Musik – Sida 19

16 maj

Vardagligheter.

Jag gillar att vakna glad och utvilad. Idag vaknade jag glad, men knappast utvilad. Jag kände mig som en gammal trasa. Efter att ha skakat om mig själv lite lagom så där drillade jag med min klara stämma på blekingska för att få upp resten av familjen. Sonen fick jag spruta vatten på. ”Det var ingen rasist!”, mumlade han för sig själv. Resten av familjen kom igång så småningom och de ramlade ut i bilen tio minuter senare än planerat. Hur ser din morgon vanligtvis ut?

Jag har massor av jobb framför mig. Det är jättekul med ett kreativt jobb, men lite läskigt också. Ibland går det bara inte att komma i rätt stämning. Just för tillfället känner jag mig dock rätt uppfinningsrik och på hugget, så vi får väl se om jag kan få till något bra. Jag spelar musik på hög volym. Häromdagen skulle jag komma i julstämning, så jag spelade min jullista på Spotify. Nej, det gick bara inte. Jag fick hitta inspiration från annat håll. Visserligen är vädret rätt novemberaktigt, men jag känner att jag verkligen behöver våren! Det fick bli lite andra tongångar istället. Enter Sandman – Metallica. What’s going on – Marvin Gaye. We won’t get fooled again – The Who. I don’t wanna miss a thing – Aerosmith. Stilla ro och nära – Margareta Bengtson (fast den versionen finns inte på You Tube, så ni får Magnus Carlsson). Tja. Jag är spretig. Så’n är jag. Livet är för kort för att slösas bort. Jobba, jobba! Och kom ihåg att njuta av små stunder av lycka.

11 maj

Shine – soundtrack of my day.

Här sitter jag alldeles mörbultad i huvudet, men på ett bra sätt, och klockan är bara 9.06. Det har redan varit en lång dag! 😀 Jag vaknade till Rachmaninovs trea, en av de vackraste pianokonserter jag vet… Alltså, jag är smått underlig, men jag brukar vakna med ett musikstycke i huvudet och det bestämmer lite hur dagen börjar.

När jag såg filmen Shine 1996 var jag gravid med mitt äldsta barn och säkert lite extra känslosam, men jag kommer ihåg att jag blev så otroligt tagen av det livsöde som filmen skildrade. Shine bygger på den sanna historien om David Helfgott. Har du inte sett filmen rekommenderar jag den verkligen, speciellt om du som jag gillar filmer som inte bara är ett filmmanus. Här är en av mina favoritscener. ”Don’t judge a book by its covers.” På filmens soundtrack (som jag gick och köpte dagen efter filmen) kan man också höra den bästa versionen av Nulla in Mundo Pax Sincera som jag hört. (Det är Jane Edwards som sjunger.) Jag har inte så lätt för att fastna för klassisk sång, men det här stycket går rakt in i hjärtat på mig…

Nulla in mundo pax sincera
sine felle; pura et vera,
dulcis Jesu, est in te.

Inter poenas et tormenta
vivit anima contenta
casti amoris sola spe.

Blando colore oculos mundus decepit
at occulto vulnere corda conficit;
fugiamus ridentem, vitemus sequentem,
nam delicias ostentando arte secura
vellet ludendo superare.

Spirat anguis
inter flores et colores
explicando tegit fel.
Sed occulto factus ore
homo demens in amore
saepe lambit quasi mel.

In this world there is no honest peace
free from bitterness; pure and true (i.e. peace)
sweet Jesus, lies in Thee.

Amidst punishment and torment
lives the contented soul,
chaste love its only hope.

This world deceives the eye by surface charms,
but is corroded within by hidden wounds.
Let us flee him who smiles, shun him who follows us,
for by skilfully displaying its pleasures, this world
overwhelms us by deceit.

The serpent’s hiss conceals its venom,
as it uncoils itself
among blossoms and beauty.
But with a furtive touch of the lips,
a man maddened by love
will often kiss as if licking honey.

24 apr

Tomorrow will be kinder.

Till dig.

