Utah – Sida 4

08 jun

Söndagspromenad.

Sonen hade jätteont i halsen och ville bara ligga hemma och läsa i sängen och yngsta dottern tyckte det skulle vara att ta i om hon skulle gå en kvällspromenad dagen innan hon skulle ut och springa. Då var vi bara tre kvar! Underbar kväll med brinnande berg, fina lamm och uppfriskande luft. Själv behövde jag rensa huvudet då mamma hade åkt in på akuten med hemsk huvudvärk. Nu på morgonen fick vi reda på att det var bihåleinflammation som ställt till det. Tack och lov! Aldrig har väl en bihåleinflammation tagits emot med sådan entusiasm. (Cellgiftsbehandlingen bryter ner hela immunförsvaret samtidigt som den tar kål på själva cancern, så det är sannerligen ingen dans på rosor…)

20 apr

Rock Canyon, söndag kväll.

I går kände jag mig lite ledsen. Jag drog därför med mig maken ut på promenad i en av kanjonerna, Rock Canyon, som ligger i Provo. Det kändes mycket bättre efteråt! Ingenting biter på ledsamheter som vacker natur… Det finns inte mycket snö kvar i bergen nu trots ovädret i förra veckan. Vi träffade några svenska vänner på parkeringsplatsen då vi var på väg hem igen. Världen känns så liten ibland!

18 apr

Dansparty inne, blodsol ute.

God natt och trevlig helg.

15 apr

Tidernas konstigaste väder.

Morgonstund har guld i mund…

Vi började dagen med sol och över tjugo grader, gick över till lite dimma och full ”dust storm” (jag var ute i den i kanske 20 sekunder och har fullt av grus i hårbotten) för att sluta i absolut stiltje, regnattack och ett rejält snöfall. I norra Utah ramlade bilar av vägen då vindstyrkorna uppmätte orkanstyrka med över 30 m/sek, så en av motorvägarna fick stängas av.

Vid 16-tiden satt jag i bilen och väntade på ett av barnen och tyckte det var ruskigt läbbigt att se allt som flög omkring i luften samtidigt som bilen skakade riktigt ordentligt. Då blåste det ändå bara storm där vi var… Phu! Nu är allt lugn och stilla och det snöar lite utanför fönstret. Det är plusgrader, så det gör ingenting. Så länge jag slipper skotta och fruktträden klarar sig är jag lugn. Maken är på footballmatch i San Francisco. Hoppas han har roligt. Jag tror han har noll koll, och egentligen noll intresse, men det är en jobbgrej som ändå verkar bli till ett minne för livet. Folkfest är ju folkfest! Synd att The Giants inte är de jättar de utger sig för att vara för tillfället, men alla har ju rätt till en dålig dag. Eller flera.

02 apr

Brighton, Utah.

I går hade maken jobbets liftkort för sista gången den här säsongen. Han var snäll och tänkte på mig som behöver lite lagom gröna backar, så vi åkte till Brighton för att testa. Milda makaroner! Det var en strålande vacker dag, men snön i backarna var allt annat än strålande. Jag har värkande muskler i hela kroppen och ett stort och läckert blåmärke på ena höften att bevisa detta med.

Tanken är ju att jag ska leva ”fearless” i år. Jag tycker jag är klenare än vanligt jag, men tanken att jag ska utmana mig själv finns alltid med. Jag följde med för att jag tänkte att det skulle vara trevligt med en liten utflykt och så dålig på skidor är jag väl ändå inte? Det visade sig att jag inte visste vad jag talade om. Men jag åkte i alla fall två oändligt långa åk och det var tur att K passade på mig så jag kunde ta mig upp igen efter vissa felåkningar. Efter det var jag färdig. K åkte vidare, men konstaterade att även om omgivningarna var trevliga så var det helt enkelt ingen rolig dag att åka skidor på. Man vill inte att det sticker upp stenar och kvistar för att det finns för lite snö till exempel.

Nu satsar vi på nästa skidsäsong och att det kanske snöar lite mer än det har gjort den här vintern så jag slipper muttra mig igenom isgata en gång till. Tjing.

11 mar

Egentligen…

… gillar jag inte alls sommartid. Jag tycker att vi ska få följa med i årstidsväxlingarna utan att behöva ställa till det så mycket. Å andra sidan blev morgnarna lite mer intressanta nu efter tidsändringen. Vi har bara en bil den här veckan eftersom den andra är på bilverkstaden och blir ompysslad både på vår bekostnad och på garantin som går ut om ett tag. Därmed måste jag skjutsa alla fram och tillbaka eftersom schemana överlappar varandra. När jag hade fått iväg dottern till skolan började solen gå upp över bergen och då såg det ut såhär:

Inte dumt. Inte dumt alls.

08 mar

Grattis på Internationella Kvinnodagen. Eller nå’t.

Såhär skrev jag på Facebook idag. Jag orkar inte skriva något annat här.

I morgon är det Internationella Kvinnodagen. När vi slipper ha en särskild kvinnodag är allt som det ska.

