Igår fanns det inte tid för något julkalenderspyssel. Det var julfest och födelsedagsfirande för svärmor för hela slanten och när vi kom hem hade jag så ont i nacken och huvudet att jag bara lade mig. Jag har nu börjat morgonen med en kopp te och huvudvärkstabletter, men risken är att det inte hjälper. Jag har fått ett par jättebra övningar från min svåger, men de trollar dessvärre inte alltid bort smärtan. Jag har med all sannolikhet problem med diskbuktning. Problem i halsryggen av att ha suttit för mycket med huvudet framåt, hängt över elevernas bänkar, över telefonen, över stickningen, över böcker… Dagens julkalender får härmed bjuda på några bra övningar för dig som också har problem med detta. Jag återkommer med roligare julpyssel imorgon!
Ps: För dig som är sugen på tips snor jag dotterns idé om ”satsig julmustprovning”. Har man såhär många olika sorter tänker jag att det verkligen blir roligt. Blindtest!
Gårdagens pyssel får kanske anses vara ”på gränsen”, men är i det här hushållet så intimt förknippat med jul att jag bestämde mig för att ge det en lucka i årets julkalender. Det handlar om köttbullar. Swedish meatballs är definitivt ett begrepp i USA, däremot är jag inte helt säker på att vi är överens om vad svenska köttbullar är. I vår familj gäller de köttbullar som mamma respektive svärmor har trillat. Mitt eget recept är taget direkt ur Vår Kokbok och jag har alltid följt det. Vad jag kommer ihåg mätte mamma aldrig några ingredienser och det tror jag inte svärmor heller gör. Båda har förlitat sig på smaklökarna, de har alltså smakat på den råa färsen. Jag må gilla en lite blodig biff, men smaka rå blandfärs skulle jag inte göra.
500 g blandfärs 4 msk ströbröd 1,5 dl mjölk 1-1,5 tsk salt några rejäla tag med pepparkvarnen 1 ägg 1 liten gul lök, riven
Låt ströbröd svälla i mjölk i en kvart. Blanda ihop med allt utom köttfärsen. Tillsätt köttfärsen sist och blanda snabbt ihop med handen, fettet ”kryper ut” om du håller på för länge. Jag använder både glutenfritt ströbröd och laktosfri mjölk för att så många som möjligt ska må bra av köttbullarna. Dessutom steker jag i ghee för att det ger en godare smak än olja. Löken har jag rivit sedan sonen var liten och hävdade att han inte gillade lök i maten. Det gjorde han ju visst, men han gillade inte lökbitar.
Yngsta dottern och jag är familjens köttbullelag, men eftersom hon numera bor i Nynäshamn fick jag förlita mig på en annan köttbulletrillare. Han fick tydliga instruktioner och klarade uppgiften med briljans. Vi använder en kakskopa för jämn storlek och lägger de färdiga köttbullarna på vattensköljda skärbrädor.
Sedan är det det där med själva stekandet, det är inte en helt lätt uppgift. Fyller man hela plåten blir köttbullarna lätt kokta och får inte den där goda stekytan. Då kan man lika gärna låta dem gå på plåt i ugnen. Ska man göra köttbullar på flera kilo köttfärs kan man steka till dem snabbt för att sedan låta dem gå klara i ugnen på 225° i några minuter. Temperaturen måste vara någorlunda hög i början och efterstekningen görs lämpligen på lite lägre värme. Vedspis, gasspis eller induktionshäll är onekligen båda väldigt bra alternativ till en gammal vanlig segare spis som tar sin tid att reagera på sina reglage. Köttbullar är en av rätterna på det klassiska julbordet som passar utmärkt att göra i förväg och frysa in. Jag rekommenderar dock dubbla fryspåsar, för löken gör att det stinker. Lycka till!
