hål i bladen. Sprayade med såpvatten utan att veta vad som var orsaken. Fler hål nästa dag och dag tre var plantan i princip uppäten. Först då slog det mig att några av plantorna på trappan blev utsatta för det här förra sommaren av TVESTJÄRTAR. Och visst dolde det sig en tvestjärtskoloni under krukan. Aaaaargh! Dahlior är tacksamma på så sätt att de fortsätter leverera sommaren lång. Nu hoppas jag att de omplacerade krukorna ska få stå ifred från marodörer. Det spelar ingen roll att det här var rea-knölar. Jag vill få många, vackra blommor i sommar!

Den övre radens pelargoner fick flytta ut lite senare och är också mycket klenare. (Där fick jag till det!) De två nedre raderna har knoppar, nyutslagna eller på gång, nästan allihop. De mår verkligen bra på sin lilla trapphylla. Så fin den ska bli när den blir grön!

Den här bilden säger väl inte mycket mer än att luktärterna är på gång. Jag ser inga blommor än, men det verkar ändå som att de trivs ganska bra i sina byttor! Min systers har blad stora som dasslock trots att de står i mindre kruka, men det här är som sagt ett riktigt blåshål. Jag tror faktiskt inte att vårt ”mikroklimat” är zon 1 just här hemma hos oss.

Med det är fotobombningen slut för den här gången. Jordgubbarna är skyddade från fåglarna med nät, men uppenbarligen gillar sniglarna dem. Jag vet uppriktigt sagt inte om jag orkar ta kampen och gå ut och klippa sniglar om kvällarna, men kanske är det värt det? Jordgubbarna är hur som helst hur goda som helst. Det är stor skillnad på smak på svenska gubbar som inte blivit övervattnade!

13 jun

Långlördag.

Det här är min jordfabrik, en 70-liters plastlåda med lock. Jag öste i gammal jord från en stor kruka och blandade i en hink bokashi som stått på jäsning inomhus i några veckor. Nu har den stått på skuggsidan i några veckor för att låta bokashin bli mer jord än matrester och för att bli mindre sur. Enligt utsago ska det här vara riktigt potent dynamitjord och jag ser fram emot att få riktigt bra resultat i landet! Det märks att apelsinskal och majskolvar tar längre tid att bryta ner, men jag är ändå förvånad över hur fort det har gått.

Purjo tar lååång tid från frö till köksbord. Fröna är så små och söta och jag hoppas att bokashin ska hjälpa själva purjolökarna att bli mer lika affärsköpta sådana än vårlökarna de liknade förra året.

Luktärterna fick en omgång nässelvatten och minsann, jag tror de fick lite extra skjuts av det! Idag röjde maken i trädgården, så nu har jag två nya hinkar nässelvatten på gång. Jag har alltid använt för dålig jord och gödslat alldeles för lite. Kan det bli ändring på det nu? Aubergineplantorna i Lidl-växthuset har tagit fart sedan de fick flytta ner i ny jord och in i värmen. Jag har inga stora förhoppningar om skörd, men kanske?! Vi har åtminstone mängder av fina rädisor. Synd att det är typ den minst användbara grönsak som finns, hehe. Många av tomatplantorna har börjat få blomknoppar! Så roligt att se efter alla mina tomatbesvikelser i år.

22 maj

Om att öva de gröna fingrarna.

Jag gissar att vi inte var de enda som var i trädgården och jobbade hela dagen idag. Eller, dottern fick vara övningskörande assistent till maken som hyrde bergborr på Ramirent. De köpte även mängder av jordpåsar till mina grönsaker som ska stå i murarhinkar. Just nu avhärdas de under fiberduk och får stå kvar där över helgen eftersom det ska bli så ruskigt väder. Vi har rensat massor i häcken och gillar vår nya kompis kompostkvarnen. Jag har nu också satt alla luktärterna i krukor samt gjort stöd till dem. De sista plantorna hade jag inte plats för, så jag satte dem i trädgårdslandet och får fixa stöd under nästa vecka. Alla fröer köpte jag hos Cecilia Wingård. Spännande att odla gammeldags fröer! Förhoppningsvis kan jag få lite egna fröer i höst…

Maken fick en flaggstång i 50-årspresent. Vi har haft lite svårt att hitta ett bra ställe för den, men nu är fästanordningen på plats och betongen ska hårdna. Jag tycker att det är lite läckert att den monteras i berget! Det signalerar att det kan fortsätta flaggas här på gården under lång tid framöver.