Black clouds are behind me,
I now can see ahead
Often I wonder why I try,
Hoping for an end.
Sorrow weighs my shoulders down,
And trouble haunts my mind,
But I know the present will not last,
And tomorrow will be kinder.

Tomorrow will be kinder,
It’s true, I’ve seen it before;
A brighter day is coming my way,
Yes, tomorrow will be kinder.

Today I’ve cried a many tear,
And pain is in my heart,
Around me lies a somber scene,
I don’t know where to start.
But I feel warmth on my skin,
The stars have all alligned .
The wind has blown, but now I know
That tomorrow will be kinder.

Tomorrow will be kinder,
I know, I’ve seen it before,
A brighter day is coming my way,
Yes, tomorrow will be kinder.

A brighter day is coming my way,
Yes, tomorrow will be kinder.

Text: The Secret Sisters

20 apr

Music is everywhere!

Det här reportaget måste du se! Musiksmak i all ära, olika eller lika, men jag tror att vem som helst som ser berättelsen om symfoniorkestern i Kongo upptäcker att musik verkligen byggs av glädje. Att musicera med andra människor är livet det. (För dig som inte redan upptäckt det alltså…) Så här kan man också musicera tillsammans. (Kompositörerna som gett sig på att tonsätta Astrid Lindgrens berättelser har lyckats fantastiskt i nästan alla fall, men Björn Isfälts musik till Ronja Rövardotter ligger mig lite extra varmt om hjärtat.) Jag är knappast någon rojalist, men barnens framförande här blev jag alldeles tagen av… Som tonåring fångades jag av Up With Peoples framföranden flera gånger. Jag var så nära att söka till detta projekt som låter unga musikälskare resa runt i världen och glädja andra människor. Nåja, nu ska jag inte trötta ut dig med en massa filmsnuttar. Njut av helgen!

15 apr

Till eftertanke.

You Raise Me Up

When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up… To more than I can be.

There is no life – no life without its hunger;
Each restless heart beats so imperfectly;
But when you come and I am filled with wonder,
Sometimes, I think I glimpse eternity.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up… To more than I can be.

You raise me up… To more than I can be.

03 apr

Nostalgi med fel.

På väg hem från makens mormor lyssnade jag på Lotta Bromés Efter tre (för övrigt ett riktigt trevligt program som jag dessvärre inte kommer ihåg att lyssna på speciellt ofta). Först hann jag med att lyssna på en intervju med en ny favoritgrupp, systrarna Klara och Johanna som utgör First Aid Kit. Vilka tjejer! De är bara runt 20 år gamla, men har jobbat med musik på heltid i flera år och har redan hunnit med att turnera jorden runt. Nu är de på väg till Canada och USA en sväng. Har ni nu råkat missa dem så rekommenderar jag er att lyssna på exempelvis Blue, en av låtarna som kanske inte spelats så mycket på radio än.

När jag svängde av E4:an började Lotta spela en låt som kändes kusligt bekant, men det var något som störde mig väldigt. Det var nämligen Uno Svenningsson som sjöng och jag kunde äta upp min högra hand på att det var fel artist till den här låten. Bitte, min musiklärare i sjuan, var bra på att sitta framme vid katedern och se snygg ut (tyckte han själv och en handfull klasskompisar), spela Hansson de Wolfe United (vilket han gjorde VARJE gång, jag kan fortfarande se LP-fodralet framför mig) och emellanåt plinka på sin gitarr medan vi sådär lite halvhjärtat sjöng Trettifyran och andra kampsånger. På trottoaren utanför vårt hus kom en ung tjej gående precis då jag skulle köra upp till vårt hus, en kopia av vackraste Vanessa, och åttiotalet slog till med verkligt full kraft. Jag hamnade helt enkelt 25 år bakåt i tiden och sörjde mitt eget, dåliga tonårssjälvförtroende och all tid jag ödslade på att jämföra mig med alla dessa människor som jag tyckte var så mycket bättre än jag själv. Jag sörjde också Vanessa som jag vet gick bort för några år sedan och jag sörjde att hennes barn får fortsätta växa upp utan sin mamma. Så varsågod Vanessa, här är ditt soundtrack. Hoppas att du också är lycklig i din himmel!