I december vill jag gärna fylla hemmet med blomster av olika slag. Igår ägnade jag mig lite extra åt blompyssel. Hyacint, julros och amaryllis är de klassiska julblommorna. Julrosen är en bortskämd rackare. Tjejen på Blomsterlandet berättade att man bör packa in julrosor redan från +15°C. ”De får inte stå för dragigt, bör ej övervattnas och då de vattnas ska det vara med ljummet vatten. De klarar inte varma kaminer och ska inte stå vid kalla fönster.” När jag gick ut från butiken funderade jag på alla julrosor som bott hos mig och klarat livhanken trots min uppenbarligen felaktiga hantering. Jaja, på’t igen bara. I år har vi två julrosor här hemma. En står på gottebordet (oroa dig inte, de flesta av burkarna är tomma tills ungdomarna kommer hem och de andra blir raskt tomma om det ligger något i dem). Jag tog inte bort det ihopskrumpna bladet som ligger där just för att vi alla ska påminnas om den här skönhetens divalater. Har jag vattnat för kallt? Har jag glömt att vattna alls, eller har jag vattnat för ivrigt?
Jag gillar att göra julinstallationer i krukor från loppis. Samlar på mig lite här och där för en femma eller tia och låter dem uppta plats i stenladan trots att de inte ska användas förrän om många månader. Just den här burken är mitt favoritfynd från 2021. Det är en helt oanvändbar burk utan lock som ändå kostade 45 kronor, men jag såg just den här uppgiften för den och pungade ut med pengarna. Tanken var att jag skulle ge bort den. Jag blev dock för självisk, ungefär som man kan bli då det gäller något hemgjort som tagit mycket tid att göra. Skulle någon annan uppskatta den lika mycket som jag? Tydligen räckte inte min generösa natur till den här gången, så den står fortfarande kvar här hemma.
Sedan är det de växter som står uppe i arbetsrummet på undantag. Mamma hade några olika praktfulla novemberkaktusar, bland annat en riktigt intensivrosa som min syster tog hand om. Den har hon gjort avläggare på som hon tänkte skulle bo hemma hos vår bror. Han bad dock att jag skulle agera fosterfamilj för att den skulle överleva, så nu står den här och har redan levererat två praktfulla blommor. Två knoppar är redo att blomma ut under de närmaste dagarna. Tidigare i år fick jag slänga alla mina orkidéer då de var helt genomdrabbade av ohyra som inte lät sig kuvas. Jag råkade ha en phalaenopsis på nedervåningen som höll sig smittofri och den blommar nu om lagom till jul, precis som orkidéer brukar.
Hyacintkrukan från Waldemarsudde har jag redan visat. Den här lilla tomtehinken låg i en helt annat prisklass, men var så söt på sitt eget vis att den också fick följa med hem från second hand-butiken. Den ska levereras till vår granne med önskningar om ett gott jullov. Jag jobbar inte som lärare längre, men uppmuntrar gärna de som gör det. När jag ska plantera om i annat än keramikkrukor ser jag till att tänka på om behållaren behöver skyddas med en plastpåse (som här) eller om andra anpassningar krävs. Ihopknycklat tidningspapper funkar bra som distans för att inte behöva slösa jord i onödan och lite mossa längst upp ser alltid fint ut. Hyacintlökarna sätts ut i jorden på en gång då de är överblommade, om jorden inte frusit till förstås. Då får de vänta i stenladan tills våren kommer.
Nu saknas bara ett tallris, eller ett enris. Får se vad det blir. Jag vill ha ett litet ett i allrummet. Och så julgran såklart, men den får vänta ett par dagar till. Vi har hittat lokala odlare som tar 100 kronor för en gran som man får hugga själv eller som de har fixat. Roligt att stötta sådan verksamhet!
Nästan varje år plockar jag kottar utanför dörren för att använda i något höst- eller vinterprojekt. Tallen bjuder generöst på mängder av dem och allt som är gratis smakar gott.
I år var det mörkt och svinkallt då jag plockade kottarna, så jag hade lite svårt att bedöma kvaliteten. Jag plockade bara tills fingrarna inte längre reagerade på beröring och hastade sedan in i värmen. Trots att elen är svindyr just nu satte jag ugnen på 100 grader. Vedspisens temperatur är nämligen svår att reglera. Efter någon timme i den svettiga miljön hade som du kanske ser här kottarna svettats bort både skräp och fröer. Jag gallrade bort exemplar som inte höll måttet och sedan var det dags för lite frost.