Jag satte massor av solroskärnor i en ”skräphög” av upp- och nedvända gräsmattekokor och har varit lite bekymrad över att fåglarna ätit upp allt. Idag hittade jag dock flera små söta skott som tittat upp! Kanske blir det några solrosbuketter senare i sommar ändå?

15 maj

Blomsteräng på ingång.

Äntligen! När Blomsterlandet hade 50% på alla sina fröer köpte jag på mig både grönsaker och ettåriga blommor. Grönsakerna åker i jorden lite i taget, men de flesta av blomfröerna ligger fortfarande i sina påsar. Idag fyllde jag den fina byttan med hål i botten med lecakulor, ett lager fiberduk (så jag kan återanvända lecakulorna sedan) och ett par påsar vanlig planteringsjord. Fröerna var blandade med perlit för att vara lättare att sprida ut, det är därför kartongen ser så stor ut. Det fanns inga instruktioner om att lägga någon jord över, så jag hoppas att jag inte saboterade något med mitt centimeterdjupa lager på toppen. Det är sällan bilderna på dessa fröpåsar stämmer överens med verkligheten, men den här gången blir det kanske annorlunda? Jag ser fram emot ett vajande blomsterhav vid verandatrappan.

Igår åkte maken på utflykt för att fylla på med lite varor som behövs till projektet Trädgårdslandet. Han var även vänlig nog att köpa en 70-literslåda som ska få bli min bokashijordfabrik och en ny spade. Jag är lite fixerad vid ”Bäst i Test”-resultat, så jag hoppas att Granngårdens dubbelskodda spade ska fungera bra trots att den inte har vunnit några priser. Vår Oremspade var kanonbra, men lite felkonstruerad. Det visste vi från början, så vi är nöjda med att vi ändå fick så många fina år tillsammans.

08 maj

Skam den som ger sig.

För fjärde gången börjar vi om med trädgårdslandet. Den här gången ska inte ett enda rådjur kunna ta sig in i detta odlarcentrum. Det odlas i år både på friland och i ”rutor” där maken testar om plankorna över huvud taget kan stoppa gräset, och när väl rådjursstängslet är uppe får vi ta itu med allt annat gräs som invaderar överallt om man inte styr upp saker och ting. Första året fanns det ingen näring i jorden och det var nästan omöjligt att gräva i den. Vid det här laget har det gått lättare att rensa upp ogräset där det nu odlats under några år. Tyvärr har jag inte haft tillgång till gräsklipp, något som gjort att mina drömmar om täckodling inte riktigt har gått i uppfyllelse. Jag fick ett par bokashi-hinkar som min faster inte ville ha och jag ser fram emot att få förbättra jorden med våra gamla matrester. Dessutom har vi ju gammalt hönshusströ att täcka odlingsbäddarna med precis som vi gjort de senaste åren. Det tar oändlig tid att transportera det i skottkärra mellan ladan och landet dock, men så får det vara.

Jag har närt trädgårdsdrömmar sedan 00-talet, men p.g.a. flera olika orsaker har jag inte kunnat realisera särskilt många av dem. Den här trädgården behöver en rejäl urgrävning, nytt gräs och grus och en ny häck eller ett staket. Vi får väl se när det blir av, men planen är åtminstone klar! När jag var hos Mi Mi och köpte ägg passade jag på att köpa en klematis till äppelträdet.