Ps: Uno har gjort en ganska ny cover på Hansson de Wolfe Uniteds Var kommer barnen in. Som sagt. Mina musikkunskaper förvånar emellanåt mig själv. Eller som min väninnas otrooooligt smarte man ekonomidoktoranden på UPenn sa till min make (som ”bara” var MBA-student, sådana som doktoranderna såg ner på) då maken hjälpte honom lösa ett problem som höll på att göra honom sjuk – I had no knowledge your knowledge was so deep…

29 mar

Musik på tyska?

Gillar du att öva din skoltyska ibland? Då tycker jag att du ska lyssna på en av mina favvisar, Julis Geile Zeit. (Okej, jag vet att jag lovade ett gladare You Tube-klipp ”nästa gång”, men jag kunde inte hålla vad jag lovade. Sorry!) Jag trodde efter 99 Luftballons att det aldrig mer skulle komma en låt på tyska som jag skulle kunna tänkas gilla, men se, där hade jag fel! Efter besöket i Berlin då jag och lillsyrran blev bjudna på Beckmann Webers avskedskonsert tjurade jag lite över att jag inte hade känt till denna förnämliga duo förrän de bestämt sig för att lägga ner. Putt… Den där konserten fick jag sitta på helspänn för att hänga med i alla tyska texter, men det var det värt. Helt fantastiskt bra, på ett annorlunda sätt. Sedan finns Tokio Hotel förstås. Nuförtiden sjunger de mest på engelska, men Durch den Monsun gillar jag. Finns det någon tysk musik som jag absolut inte får missa?

Tipset om den här sidan blev det bästa nappet på min fråga. Wow!! Vem ska göra samma sak med vår svenska sångskatt?! Jag är alldeles tagen…

27 mar

Don’t judge a book by its covers.

Ni måste se, och lyssna, på det här! Så fantastiskt. Jag vet inte vad jag kan säga mer än det. Jo, förresten. Grattis till min lillasyster T som fyller 36 idag! Hon kommer säkert att få en runda på Tesco av sin man i födelsedagspresent. T – den här videon är till dig! Tack för allt du gör för att göra mig glad och för att du är min syster.

19 mar

Värsta Laleh-helgen.

Sedan i fredags har jag konstant lyssnat på, och trallat med i, Lalehs ”Some Die Young”. I går berättade mamma att lillasyrran skulle på Lalehkonsert i Umeå. I morse såg jag fantastiska bilder därifrån som sagda syster lagt upp på Fejan. Inte bara fick hon gå på konserten – hennes kompis hade också fixat så det blev mat med Laleh och bandet efteråt. Hur var hon då? Citat: rolig och fin och söt och trevlig. Mer framgång för sådana människor!

14 mar

Träna för kroppen, sjung för själen!

Jag mår som bäst då jag tränar regelbundet och jag får sjunga sådär bara för mig själv. Nu är det dags igen! Ny konsert 1/4. Vi tränade i går tillsammans med duktiga Ninni Bautista, numera The Voice-semifinalist. Alla borde få uppleva glädjen i att musicera tillsammans med andra. Ja, att spela fiol i en nybörjarorkester är faktiskt inte speciellt roligt då är det lite för många som spelar falskt. Ju fler som har någorlunda koll på sitt instrument, desto bättre låter det.

Margareta Bengtson är en av Sveriges bästa sopraner. Hennes röst drillar som ett vattenfall, som fjärilsvingar eller kanske som pärlor. Ni kommer säkert ihåg henne från The Real Group. Andreas Landegren spelar piano så man gråter en skvätt. Av glädje, naturligtvis. (Lyssna på Butterflies som ligger lite längre ner på hans hemsida, förstasidan.) Ninni har en fantastisk personlighet, är söt som socker och har en röst som får alla att stanna då hon börjar sjunga. Körmedlemmarna – ja, vi sjunger så gott vi kan. Tillsammans är man stark! Missa inte konserten om du har chans att komma och har ett par extra hundringar i månadens budget.