Burken med Mod Podge har inte öppnats sedan vi bodde i USA, så den krävde rejäla nävar och mer styrka att jag hade att erbjuda. Den sega slempropp som omgav hela området runt lock och burkens övre del slängdes obönhörligen i sopen, men resten av innehållet visade sig vara i gott skick. Glittret har jag bara använt några gånger, men det var länge sedan.
I nästa skede var fingrarna kladdiga av lim och glitter, så tyvärr kan jag inte visa bild på hela skedet. Jag arbetade dock över en tidning, målade Mod Podge lite slarvigt över kotten och hällde sedan rikligt med glitter över kotten och en stor behållare som samlade upp allt överflödigt glitter för återbruk. (Det glittret hälldes sedan tillbaka i glitterburken.)
Efter en natt på plåten hade decoupagelimmet torkat och kottarna är nu bara vackert glittrande. Tyvärr är det svårt att fånga på bild, så du får tro mitt ord. Jag funderar på om de kanske ska få bo tillsammans med björkris i ett litet bo till ett blockljus (min syrra hade gjort ett så fint arrangemang igår, se nedan). Vi får se. Pyssla på och akta så du inte blåser bort!
Hej pilligt julpyssel! Igår hade jag tänkt göra klassiska flätade hjärtan, men jag hade dels lovat brorsdottern att göra sådana med henne om ett tag och dels hade jag sett sådana fina stjärnor hos Trendenser. Jag letade helt enkelt upp YouTube-videon som Frida länkade till och kände mig som en ungdom, eller brorsan. Det är de som alltid brukar lära sig saker på YouTube. Jag var lite tveksam efter mitt försök att sy ihop en socka med maskstygn (Kitchener stitches). Det tog nämligen cirka två timmar och blev inte alls så snyggt som jag tänkt. Trägen vinner och den som ger upp får aldrig chansen att utvecklas! Sagt och gjort, det fick bli en ny YouTube-lärare på skärmen.
Frida hade gjort jättefina stjärnor i två färger. Är det något jag har hemma så är det mycket papper, men jag vet hur jobbigt det är att göra origami med för kraftigt material. Jag bestämde mig därför för att använda mig av det lite finare kalligrafipapperet, mitt övningspapper i A4-storlek. Det har åtminstone lite glans i sig även om jag inte riktigt gillar den vita färgen. Jag skar till längder på höjden, 7 mm breda. Det resulterade i en färdig stjärna med knappt 3,5 cm mellan spetsarna. Perfekt storlek för ett tallris tänker jag.
Här ser du på nära håll ungefär hur det ser ut då vikandet är i full gång. Jag testade även med billigt kopieringspapper. Det var faktiskt ännu lättare att vika, men resultatet blev inte riktigt lika fint.
Ojoj, det gäller att hålla tungan rätt i mun då man pysslar med sådant här. Vår yngsta dotter kommer ihåg sina origamivikningsföljder i huvudet, men jag ser inte hur jag ska kunna göra sex sådana här till utan att behöva stresstitta på instruktionsfilmen… Det får bli dagens projekt. Jag hann inte mer än två då jag var tvungen att lägga tid på något annat. Så blir det ibland! Jag kan iallafall rekommendera detta projekt för dig som gillar att pyssla. Se bara till att ha väldigt jämnbreda remsor! Det gör det så mycket lättare att få ett snyggt resultat. Pyssla på och lycka till!
Edit: Under den sista biten med Daniel Bergmans Hjärtat i lurarna (Så bra!) blev det några stjärnor till. Jag fick ut sju stjärnor på ett A4. Med en centimeter per remsa hade längden också räckt, och då hade stjärnorna naturligtvis blivit lite större.
Måste allt vara så himla tjusigt? Jag ställer frågan till mig själv, men konstaterar att till och med jag har fördragsamhet med somligt som är rätt fult om det bara finns nostalgiska värden också. Jag är inte så ”tomtig” av mig egentligen, men en jul utan tomteland?! Nej, det förslår inte. Jag växte upp med tomteland. Där fanns aldrig några krav på hur tomtelandsdekorationerna skulle se ut – hörde man inte hemma i julgranen eller i julkrubban hamnade man i tomtelandet. Jag har försökt hitta bilder i mina barnalbum utan framgång, så jag ska se om mina syskon har större framgång gällande den frågan.