Imorgon är det sju år sedan en av mina bästa vänner somnade in. Min syster utökar ständigt sin trädgård med växter som på något sätt dedikeras till hennes nära och kära. Jag tycker att tanken är fin och bestämde i Mi Mis växthus att V skulle få slingra sig uppför vårt vackra Ingrid Marie-träd. Vi hade en jättefin klematis som växte vid vår entré i mitt barndomshem, en annan sötnos som täckte bergväggen vid uteplatsen i Segeltorp och en tredje som slingrade sig upp längs en pelare på huset i Orem. Jag tog därför ett enhälligt beslut att det var just en klematis som skulle få krama äppelträdet. Den ser kanske lite klen ut i detta skede, men vänta bara. Enligt det allvetande sajbernätet ska blommorna se ut såhär då de mår bra och är etablerade:

Mi Mi hade flera japanska sorter, men de var lite för ”flashiga” för mig. Jag valde istället en Rouge Cardinal. Dessa sammetslena skönheter har följande historia:
Ursprung: A. Girault, Frankrike 1968.
Föräldrar: ‘Ville de Lyon’ x ‘Pourpre Mat’.
Jag tror att den kommer att sprida stor glädje för oss, särskilt då man står och jobbar i köket eller sitter på norrsidan under varma sommareftermiddagar. Rouge Cardinal ska beskäras rejält då den blommat färdigt eller tidigt på året eftersom den blommar på årets växtlighet. Den söta alpklematisen vi hade i Segeltorp skulle däremot knappt röras. Den blev mer och mer sagolik varje år och bildade söta, silvriga ”frukter” efter blomning. Phu, jag kan bli alldeles utmattad över alla råd som gäller beskärning, gödsling, samplantering och annat. Det är ett under att naturen klarar sig utan inblandning av experthjälp!

Såhär ser den sista buketten av årets tulpanuslingar ut. Jag vill bara säga att tulpaner fortfarande är mina favoriter, trots den besvikelse de stått för under de senaste åren. Jag får nog ha ett helt hav innanför rådjursstängslet i trädgårdslandet nästa år! Som jag skrev i rubriken: Skam den som ger sig!

Makens avtackningsbukett har genomgått några olika stadier. Från en imponerande blå-vit-orange skapelse till två lite mer modesta buketter i blåvitt och orange. Nu är det inte så mycket liv kvar, men de här skönheterna fortsätter leverera. De är jättefina, men jag har ingen aning om vad de heter. Jag tror faktiskt inte att jag har sett några förut. Vet du?

29 apr

Varje liten droppe.

Bön från öknen i Utah: ”Lord, we thank Thee for the moisture.” Jag fnissade när jag hörde det, kanske för att jag tycker att ”moisture” är ett av de engelska ord jag tycker minst om. Däremot har jag kommit att förstå den stora tacksamhet för varje liten droppe regn som ökenbor känner.

Just nu är det riktigt torrt i marken. Stora delar av Sverige har väl påfyllda vattenreserver, men hos oss ute på ön är det fortfarande torrt. När jag hörde regnet smattra mot biltaket igår blev jag därför alldeles varm i hjärtat! Vi fick kanske inte så mycket regn, men tillräckligt för att åtminstone ge hela naturen ett slags färgförstärkande filter.

I ”växthuset” grönskar det också för fullt. Tomaterna har vuxit dåligt de senaste veckorna då jag har haft dem i verandan under dagtid. Det har nog helt enkelt varit för kallt, så jag låter dem stå på heltid här inne fram tills att de kan flytta ut. Auberginerna ser fina ut och pelargonerna mår verkligen mycket bättre i år än förra året överlag. Längst ner ser du basilikan som toppades för några dagar sedan. Vi har ätit basilika varje dag sedan dess. Smarrig tomatsallad med fetaost, rödlök och färsk basilika är bland det godaste som finns. Stockrosorna har också tagit sig bra. Frågan är bara var jag ska ställa dem? Mängder av luktärter har fått flytta ut, även om de fortfarande står i sina ”växthus” (fryspåsar). Tydligen tål de att temperaturen går ner till -8°C och dit lär vi inte komma även om det säkert ligger en eller annan frostnatt framför oss. Där nere har jag fem sorters potatis som ska sättas ut i landet på fredag. Och detta var nog allt från planttanten för den här gången!