Den senaste veckan har jag varit redo att flytta till en öde ö flera gånger och de känslor som väckts har inte varit vackra. Jag hade skrivit en lång harang här, men insåg att det jag hade skrivit lät alltför hatiskt och alltför kategoriserat. Snälla. Ta chansen att göra gott där du kan påverka något. Tycker du att Paradise Hotell är okej för småglin och tonåringar att titta på så titta på det tillsammans. Har du inga problem med GTA V så spela det med dina barn och deras kompisar. Tycker du att det är mysigt med våld i hemmet så låt dörren stå öppen och bjud in grannarna. Tycker du att det är okej att glo på porrfilm på nätet så bjud tillbaka genom att ställa upp själv som skådis. Jag tror du fattar poängen.

Jag vet att det har funnits idioter och galningar i alla tider. Fler kommer det att bli om inte vi vuxna finns där för våra egna och andras barn och ungdomar. Ja, och för varandra! Sluta skyll på allt och alla. Ta eget ansvar och börja göra gott i ditt hem och i ditt grannskap. Vilka könsorgan vi är utrustade med ska inte ha med det att göra. Tack för mig.

Jag kan ju passa på att visa varför jag gillar att bo här. Det är vackrast när det skymmer?

06 mar

Tender mercies.

Vissa dagar får man luta sig mot barmhärtighet. Tack svärmor för det vackra Ylva Skarp-kortet (det svartvita här nedanför)! Bergen kändes ovanligt tillmejslade idag, vackra och så nära. Jag stod där i gräset, barfota, och kände livet i hela min vinterbleka kropp. Det är tur att våren kommer efter vintern och att det inte är tvärtom.

25 jan

Vivian Park till Bridal Veil Falls.

Jag vaknade i går och kände att jag måste komma ut och rensa huvudet ordentligt. Tre av fyra familjemedlemmar hakade på och efter visst gnissel över den inte helt lätta promenadvägen och de iskalla vindarna blev det en fin långpromenad med inslag av både det ena och det andra. Bergen alltså. Jag vet inte om vintern verkligen kommer i år. Vi har knappt fått någon snö och de som vet är oroliga över årets vattenreserver. Vi får väl se hur det blir.

11 jan

Fearless – Om att utmana sig själv.

Året började inte precis tjoho med min mammas sjukdomsbesked. Just därför kände jag att det var skönt att få en liten andningspaus där huvudet rensades från en massa stökiga tankar idag.

Min absoluta favoritplätt där jag hade möjlighet att svischa lite sådär nonchalant fram och tillbaka med underbar utsikt och samtidigt känna mig jätteduktig. Ja, i alla fall tills jag kom runt hörnet och såg ungar inte större än en tvärhand höga glida fram i full fart rakt ner för backen. Det där med att åka skidor ska man nog helst lära sig när man är liten och har nära till backen om man skulle ha oturen att falla.

Utahs nyaste slogan är ”Life elevated” även om det är många som tydligen protesterade när det gick igenom. ”Greatest snow on Earth” har annars funkat länge och jag vet att skidfolk fortsätter att använda sig av den senare. När man nu bor så nära alla fina snöbackar med ”jordens bästa snö” vore det ju dumt att inte åka i dem vid tillfälle. Två gånger per säsong får maken låna två gratis liftkort genom jobbet. Han åkte till Alta med sin kompis på nyårsdagen, men idag var det han och jag som åkte till Park City. Jag åkte med mina härliga Gneis-kläder och min vinstjacka från Didriksons och kände mig alldeles perfekt lagom varm och väldigt ohipp. Dessutom kändes det som att jag hade koll på läget och det är en ny upplevelse för mig då det gäller utförsåkning. Det där med att vara orädd funkar helt klart bäst för mig om jag får tid att förbereda mig mentalt först.

De här rymdfararskodonen är det värsta med skidåkning. Mitt blod är lite knasigt av födsel och ohejdad vana och jag får jättelätt blåmärken. En dag i backen med sådana slutar bara på ett sätt. AJ.

Dagen började bra med lite halvsoligt väder, men sedan mulnade det på och det började snöslaska lagom tills det var dags för oss att gå oss hemåt igen. Allt som allt blev det trots allt en härlig dag! Jag fick hålla mig i mina lätta backar. Maken höll mig sällskap på förmiddagen, men efter lunch fick han chans att åka igenom stora delar av liftsystemet medan jag tog det lite lugnare. Det där med ”black diamond” faller mig inte riktigt på läppen… Hade jag hamnat i en sådan backe hade nog helikoptern fått komma och plocka upp mig illa kvickt, hehe.

Kolla på backen här. Den ser kanske inte så läskig ut så här på ett grådaskigt telefonfoto, men skidåkarna åkte helt galet fort i en imponerande lutning. Hu.

Så hur är det då med Utahs snö? Är den bättre än någon annanstans på jorden? Det kan jag inte svara på, men visst hade jag en trevlig dag! Ska man tro alla som kommer farande från jordens alla hörn kan det vara sant. Dessutom har man planerat staden efter turistande skidåkare under så många år att det finns både restauranger, shopping och underhållning som överlag håller mycket hög klass. Jag rekommenderar varmt ett besök hit om du får chans!