Vi har haft lite olika platser för tomtelandet genom åren, men för det mesta har det hamnat i en bokhylla eller på någon annan typ av hylla. För ett par år sedan kom äldsta dottern och svärsonen på att fönstret i allrummet på övervåningen här hemma skulle passa bra till detta projekt, så efter tre år på raken på samma plats kan vi konstatera att det nu är ”tradition”. I år kompletterade jag dock det hela med ny snö, något som tillförde en hel del till känslan. (Vi har haft lite olika slags snö genom åren. Snyggast och definitivt jobbigast var låtsassnön som hamnade precis överallt, mest ofta har det bara varit gammalt lakanstyg.) Borta i second hand-butiken hittade jag en ny förpackning av detta skira och nästan lite gnistrande pysseltyg för en tia. Taget! (Det fanns mer kvar i lördags för hugade snöspekulanter.)
Detta projekt börjar alltid på samma vis. Jag plockar upp alla tomtar, granar, snögubbar och hus och passar på att påminna mig om hur länge de funnits med. På många av prylarna finns en anteckning undertill om vem som fick den och när. En av de äldsta är tomten med äppelskålen som jag fick av min bästis i ett julklappsbyte, så den har en bra bit över fyrtio år på nacken. De fina handmålade tomtarna fick jag och barnen på åttio- och nittiotalen av mamma som köpte dem av en väninna. Tulpanen fick jag i julklapp av en av eleverna i min allra första ”egna” klass i Uttrans skola. Det saknas några mycket viktiga tomtar här och jag har inte heller hittat sonens fina julkrubba, så jag gissar att de ligger i lådan med julgransdekorationer. Får hämta in den senare idag.
I år började jag med snögubbarnas häng till vänster och fortsatte med tomtar av olika slag för att sluta med värmelyktan i form av hus och en pulkabacke där dotterns lilla tomtenissa får åka. Jag ska se om det går att få till bättre lutning bara.
Tomtelandet 2021 är på plats! I det mjuka ljuset från stjärnan gnistrar snön så fint. Maken har dessutom fixat ett 9V-batteri till sonens juliga elinstallation, en liten gran som blinkar i rött. Det enda som fattas är en ljuskälla till huset som egentligen är en ljuslykta. Har du också ett tomteland hemma?
Nä, det blev inget vackert foto till gårdagens pyssel… Tyvärr kan man inte skicka dofter och detta projekt vänder sig enbart till näsan. ”Simmer pots”, eller doftgrytor, har jag berättat om tidigare här i bloggen. (Vissa kallar alla blandningar som luktar gott för potpurri.) Man samlar helt enkelt ihop ett gäng grejer som luktar gott då man värmer dem i vatten och låter denna röra stå och sjuda på spisen för att sprida väldoft. Jag hittade tyvärr inte min hela kanel, men öste ner skalet från två apelsiner, ett gäng kryddnejlikor och lite malen kanel i en kastrull med vatten. Detta recept måste vara det ultimata för just juldoft, även om jag hade föredragit hel kanel för utseendets skull. Är man rädd för att bränna vid sitt potpurri går det också bra att använda en slow cooker och sätta den på ”Low”. Jag fyller på lite mer vatten då och då och använder samma röra i upp till tre dagar, men när det mest ser geggigt ut och den trevliga doften tagit slut häller jag av vattnet och lägger resten i bokashihinken.
Recept 1 apelsin (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet) kryddnejlika, några stycken hel kanelstång vatten
Recept 2 grapefrukt (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet) citron (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet) äppelklyftor kanelstång färsk kvist av barrträd en bit ingefära skuren i skivor vatten
Recept 3 kvist av barrträd apelsin (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet) hela nejlikor vatten
Recept 4 citrus av något slag eller äpple (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet) kryddnejlika hel kanelstång en bit ingefära skuren i skivor stjärnanis vatten
Recept 5 färsk rosmarin citrus av något slag (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet) vatten
Är det här kanske den julfirande världens vanligaste pyssel? Torkade apelsinskivor tror jag har funnits med i julpysselböcker i olika projekt så länge jag har läst sådana. Det är så lättillgängligt och tilltalar flera olika sinnen och inte är det särskilt svårt eller dyrt att få tag i materialet.
