Första gången jag träffade på något som idag är en hel ”vetenskap”, nämligen doftinredning, var hemma hos min amerikanska moster för en himla massa år sedan. Hon hade en kastrull på spisen full med vatten, fruktskal och kryddor som stod och sjöd på lägsta värmen. Med jämna mellanrum hällde hon på lite mer kokande vatten. Det luktade gott i hela huset, ungefär som en blandning mellan glögg och ett riktigt bra doftljus. Fenomenet har jag senare lärt mig kallas ”simmer pot”. Man kokar helt enkelt något som inte ska ätas, bara lukta gott. Innehållet i en simmer pot kan räcka i flera dagar, men till slut blir det lite geggigt.

Hur ska man då översätta ”simmer pot”? Sjudkastrull låter minst sagt märkligt, men det är den rätta betydelsen. Kanske skulle doftkastrull funka bättre på svenska?

För att fylla sitt hus med doftande hemtrevlighet fyller man en kastrull med vatten och väldoftande ingredienser som passar bra ihop. Det vanliga är skal från citrusfrukter eller äpplen, mustiga kryddor som kanel, kryddnejlika och ingefära, några droppar koncentrerade doftoljor eller vad man nu vill ha. Det finns recept om man inte vågar lita på sitt eget omdöme. Själv fyllde jag min doftkastrull med ett skruttigt äpple i klyftor, lite torkade enbär, torkade pomeransskal, kryddnejlika och kanel. Det luktar hur gott som helst kan jag säga. Vill man testa detta så uppmanar jag till att sätta en timer så att man inte låter kastrullen koka torr. Jag har blivit väldigt känslig för starkt luktande doftljus som jag förut tyckte så mycket om, så detta är ett fantastiskt alternativ.