Det här projektet började jag för flera veckor sedan. Det finns olika ”recept” på hur man torkar skivor av citrus. Jag gillar egentligen riktigt stora Jaffaapelsiner skurna i tunna skivor, men eftersom jag bara hade tillgång till tråkigt smakande och rätt små apelsiner fick jag använda dem. Tänkte att duger de inte till att äta för att de var så torra så borde de vara extra lätta att torka. Sagt och gjort. Några timmar i 50° ugn och så en träslev mellan lucka och ugn för att släppa ut fukten. Hälften torkade jag i drygt två timmar, resten i kanske fyra timmar. Jag ville få dem att se ut mer som blodapelsiner. Det blev ett lyckat experiment, för det blev precis som jag ville!
Jag hade tänkt använda björntråd, men dessvärre visade det sig att den nu var slut! Jag har haft samma rulle sedan jag var tonåring, så känslan av att dra av de sista decimetrarna var total tomhet. Wow. Nu fick det bli vanlig vit sytråd av polyester eller vad det nu är, men jag tror att det håller tillräckligt bra för de veckor det gäller.
Här syns färgskillnaderna mellan de olika tiderna i ugnen mycket bra. Är man en sådan som inte är så förtjust i orange kan det kanske vara ett sätt att komma runt den färgen och ändå få en riktigt julig känsla? Själv älskar jag dessa färger, värmen och hur väl det matchar mässingen. Mässingshjärtat är fäst med en metalltråd runt själva sotluckan. Vi eldar i kakelugnen varje dag och då den blir varm är det viktigt att tänka på var det blir varmt och vad man har i närheten av ugnen. Så här går det utmärkt kan jag meddela. Lycka till med dina apelsinprojekt! De få skivor som blev över tänkte jag använda som dekoration på julklappar. De är rätt sköra precis som lacksigill, så det gäller att inte slänga dessa paket i den allmänna högen. De måste nämligen behandlas med försiktighet! Med detta vill jag önska dig en fin andra advent.
Det är inte jul om jag inte får sitta och sticka minst ett par sockor. Inte något endagarspyssel precis, men eftersom jag vet ganska precis hur lång tid en strumpa tar fick uppstarten en tidig dag i kalendern så paret hinner bli klart till jul. Just strumpor är ett tacksamt pyssel för stickare som är av det otåligare slaget. Det går snabbt, är rätt omväxlande och när man väl räknat ut hur själva häl och tå-partierna ska övervinnas så är det som att cykla – kunskapen sitter i ryggmärgen oavsett hur mönstret ser ut.
Jag har varit van vid att alltid kunna gå ut i trädgården eller bakom huset och plocka in vad jag har velat ha till olika projekt. Enris, tallris, julgranar, mossa… Här är det inte lika lätt då vi inte har den sortens mark. Jag får säkert ta vad jag vill i Klackamåla i syskonens skog, men det kräver planering och en resa. Igår ville jag få till kransar till pardörrarna på verandan. Förra årets enkransar blev fina, men omväxling förnöjer. I år ville jag därför testa tallris.
Vi har en tall precis utanför huset. Dessvärre är den hög och lite till åren kommen, så själva riset är inte precis lättillgängligt. Vi bjuds dock ofta på höststormar här på ön, och påpassligt nog hade några klena grenar blåst ner lagom till mitt projekt. (Visst är grenar med alkottar på fina? Jag plockade på gårdagens promenad, men vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.)
Kransstommar gjorde jag av två metallringar från en billig IKEA-lampa som inhandlades till dotterns bröllop för att stympas till ett annat pysselprojekt. För att få en yta med lite mer motstånd klädde jag dem med floratejp (självhäftande och töjbar, bara att snurra på). Ringarna är det sedan bara att återvinna till något nytt projekt.
Så här såg de färdiga stommarna ut.
Eftersom jag inte hade så mycket tall att tillgå var visionen lite luftigare kransar. Jag klippte till ca 1 dm långa toppar och delade upp dem i två högar – utan och med kotte. Två utan och en med i upprepat mönster gjorde att materialet precis räckte. De kommer att bli söta på plats tänker jag.
